Burk-Curt målet är förlikt!

Förhandling i målet skulle ha hållits i dag, men i sista minuten – på tingsrätten tillsammans med oss ombud - kunde parterna komma överens. Hade målet prövats i sak hade ena parten fått allt och andra parten ingenting förutom otacken att behöva betala alla rättegångskostnader i målet. Inte bara egna, utan även motpartens.

Det hade förstås varit synd om den som i så fall förlorat målet. För jag tror att båda parterna ansåg att de hade rätten på sin sida. Det är ofta så i tvister att båda parterna anser sig ha hela rätten på sin sida.

Tack

Jag får inledningsvis passa på att tacka för det samarbete jag har haft med universitetslektor och juris doktor Viola Boström, vars intyg i målet byggde på i stort sett identiska argument som mina egna. Det var trevligt att ha dig här i Skellefteå idag!

Ordet förlikas

Det ordet är en bland jurister ofta använd term och betyder att parterna har kommit överens
d v s att parterna gjort upp i godo.

Förlikningen

Parter och ombud är överens om att inte nämna några exakta detaljer om förlikningen, men följande är parterna överens om att få nämna offentligt.

Båda parterna är mycket nöjda med förlikningen.

Merparten av behållningen tillföll den person Burk-Curt förordat det vill säga min klient. Det går därför att säga att förlikningen var i anda med den handling målet avsåg oavsett om den handlingen var ett testamente, en gåva eller ett avtal (arvsavtal). Jag får också berätta att ett betydande belopp tillföll motparten, varför båda parterna har all anledning att vara nöjda.


Varför förlikas?

Det kan finnas många skäl till att förlikas. Skälen till att göra upp i godo är ofta följande skäl.

1.
Parterna vet vid en förlikning hur deras sak (målet) slutar

Vid en prövning i sak vet inte parterna detta. Det egna ombudet kan ha fel. Domstolen kan döma fel. Om tingsrätterna inte dömde fel ibland skulle det inte behövas några hovrätter.
Om hovrätterna inte dömde fel ibland skulle vi inte behöva Högsta Domstol.

Högsta Domstolen? Alla kan begå fel, tror jag.

Det finns många som valt att inte förlikas och som senare grämt sig över att inte ha tackat ja till ett bra förlikningsbud. Det har hänt många gånger och det kommer att hända många gånger också i framtiden. Det behöver inte vara ett misstag att tacka nej till ett någorlunda
bra förlikningsbud, men det är ofta ett medvetet risktagande att inte tacka ja. En del gillar att ta risker, andra vill inte ta några risker alls. Det är aldrig advokaten som tar risker. Det är alltid klienten som måste ta det beslutet. Det är nämligen klientens sak (saken är ofta pengar) som står på spel. Advokaten brukar dock ofta råda klienten att förlikas om målet avser en fråga klienten anser sig inte ha råd att förlora. Vi – advokater - anser att klienten inte skall
ta risker som klienten inte anser sig ha råd med.

Ett måls utgång kan också ofta vara beroende av ett eller flera vittnesmål. Vad vittnen berättat innan en förhandling och vad de berättar under förhandlingen kan vara två olika utsagor. Det kan bero på att när vittnet skall höras har det gått lång tid från en viss händelse till dess de skall vittna om den händelse i domstol. Då kan det vara svårt att minnas. Det kan också ha andra förklaringar som att vittnen under ed endast vill intyga sådant de vet med 100 % säkerhet. Det är lättare att vara säker när man slipper tala under straffansvar. Sitta hemma i soffan och vara säker är en sak. Sitta och prata under ed förhörd av en skicklig advokat och granskad av flera domare är något helt annat. Tro mig.

Mål har på grund av att vittnen sagt en sak före en förhandling och en annan sak under förhandling inte sällan fått ett slut som på förhand inte alls gick att förutse, även om man som ombud alltid måste vara beredd på att vittnen säger det mest oväntade under en förhandling.

2.
Tiden tala för en förlikning

När en förlikning ingåtts är målet slut. Parterna kan ägna tid åt annat. Det går att spara många år av funderingar genom en förlikning. Att ha vunnit i första instans är dessutom ingen garanti för att det slutar på samma sätt i nästa instans.

3.
Parterna är släkt

Då bör det ofta sluta med en förlikning. Det kräver ingen närmare förklaring.

Personen Burk-Curt

Curt Degerman. Det var Burk-Curts namn. Namnet Burk-Curt kommer dock att leva vidare länge. Han var en person som nästan ”alla” i Skellefteå kände till som Burk-Curt utan att alls känna Curt Degerman som person överhuvudtaget.

Före förlikningen rådde en stel och spänd relation mellan parterna. Efter förlikningen rådde det god stämning mellan Curt Degermans släktingar. Det gladde mig särskilt mycket. Om en förlikning mellan släktingar inte leder till en god stämning mellan släktingarna är det illa.

Nu är Burk-Curt målet slut för min del. Det känns bra. Det jag vet är att jag i framtiden då och kommer att tänka på Burk-Curt och bära hans minne vidare. Inte alls på grund av målet utan för de mycket udda men samtidigt mycket trevliga kontakter jag har haft med honom under årens lopp. Tack Burk-Curt för alla trevliga minnen du gett mig . Må du få vila i frid.

Ni som inte läst en rolig historia om Burk Curt kan läsa ”Dagen då jag fick Burk-Curt att ta på sig en kostym”.


Jörgen Frisk


Pingad på intressant