Den ”neutrala” skolan i Bjästa

Jag hade tänkt att skriva om detta på ett tidigare stadium, men Högsta domstolens domar angående dubbelbestraffning gjorde att jag blev tvungen att kommentera denna fråga först. Nu återgår jag till det jag hade tänkt skriva om, nämligen Bjästa. Jag har liksom alla andra inte kunnat undgå att läsa om de våldtagna flickorna. Inte minst debatten i TV som gjorde det omöjligt att vara neutral inför vad som hänt.

I FN:s barnkonvention föreskrivs att den som är under 18 år är ett barn och vi har förstås samma åldersgräns i Sverige. Flickorna var tydligen 14 år och 17 år när de våldtogs. Våldtäktsmannen var ingen man. Han var också ett barn. Han var 15 år vid våldtäkterna.

Skolans roll

Jag såg att skolans rektor försvarade sig själv och skolan med att hon och skolan minsann bara förhållit sig neutrala. Neutral är ett ord vi svenskar förknippar med vår hållning om det blir krig någonstans på jorden (dock inte i Sverige förstås). Då är vi neutrala. Det tycker många är fint. Ordet neutral betyder bland annat att vara opartisk.

Men ordet neutral betyder framförallt att vara likgiltig. Det är ofta ordets rätta betydelse. Jag vill påstå att skolan genom att vara neutral egentligen har varit likgiltig, d v s inte brytt sig alls om de våldtagna flickorna.

Neutral när ett barn misshandlas eller våldtas?

Om en vuxen ser att ett barn blir misshandlat eller våldtaget kan den vuxne ta ställning genom att se till att misshandeln eller våldtäkten avbryts (eller, mot all förmodan, ta ställning på motsatt sätt och aktivt delta i övergreppet i stället för att aktivt förhindra det). Eller så kan den vuxne vara neutral, d v s vara helt likgiltig till att det pågår ett övergrepp på ett barn och vända ryggen till.

Att vara neutral är att inte alls bry sig.

När en skola får veta att ett barn blivit våldtaget finns det inte längre utrymme för att vara likgiltig (neutral). Då måste skolan agera med alla medel skolan kan ställa upp med. I detta fall valde dock skolan att vara likgiltig. Detta för att skolan inte ville ta ställning för eller emot vara sig offer eller ”våldtäktspojken” (detta ord låter kanske lite märkligt, men det var faktiskt ingen vuxen våldtäktsman utan just en pojke, ett barn).

När en skola misstänker att ett eller flera barn utsatts för övergrepp eller får veta att så kan ha skett måste också skolan omgående agera. Det finns inte utrymme för att vara likgiktig när det kan vara så att ett barn behöver hjälp. Det är ofta viktigare att agera när bara ovan nämnd misstanke existerar än efter det att misstanken har blivit bekräftad. När endast misstanke finns så finns det också ofta en uppenbar risk att barnet kan råka ut för fler övergrepp, om ingen vuxen agerar.

Ingen skola får vara neutral (likgiltig) när det gäller barnens mående i skolan. Det är ett ansvar alla på skolan har del i. Rektorn har visserligen det övergripandet ansvaret, men ansvaret ligger på all skolpersonal. Ser personalen att ett barn inte mår bra får personalen aldrig vara likgiltig.

Ordet neutral är ett ord som ofta gör mig arg såväl i egenskap av advokat som vuxen och förstås som förälder. Ordet neutral skall man använda om man är likgiltig eller rädd för vilka konsekvenser ett ställningstagande kan innebära.

Neutralitet – ett finare ord för rädsla

Många som kallar sig neutrala vill inte vara neutrala, men de vågar inte redovisa sin åsikt offentligt på grund av rädsla för vad ett ställningstagande kan innebära. Att ta ställning kan nämligen leda till att man själv i värsta fall råkar illa ut eller att man i vart fall hamnar i en konflikt med någon eller några.

På en arbetsplats är många neutrala när chefen har en åsikt. (Vem vill stöta sig med chefen?)

Den som inte ingriper vid en misshandel ingriper inte ofta på grund av rädslan av att själv råka illa ut. Det är förståligt. Den person som inte ingriper bör dock våga ringa ett samtal till polisen.

Den rädsla jag tänker på är en annan rädsla. Den rädsla som skolpersonal inte får skylla på för att vara likgiltig. Skolpersonalen kan ha varit rädda. Rädda att göra ett klart och tydligt ställningstagande för flickan.

Ett klart och tydligt ställningstagande kunde ha lett till konflikt med den pojke som nekade till att ha begått våldtäkt (även om han först erkände). Den rädslan klarade säkerligen skolan av att hantera. Det kunde också ha lett till konflikt med de skolbarn och de föräldrar som trodde att pojken var oskyldig till våldtäkt. Sådan rädsla måste skolpersonalen kunna hantera.

Det var tydligen många som innan programmet på TV ansåg att pojken var oskyldig.

Skolpersonal får dock aldrig vara rädda när det gäller att hjälpa barn i skolan. De måste våga ta konflikt om så behövs. Det finns inga alternativ. Personalens rädsla – att kanske stöta sig med föräldrar – innebär att många barn i onödan far illa.

Får jag höra en lärare till säga att hon eller han bara är neutral så måste de veta att detta i mångas öron låter som att de inte bryr sig om skolbarnen. Neutrala personer skall inte heller vara skolpersonal.

Kyrkans plats i det hela

Prästens roll som ”skurk” är spontant kanske lätt att hålla med om. Men vid eftertanke ser jag inte på den frågan på samma sätt som många andra.

Jesu lärjungar var vid ett tillfälle besvikna på Jesus för att han så ofta pratade med prostituerade och kriminella. Jesus kunde inte undgå att se att lärjungarna var upprörda och frågade vad som stod på. De frågade då varför Jesus talade mer med brottslingarna och hororna än med sina egna lärljungar. Det kunde väl ändå inte vara rätt? Jesus svarade med en motfråga. Vem behöver mina ord bäst? Ni eller de?

Kyrkans roll är i bästa fall att verka i samma anda som Jesus. Det hoppas man ju att den skall göra. Kyrkan är dessutom inte (längre) statskyrka och därför borde man se lite mera på kyrkan som just oberoende, med en annan typ av ansvar än exempelvis våra myndigheter.

Prästen var nog inte förberedd på den situation som uppstod, såvida han inte på förhand fått besked om att den våldtäktsdömde pojken skulle delta i skolavslutningen. Hur skulle prästen agera om han fått veta detta på förhand? Neka pojken (barnet) inträdde i Guds hus? Får en präst hindra ett barn att komma in? Jag skulle gärna se att Svenska kyrkan uttalar sig i den frågan. Det vore förstås på sin plats att kyrkan redovisar vad den har för officiell inställning. Men lägg inte ansvaret på enskilda präster i denna svåra fråga.

Barnens ansvar

Barn har straffansvar för sina handlingar först den dag de fyller 15 år, men barnen i våra skolor måste våga ta ansvar. För ett barn är det dock svårt att ta ansvar om inte vuxna gör detta. Vi kan inte kräva mer av barnen än av oss själva. Och barn ser hur vi vuxna gör och gör därefter. De ser alltför sällan vuxna som vågar agera fastän de är rädda. Det är sällan barn får se vuxna handla och visa mod, tyvärr. Och sedan blir det som det blir.

Pojken (barnet) som våldtog två flickor är ett barn. Det får vi inte glömma. Han har fått ett straff, som han nu tydligen avtjänar. Han skall inte straffas en gång till för att skolan och andra vuxna inte tagit sitt ansvar. Om barnet fått för milt straff beror det inte på barnet, utan den lagstiftning vuxna beslutat om.

Att bry sig och att inte bry sig

Ett berömt citat, som bland annat Martin Luther King använde sig av, var att det som krävs för att ondskan skall segra är att de goda inte gör något. När det gäller våra barn måste vi som är goda alltid bry oss om våra barn. Vi kan inte vara neutrala i den frågan.

Pingad på intressant

Efter Högsta domstolens dom idag: Nu går jag till Europadomstolen!

3-2, 3-2 kunde vara hockeysiffror, men jag avser HD:s domar i dag om skattetillägg är förenligt med åtal för samma brott som skattetillägget avser.

Högsta domstolen har denna dag beslutat att skattetillägg går att påföra tillsammans med en straffrättslig påföljd för det brott som föranlett skattetillägg.

Det var två mål som togs upp. Utgången blev i båda målen att tre domare av fem domare ansåg att det var tillåtet att påföra skattetillägg tillsammans med en straffrättslig påföljd.
Övriga två domare hade den uppfattning jag tidigare redovisat på bloggen. Att detta inte alls är tillåtet.

Utgången är en stor besvikelse. Jag anser nämligen att de två domare som var i minoritet hade rätt.

Nedan följer en analys av domarna.

Frågan

Den fråga HD prövat är om det är i enlighet med gällande rätt går att påföra skattetillägg och samtidigt döma någon till straff för den handling som föranlett skattetillägg. Helt klart ansåg vi jurister att så var fallet före två avgöranden från Europadomstolen 2009. Vi ansåg detta för att HD ansåg att så var fallet. Jag måste dock medge att jag innan jag tog del av avgörandena från Europadomstolen inte hade ägnat mycket tid åt denna fråga. Jag visste bara vad HD tidigare hade för uppfattning.

HD:s domar

Jag hade förväntat mig att målen skulle avgöras i plenum (av alla domare i HD), men målen avgjordes av fem domare. Domare var justitieråden Marianne Lundius (ordförande i HD), Dag Victor, Severin Blomstrand, Stefan Lindskog och Göran Lambertz. Skiljaktiga var ordföranden Marianne Lundius och Stefan Lindskog (de dömde på det sätt jag trodde att målet skulle sluta).

Severin Blomstrand hade ett skiljaktigt tillägg och Göran Lambertz ett tillägg.

HD:s majoritet i de nu avgjorda målen

HD skriver att den grundläggande frågan är om systemet med dubbla sanktioner för oriktiga uppgifter i skatteförfarandet är förenligt med principen om ”icke samma sak två gånger” (på latin ne bis in idem). HD påpekar ganska tidigt att regeringen ansåg att systemet med dubbla sanktioner var förenligt med principen om ”icke samma sak två gånger” vid den senaste översynen av ovan nämnd fråga.

HD kommer senare in på den väsentliga frågan vad Europadomstolens avgöranden från 2009 skall tillmätas för betydelse. HD skriver att det måste betyda att tidigare praxis är överspelad – och att således en ny bedömning måste göras!

Den nya bedömningen börjar på sidan 18, med punkt 35 och slutar med punkt 40.

Punkt 35: Här skriver HD det jag trodde skulle leda till att jag hade rätt i min uppfattning. HD skriver att det är uteslutet att Europadomstolen skulle anse att skattetillägg och straff för det brott som skattetillägget föranlett inte avser ett och samma brott. Detta talar för minoritetens domslut!

Punkt 36: Här skriver HD att Europadomstolens praxis ändå ger visst utrymme för att ha flera sanktioner för samma brott och att dessa olika sanktioner kan få beslutas om av olika organ vid olika tillfällen.

Punkt 37: Här skriver HD att det för att svensk rätt skall anses vara underkänd krävs klart stöd för detta i Europakonventionen eller i Europadomstolens praxis.

Punkt 38: Här skriver HD att det klara stöd som behövs inte finns i Europakonventionen eller i Europadomstolens praxis.

Punkt 39: Det är enbart en hänvisning till att ingen annan grund heller finns för att underkänna det svenska rättssystemet

Punkt 40: Här förklarar HD att med stöd av ovan nämnda punkter skall Hovrättens beslut undanröjas.

Hovrätten

Hovrätten hade kommit fram till att det fanns stöd i Europadomstolens praxis för att inte tillåta såväl skattetillägg som straffrättslig påföljd för det brott som föranlett skattetillägg.

Ett mål till

I det andra målet som avgjordes hade hovrätten kommit till samma slutsats som HD kom till nu. Därför ingen motsvarande punkt 40 i det målet.

Klart stöd

HD:s majoritet inte bara antyder – utan till och med skriver – att det faktiskt finns stöd i såväl Europakonventionen som Europadomstolens praxis för att underkänna svensk rätt. HD skriver dock att det stödet inte är ett sådant klart stöd som krävs!

Detta innebär enligt min mening att någon i Sverige måste föra denna fråga till Europadomstolen. Därefter kan det finnas det klara stöd majoriteten efterfrågar.

HD:s minoritet

Jag kanske skall nämna att det var domen i den delen jag läste först.

De ansåg att det i Europakonventionen och i Europadomstolens praxis finns ett klart stöd för att underkänna svensk rätt. De utvecklar dessa domskäl mycket väl och jag har redan innan HD:s domar kom i dag haft samma uppfattning som HD:s minoritet redovisat.

Skiljaktiga domar

En domare – som är i majoritet – anser att Europadomstolens nya praxis inte går att överföra på svensk rätt och att det således behövs ett avgörande från Europadomstolen innan HD kan göra annan bedömning.

Jag har förståelse för ovan redovisad uppfattning. Som jag tidigare skrivit borde någon från Sverige redan ha fört denna fråga till Europadomstolen.

En domare – som är i majoritet – verkar vara tveksam till om han dömde rätt och anser att lagstiftaren bör titta på nu gällande lagstiftning så att den ändras till att med säkerhet vara förenlig med Sveriges konventionsrättsliga åtaganden. Denna osäkerhet är lätt att förstå eftersom majoriteten skriver att det inte bara krävs stöd utan klart stöd i Europakonventionen eller Europadomstolens praxis för att underkänna svensk rätt.

Min egen kommentar

Jag kommer ju från Skellefteå, och överför mina tankar till ishockeyn som är högaktuell i Skellefteå efter att laget nått SM-semifinal i går.

Förlust med 3-2 i baken är tråkigt, men det visar att man var ”med i matchen”. Förlust med
5-0 visar ofta på det motsatta. Men det viktiga är den osäkerhet HD visat. Den osäkerhet som innebär att någon måste driva denna fråga till Europadomstolen.

Jag har klienter – som inte var part i de mål som HD nu avgjort – som kommer att bli besvikna. Vi kommer att driva i vart fall ett av dessa ärenden vidare till Europadomstolen.
Jag tror på framgång. HD:s domar ger faktiskt stöd för att frågan bör föras vidare till Europadomstolen.

Är du själv en av de som vill driva ditt ärende till Europadomstolen? Tänk i så fall på den korta tidsfrist som finns innan så måste ske. Agera nu om tid ännu finns.

Glad Påsk!

Jörgen Frisk

Pingad på intressant

Spansk rätt kontra svensk rätt i två olika frågor - och lite om Stalin

Jag och min sambo var nyligen utomlands. Vi var på Gran Canaria i Spanien. Det var en härlig resa. Sommaren var på plats. Solen värmde och glittrade. Vinden fläktade. Och trots det sköna vädret. Inga mygg i sikte. Denna plågosamma insekt som kan förstöra den bästa av sommarens vackra dagar.

En av dagarna var dock inte som de andra dagarna. Den dag vi bestämde oss för att åka buss efter serpentinvägarna från Puerto Rico till Puerto Morgan. Buss åker jag visserligen sällan. Min erfarenhet av att åka buss är att det är avkopplande, inte lika avkopplande som tåg men ändå. Jag borde åka buss oftare. Det är ju dessutom bra för miljön att låta bilen stå då och då.

Bussföraren såg ut som vilken spanjor som helst. Men det måste ha varit Michael Schumacher utklädd till spanjor. Resan gick med en hastighet som fick mig att fundera på om jag skrivit mitt testamente. Resan gick på smala, krokiga och inte minst branta vägar. Vid varje kurva kändes det som att döden väntade runt hörnet. Jag och min sambo vågade inte störa föraren under färden eftersom vi räknade med att minsta avbrott i hans koncentration skulle kunna få katastrofala följder. En olycka med många skadade i bästa fall. En dansk kvinna skrek då och då åt föraren att sakta ned. Föraren svarade alltid med no, no. Kanske skrek kvinnan på danska. Jag minns inte. Jag hade fullt upp med att vara rädd.

Efter färden gick min sambo fram till föraren och sa många väl valda ord till honom på engelska om hur omdömeslöst det var att köra så fort och hur han utsatte passagerarna för direkt livsfara.

Till förarens försvar kan sägas att föraren valde att rodna hövligt och samtidigt be oss alla om ursäkt.

Jag och min sambo satte oss på en vinbar nere vid havet i Puerto Morgan och drack ett glas rött vin för att lugna nerverna och analysera hur det fortfarande var möjligt att vi levde.

Vi bestämde oss för att återresan skulle bli med taxi. Aldrig mer spansk buss.

Om resan hänt i Sverige hade jag - och säkerligen flera andra passagerare - ringt polisen under pågående färd. Bussföraren gjorde sig uppenbarligen skyldig till vårdslöshet i trafik enligt svensk rätt. Det behöver inte hända en olycka för att det skall vara vårdslöshet i trafik. Det krävs endast att föraren medvetet tar risker som inte är acceptabla i trafiken.

En av kvällarna ringde en svensk advokat, en kompis till mig, som är verksam i såväl Sverige som Spanien. Han berättade att åka buss i Spanien kan vara spännande för den som gillar spänning.

I Spanien blir det i normalfallet bara åtal om olyckan är framme. I praktiken är det ofta samma sak i Sverige. Men att en olycka skett räcker inte för åtal i Sverige. Det måste även vara fråga om det som kallas medvetet risktagande. Brottet är det medvetna risktagandet och inte själva olyckan.

