Något om rättssäkerheten i våra domstolar – där rätt inte alltid är rätt!

Vi advokater får många samtal från allmänheten. Den som ringer har ofta ett problem han eller hon vill ha hjälp med. Han eller hon vill få rätt i sitt ärende.

Rätt och fel anser många är varandras motsatser på samma sätt som vitt och svart, gott och ont och varmt och kallt är några exempel på motsatser. Ordet rätt betyder dock olika beroende på i vilket sammanhang ordet används.

Många definierar ordet rätt med makt d v s att rätt och makt är samma sak. Staten har makten i ett samhälle och staten har därför makten att exempelvis stifta lagar. Lagar vi måste följa för att göra rätt.

Redan Platon – elev till Sokrates lärare till Aristoteles – skrev om ordet rätt i boken ”Staten”. En bok som fortfarande är läsvärd och egentligen ofattbart aktuell utifrån det samhälle vi lever i idag.

Platon berättar bland annat att i ett demokratiskt samhälle kommer vi lämna bort de gamla till särskilda förvaringsplatser (våra ålderdomshem) i stället för att själva ta hand om våra egna föräldrar. Det hade hans elever mycket svårt att tro på.

Intressant är inte minst att Platon framhöll att i ett demokratiskt samhälle kommer individen med kraft debattera i en fråga ena dagen för att nästa dag inte alls bry sig om den frågan. Enda dagen kämpar vi för miljön. Nästa dag kanske vi förstör miljön själva medvetet eller kanske omedvetet. Ena dagen värnar vi om barn som farit illa. Nästa dag ägnar vi inte mer tankar år det frågan och så vidare.

Åter till ordet rätt. Den rätt jag skall skriva om är endast den rätt som det beslutas om i våra domstolar. Det är fråga om formell rätt. Den formella rätten kan stämma med den sanna rätten men den formella rätten går oftare än du tror emot den sanna rätten

I domstolar är det formell rätt som det beslutas om. Det är det som är lika med rättssäkerhet. Den sanna rätten är inte alls viktig i domstolen även om det utåt i debatter med mera kan framstå som att så vore fallet. Den som förlorar ett mål antar exempelvis media nästan alltid vara en person som har fel. En person som inte har den sanna rätten på sin sida.

Den sanna rätten kallar vi jurister för materiell rätt. Om du äger en fastighet är du materiell ägare (den sanna ägaren) av den fastigheten. Om du har 10 000 kr på banken är du materiell ägare av dessa 10 000 kr. Om du har lånat ut 5 000 kr till en kompis har du en materiell fordran om 5 000 kr o s v.

I en domstol kan du exempelvis påstå att du har materiell rätt till en fastighet eller i form av en fordran om 5 000 kr och yrka att tingsrätten skall fastställa din äganderätt till fastigheten eller förplikta den som är skyldig dig 5 000 kr att betala dig 5 000 kr.

Domstolen kommer i den ”vanliga” civila processen inte att söka efter den materiella rätten (den sanna rätten). I brottmål kan domstolen vara mer aktiv, men i brottmålet är det åklagaren som har att styrka sanningen.

Det är således åklagaren som har att styrka att den åtalade är skyldig. Kan inte åklagaren detta går den åtalade fri. Det är en formellt riktig dom även om det är så att den som blev friad egentligen är skyldig. Rättssäkerheten kräver endast formellt riktiga domar. Domarna behöver inte stämma med sanningen.

I den civila processen är det den individ som gör gällande att han har den sanna rätten på sin sida som måste styrka detta. Kan den individ som har den sanna rätten på sin sida inte styrka detta så förlorar den individen i normalfallet målet. Domen är då formellt rätt trots att den inte alls stämmer med sanningen. Det är trots detta en rättssäker dom.

I domstolen kan åklagaren bara få formell rättvisa. Denna rättvisa kan mycket väl stämma med sanningen, men vid friande domar behöver den formella rättvisa inte stämma med sanningen. De brukar uttryckas med att det är bättre att nio skyldiga frias än att en oskyldig fälls! En åsikt jag delar.

I domstolen händer det dock att oskyldiga fälls. Kan det ändå vara en formellt riktig dom?
Egentligen inte, men i praktiken kan en felaktigt fällande dom utåt ses som formellt riktig.
Domstolen kan exempelvis ha blivit lurad av vittnen som vittnat falskt. I Quick rättegången verkar dock det helt ofattbara ha hänt. Att domstolen blivit lurad genom falsk bevisning åberopad av åklagaren. Träbitar skall ha påståtts vara kvarlevor av ett (eller flera?) offer.
Är det sant så är det en rättsskandal av ofattbara mått. Det kan i sin tur vara så att åklagaren blivit lurad av någon att tro att träbitarna var kvarlevor av offer. Det är i så fall ändå en stor rättsskandal.

Det jag ovan försökt förklara är att den som är skyldig att bevisa den sanna rätten bara vinner om han eller hon klarar av detta. Rättssäkerheten kräver att det skall vara på det viset. För bara om det är på det viset går det att förutse hur domstolen kommer att döma.

