Igår var jag på förhandling hela eftermiddagen i Umeå tingsrätt i ett vårdnadsmål, ett synnerligen dramatiskt och känsloladdat sådant, som jag skulle kunna säga mycket om. Men det får bli en annan gång. På kvällen i Skellefteå ägde det här mötet rum. Jag hade tyvärr inte tid och möjlighet att närvara på mötet, men flera bekanta till mig, infödda Skelleftebor och nyinflyttade Skelleftebor från andra delar av världen, var där. Det skall tydligen ha varit ett mycket lyckat möte, det andra i sitt slag. När det första mötet hölls av asylföreningarna, kyrkorna och andra frivilligorganisationer – såsom Röda korset – vid samma tid förra året, skrev jag på min blogg att sådana möten gör mig stolt över att vara från Skellefteå. Hockey i all ära, men visst finns det ännu ädlare saker som får mitt hjärta att klappa. Engagerade människor är det bästa som finns, det tror jag att ni läsare håller med mig om. På mötet igår framträdde till exempel eldsjälar från Magnasylerna,en liten grupp i Byske som gör allt för att hjälpa flyktingar att integrera sig i samhället. Eller rättare sagt, Magnasylerna är sådana människor ställer upp som medmänniskor. De integrerar inte bara flyktingar i vårt samhälle, utan de förbättrar enligt min bestämda uppfattning vårt samhälle genom att de påverkar oss alla och inspirerar oss på ett föredömligt sätt. Att inte vara så hårda, så kalla och så okänsliga inför människors lidande och vedermödor, utan att se dem som individer med hemska upplevelser men även mycket inre rikedom i bagaget. Hatten av för sådana som er!
Hatten av även för riksdagsmannen Ulf Nilsson från Lund med flera, som var ute och träffade asylsökande just i Byske. Det är hedervärt att en folkvald från en helt annan landsända går ut och sätter sig ned och pratar med asylsökande. Jag upplever denne Ulf Nilssons engagemang som reellt, även om han förstås som enskild politiker har svårt att på egen hand förändra saker och ting.
Men man skall nog inte underskatta betydelsen av att politiker och andra makthavare ibland ger sig ut i verkligheten på det här sättet och träffar folk.
Nu till det egentliga ämnet för dagen: gott och ont, ett ämne jag ofta återkommer till och som jag säkert kommer att få anledning att återkomma till många gånger.
Vad är ont, och vad är gott i flyktingpolitiken? Detta är ett uttjatat ämne, men ett ämne jag ofta funderat på. Jag tycker att det goda i flyktingpolitiken är just de människor som engagerar sig för våra mindre lyckligt lottade medmänniskor. De är en god kraft, sådana som bryr sig om ”dessa våra minsta bröder”, och systrar också för den delen.
Vad är i så fall ont i flyktingpolitiken? På den frågan är svaret givet om ni frågar mig. Det är det ansiktslösa, det anonyma som alltid uppstår då allt ansvar hamnar på myndigheter och andra delar av staten. För mycket byråkrati är alltid farligt.
Även vi advokater löper risken att bli en del av detta onda, det skall man ha mycket klart för sig. För en advokat som företräder asylsökande är det en kamp att inte bli en del av detta onda utan att förbli en del av det goda, d v s bete sig som en av dessa människor i Byske och på andra håll som faktiskt engagerar sig med själ och hjärta i det som på juristspråk kallas för ”det enskilda fallet”.
Det här är exakt samma sak som det jag nyligen skrev om våld mot kvinnor.
Det är en fråga om ansvar. Vi kan inte överlåta åt myndigheter eller bara peka på våra politiker och tycka att de skall reda upp allting. I ärlighetens namn skall det sägas att de som arbetar exempelvis på Migrationsverket inte alltid har möjlighet att ta reda på allt som talar för en asylsökande. Det är i mycket hög grad upp till medmänniskor, både vänner och bekanta på orten där den asylsökande bor, men även upp till advokaten som bistår med en asylansökan, att underlätta och kämpa för att ge den enskilde flyktingen ett värdigt liv här i Sverige.
Jag är helt övertygad om att den absoluta majoriteten i vårt land vill ge skydd åt de människor som behöver skydd.