Vi fortsatte att prata och när två advokater kommer i samspråk blir ämnet allt för ofta juridik. Undrar om andra yrkesgrupper är likadana? Men en fråga var intressant. Han berättade att män som i Spanien skall betala underhåll till sin före detta fru eller till sina barn döms till fängelse om de inte betalar det underhåll som är avtalat eller som är beslutat av domstol. Om mannen kan betala eller inte kan betala spelar ingen roll. Det innebär att män i Spanien så gott som alltid betalar sitt underhåll. Det prioriteras före andra räkningar. Vad skulle hända om en sådan lagstiftning infördes i Sverige? Underhållen skulle oftare bli betalda. Men tänk er vad många nya brottslingar jag skulle kunna få försvara! Det är dock inte det som är tankvärt. Det tankvärda är att en handling som i ett land är kriminell kan vara laglig i ett annat land och det innebär med automatik att det finns mindre brottslingar i ett land som är tolerant i många frågor.

Det kan röra sig om tolerans när det gäller droger, alkohol, trafiken, underhåll, köp av sex
o s v. De länder som har flest brottslingar är nog länder som inte tillåter yttrandefrihet. Det är ju ganska lätt att då säga fel saker eller säga något som kan tolkas som brott mot den yttrandefrihet som inte existerar.

I ovan nämnt avseendet har jag läst något som nödvändigtvis inte behöver vara sant. Under Stalins regim i Ryssland (forna Sovjetunionen) införde han en lag som innebar att när man snapsade skulle man skåla för den ryska staten och Stalin. En av Stalins högsta generaler skålade tjugo gånger vid en och samma fest. Festen var dock avlyssnad av den så kallade inre säkerhetstjänsten. Vid varje tillfälle skålade generalen för den ryska staten, men han glömde – kanske medvetet - att samtidigt skåla för Stalin. Generalen dömdes till den humana påföljden 20 års fängelse. Straffet blev således ett futtigt år per skål. Det var i praktiken fråga om en politisk dom.

Ni som kan er historia vet dock att Stalin vid några tillfällen – framförallt före andra världskriget – såg till att många militärer med hög grad antingen avrättades eller sattes i fängelse. Många torterades för att erkänna något påstått ”brott”. En sak skall vi vara tacksamma för. Erkännandena i Sverige beror i vart fall inte på tortyr.

Nu måste jag åter arbeta. Jag har visserligen en lista bredvid mig med argument för att slippa arbeta: våren, solen, en lång promenad, familjen, vänner o s v. Saker i livet man inte får glömma bort helt enkelt. Det som kallas livskvalitet. Arbeta? Det blir nog en livsväckande och härlig promenad i solen innan jag åter börjar arbeta.

Jörgen Frisk

Pingad på intressant

Burk-Curt målet är förlikt!

Förhandling i målet skulle ha hållits i dag, men i sista minuten – på tingsrätten tillsammans med oss ombud - kunde parterna komma överens. Hade målet prövats i sak hade ena parten fått allt och andra parten ingenting förutom otacken att behöva betala alla rättegångskostnader i målet. Inte bara egna, utan även motpartens.

Det hade förstås varit synd om den som i så fall förlorat målet. För jag tror att båda parterna ansåg att de hade rätten på sin sida. Det är ofta så i tvister att båda parterna anser sig ha hela rätten på sin sida.

Tack

Jag får inledningsvis passa på att tacka för det samarbete jag har haft med universitetslektor och juris doktor Viola Boström, vars intyg i målet byggde på i stort sett identiska argument som mina egna. Det var trevligt att ha dig här i Skellefteå idag!

Ordet förlikas

Det ordet är en bland jurister ofta använd term och betyder att parterna har kommit överens
d v s att parterna gjort upp i godo.

Förlikningen

Parter och ombud är överens om att inte nämna några exakta detaljer om förlikningen, men följande är parterna överens om att få nämna offentligt.

Båda parterna är mycket nöjda med förlikningen.

Merparten av behållningen tillföll den person Burk-Curt förordat det vill säga min klient. Det går därför att säga att förlikningen var i anda med den handling målet avsåg oavsett om den handlingen var ett testamente, en gåva eller ett avtal (arvsavtal). Jag får också berätta att ett betydande belopp tillföll motparten, varför båda parterna har all anledning att vara nöjda.


Varför förlikas?

Det kan finnas många skäl till att förlikas. Skälen till att göra upp i godo är ofta följande skäl.

1.
Parterna vet vid en förlikning hur deras sak (målet) slutar

Vid en prövning i sak vet inte parterna detta. Det egna ombudet kan ha fel. Domstolen kan döma fel. Om tingsrätterna inte dömde fel ibland skulle det inte behövas några hovrätter.
Om hovrätterna inte dömde fel ibland skulle vi inte behöva Högsta Domstol.

Högsta Domstolen? Alla kan begå fel, tror jag.

Det finns många som valt att inte förlikas och som senare grämt sig över att inte ha tackat ja till ett bra förlikningsbud. Det har hänt många gånger och det kommer att hända många gånger också i framtiden. Det behöver inte vara ett misstag att tacka nej till ett någorlunda
bra förlikningsbud, men det är ofta ett medvetet risktagande att inte tacka ja. En del gillar att ta risker, andra vill inte ta några risker alls. Det är aldrig advokaten som tar risker. Det är alltid klienten som måste ta det beslutet. Det är nämligen klientens sak (saken är ofta pengar) som står på spel. Advokaten brukar dock ofta råda klienten att förlikas om målet avser en fråga klienten anser sig inte ha råd att förlora. Vi – advokater - anser att klienten inte skall
ta risker som klienten inte anser sig ha råd med.

Ett måls utgång kan också ofta vara beroende av ett eller flera vittnesmål. Vad vittnen berättat innan en förhandling och vad de berättar under förhandlingen kan vara två olika utsagor. Det kan bero på att när vittnet skall höras har det gått lång tid från en viss händelse till dess de skall vittna om den händelse i domstol. Då kan det vara svårt att minnas. Det kan också ha andra förklaringar som att vittnen under ed endast vill intyga sådant de vet med 100 % säkerhet. Det är lättare att vara säker när man slipper tala under straffansvar. Sitta hemma i soffan och vara säker är en sak. Sitta och prata under ed förhörd av en skicklig advokat och granskad av flera domare är något helt annat. Tro mig.

Mål har på grund av att vittnen sagt en sak före en förhandling och en annan sak under förhandling inte sällan fått ett slut som på förhand inte alls gick att förutse, även om man som ombud alltid måste vara beredd på att vittnen säger det mest oväntade under en förhandling.

2.
Tiden tala för en förlikning

När en förlikning ingåtts är målet slut. Parterna kan ägna tid åt annat. Det går att spara många år av funderingar genom en förlikning. Att ha vunnit i första instans är dessutom ingen garanti för att det slutar på samma sätt i nästa instans.

3.
Parterna är släkt

Då bör det ofta sluta med en förlikning. Det kräver ingen närmare förklaring.

Personen Burk-Curt

Curt Degerman. Det var Burk-Curts namn. Namnet Burk-Curt kommer dock att leva vidare länge. Han var en person som nästan ”alla” i Skellefteå kände till som Burk-Curt utan att alls känna Curt Degerman som person överhuvudtaget.

Före förlikningen rådde en stel och spänd relation mellan parterna. Efter förlikningen rådde det god stämning mellan Curt Degermans släktingar. Det gladde mig särskilt mycket. Om en förlikning mellan släktingar inte leder till en god stämning mellan släktingarna är det illa.

Nu är Burk-Curt målet slut för min del. Det känns bra. Det jag vet är att jag i framtiden då och kommer att tänka på Burk-Curt och bära hans minne vidare. Inte alls på grund av målet utan för de mycket udda men samtidigt mycket trevliga kontakter jag har haft med honom under årens lopp. Tack Burk-Curt för alla trevliga minnen du gett mig . Må du få vila i frid.

Ni som inte läst en rolig historia om Burk Curt kan läsa ”Dagen då jag fick Burk-Curt att ta på sig en kostym”.


Jörgen Frisk


Pingad på intressant

Något om rättssäkerheten i våra domstolar – där rätt inte alltid är rätt!

Vi advokater får många samtal från allmänheten. Den som ringer har ofta ett problem han eller hon vill ha hjälp med. Han eller hon vill få rätt i sitt ärende.

Rätt och fel anser många är varandras motsatser på samma sätt som vitt och svart, gott och ont och varmt och kallt är några exempel på motsatser. Ordet rätt betyder dock olika beroende på i vilket sammanhang ordet används.

Många definierar ordet rätt med makt d v s att rätt och makt är samma sak. Staten har makten i ett samhälle och staten har därför makten att exempelvis stifta lagar. Lagar vi måste följa för att göra rätt.

Redan Platon – elev till Sokrates lärare till Aristoteles – skrev om ordet rätt i boken ”Staten”. En bok som fortfarande är läsvärd och egentligen ofattbart aktuell utifrån det samhälle vi lever i idag.

Platon berättar bland annat att i ett demokratiskt samhälle kommer vi lämna bort de gamla till särskilda förvaringsplatser (våra ålderdomshem) i stället för att själva ta hand om våra egna föräldrar. Det hade hans elever mycket svårt att tro på.

Intressant är inte minst att Platon framhöll att i ett demokratiskt samhälle kommer individen med kraft debattera i en fråga ena dagen för att nästa dag inte alls bry sig om den frågan. Enda dagen kämpar vi för miljön. Nästa dag kanske vi förstör miljön själva medvetet eller kanske omedvetet. Ena dagen värnar vi om barn som farit illa. Nästa dag ägnar vi inte mer tankar år det frågan och så vidare.

Åter till ordet rätt. Den rätt jag skall skriva om är endast den rätt som det beslutas om i våra domstolar. Det är fråga om formell rätt. Den formella rätten kan stämma med den sanna rätten men den formella rätten går oftare än du tror emot den sanna rätten

I domstolar är det formell rätt som det beslutas om. Det är det som är lika med rättssäkerhet. Den sanna rätten är inte alls viktig i domstolen även om det utåt i debatter med mera kan framstå som att så vore fallet. Den som förlorar ett mål antar exempelvis media nästan alltid vara en person som har fel. En person som inte har den sanna rätten på sin sida.

Den sanna rätten kallar vi jurister för materiell rätt. Om du äger en fastighet är du materiell ägare (den sanna ägaren) av den fastigheten. Om du har 10 000 kr på banken är du materiell ägare av dessa 10 000 kr. Om du har lånat ut 5 000 kr till en kompis har du en materiell fordran om 5 000 kr o s v.

I en domstol kan du exempelvis påstå att du har materiell rätt till en fastighet eller i form av en fordran om 5 000 kr och yrka att tingsrätten skall fastställa din äganderätt till fastigheten eller förplikta den som är skyldig dig 5 000 kr att betala dig 5 000 kr.

Domstolen kommer i den ”vanliga” civila processen inte att söka efter den materiella rätten (den sanna rätten). I brottmål kan domstolen vara mer aktiv, men i brottmålet är det åklagaren som har att styrka sanningen.

Det är således åklagaren som har att styrka att den åtalade är skyldig. Kan inte åklagaren detta går den åtalade fri. Det är en formellt riktig dom även om det är så att den som blev friad egentligen är skyldig. Rättssäkerheten kräver endast formellt riktiga domar. Domarna behöver inte stämma med sanningen.

I den civila processen är det den individ som gör gällande att han har den sanna rätten på sin sida som måste styrka detta. Kan den individ som har den sanna rätten på sin sida inte styrka detta så förlorar den individen i normalfallet målet. Domen är då formellt rätt trots att den inte alls stämmer med sanningen. Det är trots detta en rättssäker dom.

I domstolen kan åklagaren bara få formell rättvisa. Denna rättvisa kan mycket väl stämma med sanningen, men vid friande domar behöver den formella rättvisa inte stämma med sanningen. De brukar uttryckas med att det är bättre att nio skyldiga frias än att en oskyldig fälls! En åsikt jag delar.

I domstolen händer det dock att oskyldiga fälls. Kan det ändå vara en formellt riktig dom?
Egentligen inte, men i praktiken kan en felaktigt fällande dom utåt ses som formellt riktig.
Domstolen kan exempelvis ha blivit lurad av vittnen som vittnat falskt. I Quick rättegången verkar dock det helt ofattbara ha hänt. Att domstolen blivit lurad genom falsk bevisning åberopad av åklagaren. Träbitar skall ha påståtts vara kvarlevor av ett (eller flera?) offer.
Är det sant så är det en rättsskandal av ofattbara mått. Det kan i sin tur vara så att åklagaren blivit lurad av någon att tro att träbitarna var kvarlevor av offer. Det är i så fall ändå en stor rättsskandal.

Det jag ovan försökt förklara är att den som är skyldig att bevisa den sanna rätten bara vinner om han eller hon klarar av detta. Rättssäkerheten kräver att det skall vara på det viset. För bara om det är på det viset går det att förutse hur domstolen kommer att döma.

I brottmål är det upp till åklagaren att bevisa den sanna rätten. I vanliga civila tvister är det oftast den individ som påstår sig ha den sanna rätten som måste bevisa sin rätt. I undantagsfall måste motparten bevisa att en viss individ inte har den sanna rätten, med dessa undantagsfall är så gott som alltid fall där det är logiskt att det bör vara på det sättet.

Vare sig åklagaren eller den enskilde enskilda individen vinner eller förlorar målet är domen oftast formellt rätt. Domstolen söker inte sanningen. Den skall bevisas.

När domar inte är formellt rätta går det då att tala om brister i rättssäkerheten? Nej, en formellt oriktig dom behöver inte alls tyda på brister i rättssäkerheten, men kan bero på en brist i rättssäkerheten.

En formellt felaktig dom kan visa att det mål domstolen prövade var så svårt att inte ens domarna klarade av att döma formellt riktigt. Vi måste inse att våra domare inte är felfria.
Även i ett rättssäkert samhälle blir det fel ibland.

En dom är inte formellt felaktig – som jag redovisat ovan – om den beror på falsk bevisning. Falsk bevisning kan våra domare inte klandras för.

En dom som uppenbart är formellt felaktig är dock ett bevis på bristande rättssäkerhet och det är därför det är viktigt att ha rätt att få sitt ärende prövat i minst två instanser. Det reparerar i vart fall det fel en underinstans kan begå.

Det jag ovan förklarat kanske inte är så lätt att förstå. Jag tar därför upp två exempel.

Brottmålet

En person har blivit misshandlad och åklagaren åtalar fyra personer för den misshandeln.
Alla fyra har misshandlat den som blev misshandlad, men åklagaren lyckas bara bevisa att tre deltog i misshandeln. Domen blir därför att tre fälls och en går fri. Den som går fri är skyldig, men måste av samhället betraktas som oskyldig. Det är formell rätt. Det är fråga om rätts-säkerhet. Vi måste acceptera formellt rätta domar.

Varför en gick fri är ointressant, men det kan bero på att den som blev misshandlad är osäker på om den som gick fri verkligen deltog i misshandeln.

Civilmålet

Du har lånat 5 000 kr till en person som du trodde var din kompis. Eftersom den som lånade pengarna var din kompis skrev ni inga papper och ingen bevittnade lånet. Det visar sig senare att kompisen inte var någon kompis och kompisen nekar till att betala tillbaka lånet.

Startar du då en process mot den som lånat pengar av dig står ord mot ord. Det betyder att du sannolikt förlorar målet. Vad göra? tänker du kanske i den situationen.

I det fall jag ovan nämnt skulle jag rekommendera att du ringer upp låntagaren och frågar när du kan få tillbaka lånet samt att du spelar in det samtalet. Den som lånat pengar kanske på telefon bekräftar lånet. Då har du ordnat den bevisning du behöver för att vinna i ett civilmål.

Spela in sitt eget samtal? Ja, det är lagligt. Det rekommenderar jag framförallt till personer som blir hotade per telefon.

Rätt och rätt

Att ha (materiell) rätt och att få (formell) rätt är således inte samma sak och en advokat kan ofta innan en rättegång bedöma dina möjligheter att få (formell) rätt. Advokaten kan förstå att du har (materiell) rätt och ändå avråda dig från att gå till domstol av formella skäl. Advokaten vill bara ta sig an ditt ärende om advokaten tror att han kan vara till hjälp. En advokat bör inte ta på sig fall advokaten inte tror sig kunna vinna (jag talar nu om civila mål). I brottmål handlar det inte enbart om att vinna. Där kan det lika gärna handla om att ta fram fakta som talar för en mild dom eller att förmå den som är rattfyllerist att inse att vård är den enda vägen bort från de problem alkoholen ställt till med.

Den som vinner ett mål kan således inte sällan vara den som inte har rätt eftersom bara den som kan bevisa sin rätt får rätt i våra domstolar.

Som du förstår är det många som förlorat mål fast de har (materiell) rätt. Dessa personer är ofta mycket besvikna och tycker att just deras mål blev feldömt. De anser det feldömt för att de hade materiell rätt (den sanna rätten) på sin sida. De flesta domar är dock inte feldömda. Förlusten berodde i stället på att den som hade rätt inte kunde bevisa sin rätt.

Ett viktigt skäl att kontakta advokat är att advokatens uppgift är att bedöma om du kan få formell rätt vid en eventuell prövning i domstol. Jag vill påstås att advokater är mycket kunniga på att göra sådana bedömningar. Men som alltid finns det fall där advokaten inser att det i praktiken kan komma att gå hur som helst. Processande är ofta ett riskspel. En risk som ekonomiskt ofta går att minimera via hemförsäkringen som kan täcka rättegångskostnaderna vid en process, minus en sedvanlig självrisk. För att kunna ta rättsskyddet i anspråk bör dock alltid en advokat kontaktas.

Det finns mål där jag anser att domarna inte alltid är formellt riktiga. Det är dock en helt annan fråga som jag avser att återkomma till senare. Det problemet är - som jag ser det - en brist som finns i vår rättssäkerhet.


Pingad på intressant

Ont och gott i flyktingpolitiken

Igår var jag på förhandling hela eftermiddagen i Umeå tingsrätt i ett vårdnadsmål, ett synnerligen dramatiskt och känsloladdat sådant, som jag skulle kunna säga mycket om. Men det får bli en annan gång. På kvällen i Skellefteå ägde det här mötet rum. Jag hade tyvärr inte tid och möjlighet att närvara på mötet, men flera bekanta till mig, infödda Skelleftebor och nyinflyttade Skelleftebor från andra delar av världen, var där. Det skall tydligen ha varit ett mycket lyckat möte, det andra i sitt slag. När det första mötet hölls av asylföreningarna, kyrkorna och andra frivilligorganisationer – såsom Röda korset – vid samma tid förra året, skrev jag på min blogg att sådana möten gör mig stolt över att vara från Skellefteå. Hockey i all ära, men visst finns det ännu ädlare saker som får mitt hjärta att klappa. Engagerade människor är det bästa som finns, det tror jag att ni läsare håller med mig om. På mötet igår framträdde till exempel eldsjälar från Magnasylerna,en liten grupp i Byske som gör allt för att hjälpa flyktingar att integrera sig i samhället. Eller rättare sagt, Magnasylerna är sådana människor ställer upp som medmänniskor. De integrerar inte bara flyktingar i vårt samhälle, utan de förbättrar enligt min bestämda uppfattning vårt samhälle genom att de påverkar oss alla och inspirerar oss på ett föredömligt sätt. Att inte vara så hårda, så kalla och så okänsliga inför människors lidande och vedermödor, utan att se dem som individer med hemska upplevelser men även mycket inre rikedom i bagaget. Hatten av för sådana som er!

Hatten av även för riksdagsmannen Ulf Nilsson från Lund med flera, som var ute och träffade asylsökande just i Byske. Det är hedervärt att en folkvald från en helt annan landsända går ut och sätter sig ned och pratar med asylsökande. Jag upplever denne Ulf Nilssons engagemang som reellt, även om han förstås som enskild politiker har svårt att på egen hand förändra saker och ting.

Men man skall nog inte underskatta betydelsen av att politiker och andra makthavare ibland ger sig ut i verkligheten på det här sättet och träffar folk.

Nu till det egentliga ämnet för dagen: gott och ont, ett ämne jag ofta återkommer till och som jag säkert kommer att få anledning att återkomma till många gånger.

Vad är ont, och vad är gott i flyktingpolitiken? Detta är ett uttjatat ämne, men ett ämne jag ofta funderat på. Jag tycker att det goda i flyktingpolitiken är just de människor som engagerar sig för våra mindre lyckligt lottade medmänniskor. De är en god kraft, sådana som bryr sig om ”dessa våra minsta bröder”, och systrar också för den delen.

Vad är i så fall ont i flyktingpolitiken? På den frågan är svaret givet om ni frågar mig. Det är det ansiktslösa, det anonyma som alltid uppstår då allt ansvar hamnar på myndigheter och andra delar av staten. För mycket byråkrati är alltid farligt.

Även vi advokater löper risken att bli en del av detta onda, det skall man ha mycket klart för sig. För en advokat som företräder asylsökande är det en kamp att inte bli en del av detta onda utan att förbli en del av det goda, d v s bete sig som en av dessa människor i Byske och på andra håll som faktiskt engagerar sig med själ och hjärta i det som på juristspråk kallas för ”det enskilda fallet”.

Det här är exakt samma sak som det jag nyligen skrev om våld mot kvinnor.

Det är en fråga om ansvar. Vi kan inte överlåta åt myndigheter eller bara peka på våra politiker och tycka att de skall reda upp allting. I ärlighetens namn skall det sägas att de som arbetar exempelvis på Migrationsverket inte alltid har möjlighet att ta reda på allt som talar för en asylsökande. Det är i mycket hög grad upp till medmänniskor, både vänner och bekanta på orten där den asylsökande bor, men även upp till advokaten som bistår med en asylansökan, att underlätta och kämpa för att ge den enskilde flyktingen ett värdigt liv här i Sverige.

Jag är helt övertygad om att den absoluta majoriteten i vårt land vill ge skydd åt de människor som behöver skydd.

Både i Skellefteå och på andra håll.

För er som vill ha ytterligare bra läsning kan jag rekommendera den nyskrivna rapporten från Sveriges Kristna Råd om det svenska asylsystemet, ”Skilda världar”.

Rapporten ger en fin inblick i ett antal typiska asylfall, som vi advokater som är engagerade i detta arbete känner igen. Rapporten innehåller även, på sidan 14, ett i och för sig intressant förslag: att det inrättas en oberoende instans för insamlande och analys av landinformation.

Vid sidan av juridisk kunnighet är nämligen landinformation av enorm betydelse då en asylsökande får sin sak prövad. Landinformation finns i dagsläget bl a att hitta i Migrationsverkets databas, Lifos.

Lifos databasen är ett sätt att ta reda på aktuella fakta om de länder som asylsökande kommer ifrån. Databasen innehåller också en hel del juridiskt material, i första hand vägledande beslut från kammarrätten i Stockholm (Migrationsöverdomstolen), som sedan 2006 är högsta instans när det gäller uttolkningen av utlänningslagen.

Man kan dock ställa sig frågan om hur förslaget från Sveriges Kristna Råd skall kunna förverkligas. För det här handlar ytterst om frågan om kompetens, i första hand för Migrationsverkets anställda men även för advokater och andra som förordnas som offentliga biträden i asylärenden. En advokat som företräder en asylsökande klient måste lägga ned oerhört mycket kraft och energi på att sätta sig in i det enskilda fallet och omständigheterna som har föranlett flykten från det aktuella landet.

Med andra ord: man kan inte komma ifrån det faktum att Migrationsverkets personal måste se till att vara synnerligen kompetent, samt att de offentliga biträdena måste vara bra på att ta reda på dagsaktuella och relevanta fakta. Att skapa en till myndighet – ett super-Lifos – som sitter och samlar in fakta åt oss som arbetar med asylärenden och serverar fakta på silverfat – är nog inte genomförbart. Eller i vart fall, att tro att staten skall hjälpa oss med detta är nog lite väl optimistiskt. Det handlar i slutändan om vars och ens enskilda ansvar. Jag tycker att det borde vara en självklarhet att anställda på Migrationsverket och andra som arbetar med asylärenden – om de verkligen vill sova gott på natten – att se till att vara så pålästa som bara är möjligt.

En annan sak som enligt min mening skulle kunna bidra starkt till en bättre utveckling på detta område är om fler unga med utländsk bakgrund väljer att studera juridik och så småningom välja advokatyrket. Advokatfirman Vinges mångfaldsstipendium tycker jag är ett hedervärt initiativ i denna riktning. Men givetvis behövs det mycket mer. Juristernas värld, och inte minst advokaternas värld, är inte bara dominerad av män utan även väldigt helsvensk. Jag hoppas att vårt samfund kommer att göra ytterligare ansträngningar i denna riktning i framtiden.

För visst skulle det vara en oerhörd tillgång om inte bara personer med namn som Klas, Petter och Göran utan även personer som heter Fatima och Ahmed sätter sig ned med lagboken på våra juridiska fakulteter och i framtiden kan ägna sig åt att företräda asylsökande på bästa sätt. Inte minst genom den kulturella kompetens som personer med utländsk bakgrund ofta har – för att inte tala om språkkunskaper. Allt sådant är förstås en tillgång för den som skall företräda en människa från ett annat land – och givetvis alla andra slags klienter, oavsett om det gäller affärstvister, vårdnadsmål eller brottmål.

Om det är något jag själv är särskilt tacksam över när det gäller de femton år som jag har företrätt asylsökande, tidigare inför Statens Invandrarverk och Utlänningsnämnden och nu inför Migrationsverket och migrationsdomstolarna, så är det just att min egen ”kulturella kompetens” har blivit större. Jag har fått lära mig en hel del om andra länder, kulturer och seder under de här åren.

Slutligen, visst måste man hålla med om den slutsats som utgivarna bakom ”Skilda världar” drar: nämligen det att samhällsutvecklingen är vårt gemensamma ansvar?

Pingad på intressant.

En advokats vardag

I dag såg jag med stor glädje fram emot att från kl 12.00 få delta i ett intressant årsmöte. Advokater - och våra biträdande jurister -verksamma i Norrland träffas en gång per år på något som kallas årsmöte för ledamöter i Norra Avdelningen av Sveriges Advokatsamfund.

Detta år hålls mötet dessutom i Skellefteå. Mötet är i olika städer år för år. Det är förstås särskilt trevligt när mötet hålls på hemmaplan.

Schemat denna dag var späckat med intressanta föreläsare under den eftermiddag som i skrivande stund nått sitt slut. Det jag särskilt såg fram emot var att få lyssna på den välkände advokaten Per E Samuelsson. Advokat Per E Samuelsson är inte bara känd av allmänheten. Han är framförallt en mycket duktig och skicklig advokat. En advokat som verkligen är värd att lyssna på.

Denna eftermiddag skulle för mig vara som julafton är för de flesta barn. En dag att verkligen se fram emot.

På morgonen ringde dock telefon. Det var Umeå tingsrätt som undrade om jag kunde ta på mig ett uppdrag som offentlig försvarare där det skulle hållas häktesförhandling i Umeå tingsrätt kl 13.30 idag. Som försvarsadvokat anser jag att jag endast kan säga nej om jag har semester eller om jag är sjuk. Jag hade inte semester och jag är inte sjuk. Så självklart tackade jag ja till det uppdraget.

Nu har jag varit på häktesförhandlingen. Förundersökning pågår och jag kan inte nämna något om själva målet – på grund av förundersökningssekretess - annat än att det är det mål som i pressen fått mycket stor uppmärksamhet den senaste tiden på grund av att pressen fått information om att det rör sig om dråp eller mord. Jag själv vill ännu inte redovisa vad jag anser att det rör sig om. Det är dessutom en fråga som jag som försvarare inte vill ta en bestämd ställning till innan förundersökningen är färdigställd.

Skillnaden mellan dråp och mord? I lagtexten är skillnaden att ett mord som är mindre grovt skall föranleda mildare straff än mord och rubriceras som dråp. Det finns i praktiken många olika omständigheter att ta i beaktande om en gärning skall rubriceras som mord eller dråp.

När jag skriver detta är arbetsdagen över och jag kommer i alla fall att hinna till den middag som hålls i kväll i Advokatsamfundets regi. Det brukar vara en trevlig tillställning eftersom det ger oss advokater – och våra biträdande jurister - möjligheten att prata med kollegor privat. För det mesta när jag möter en kollega är det i en domstol och då finns sällan eller aldrig tid att vara privat. I domstolen är det i stället rollen som advokat som gäller till 100 %. Det måste vara så för våra klienters skull.

Jag får önska er som läser detta en underbar helg. Jag kommer själv säkerligen att ha en trevlig kväll. Resten av helgen avser jag att ägna åt arbete även om jag förstås kommer att se Skellefteå AIK mot Färjestad i morgon kväll. Vi som håller på Skellefteå AIK njuter av att det i år gått så bra för laget att vissa av oss – jag till exempel – tror att det kan sluta med SM-guld. Senast jag trodde på SM-guld var 1981. Då vann vi visserligen inte. Senast ”vi vann var 1978. Senast är också enda gången vi hittills vunnit. Jag skriver vi. Jag brukar nämligen – i likhet med många av mina vänner - alltid säga vi när det går bra för laget. För då vill jag vara med och dela lagets glädje. Jag säger inte vi när laget förlorar. Sån är jag och många med mig.


Jörgen Frisk

Pingad på intressant