I brottmål är det upp till åklagaren att bevisa den sanna rätten. I vanliga civila tvister är det oftast den individ som påstår sig ha den sanna rätten som måste bevisa sin rätt. I undantagsfall måste motparten bevisa att en viss individ inte har den sanna rätten, med dessa undantagsfall är så gott som alltid fall där det är logiskt att det bör vara på det sättet.

Vare sig åklagaren eller den enskilde enskilda individen vinner eller förlorar målet är domen oftast formellt rätt. Domstolen söker inte sanningen. Den skall bevisas.

När domar inte är formellt rätta går det då att tala om brister i rättssäkerheten? Nej, en formellt oriktig dom behöver inte alls tyda på brister i rättssäkerheten, men kan bero på en brist i rättssäkerheten.

En formellt felaktig dom kan visa att det mål domstolen prövade var så svårt att inte ens domarna klarade av att döma formellt riktigt. Vi måste inse att våra domare inte är felfria.
Även i ett rättssäkert samhälle blir det fel ibland.

En dom är inte formellt felaktig – som jag redovisat ovan – om den beror på falsk bevisning. Falsk bevisning kan våra domare inte klandras för.

En dom som uppenbart är formellt felaktig är dock ett bevis på bristande rättssäkerhet och det är därför det är viktigt att ha rätt att få sitt ärende prövat i minst två instanser. Det reparerar i vart fall det fel en underinstans kan begå.

Det jag ovan förklarat kanske inte är så lätt att förstå. Jag tar därför upp två exempel.

Brottmålet

En person har blivit misshandlad och åklagaren åtalar fyra personer för den misshandeln.
Alla fyra har misshandlat den som blev misshandlad, men åklagaren lyckas bara bevisa att tre deltog i misshandeln. Domen blir därför att tre fälls och en går fri. Den som går fri är skyldig, men måste av samhället betraktas som oskyldig. Det är formell rätt. Det är fråga om rätts-säkerhet. Vi måste acceptera formellt rätta domar.

Varför en gick fri är ointressant, men det kan bero på att den som blev misshandlad är osäker på om den som gick fri verkligen deltog i misshandeln.

Civilmålet

Du har lånat 5 000 kr till en person som du trodde var din kompis. Eftersom den som lånade pengarna var din kompis skrev ni inga papper och ingen bevittnade lånet. Det visar sig senare att kompisen inte var någon kompis och kompisen nekar till att betala tillbaka lånet.

Startar du då en process mot den som lånat pengar av dig står ord mot ord. Det betyder att du sannolikt förlorar målet. Vad göra? tänker du kanske i den situationen.

I det fall jag ovan nämnt skulle jag rekommendera att du ringer upp låntagaren och frågar när du kan få tillbaka lånet samt att du spelar in det samtalet. Den som lånat pengar kanske på telefon bekräftar lånet. Då har du ordnat den bevisning du behöver för att vinna i ett civilmål.

Spela in sitt eget samtal? Ja, det är lagligt. Det rekommenderar jag framförallt till personer som blir hotade per telefon.

Rätt och rätt

Att ha (materiell) rätt och att få (formell) rätt är således inte samma sak och en advokat kan ofta innan en rättegång bedöma dina möjligheter att få (formell) rätt. Advokaten kan förstå att du har (materiell) rätt och ändå avråda dig från att gå till domstol av formella skäl. Advokaten vill bara ta sig an ditt ärende om advokaten tror att han kan vara till hjälp. En advokat bör inte ta på sig fall advokaten inte tror sig kunna vinna (jag talar nu om civila mål). I brottmål handlar det inte enbart om att vinna. Där kan det lika gärna handla om att ta fram fakta som talar för en mild dom eller att förmå den som är rattfyllerist att inse att vård är den enda vägen bort från de problem alkoholen ställt till med.

Den som vinner ett mål kan således inte sällan vara den som inte har rätt eftersom bara den som kan bevisa sin rätt får rätt i våra domstolar.

Som du förstår är det många som förlorat mål fast de har (materiell) rätt. Dessa personer är ofta mycket besvikna och tycker att just deras mål blev feldömt. De anser det feldömt för att de hade materiell rätt (den sanna rätten) på sin sida. De flesta domar är dock inte feldömda. Förlusten berodde i stället på att den som hade rätt inte kunde bevisa sin rätt.

Ett viktigt skäl att kontakta advokat är att advokatens uppgift är att bedöma om du kan få formell rätt vid en eventuell prövning i domstol. Jag vill påstås att advokater är mycket kunniga på att göra sådana bedömningar. Men som alltid finns det fall där advokaten inser att det i praktiken kan komma att gå hur som helst. Processande är ofta ett riskspel. En risk som ekonomiskt ofta går att minimera via hemförsäkringen som kan täcka rättegångskostnaderna vid en process, minus en sedvanlig självrisk. För att kunna ta rättsskyddet i anspråk bör dock alltid en advokat kontaktas.

Det finns mål där jag anser att domarna inte alltid är formellt riktiga. Det är dock en helt annan fråga som jag avser att återkomma till senare. Det problemet är - som jag ser det - en brist som finns i vår rättssäkerhet.


Pingad på intressant