Både i Skellefteå och på andra håll.
För er som vill ha ytterligare bra läsning kan jag rekommendera den nyskrivna rapporten från Sveriges Kristna Råd om det svenska asylsystemet, ”Skilda världar”.
Rapporten ger en fin inblick i ett antal typiska asylfall, som vi advokater som är engagerade i detta arbete känner igen. Rapporten innehåller även, på sidan 14, ett i och för sig intressant förslag: att det inrättas en oberoende instans för insamlande och analys av landinformation.
Vid sidan av juridisk kunnighet är nämligen landinformation av enorm betydelse då en asylsökande får sin sak prövad. Landinformation finns i dagsläget bl a att hitta i Migrationsverkets databas, Lifos.
Lifos databasen är ett sätt att ta reda på aktuella fakta om de länder som asylsökande kommer ifrån. Databasen innehåller också en hel del juridiskt material, i första hand vägledande beslut från kammarrätten i Stockholm (Migrationsöverdomstolen), som sedan 2006 är högsta instans när det gäller uttolkningen av utlänningslagen.
Man kan dock ställa sig frågan om hur förslaget från Sveriges Kristna Råd skall kunna förverkligas. För det här handlar ytterst om frågan om kompetens, i första hand för Migrationsverkets anställda men även för advokater och andra som förordnas som offentliga biträden i asylärenden. En advokat som företräder en asylsökande klient måste lägga ned oerhört mycket kraft och energi på att sätta sig in i det enskilda fallet och omständigheterna som har föranlett flykten från det aktuella landet.
Med andra ord: man kan inte komma ifrån det faktum att Migrationsverkets personal måste se till att vara synnerligen kompetent, samt att de offentliga biträdena måste vara bra på att ta reda på dagsaktuella och relevanta fakta. Att skapa en till myndighet – ett super-Lifos – som sitter och samlar in fakta åt oss som arbetar med asylärenden och serverar fakta på silverfat – är nog inte genomförbart. Eller i vart fall, att tro att staten skall hjälpa oss med detta är nog lite väl optimistiskt. Det handlar i slutändan om vars och ens enskilda ansvar. Jag tycker att det borde vara en självklarhet att anställda på Migrationsverket och andra som arbetar med asylärenden – om de verkligen vill sova gott på natten – att se till att vara så pålästa som bara är möjligt.
En annan sak som enligt min mening skulle kunna bidra starkt till en bättre utveckling på detta område är om fler unga med utländsk bakgrund väljer att studera juridik och så småningom välja advokatyrket. Advokatfirman Vinges mångfaldsstipendium tycker jag är ett hedervärt initiativ i denna riktning. Men givetvis behövs det mycket mer. Juristernas värld, och inte minst advokaternas värld, är inte bara dominerad av män utan även väldigt helsvensk. Jag hoppas att vårt samfund kommer att göra ytterligare ansträngningar i denna riktning i framtiden.
För visst skulle det vara en oerhörd tillgång om inte bara personer med namn som Klas, Petter och Göran utan även personer som heter Fatima och Ahmed sätter sig ned med lagboken på våra juridiska fakulteter och i framtiden kan ägna sig åt att företräda asylsökande på bästa sätt. Inte minst genom den kulturella kompetens som personer med utländsk bakgrund ofta har – för att inte tala om språkkunskaper. Allt sådant är förstås en tillgång för den som skall företräda en människa från ett annat land – och givetvis alla andra slags klienter, oavsett om det gäller affärstvister, vårdnadsmål eller brottmål.
Om det är något jag själv är särskilt tacksam över när det gäller de femton år som jag har företrätt asylsökande, tidigare inför Statens Invandrarverk och Utlänningsnämnden och nu inför Migrationsverket och migrationsdomstolarna, så är det just att min egen ”kulturella kompetens” har blivit större. Jag har fått lära mig en hel del om andra länder, kulturer och seder under de här åren.
Slutligen, visst måste man hålla med om den slutsats som utgivarna bakom ”Skilda världar” drar: nämligen det att samhällsutvecklingen är vårt gemensamma ansvar?
Pingad på intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar