Jag har ett massmedialt ganska intressant mål just nu. Det finns som ni kanske vet vid det här laget ett förordnande från Curt Degerman, i folkmun – först i Skellefteå och nu i hela landet – mer känd som ”Burk-Curt”.
Förordnandet avsåg en kusin till Curt, som jag nu alltså företräder. Som ni kanske redan har sett i Expressen har min klient och jag fått mycket gott stöd från Viola Boström, en av Sveriges främsta experter på testamenten. Viola Boströms doktorsavhandling handlar just om tolkning av testamente. Hur som helst: vi har nu kallat Viola Boström som s k expertvittne i målet och det känns helt enkelt som att vi ligger oerhört bra till. Därför har min klient och jag gett motparten möjlighet att före klockan 17.00 på fredag – då advokatbyrån stänger för helgen – godta ett förlikningsbud om 1 miljon kr av det totala arvet (som uppgår till ca 13 miljoner kr). Vi anser att det är ett mycket juste bud, och vi hyser förhoppningar om att det skall leda till att den här segdragna släktkonflikten skall få ett slut.
Jag har en del roliga och värmande minnen av Curt. En sak jag ofta tänker på är hur jag mötte honom och han brukade försöka anlita mig som s k ”trottoarrådgivare”. Han brukade ofta ha funderingar om juridiska och ekonomiska spörsmål. Samtidigt var han alltför ekonomiskt sinnad för att anlita advokat hur som helst. Han ville gärna ta råden ute på Nygatan i stället.
En gång hände följande. Curt Degerman blev då missnöjd på en annan advokat han hade haft att göra med. (Det är sånt som händer ibland eftersom det alltid är känslor inblandade i rättsliga ärenden. Och vi talar här om en man med mycket bestämda åsikter.) En domstolsförhandling blev därför inställd. I stället blev det jag som råkade få uppdraget att fortsätta företräda Curt.
Jag förklarade för Curt Degerman att det var mycket viktigt att vara uppklädd och snygg i rätten. Han var tveksam, men jag hade faktiskt utlovat tingsrätten att Curt skulle infinna sig, snygg och fräsch. Curt var ”ekonomiskt sinnad”, kan man säga. Jag visste att han aldrig skulle kasta bort pengar på nya kläder. Vissa saker går inte att ändra på. Så jag sade till honom: ”Jag bjuder dig på en kostym”.
Jag for först på ett ställe och köpte en kostym, men den var för liten. Curt Degerman var ganska axelbred och allmänt välbyggd. Så jag fick fara tillbaka och byta mot en större storlek. Och där fick jag framgång. Jag minns med värme hur Curt stod framför spegeln i lobbyn på min advokatbyrå och såg nöjd ut i sin nya kostym. Det är ett rörande minne, för han var en intelligent man, kanske en sådan som är lite för intelligent för sitt eget bästa. Kanske stod han där och tänkte på hur livet kunde ha varit i stället?
Men en annan sak lyckades jag inte med. Jag tycker inte att det gör så mycket, för jag är övertygad om att inte ens Gud Fader själv hade kunnat förmå Curt att ta av sig hans typiska mössa, som han alltid hade på sig. Jag sade åt Curt några gånger att han inte kan ha mössa på sig till kostymen, särskilt inte i tingsrätten.
Många av er har säkert sett den kändaste bilden på Curt som togs av Tommy Schönstedt – en Skelleftegrabb även han – där han har sin karaktäristiska mössa.
Hur som helst. Mössan behöll han på. För han var för oklippt. Och han tyckte nog att frisörer, liksom advokater, tar alltför hutlöst betalt. Så när vi for till domstolen var Curt Degerman som vanligt iförd sin keps men då med ny kostym. Han tyckte det blev bäst så.
Ett härligt minne var när de ropade på målet var att se tingsrättens ledamöter och deras leende när de fick se Burk-Curt som jag utlovat. Hör och häpna: i kostym.
Det blir i vart fall spännande att se om motparten tar detta bud. Sedan är det över. Jag återkommer om hur det går och om det blev en förlikning eller inte. (Tro nu bara inte att jag bjuder alla mina klienter på en kostym
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar