HD:s nya praxis avseende dubbelbestraffning, Ne bis idem

HD:s beslut den 11 juni 2013 (mål B 4946-12) att förbjuda dubbelbestraffning var väntat. Jag kan dock inte annat än känna mig nöjd eftersom jag redan mars 2010 (i DN) förklarade varför jag ansåg att det HD nu 2013 kommit fram till är det enda rätta.

HD har i ett mål den 16 juli 2013 (mål Ö 1526-13) uttalat sig om möjligheten till resning för de som dubbelbestraffats. Alla som tidigare dubbelbestraffats kommer inte att få resning avseende brottmålet.

De som först åtalats och därefter påförts skattetillägg kommer inte att få resning avseende brottmålet. De får i stället söka resning i förvaltningsdomstol avseende skattetillägget.

De vars rättsliga brottmålsförfarande avslutades före 2009 verkar heller inte kunna få resning.
Kanske kommer datumet sättas till den 1 januari 2009, men det kan också bli den 1 februari 2009 eller den 10 februari 2009. Jag är osäker på det exakta datumet. För en del har det exakta datumet stor betydelse. Jag har nyligen gett in en resningsansökan där det rättsliga förfarandet avslutades i slutet av januari 2009. För min klient vore det mycket tråkigt om HD anser att brytdatumet blir den 1 februari 2009 eller den 10 februari 2010. Klientens tröst är i så fall att hans ärende fortsätter i Europadomstolen, men nu ligger ärendet stilla i Europadomstolen i avvaktan på hur det går i resningsärendet i HD.

För de som har pågående mål i Europadomstolen kommer HD:s avgörande sannolikt innebära att de som numera kan få resning inte får någon prövning i Europadomstolen. HD:s beslut innebär att för de som kan få resning är de inhemska rättsmedlen inte längre uttömda, vilket är en förutsättning för prövning i Europadomstolen. Många klagomål i Europadomstolen lär därför bli avskrivna.

För de som har kvar rätten till prövning i Europadomstolen kommer en fråga bli om de som dömts före den 1 januari 2009 (som kan vara den 1 februari 2009 eller den 10 februari 2009) har rätt till skadestånd och i så fall hur långt tillbaka i tiden. Jag anser fortfarande att det finns starka skäl för att bestämma tiden till i vart fall några år innan 2009. Detta eftersom ett mycket viktigt avgörande i Europadomstolen från början av 2009 avsåg förhållandena i medlemsstaterna flera år innan 2009.

För de som inte får resning finns en fråga. Kan de ändå få skadestånd? Jag har inget svar på den frågan och tror att den frågan i allra högsta grad kommer att påverkas av framtida avgöranden från Europadomstolen.

Det första avgörandet från Europadomstolen borde komma nästa år.

HD har i sitt beslut inte tillåtit genomsyn. Med genomsyn avser jag invändningen om att åtal borde avvisas även om skattetillägg påförts den juridiska personen, om det direkt eller indirekt ekonomiskt belastat den åtalade. Det invändningen godtog inte HD. Denna fråga kommer sannolikt att prövas av Europadomstolen. Den vanliga formen av juridisk person är ett aktiebolag.

Skatteverket

HD har framhållit att domstolar och åklagare har rätt att utgå ifrån att beslut från Skatteverket är rätt och riktiga. Det betyder att domare och åklagare inte aktivt behöver granska Skatteverkets beslut. Så som det redan var tidigare.

Jag anser dock att det på oss som är offentliga försvarare efter HD:s avgörande ställs ännu högra krav att vara aktiva och noga granska de skattebeslut som ligger bakom åtalen i skattebrott. Det är inte svårt att vara noggrann (men det kan ta viss tid). Skatterevisioner kan många gånger få lagboken att framstå som tunn.

Jag tror att det finns många fall där dubbelbestraffning förekommer, utan att domare, åklagare och försvarare inser detta. Förr – när dubbelbestraffning inte var dubbelbestraffning – spelade det mindre roll om ”ingen” förstod detta för då var det inte att anse som dubbelbestraffning.

Hur kan det finnas dubbelbestraffning som alla i ett mål kan missa? Jag kan med ett exempel förklara vad jag menar.

En företagare har underlåtit att betala den juridiska personens moms om låt säga 1 000 000 kr.
Företaget – ett aktiebolag – påförs därför moms med 1 000 000 kr och skattetillägg å momsen. Skatteverket yrkar inte att företagaren ska betala momsen i egenskap av ställföreträdare enligt skatteförfarandelagen (tidigare skattebetalningslagen).

Åklagaren väcker åtal och understryker att den åtalade inte krävts på betalning av momsen och ej heller på skattetillägget å momsen. Domstolen och försvararen ser därför inget hinder för åtal. Den åtalade döms och sätts bakom lås och bom, dock ej på vatten och bröd (ett sedan länge avskaffat straff)

Skatteverket hade dock fått klart för sig att företagaren stoppat momsen i egen ficka och hade därför höjt företagarens inkomst av tjänst med 1 000 000 kr och påfört skattetillägg med
40 %.

I praktiken har således företagaren beskattas för den moms åtalet avser och även påförts skattetillägg på den moms åtalet avser. Är detta dubbelbestraffning? Då ska åtalet avvisas.
Denna fråga har jag i ett nu pågående mål i en av våra hovrätter. Om det inte skulle vara sådan dubbelbestraffning som förhindrar åtal menar jag i andra hand att den omständigheten att den åtalade påförts skattetillägg talar för en betydligt mildare dom än om så inte var fallet.

Har inte HD prövat ovan nämnda fråga? Det anser jag inte. Kanske för att det i det mål HD dömde inte förekom ovan nämnd form av dubbelbestraffning? Eller kanske för att försvaret inte kom med denna invändning? HD har ju själva skrivit att det inte ankommer på domstolarna eller åklagarna att nitiskt nagelfara bakomliggande skattebeslut.

Försvararens roll i skattebrottsmål har - som jag ser det - utökats till att nitiskt gå igenom hela den skatteprocess som ligger bakom åtalet. I vissa fall kan denna granskning ske i gott samarbete med klienten (den åtalade), men alla klienter har inte själv ork eller kunnande att ta tag i granskningen på egen hand eller ens tillsammans med sin försvarare.

Beslut från HD

I veckan fick jag – min klient om man ska vara noga – ett beslut från HD som avsåg dubbelbestraffning. Åtalet avvisades och underinstansernas domar undanröjdes, förutom rätten till ersättning för klientens försvar (jag blev inte utan ”lön” med andra ord). Det tog mig drygt 3 år innan jag fick rätt i ett konkret fall i det ämne jag skrivit om sedan mars 2010. Det
är därför en bra vecka, trots vädret.

För en vecka sedan hade vi sensommar. När jag skriver dessa rader snöar det. Var tog hösten vägen? Det blir mitt nästa bloggämne eller så blir det något mer juridiskt ämne. Vi får se.

Trevlig helg.

HD:s nya praxis avseende dubbelbestraffning, Ne bis idem

HD:s beslut den 11 juni 2013 (mål B 4946-12) att förbjuda dubbelbestraffning var väntat. Jag kan dock inte annat än känna mig nöjd eftersom jag redan mars 2010 (i DN) förklarade varför jag ansåg att det HD nu 2013 kommit fram till är det enda rätta.

HD har i ett mål den 16 juli 2013 (mål Ö 1526-13) uttalat sig om möjligheten till resning för de som dubbelbestraffats. Alla som tidigare dubbelbestraffats kommer inte att få resning avseende brottmålet.

De som först åtalats och därefter påförts skattetillägg kommer inte att få resning avseende brottmålet. De får i stället söka resning i förvaltningsdomstol avseende skattetillägget.

De vars rättsliga brottmålsförfarande avslutades före 2009 verkar heller inte kunna få resning.
Kanske kommer datumet sättas till den 1 januari 2009, men det kan också bli den 1 februari 2009 eller den 10 februari 2009. Jag är osäker på det exakta datumet. För en del har det exakta datumet stor betydelse. Jag har nyligen gett in en resningsansökan där det rättsliga förfarandet avslutades i slutet av januari 2009. För min klient vore det mycket tråkigt om HD anser att brytdatumet blir den 1 februari 2009 eller den 10 februari 2010. Klientens tröst är i så fall att hans ärende fortsätter i Europadomstolen, men nu ligger ärendet stilla i Europadomstolen i avvaktan på hur det går i resningsärendet i HD.

För de som har pågående mål i Europadomstolen kommer HD:s avgörande sannolikt innebära att de som numera kan få resning inte får någon prövning i Europadomstolen. HD:s beslut innebär att för de som kan få resning är de inhemska rättsmedlen inte längre uttömda, vilket är en förutsättning för prövning i Europadomstolen. Många klagomål i Europadomstolen lär därför bli avskrivna.

För de som har kvar rätten till prövning i Europadomstolen kommer en fråga bli om de som dömts före den 1 januari 2009 (som kan vara den 1 februari 2009 eller den 10 februari 2009) har rätt till skadestånd och i så fall hur långt tillbaka i tiden. Jag anser fortfarande att det finns starka skäl för att bestämma tiden till i vart fall några år innan 2009. Detta eftersom ett mycket viktigt avgörande i Europadomstolen från början av 2009 avsåg förhållandena i medlemsstaterna flera år innan 2009.

För de som inte får resning finns en fråga. Kan de ändå få skadestånd? Jag har inget svar på den frågan och tror att den frågan i allra högsta grad kommer att påverkas av framtida avgöranden från Europadomstolen.

Det första avgörandet från Europadomstolen borde komma nästa år.

HD har i sitt beslut inte tillåtit genomsyn. Med genomsyn avser jag invändningen om att åtal borde avvisas även om skattetillägg påförts den juridiska personen, om det direkt eller indirekt ekonomiskt belastat den åtalade. Det invändningen godtog inte HD. Denna fråga kommer sannolikt att prövas av Europadomstolen. Den vanliga formen av juridisk person är ett aktiebolag.

Skatteverket

HD har framhållit att domstolar och åklagare har rätt att utgå ifrån att beslut från Skatteverket är rätt och riktiga. Det betyder att domare och åklagare inte aktivt behöver granska Skatteverkets beslut. Så som det redan var tidigare.

Jag anser dock att det på oss som är offentliga försvarare efter HD:s avgörande ställs ännu högra krav att vara aktiva och noga granska de skattebeslut som ligger bakom åtalen i skattebrott. Det är inte svårt att vara noggrann (men det kan ta viss tid). Skatterevisioner kan många gånger få lagboken att framstå som tunn.

Jag tror att det finns många fall där dubbelbestraffning förekommer, utan att domare, åklagare och försvarare inser detta. Förr – när dubbelbestraffning inte var dubbelbestraffning – spelade det mindre roll om ”ingen” förstod detta för då var det inte att anse som dubbelbestraffning.

Hur kan det finnas dubbelbestraffning som alla i ett mål kan missa? Jag kan med ett exempel förklara vad jag menar.

En företagare har underlåtit att betala den juridiska personens moms om låt säga 1 000 000 kr.
Företaget – ett aktiebolag – påförs därför moms med 1 000 000 kr och skattetillägg å momsen. Skatteverket yrkar inte att företagaren ska betala momsen i egenskap av ställföreträdare enligt skatteförfarandelagen (tidigare skattebetalningslagen).

Åklagaren väcker åtal och understryker att den åtalade inte krävts på betalning av momsen och ej heller på skattetillägget å momsen. Domstolen och försvararen ser därför inget hinder för åtal. Den åtalade döms och sätts bakom lås och bom, dock ej på vatten och bröd (ett sedan länge avskaffat straff)

Skatteverket hade dock fått klart för sig att företagaren stoppat momsen i egen ficka och hade därför höjt företagarens inkomst av tjänst med 1 000 000 kr och påfört skattetillägg med
40 %.

I praktiken har således företagaren beskattas för den moms åtalet avser och även påförts skattetillägg på den moms åtalet avser. Är detta dubbelbestraffning? Då ska åtalet avvisas.
Denna fråga har jag i ett nu pågående mål i en av våra hovrätter. Om det inte skulle vara sådan dubbelbestraffning som förhindrar åtal menar jag i andra hand att den omständigheten att den åtalade påförts skattetillägg talar för en betydligt mildare dom än om så inte var fallet.

Har inte HD prövat ovan nämnda fråga? Det anser jag inte. Kanske för att det i det mål HD dömde inte förekom ovan nämnd form av dubbelbestraffning? Eller kanske för att försvaret inte kom med denna invändning? HD har ju själva skrivit att det inte ankommer på domstolarna eller åklagarna att nitiskt nagelfara bakomliggande skattebeslut.

Försvararens roll i skattebrottsmål har - som jag ser det - utökats till att nitiskt gå igenom hela den skatteprocess som ligger bakom åtalet. I vissa fall kan denna granskning ske i gott samarbete med klienten (den åtalade), men alla klienter har inte själv ork eller kunnande att ta tag i granskningen på egen hand eller ens tillsammans med sin försvarare.

Beslut från HD

I veckan fick jag – min klient om man ska vara noga – ett beslut från HD som avsåg dubbelbestraffning. Åtalet avvisades och underinstansernas domar undanröjdes, förutom rätten till ersättning för klientens försvar (jag blev inte utan ”lön” med andra ord). Det tog mig drygt 3 år innan jag fick rätt i ett konkret fall i det ämne jag skrivit om sedan mars 2010. Det
är därför en bra vecka, trots vädret.

För en vecka sedan hade vi sensommar. När jag skriver dessa rader snöar det. Var tog hösten vägen? Det blir mitt nästa bloggämne eller så blir det något mer juridiskt ämne. Vi får se.

Trevlig helg.

Dubbelbestraffningsfrågan – HD:s beslut den 16 juli 2013

Ni som följt min blogg vet att skattetillägg och åtal för den handling som medfört skattetillägg är ett ämne jag ofta skrivit om och i dag är en lämplig dag att återkomma till det ämnet.

HD har i veckan beslutat – mål nr Ö 1526-13 - att resning kommer att beviljas för vissa av de som tidigare dömts för skattebrott och påförts skattetillägg. Den 10 februari 2009 är det datum som redan dömda ska hålla reda på.

De som först påförts skattetillägg och därefter den 10 februari 2009 eller senare dömts för skattebrott ska alla kunna få resning.

De som dömts före den 10 februari 2009 kan möjligen få resning om skatteförfarandena avseende skattetillägg påbörjades efter brottmålsdomarna, men skatteförfarandena måste i så fall ha påbörjats den 10 februari 2009 eller senare.

Den 10 februari 2009 beslutade Europadomstolen att dubbla straff i form av såväl skattetillägg som åtal (och fällande eller friande brottmålsdom) stred mot Europakonventionen. HD framhåller att det beslutat av Europadomstolen var en tydlig ändring av rättsläget.

Vad betyder HD:s dom?

Det är uppenbart att alla som påförts skattetillägg och dömts för brott efter den 10 februari 2009 (och sannolikt även exakt den 10 februari 2009) kommer att få resning och att det betyder att de brottsmålsdomar som redan finns kommer att undanröjas genom att åtalen för skattebrott avvisas via resningsinstitutet.

De som får sina domar undanröjda kommer att få skadestånd. Det kommer inte bli samma skadestånd för alla, utan det kommer ske en individuell bedömning i varje enskilt fall.

Frågan är om de som blev dömda innan den 10 februari 2009 kan få skadestånd eller agera på annat sätt. Jag vet de som dömts bara några månader innan den 10 februari 2009. Jag tror att det kan bli svårt för de personerna att få skadestånd, men jag anser att HD:s beslut endast undanröjer möjligheten till resning och inte utgör hinder för skadestånd. Jag befarar dock att Staten och kanske många domare kommer anse att dagens beslut av HD också är ett hinder för att erhålla skadestånd. Jag skulle dock välkomna en prövning av rätten till skadestånd för tiden innan den 10 februari 2009 och jag är säker på att flera sådana fall kommer att prövas.

Jag rekommenderar alla som nu sitter i fängelse men som är dömda innan den 10 februari 2009 att söka nåd. Det är inte rimligt att dessa personer ska behöva avtjäna ytterligare tid när de som begått brott senare än dem kommer att friges eller - numera – inte ens kommer att åtalas för skattebrott. Regeringen kan inte ge alla de som sitter för skattebrott allmän amnesti eftersom de som sitter för skattebrott även kan vara dömda för andra brott. Det måste därför ske en enskild bedömning i varje enskilt fall.

Jag förstår att det inom kort kommer en lagändring. Jag tror att de som begått skattebrott antingen får välja mellan skattetillägg eller åtal för skattebrott, men vid grova skattebrott lär nog ingen valmöjlighet finnas. Då blir det – gissar jag – åtal, men endast åtal. Det kan även bli andra lagtekniska lösningar. Det är dock upp till Staten att snabbt agera. Den situation som råder idag är oacceptabel och har i praktiken så varit en längre tid.

Jag vet att det även pågår processer i Europadomstolen om skattetillägg. Jag vet detta eftersom jag själv har ett flertal mål i denna fråga, som ligger i Europadomstolen. Det återstår att se om Sverige fälls i de ärendena och hur långt tillbaka i tiden Europadomstolen i så fall går. Nöjer sig Europadomstolen med brytdatumet den 10 februari 2009? Jag vet inte, men gissar att svenska Staten kommer att argumentera för att inget ansvar kan åläggas svenska Staten för tiden innan den 10 februari 2009.

Om Europadomstolen går längre tillbaka i tiden än den 10 februari 2009 talar det starkt för att skadestånd bör utgå även till de som dömts innan den 10 februari 2009, men efter att ha läst HD:s beslut från i dag tror jag inte det räcker för att HD ska medge resningsansökningar för tiden innan den brytdagen.

Jag arbetar med denna fråga i många ärenden i praktiken och kommer att återkomma till ämnet inom kort, bland annat med besked på om nåd är en utväg för de som dömts innan den 10 februari 2009, men ännu inte avtjänat sina straff.

Högsta Domstolen ändrar sin egen praxis i dubbelbestraffningsfrågan

Äntligen har vi som trott på en ändrad praxis i denna fråga äntligen fått rätt. Jag har också denna trevliga dag blivit intervjuad i Sveriges Radio Studio Ett tillsammans med skatteverkets rättslige expert Olle Sundin om vad domen får för framtida konsekvenser. Hör inslaget här.

Jag har flera gånger tidigare skrivit om skattetillägg och åtal för det handlande som medfört skattetillägg. HD har i dag kommit med ett beslut som betyder att den som påförts skattetillägg inte kan åtalas för samma handling (gärning) som medfört skattetillägg.

Målet avgjordes av HD i dess helhet (s k plenumavgörande) och att så var fallet lär nog huvudsakligen bero på att HD så sent som den 31 mars 2010 beslutade att det var tillåtet med åtal för samma handling som medfört skattetillägg. Förra gången var HD oeniga med domarrösterna tre mot två. Denna gång var samtliga 16 domare eniga.

Målet har förstås betydelse för alla pågående rättegångar där den åtalade redan påförts skattetillägg. Åtalen för skattebrott kommer antingen att avvisas av domstolarna eller så kommer åklagarna återkalla åtalen. Det borde i första hand ankomma på åklagarna att återkalla åtalen. Jag lovar att alla försvarsadvokater kommer att ”påminna” åklagarna om denna nya praxis.

Målen har vidare även betydelse för all pågående förundersökningar om skattebrott. Har den misstänkte redan påförts skattetillägg för det skattebrott som utreds kommer förunder-sökningarna om skattebrott att läggas ned.

Målen har även betydelse för de som redan dömts för skattebrott och påförts skattetillägg.
Efter att ha läst HD:s dom är min spontana uppfattning att de som redan avtjänat straff på något sätt ska kompenseras.

I många fall bör de som redan fällts begära resning även om skadestånd möjligen kan gå att få utan ett resningsförfarande. För många innebär den fällande domen att man finns med i belastningsregistret, vilket kan försvåra vardagen i många sammanhang.

När det gäller kompensation beror kompensationen förstås på vilken påföljd skattebrottet medfört. Vid böter borde erlagt bötesbelopp betalas tillbaka. Vid fängelse bör den enskilde individen kompenseras för fängelsetiden. Det bör handla om ideell ersättning för den tid den enskilde suttit i fängelse. Det bör också handla om ekonomiskt skadestånd för förlorad arbetsinkomst. Många borde ha rätt till betydande skadestånd.

Varför HD ändrade sig? Jag menar att HD dömde fel den 31 mars 2010 (fast två av fem domare hade då rätt). HD dömde förstås inte medvetet fel, men alla – även HD – kan göra fel.

Jag är ombud i flera ärenden i Europadomstolen. Jag trodde att den fråga HD nu avgjort först skulle prövas av Europadomstolen, men så blev inte fallet. Jag tror mer än någonsin på att Sverige kommer att fällas av Europadomstolen. De kommande besluten från Europa-domstolen får dock inte alls den betydelse jag räknat med. HD hann före.

Många kanske funderar på om det inte går att få tillbaka skattetillägget i stället för att kompenseras för utdömt straff. I vissa fall kan det kanske bli så, men jag tror att huvudregeln blir kompensation för utdömt straff och inte återbetalning av skattetillägget.

Skattetillägget är dock att se som ett straff men för att inte blanda ihop det straffet med andra straff skriver jag oftast enbart skattetillägg.

Jag kommer att återkomma till detta ämne igen och då med närmare information om domens betydelse. Jag kommer att analysera domen mycket noga. En fråga värd att fundera på är följande. Om skattetillägg är ett straff får då det straffet verkställas mot den skattskyldige innan skattetillägget vunnit laga kraft? I går var det så. Vad som gäller i dag får vi nog veta inom kort.

På återhörande.

HD tar upp frågan om dubbelbestraffning igen, Ne bis in idem

Detta ämne har jag skrivit om tidigare. Så många gånger att jag tappat räkningen.

Jag har flera gånger skrivit om skattetillägg och frågan om det är tillåtet med såväl påförande av skattetillägg och åtal för den handling som medfört skattetillägg. Till min glädje har Högsta Domstolen den 19 mars i år beslutat att ta upp frågan om det är tillåtet eller inte tillåtet med åtal när den åtalade handlingen även medfört påförande av skattetillägg. Vad som är ovanligt med målet i HD? Det är att HD så sent som 2010 (NJA 2010 s 168 I och II) beslutat att det är tillåtet med påförande av skattetillägg och åtal för den handling som medfört skattetillägg. Nu ska HD pröva den frågan igen. Denna gång i plenum.

Kort tid innan HD avgjorde målen i HD skrev jag till DN (DN debatt) om varför jag ansåg att det inte var tillåtet med påförande av skattetillägg och åtal för samma handling som medfört skattetillägg. Den insändaren publicerades i DN den 15 mars 2010.

HD dömde visserligen inte som jag skrev, men två domare av fem i HD hade i sak samma uppfattning som jag. Och jag har inte ändrat uppfattning efter HD:s avgöranden efter 2010. Därför har jag med en dåres envishet fortsatt att argumentera för att det inte är tillåtet med såväl skattetillägg som åtal för en och samma handling. Det sägs att dåren aldrig erkänner att han har fel, till skillnad från den vise, men just i detta fall har jag inte sett mig själv som en dåre. Det handlar dock om en svår fråga.

Jag har argumenterat i Europadomstolen (där avgöranden väntas senare i år). Jag har argumenterat i egenskap av försvarare i våra tingsrätter och hovrätter. Jag har argumenterat på bloggen. Jag har argumenterat varje gång frågan kommit upp på olika juristträffar och att frågan blivit ett ämne på juristträffar kan nog bero på mig. Jag borde vara trött på ämnet, men ju mer jag sätter mig in i frågan desto intressantare tycker jag att den är.

Den som begår skattebrott kan idag påföras såväl skattetillägg som ett straff för skattebrottet,
För att få ett straff måste man först bli åtalad. Tingsrätten kan därefter besluta om straffen fängelse eller böter. Det kan även bli annan påföljd som exempelvis villkorlig dom eller samhällstjänst.

Varför skulle det finnas hinder för att påföra såväl skattetillägg som straff för en och samma handling? Det är att se som dubbelbestraffning enligt min uppfattning - och många andras uppfattning - och för en och samma handling ska man bara bestraffas en gång. Den enda gång men bestraffas för en och samma gärning kan det dock bli fråga om flera olika påföljder samtidigt.

Frågan är dock inte enbart om det ska ses som dubbelbestraffning eller inte. Frågan är betydligt mer komplex än så. Jag tänker denna gång inte analysera denna komplexitet alls utan bara konstatera att HD kommer att göra denna komplexa analys. HD kommer att avgöra målet i plenum. Jag skulle inte bli förvånad om det blir en oenig dom d v s att domarna har olika uppfattningar.

Hur målet i HD slutar? Det återstår att se, men jag tror att det betyder slutet för den ordning vi har i dag med påförande av skattetillägg och åtal för samma handling som medfört skattetillägg.

Varför HD tagit upp samma fråga till prövning en gång till? Det vet jag inte, men kanske för att många underinstansdomare dömer emot avgörandena från HD 2010. Det råder något av ett mindre kaos kring denna fråga. Det kan nog det kommande avgörandet från HD råda bot på. Eller kanske för att HD anser att de dömde fel 2010.

Att målet kommer att avgöras i plenum betyder att alla domare i HD kommer döma i målet. Det är mycket ovanligt att HD avgör mål i plenum. Om HD dömer emot ett nyligt avgjort mål från HD bör det dock alltid ske i plenum.

Bristande rättssäkerhet då Skatteverket bedömer personligt betalningsansvar vid konkurs

Jag har tidigare skrivit en del här på bloggen om ett av mina favoritämnen: skattetillägg.

Än så länge har inget beslut mot Sverige kommit från Europadomstolen. Ni som följt bloggen vet att jag hade hoppats på ett första beslut redan 2012, men så blev det alltså inte. Nu ser vi fram mot ett besked 2013 i stället.

Idag tänker jag koncentrera mig på en annan skatterättslig problematik, närmare bestämt statens skattekrav på företrädare för aktiebolag enligt 59 kap skatteförfarandelagen.

I december 2012 tv-sändes en öppen utfrågning i riksdagens skatteutskott. I programmet påtalar Riksrevisionen bland annat att det förekommer regionala skillnader i valet av åtgärd vid skattekontrollen av företag.

Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är regionala skillnader i en och samma myndighets handläggning ett stort problem. Det innebär att likabehandlingsprincipen sätts på spel.

Problemet är emellertid större än så, vågar jag påstå. Inte nödvändigtvis vid Skatteverkets sedvanliga arbete med att utreda och beskatta. Men när det blir tal om konkurs, då finns det tyvärr enorma skillnader. Och jag vågar påstå att det rör sig om inte bara regionala skillnader utan även om betydande individuella skillnader mellan olika handläggare på samma Skattekontor.

Vi advokater ser tyvärr alltför många exempel på godtycklig och oregelbunden (d v s synnerligen rättsosäker) behandling av företagare i konkurssammanhang (d v s när det kan bli tal om personligt betalningsansvar för en företrädare för ett aktiebolag, en fråga av enorm vikt för den enskilde bolagsföreträdaren).

Som jurist kan man inte bli annat än på dåligt humör då man hör att det ens kan existera sådana här skillnader i ett rättssamhälle.

Vi jurister har ju, som alla vet, ett och samma rättsväsende att rätta oss efter. Skattesystemet ska rimligen inte fungera på ett annat sätt än övriga rättssystemet.

Skatteutskottets ordförande poängterar i det ovan nämnda tv-inslaget att det finns ett oundgängligt behov av ett väl fungerande skattesystem som både har en hög effektivitet, en hög legitimitet, och allmänhetens förtroende. Jag håller med, och det är exakt därför jag skriver detta inlägg.

Som sagt så är jag personligen ganska säker på att Skatteverket följer likabehandlingsprincipen då de beskattar medborgarna ”i vanliga fall”. Där verkar tjänstemännen på myndigheten göra ett bra jobb.

Däremot har jag fått intrycket att Skatteverket agerar minst sagt godtyckligt efter en konkurs. Detta till följd av att handläggare på myndigheten verkar få agera en hel del efter eget huvud.

En del företagare som gått i konkurs kan bevisligen bli jagade från hus och hem av Skatteverket (eftersom de hållits betalningsansvariga).

En del kan fortsätta och bli lämnade i fred (även i ärenden där man undrar varför i fridens namn Skatteverket inte ingriper och ansöker om betalningsansvar).

Enligt 59 kap 13 § skatteförfarandelagen kan en företrädare för en juridisk person som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte betalat skatt bli skyldig att betala den skatt som den juridiska personen (det handlar oftast om ett aktiebolag) borde ha betalt.

Skälet till att ett aktiebolag inte har erlagt skatt är vanligen att aktiebolaget blivit på obestånd.

Många bolag i konkurs har således skatteskulder, och det handlar inte sällan om omfattande skatteskulder. Företrädaren för bolaget tror – alltför ofta – att konkursen innebär att ansvaret för skulder upphört, men företrädaren kan få en obehaglig överraskning genom att Skatteverket till förvaltningsrätten ger in ansökan i enlighet med 59 kap 16 § skatteförfarandelagen om att företrädaren för bolaget tillsammans med bolaget ska stå bolagets skatteskuld enligt lagens 59 kap 13 §. När ansökan inges yrkar även Skatteverket att företrädarens egendom ska tas i beslag som säkerhet för skatteskulden. Det yrkandet brukar bifallas omgående av förvaltningsrätten.

Som advokat ser jag tyvärr en hel del orättvisor när det gäller den praktiska tillämpningen av den här bestämmelsen. Det verkar enbart vara slumpen som avgör om företrädaren faktiskt får ett krav eller inte. Många som borde få krav slipper krav och vice versa.

Det enda rätta vore givetvis att alla behandlades lika inför lagen, men så går det inte till i det verkliga livet.

Jag ska nämna två fall från verkliga livet som har handlagts av ett och samma skattekontor. Namnen jag använder är fingerade. Låt oss kalla de båda exemplen för Alexander och Kalle. Eftersom tur verkar ha en del att göra med hur man blir behandlad av Skatteverket i konkurssammanhang, så tyckte jag att det var passande att kalla dem Alexander (Kalle Ankas tursamme kusin heter ju så) och Kalle (som sällan har tur utan för det mesta drar det kortaste strået).

Alexander

Alexander har ett bolag som han försätter i konkurs. Det är hans andra konkurs på kort tid. Bolaget har momsskulder om flera miljoner kronor. I den tidigare konkurseren har det också funnits momsskulder på flera miljoner. Förutom skatteskulderna (moms) hade bolaget miljonskulder till olika leverantörer.

Leverantörerna var upprörda och flera leverantörer vände sig till Skatteverket och ansåg att Alexanders agerande inte borde tillåtas. Skatteverket gjorde i det här fallet inte ett dugg, vilket leverantörerna av naturliga skäl fann både märkligt och upprörande.

Det blev således ingen ansökan från staten (Skatteverket) mot Alexander med stöd av 59 kap 16 § skatteförfarandelagen. Till saken hör att Alexander har ganska betydande tillgångar. Han har under åren lagt undan en del i den egna madrassen, så att säga.

Sammanfattningsvis har således Alexander ”konkat” två bolag på ganska kort tid och är på gång med ett tredje bolag. Han har flyttat tillgångar mellan bolagen som han inte ens betalat för (i det första konkursade bolaget), d v s han har gjort sig skyldig till borgenärsbrott. Och i var och en av hans konkurser har det funnits miljontals kronor i momsskulder samt miljontals skulder till leverantörer.

Alexander har likväl inte fått något krav om personligt betalningsansvar från Skatteverket. Alexander har haft tur. Man kan nästan tro att skatteförfarandelagen inte gäller honom.

Kalle

Kalle har inte haft samma tur som Alexander. Kalle har haft ett bolag som gått i konkurs, på egen begäran. Efter en skatterevision bedömde Skatteverket att Bolaget hade obetalda skatter om cirka två miljoner kronor. Med skattetillägg blev det en skatteskuld om ca två och en halv miljon kronor. En sådan skuld kunde inte bolaget betala och bolaget begärde sig därför omgående i konkurs. Det är viktigt att begära sig i konkurs omgående. Annars kan det bli tal om personligt ansvar för företrädare för bolaget.

Skatteverket hade arbetat i nästan ett års tid med revisionen. Efter konkursen begärde Kalle likväl omprövning av Skatteverkets beslut om att höja skatten. Kalle fick en smula rätt. Skatten sänktes från två miljoner kronor till en och en halv miljon kronor. Några dagar senare gav staten (genom Skatteverket) in en ansökan till förvaltningsrätten med yrkande om att Kalle skulle bli personligt betalningsansvarig för dessa en och en halv miljon kronor.

Bolaget genom Kalle överklagar beslutet om att bolaget ska påföras en och en halv miljon kronor i skatt. Kalle är inte någon expert på att upprätta överklaganden och det överklagande han skrev ihop på egen hand var tyvärr inte särskilt välformulerat. (Det är svårt som ”glad amatör” att skriva ihop ett överklagande.)

Kalle försöker hålla sig undan processen mot sig själv (målet om personligt betalningsansvar). En illa vald taktik, eftersom det handlar om förenklad delgivning från domstolen. Kalle anses nämligen delgiven även om han inte svarar. Rådet att hålla sig undan har Kalle fått av en bekant (som inte heller han är jurist). Inget särskilt bra råd i det här sammanhanget.

Skatteverket anmäler även Kalle för skattebrott och bokföringsbrott. Kalle, som gärna vill anlita advokat i skatteprocesserna, får veta av sitt försäkringsbolag att han kan glömma rättsskydd så länge han är misstänkt för brott. Hårda bud för honom, således.

Kalle får en offentlig försvarare (dock inte undertecknad) och det slutar med att brottsmisstankarna skrivs av. Åklagaren anser inte att det går att styrka att Kalle begått något brott. Jag för min del tror att åklagaren ansåg att det var komplicerat (så pass komplicerat att uppsåt inte kunde anses föreligga).

Kalle kommer ihåg samtalet med försäkringsbolaget och anlitar mig som ombud i skatteprocesserna. Skatteprocesser handlar om intressanta frågor. Momsfrågorna trodde jag var enkla, men även de var relativt intrikata. Det fanns även frågor om preliminär skatt och arbetsgivaravgifter (ej lika intrikata frågor).

För att Kalle ska bli personligt betalningsansvarig krävs att han av uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte betalat de skatter Skatteverket påfört Bolaget. Detta är dock inte den första frågan. De påförda skatterna måste dessutom vara rätt påförda skatter.

Målen har nu kommit så långt att målen mot bolagen är avgjorda i första instans. Förvaltningsrätten ansåg att ca 300 000 kr av påförda en och en halv miljon kronor var korrekt påförda. Om domen står sig (den är överklagad av Skatteverket) kan Kalle ”bara” bli förpliktad att utge 300 000 kr. Av beloppet 300 000 kr har dock Kalle hela tiden ansett att ca 200 000 kr var rätt. Om Skatteverket från början påfört 300 000 kr (eller 200 000 kr) hade bolaget kunnat betala dessa skatter och bolaget hade levt vidare. Det hade då inte heller blivit fråga om ett mål om personligt betalningsansvar för Kalle.

En viktig sak med förvaltningsrättens dom – vare sig den är rätt eller fel i sak – är att den visade att Kalle inte uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har gjort något fel. Det har inte varit fråga om sådana självklarheter att det Kalle nödvändigtvis borde ha insett att det fanns obetalda skatter på den nivå som Skatteverket beslutat om. Redan på denna grund bör därför statens talan mot Kalle ogillas.

Varför ”ger sig” inte Skatteverket efter domen mot Kalle?

Kalles bolag har nu alltså inte bara gått i konkurs. Bolaget har dessutom upphört att existera eftersom konkursen är avslutad utan överskott (konkurser slutar sällan eller aldrig med överskott). När bolaget upphört saknar det rättskapacitet och därför även partshabilitet (förmåga att vara part i en rättegång).

Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen) har dock beslutat att bolag får föra skatteprocesser eftersom utgången kan ha betydelse för företrädarens personliga betalningsansvar för skatter. Rättsfallet kan du läsa här.

Bolaget hade alltså rätt att processa i förvaltningsrätten. Den processen vann bolaget nästan helt och hållet.

Nu vill Skatteverket själva få föra process i kammarrätten mot en motpart som saknar rättskapacitet och partshabilitet. Om det är tillåtet återstår att se. Jag anser inte att det är tillåtet. Det kan rimligen inte anses vara av sådan vikt för staten att det ska anses vara tillåtet. Tillåts det är det för att staten ska få jaga den enskilde medborgaren långt utöver vad som är rimligt och acceptabelt.

Staten borde efter domen från förvaltningsrätten begripa att Kalle inte agerat uppsåtligt eller av grov oaktsamhet. Men staten verkar inte fundera på den frågan utan har valt att i stället gräva ned sig i svåra skattefrågor.

Jag tror helt enkelt att Staten inte vill ge sig av principiella skäl. Enskilda tjänstemän har lagt ned alldeles för mycket arbete på ärendet, utan att förstå hur dåligt Kalle mår av att (såvitt jag kan bedöma saken) bli felaktigt krävd på miljonbelopp.

Skatteverket har via Kronofogden tagit allt Kalle äger och har. Kalle, som är 60 år fyllda, hade 32 000 kr i besparingar. Mer fanns inte att ta av. De pengarna är numera utmätta. Kalle hade dessutom en belånad fastighet. Det fanns – efter att lånen var betalda – ett överskott om cirka 150 000 kr i fastigheten. Fastigheten är idag utmätt och såld till ett betydande underpris. Här har vi en del av problemet (och antagligen en del av förklaringen till att staten bara ”kör på” utan att stanna upp och tänka efter). Om Skatteverket ”ger sig” medger de ju samtidigt att man från statens sida har gjort fel och att Kalle bör få skadestånd för felet. Vilken eller vilka tjänstemän vill medge sina egna fel? Tyvärr finns det säkert alltför mycket yrkesstolthet inblandad i sådana här ärenden, något som leder till att likabehandlingsprincipen inte respekteras. Individuella skillnader mellan statens tjänstemän, i deras arbetssätt och urval, tillåts spela alldeles för stor roll i enskilda näringsidkares öden.

Jag vet inte om Kalles fall får ett lyckligt slut. Jag tror det. Jag har ansett att Kalle haft rätt hela tiden, annars hade jag inte åtagit mig ärendet. Men hur det slutar kan man aldrig veta. Målen det handlar om kan komma att pågå många år till. Kanske kommer det att krävas en dom från Högsta förvaltningsdomstolen, eller rentav från Europadomstolen.

Hur kan Alexander ha sådan tur?

Alexander är inte min klient. Jag känner till hans ärende genom att det finns leverantörer som känner sig blåsta. Jag vet även att t o m Alexanders revisor varnat för att moms inte betalats i rätt tid och för att bolagets aktiekapital var förbrukat. Det handlar om elementära momsfrågor, d v s inte överdrivet komplicerad skattejuridik.

För en utomstående betraktare är det obegripligt och oroväckande att Alexander klarat sig medan Kalle har drivits från hus och hem. Svaret kan inte sökas någon annan stans än på Skatteverket. På Skatteverket arbetar tjänstemän och jag misstänker att det är på individnivå som skillnaderna ligger. Det gäller att ha tur när man blir utlottad på en viss handläggare. Men följden av detta blir att Skatteverket som myndighet inte arbetar lika mot de enskilda näringsidkarna. Vissa av dem har fantastisk tur, andra fruktansvärd otur. Det är svårt att inte tänka på serietidningarnas värld, Alexander Lukas osannolika tur och Kalles makalösa otur. Godtycket gäller inte bara dem, utan många andra företagare. Under åren har jag sett många chockerande och upprörande exempel på detta.

De som har otur har heller inte alltid råd att anlita ombud. Dessa skattebetalare är det extra synd om. De som har råd har dock ofta inga egna medel kvar (de har ju tagits i beslag), men har råd för att de har anhöriga eller vänner som ställer upp ekonomiskt. Det gäller att man har trofasta vänner som inte sviker i nödens stund. För utan juridisk hjälp kan det var mycket svårt att någonsin få rätt mot staten.

I övrigt kan man bara konstatera gällande Skatteverkets allmänna trovärdighet och effektivitet att det enligt mitt förmenande måste till centrala direktiv för handläggningen av ärenden enligt skatteförfarandelagen.

Att vi ska vara lika inför lagen måste ju även gälla den lagen, eller hur?

Skattetilläggets framtid? Svaret närmar sig

Ni som följt bloggen vet att frågan om skattetillägg är något jag då och då skrivit om.
Denna gång har jag påmints om frågan genom ett beslut av Hovrätten för Övre Norrland
den 4 december 2012.

Frågan om skattetillägg handlar om det är tillåtet med åtal när den åtalade handlingen (gärningen) även medfört skattetillägg.

Det går även att vända på frågan. Är påförande av skattetillägg tillåtet om den handling som bör medföra skattetillägg redan medfört åtal? Beslutet om åtal kan nämligen komma före beslutet om skattetillägg.

Hovrätten beslutade den 4 december i år – mål nr B 177-12 – att vilandeförklara ett mål där jag är offentlig försvarare i avvaktan på ett kommande beslut från EU-domstolen. Beslutet från EU-domstolen väntas inom kort.

Det kommer snart även beslut i frågan från Europadomstolen. Det kan vara lätt att blanda ihop Europadomstolen och EU-domstolen.

Skälet till att det kommer att komma ett beslut från EU-domstolen beror på att en domare från Haparanda tingsrätt tagit upp frågan till EU-domstolen. När så skedde trodde jag att domaren från Haparanda tingsrätt blandat ihop EU-domstolen med Europadomstolen. Detta eftersom Europadomstolen i några mycket uppmärksammade fall från 2009 beslutat att det inte är tillåtet med såväl skattetillägg som åtal för den handling som medfört skattetillägg. Det rör sig om ärenden där Ryssland och Finland fällts. I efterhand har jag förstått att domaren från Haparanda sett saken ur ett EU perspektiv. Så jag har endast beröm att utdela till den domaren. Vi är med i EU och ska därför följa EU:s regler. Men tar de surströmmingen från oss kommer jag inte att acceptera detta, såvida inte det blir ett allvarligt brott att köpa eller äta surströmming. Då måste jag som advokat acceptera EU:s beslut även om det rör en så helig sak som surströmming är för oss norrlänningar.

Jag är inte alls säker på utgången i EU-målet. Jag ska inte fördjupa mig kring den frågan innan beslutet kommer från EU-domstolen, men i korthet tror jag att det som brukar kallas ”formella skäl” kan komma att innebära att EU-domstolen inte ens kommer att lägga sig i frågan om Sverige har rätt att åtala någon för en handling som även medfört skattetillägg.

Jag är mycket mer optimistisk när det gäller kommande beslut från Europadomstolen. Jag har nämligen svårt att förstå varför Finland och Ryssland blev fällda om Sverige frias. Varför skulle Sverige klara sig? Den som kan förklara varför Sverige skulle klara sig får gärna höra av sig.

Betydelsen av kommande beslut från EU-domstolen och Europadomstolen berör många skattskyldiga. Jag tror att det kommer att kosta svenska staten omfattande belopp i återbetalning av skattetillägg eller i skadestånd för personer som inte borde stått åtalade.Vissa kan komma att släppas från pågående fängelsestraff.

Så när beslut kommer från EU-domstolen och inte minst Europadomstolen avser jag skriva om detta på bloggen. Det kan jag lova. Jag hoppas få skriva ”vad var det jag sa” och inte någonting annat.

Frågan om tillåtligheten av åtal och skattetillägg har i slutet av mars 2010 varit föremål för HD:s prövning. Med fotbollsresultatet 3-2 (3-2 i domarröster) vann Staten mot de enskilda medborgarna. Jag kan inte låta bli att nämna att domaren Göran Lambertz var på Statens sida och att före detta advokaten Stefan Lindskog (numera domare i HD) var på de enskildas sida. HD:s avgöranden från 2012 kan dock vara historia efter kommande avgöranden från Europadomstolen och EU-domstolen. Och en del domare anser redan nu att HD dömt så pass fel att dessa domare inte följer HD:s avgöranden. Det är något som är unikt i svensk rättshistoria.

Jag tror att advokatkåren i tveksamma fall alltid är på den enskildas sida. Det bör nämligen inte finnas tveksamma fall i lagstiftning på så viktiga områden som straff och skatter. Men de gånger det ändå finns tveksamma fall är det bättre att ”fria än fälla” d v s vara på den enskildes sida. Det är – anser jag - en viktig demokratisk princip.

Än en gång; något om åtal och straff för samma handling som medfört skattetillägg

Jag har skrivit om denna fråga flera gånger och ännu fler lär det bli framöver.

Jag är ombud i flera ärenden i Europadomstolen som avser frågan om det enligt svensk rätt är tillåtet med åtal och straff för en handling som även medfört skattetillägg. Med svensk rätt avser jag brott mot artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet i Europakonventionen.

Äre Europakonventionen svenska rätt? Ja! Europakonventionen är inkorporerad i svensk rätt genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

HD har ansett att lagen inte hindrar åtal och straff för samma handling som medfört skattetillägg. Det i två avgöranden från den 31 mars 2010. HD var inte enig. Domarrösterna blev 3-2. I vanliga fall följer underinstanserna avgöranden från HD, även om domarrösterna blev 3-2. Efter HD:s avgöranden är det dock många domare som anser att HD dömt så pass fel att de domarna dömer i enlighet med HD:s minoritet, vilket innebär att vissa domare avvisar åtal om den tilltalade påförts skattetillägg för samma handling som åtalet avser. Vad jag kunnat förstå har dock alla domare i norra Sverige valt att döma i enlighet med HD:s majoritet. Varför? Jag vet inte, men tycker att det är märkligt. Det finns dock en lång tradition att inte döma mot gällande praxis från HD. Det är nog svårt att frigöra sig från den praxisen. HD själva lär dock ändra sig om Europadomstolen beslutar att det enligt svensk rätt inte är tillåtet med åtal och straff för en handling som även medfört skattetillägg.

Efter HD:s avgöranden har många vänt sig till Europadomstolen. Nu 2012 är de första avgörandena nära i tid. Jag har fått beskedet av Europadomstolen att fyra fall kommer att prövas först. Inget av dessa ärenden är något av ”mina ärenden”. De fyra fallen kommer att ses som prejudicerande och ha betydelse för hur Europadomstolen kommer att döma i många andra ärenden. I sak kommer med all sannolikhet alla ärenden att dömas lika.

Om Sverige förlorar – vilket jag varit övertygad om hela tiden – kommer det öppnas möjligheter för många av de som tidigare åtalats och dömts för skattebrott - om samma handling också medfört skattetillägg – att få viss upprättelse. Antingen bör skatteilläggen betalas tillbaka av svenska staten eller så bör de som dömts till fängelse få skadestånd av den svenska staten för den tid de suttit inne för skattebrott.

Om Sverige förlorar pilotmålen kommer kanske inte alla som klagat till Europadomstolen att vinna sina ärenden. Det kan i vissa fall finnas formella hinder, så som att ett klagomål inte kommit in i rätt tid till Europadomstolen. Det kan även stupa på andra formella hinder, men att ha klagat försent är i Europadomstolen ett inte ovanligt hinder för att nå framgång.

De som klagat för sent eller som inte klagat alls kan dock sannolikt få nytta av kommande beslut från Europadomstolen, förutsatt att Sverige förlorar sakfrågan. Få nytta genom att begära resning. För det lär vara den vägen man måste gå för att nå framgång i Sverige. Staten – Sverige – lär inte på egen hand reda ut vilka som ska få upprättelse. Det är upp till den enskilde att bevaka sina egna intressen.

Jag vet att det pågår lagstiftningsarbete som innebär slutet för åtal och straff för en handling som även medfört skattetillägg. Jag gissar att den lagen träder i kraft omgående om Sverige förlorar i Europadomstolen. Jag tror att regeringen förväntar sig att Sverige förlorar i Europadomstolen. Varför? För att inget annat land vunnit angående denna fråga. Däremot har andra länder förlorat.

Skälet till att jag känner mig säker på den framtida utgången är således att jag inte kan tro att Sverige kommer att särbehandlas av Europadomstolen. Särskilt inte när våra grannar - Finland - redan förlorat i Europadomstolen.

Att tro något betyder dock inte alltid att man har rätt. I kväll tror jag – med full övertygelse - att Skellefteå AIK tar sig till SM-final i ishockey. För inte kan väl AIK vinna en match till?
Jag är dock mer övertygad om utgången i Europadomstolen än av hockeymatchen ifråga.

Glad Påsk

Snart får vi svaret från Europadomstolen

Frågan om det svenska skattetillägget är förenligt med Europakonventionen kommer snart att få sitt svar.

Vad som ska prövas och varför det ska prövas har jag skrivit om tidigare, men kan i korthet sammanfattas på följande sätt.

Skattetillägg utan annan påföljd är tillåtet enligt såväl svensk rätt som Europakonventionen. Så skattetillägg lär skattebetalarna få leva med även i framtiden. Europakonventionen är en del av den svenska rätten och har så varit sedan mitten av 1990-talet. Dessförinnan följde vi ändå Europakonventionen, men utan att den var en direkt del av den svenska rätten.

Att skattetillägg i kombination med åtal och straff (exempelvis fängelse) är tillåtet enligt svensk rätt ansåg HD i två avgöranden från den 31 mars 2010. Av intresse är att HD inte var eniga i sina avgöranden. Tre domare ansåg det vara tillåtet. Två domare ansåg det motsatta,
d v s att det inte var tillåtet. Hur man kan vara oeniga kring den frågan? Juridiken är allt annat än enkel. Det är inte första och inte sista gången domare kommer ha olika uppfattningar i en och samma fråga.

I vanliga fall följer alltid underinstanserna avgöranden från HD. Det gäller även i de fall HD inte är eniga i en viss fråga. Då följer underinstanserna alltid majoritetens uppfattning, med ett undantag (såvitt jag vet) Den enda gång det mig veterligen hänt att underinstanser inte följt HD:s majoritet är efter HD:s avgöranden 31 mars 2010. Vissa domare anser att majoriteten i HD dömt så pass fel att de domarna dömer vad de anser vara rätt d v s de tillåter inte skatte-tillägg och åtal för en och samma handling. Vad som är rätt kommer vi få svar på snart. Inom mycket kort tid förväntas nämligen Europadomstolen avgöra frågan om det i Sverige är tillåtet med skattetillägg och åtal (och därmed straff) för en och samma gärning.

Jag har haft anledning att studera denna fråga mycket ingående eftersom jag själv är ombud i tre mål i Europadomstolen som avser denna fråga. Det jag vet är att Europadomstolen ansett att skattetillägg och åtal och straff för samma handling som föranlett skattetillägg inte är tillåtet i flera andra länder. Jag tror inte att Europadomstolen kommer se annorlunda på det svenska skattetillägget. Och det skulle innebära att kommande beslut från Europadomstolen medför slutet för det svenska skattetillägget i kombination med åtal och straff för den handling som medfört påförande av skattetillägg.

Slutet är sannolikt regeringen redan beredda på. Det pågår redan lagstiftningsarbete för att anpassa det svenska skattetillägget till de krav som ställts av Europadomstolen. Jag tror att regeringen förväntar sig att Sverige ska förlora de pågående processerna i Europadomstolen, men säker på utgången bör ingen vara.

Förändringen förväntas bli ett system där det antingen blir skattetillägg eller anmälan från Skatteverket till åklagare om brott. Det lär inte finnas kvar skattetillägg och åtal och straff för en och samma handling.

Om lagen ändå ska ändras kan man fråga sig vad avgörandena från Europadomstolen har för betydelse. Betydelsen är att regeringen redan nu avser att ändra på vår lagstiftning. Det i sig är av största vikt.

För de som redan drabbats av såväl skattetillägg som åtal och straff för en och samma handling innebär det dessutom möjlighet till upprättelse. Den processen lär ske i två steg.

Det första steget är att söka resning för att få antingen skattetillägget eller straffet undanröjt.Det lär ”bara” vara en av påföljderna som går att få undanröjt.

Om skattetillägget undanröjs innebär det återbetalning av det skatteillägg den skattskyldige erlagt.

Om straffet undanröjs betyder det att straffet inte behöver gå i verkställighet. Många straff är dock redan verkställda. Om exempelvis ett fängelsestraff om 1 år redan är verkställt går det inte att ge tillbaka den tiden till den som suttit oskyldigt dömd. Då blir det i stället fråga om att ge skadestånd till den som suttit oskyldigt dömd. Böter är dock ett straff som går att återställa.

Är då inte det svenska skattetillägg också ett straff? Det är det enligt avgöranden i Europa-domstolen mot Sverige 2002. Men i texten ovan använder jag inte termen straff för skattetillägg. Det skulle enbart förvirra.

Varför förbjöd inte Europadomstolen skattetillägg och åtal och straff för den handling som medfört skattetillägg redan 2002? Som jag ser finns det två förklaringar. Den ena var att 2002 åberopade ingen av de klaganden rätt artikel i Europakonventionen. Jag tror att de klagandens ombud då inte hade insikt i hela Europakonventionen. De klagande själva visste nog inget alls om Europakonventionen, annat än att den konventionen existerade. Den andra är att det är meningen att tolkningen av Europakonventionen ska få ändras med tiden.

Samhällsutvecklingen skall i vissa avseenden vara av betydelse för hur Europakonventionen ska tolkas. Det är viktigt att ha i åtanke.

Jag kan inte påstå att jag ofta läst att samhällsutvecklingen haft betydelse för hur en viss lag skall tolkas, men jag vet att HD lagt in det kriteriet vid bedömningen av hur till exempel lagen om samäganderätt ska tolkas. Lagen om samäganderätt är från 1904! Därför har HD ansett att lagen måste tolkas utifrån nuvarande samhällsförhållanden. Inte hur samhället såg ut i början av 1900-talet. Ganska klokt tänkt, tycker jag. Om HD inte gjort den bedömningen hade vi behövt en ny samäganderättslag. Nu går det leva vidare med en lag från 1904.

Som du nog förstås avser jag att återkomma till detta ämne minst en gång. Nästa gång sannolikt efter det första avgörandet mot Sverige i Europadomstolen. Om det går som jag förväntar mig kommer jag redogöra för hur det framöver går för de som söker upprättelse.
För det är i så fall inte bara något jag passivt kommer att följa utan ett arbete jag mycket aktivt kommer att delta i.

Du kanske undrar när snart är? Jag har ryktesvägen hört att snart ska vara vilken dag som helst - så därför denna blogg - men rykten kan ju vara felaktiga. Det besked jag själv fått från Europadomstolen är att avgörande i ett av mina ärenden lär komma under detta år. Detta på fråga direkt till Europadomstolen. Så det beskedet är inget rykte.

2012 – slutet för det skattetillägg vi har idag?

Detta inlägg berör er som påförts skatteillägg och samtidigt även straff eller annan påföljd för den handling som medfört skattetillägg. Eller som riskerar att så sker.

Den handling som medfört skattetillägg är ofta underlåtenhet att deklarera sina egna inkomster eller sitt företags inkomster. Underlåtenheten jämställs således med en aktiv handling.

Straff? Det är böter eller fängelse. Det finns dock andra påföljder, såsom villkorlig dom och skyddstillsyn.

2012 är snart här. Då ska frågan om det svenska skattetilläggets tillåtlighet prövas av Europadomstolen. I vart fall har jag av Europadomstolen fått beskedet att frågan troligen kommer att tas upp 2012. Jag är i Europadomstolen ombud i flera pågående mål angående skattetillägg och av nyfikenhet och iver har jag ödmjukt skriftligen ställt frågan när prövning kommer att ske.

Skattetillägg kommer att vara tillåtet även efter prövningen i Europadomstolen. Det som kan bli nytt är att skattetillägg och samtidigt straff eller annan påföljd för den handling som medfört skattetillägg inte kommer anses tillåtet.

Sverige är inte det första land som prövas av Europadomstolen. Skattebetalare i Ryssland och Finland har vunnit mot sina egna länder. Så ska numera även vara fallet i Kroatien och Bulgarien.

Rättsfallen mot Ryssland och Finland har jag noga studerat. Rättsfallen mot Kroatien och Bulgarien får bli kommande julläsning.

Vad är det som hänt som innebär att skattetillägg och straff och annan påföljd för samma handling som medfört skattetillägg inte kanske är tillåtet? Det som hänt är att någon studerat ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen (det finns flera tilläggsprotokoll som gäller tillsammans med huvudprotokollet) och kommit fram till att tilläggsprotokoll nr 7, artikel 4,P 1, - nedan endast benämnda artikel 4 - utgör hinder för olika myndigheter att påföra flera sanktioner mot en och samma person för en och samma handling. Det medförde att Ryssland och Finlands skattetillägg prövades 2009. Såväl Ryssland som Finland hade nog väntat sig att vinna målen. Jag hade förväntat mig detta för att så var praxis i Europadomstolen innan 2009.
Innan 2009 hade dock ingen åberopat artikel 4, utan sannolikt endast åberopat bestämmelser i huvudprotokollet.

Utgången i Europadomstolen blev att det ryska och det finska systemet med skattetillägg och annan påföljd underkändes. De enskilda individerna vann mot sina respektive hemländer.

Artikel 4 brukar förklaras med de latinska orden ”ne bis in idem”. De orden betyder ”icke samma sak två gånger”. Om en viss handling först prövas för frågan om skattetillägg och därefter prövas för frågan om straff eller annan påföljd prövas samma sak (samma handling) två gånger. Förbud mot detta finns även i den svenska lagstiftningen och då närmare bestämt i rättegångsbalkens 30 kapitel 9 §.

Varför följer inte svenska domstolar redan den praxis som finns från Europadomstolen? Det gör vissa domare. Det gör de domare som anser att Europadomstolens praxis förhindrar dubbel prövning i svensk rätt.

Många domare följer dock inte Europadomstolens praxis och det beror på att vår Högsta Domstol (HD) i två avgöranden från 2010 uttalat att Europadomstolens praxis inte ger ett klart stöd för ett förbud även i Sverige. HD var inte enig. Tre domare dömde till fördel för den svenska Staten. Två domare dömde till fördel för den enskilda individen.

Orden ”klart stöd” är något märkligt. Antingen finns det stöd i praxis eller så finns det inte stöd. HD borde ha tagit ställning. Ordet klart är dock ett ord som används för att förstärka det ord som kommer därefter. Ungefär som helt säker. Antingen är man säker eller inte. Med ordet helt vill man dock visa att man är säker. En annan formulering många använder är att de är nästan klara. Med ordet nästan förklarar man endast att man inte är klar. Men med ordet nästan vill man försvara sig med att man åtminstone arbetat med det man hade lovat skulle vara klart inom viss bestämd tid. Jag har nog – tyvärr - till en och annan klient sagt att jag nästan är klar med det jag lovat att utföra. Jag lovar att från och med nu bättra mig, annars kan jag inte vara kritisk mot formuleringar som ”klart stöd”.

Åter till ämnet. Om Europadomstolen bestämmer att det svenska systemet med skattetillägg och straff eller annan påföljd för samma handling inte är tillåtet gäller det för många som då olagligt drabbats av såväl skattetillägg som straff eller annan påföljd att ligga i startgroparna för att retroaktivt få rätt. Med det menar jag antingen återfå det som erlagts i skattetillägg eller kompensation för det straff man då kanske suttit av. Eller få kompensation för annan påföljd som kan vara utdömd. Det kommer handla om många som i så fall ska kompenseras av Staten, men kompensationen kommer knappast som ett brev på posten. Det gäller att bevaka sina egna intressen, som det brukar vara med andra ord.

Skattetillägg är en fråga jag lovar att återkomma till och slutorden i den frågan kommer jag skriva först när kommande avgöranden avseende Sverige har meddelats av Europadomstolen.
Jag hoppas jag då kaxigt får skriva ”vad var det jag sa” och slippa behöva skriva att det inte riktigt blev som jag hade förväntat mig.
Trevlig jul, även om det kanske blir någon blogg även innan julhelgen. Jag försöker skriva en blogg varje fredag, men jag hinner inte alltid. Det blir därför ”nästan” varje fredag som jag bloggar.

Nästa blogg blir nog om den utsatthet försvarsadvokater kan ha att utstå i brottmål. Den mördade häktesvakten har fått mig att reflektera över den frågan. Det var den frågan denna blogg skulle ha handlat om, men frågan om skattetillägg har jag arbetat med i veckan varför jag ändrade mig i sista stund.

I det här ämnet har jag tidigare skrivit följande inlägg då det har engagerat mig.

2010-02-26; Alltid lika härligt att inge en resningsansökan

2010-03-31; Efter Högsta domstolens dom idag: Nu går jag till Europadomstolen!

2010-09-14; Skattetillägg: ett straff som strider mot svensk rätt

Skattetillägg: ett straff som strider mot svensk rätt

Strasbourg, here we come.

I fredags lämnade jag in ett antal klagomål mot staten Sverige till registratorn vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg (Europadomstolen). Klagomålen handlar, som ni som följer min blogg säkert redan har listat ut, om dubbelbestraffning, ett brott mot Europakonventionen.

Det känns på vissa sätt som att det är först nu som det har slagit igenom på allvar i det svenska rättsväsendet att Europakonventionen sedan femton år tillbaka gäller fullt ut som svensk lag. Vi jurister brukar ofta beskyllas för att vara konservativa, men nu får man snarast säga att det pågår något av en smärre revolution inom rättsväsendet just när det gäller troheten gentemot Europakonventionen.

Högsta domstolen (HD) och regeringen verkar än så länge inte riktigt vilja respektera Europakonventionen, men ett flertal positiva tecken finns på horisonten, och de kommer glädjande nog från oväntat håll, nämligen från underrätterna, det vill säga från tings- och hovrätter som av hävd brukar vara närmast fanatiskt vördnads- och respektfulla inför vad HD säger. Nu är det snarare tvärtom.

Till saken hör, det bör sägas, att HD var långtifrån enigt då man den 31 mars 2010 gick till beslut i två mål angående dubbelbestraffning. Målet avgjordes med minsta möjliga marginal, tre röster mot två. Två av fem domare ansåg att Europadomstolens praxis utgjorde hinder för åtal när den åtalade redan påförts skattetillägg för den handling åtalet avsåg. Hade vågen vägt över åt andra hållet hade HD gjort något ovanligt, det vill säga de hade då pushat rättsutvecklingen framåt i enlighet med vad som många jurister väntar sig ska ske förr eller senare. Hade vi befunnit oss i USA hade det inte varit en stor nyhet – Supreme Court har en oerhörd auktoritet och har fattat oerhört många epokgörande beslut genom åren – men i Sverige, där redan våra juriststudenter får lära sig en doktrin om att HD aldrig har fel hade det varit en frisk fläkt. Denna friska fläkt väntar vi oss att HD ska bidra med inom snar framtid.

Till dess är det lyckligtvis så att ett flertal företagare och andra enskilda vill göra sitt för att driva på rättsutvecklingen, eller snarare rättsuppfattningen och respekten för rättssäkerheten i vårt land. Jag har fått äran att företräda ett antal sådana företagare i dessa som jag bedömer det oerhört viktiga mål. Jag kan bara ta av mig hatten för mina klienter och berömma dem för deras mod och deras vilja att stå för det som är rätt.

Ne bis in idem

Principen ne bis in idem – att man inte ska kunna straffas dömd två gånger i samma sak – är grundläggande för vår rättskultur, och därför något som de flesta antagligen sympatiserar med. För att man ska kunna tala om straffrätt, till exempel, måste det vara så att det bara kan vara fråga om ett brott, ett straff. Allt annat är faktiskt bara exempel på statligt godtycke. Det är, kan man faktiskt säga, en gräns som man inte får gå över. Går man över den, som regeringen tyvärr gör när den tillåter att enskilda får straffas både genom fängelse och skattetillägg – då är principen faktiskt inte längre någon princip, utan bara ett par vackra ord.

En stat får helt enkelt inte kunna bestämma sig för att vissa saker ska kunna bestraffas flera gånger om.

Konkret då, vad handlar det om? Som mina flitiga läsare vet anser jag – och många andra runtom i jurist-Sverige – att Sverige har brutit mot artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll. Mina klienter yrkar att Europadomstolen ska förklara att Sverige har gjort sig skyldig till brott mot konventionen på denna punkt, och att Sverige för detta konventionsbrott ska utge skadestånd till var och en av mina klienter.

Den omedelbara anledningen till att mina klienter går till Europadomstolen är att domstolen har fällt såväl Finland som Ryssland för brott mot ovan nämnda artikel i Europakonventionen. Det rör sig närmare bestämt om avgörandena Routsalainen ./. Finland (Application no. 13079/03) den 16 juni 2009 samt Zolotukhin ./. Ryssland (Application no. 14939-03) den 10 februari 2009. Finlands motsvarighet till det svenska skattetillägget ansågs av Europadomstolen vara en straffrättslig påföljd. Detsamma gäller den ryska motsvarigheten.

Exakt vad är det då mina klienter klagar på? Jo, på att svensk lag inte är förenlig med Europakonventionen på grund av det svenska skattetillägget. Och det är givetvis omöjligt att förstå varför Sverige skulle behandlas på annat sätt än Finland och Ryssland.

Skattetillägg (straffskatt)

Det är en sanktionsavgift som påförs skattskyldiga – såväl fysiska som juridiska personer – som gjort sig skyldiga till ett skatterättsligt klandervärt beteende. Skattetillägget återfinns i 5 kap 1 § taxeringslagen, där det står att en särskild avgift (skattetillägg) ska tas ut om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för taxeringen.

Skattetillägg utgår som huvudregel med 40 % skatt på den skatt som genom det klandervärda beteendet undandragits, 5 kap 4 § taxeringslagen. Den som undandragit skatt med 1 000 000 kr får således betala skatten om 1 000 000 kr samt 40 % utöver det beloppet, det vill säga ytterligare 400 000 kr. Det är uppenbart att detta inte är något annat än en straffskatt.

Skattetillägg drabbar inte sällan den enskilde mycket hårt ekonomiskt. Det gäller inte minst fysiska personer som driver verksamhet via en juridisk person (exempelvis ett aktiebolag), vilket inte sällan medför skattetillägg för både den fysiska personen och den juridiska personen. Det blir med andra ord ofta fråga om dubbla skattetillägg.

Skattebrott

För att veta vilka handlingar som är att anse som skattebrott ska man titta i 2 § skattebrottslagen. Av denna jämte lagens 4 § stadgas att skattebrott kan bestraffas med fängelse, och att straffet kan bli ända upp till sex år om brottet är att anse som grovt.

Det finns en viktig lagteknisk skillnad mellan skattetillägg och skattebrott, och det är att skattebrott förutsätter uppsåt eller oaktsamhet medan skattetillägg inte förutsätter uppsåt eller oaktsamhet. Dock är det i praktiken så att en skattskyldig som kan visa att han eller hon inte har haft uppsåt eller varit oaktsam inte påförs skattetillägg.

Vad kan man mer konstatera när man går in på mina klienters chanser att vinna? Jag bedömer dem som goda (även om politik dessvärre alltid spelar in i sådana här fall). Till saken hör bland annat att Europadomstolen den 23 juli 2002 har meddelat två avgöranden – i målen Janosevic ./. Sverige samt Västberga Taxi och Vulic ./. Sverige – som båda har tolkats som att det svenska skattetillägget är en straffrättslig påföljd. Dessa båda mål avsåg dock en annan artikel i konventionen, och har därför inte här samma direkta relevans som de ovan nämnda avgörandena 2009 där Finland och Ryssland fälldes för brott mot konventionen.

Rättsutvecklingen i framtiden

Som läget är nu – med det kaos som faktiskt råder – bör den som blir åtalad för skattebrott i Sverige hoppas på att de domare som dömer i målet anser att HD dömde fel den 31 mars 2010. Då blir det nämligen inte någon prövning av åtalet. De som åtalas bör alltså – som ni förstår gör jag mitt bästa för att vara ironisk här – undvika domare som böjer sig för HD:s majoritet.

Som advokat kan man inte undgå att engagera sig särskilt mycket i vissa ärenden. Över huvud taget så måste man vara engagerad om man ska kunna lyckas som advokat. Någon gyllene medelväg finns inte utan det är i regel fullt ös som gäller.

Min personliga förhoppning är att HD kommer att ta till sig kritiken från våra underrätter, och även lyssna till de privatpersoner som går till Europadomstolen angående dubbelbestraffning.

I 2 kap 23 § regeringsformen (RF) heter det numera att lag eller föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. HD borde redan i våras ha fattat ett annat beslut med ledning av vad som numera tydligt framgår av RF.

Man kan redan ana ett framtidshopp när man beaktar det faktum att Solna tingsrätt den 14 april 2010 fattade mod och dömde på ett sätt som lär vara unikt i svensk rättshistoria, åtminstone såvitt jag känner till. Aldrig tidigare torde en underinstans så tydligt ha gått emot HD:s praxis – bara fjorton dagar efter HD:s avgöranden! Solna tingsrätt ansåg alltså att det förelåg hinder för åtal när den åtalade påförts skattetillägg för samma handling som åtalet avser.

Även Hovrätten för Västra Sverige dömde den 23 juni 2010 mot HD. Hovrätten förklarade då att hovrätten inte kan följa senare praxis från HD när HD:s praxis strider mot avgöranden från Europadomstolen.

Slutligen, och minst lika dramatiskt: Riksåklagaren (RÅ), det högsta åklagarämbetet i Sverige, har nu överklagat hovrättens beslut. RÅ motiverar detta med att det för närvarande rent ut sagt råder kaos i rättssystemet. Detta innebär i och för sig inte att HD kommer att meddela prövningstillstånd och ta upp målet till prövning. HD får meddela prövningstillstånd om frågan målet avser har prejudikatvärde, och som jag ser på saken har HD redan prövat just denna fråga i sina ovan nämnda avgöranden från i våras. Således torde det här bara kunna bli aktuellt med att HD prövar målet i plenum; det brukar anses att HD endast kan ändra sin egen praxis genom just ett plenumavgörande.

Såvida – och det är ett viktigt ”såvida” – såvida det inte är så att HD:s praxis på grund av ålder, lagändring eller praxis från Europadomstolen inte längre har relevans.

Vad betyder då allt detta? Jo, det betyder givetvis inget annat än att ett antal svenska domare redan håller med HD:s minoritet, och att man anser att HD:s avgöranden från den 31 mars 2010 är oförenliga med Europadomstolens praxis.

Advokatkåren står på den enskildes sida, och från advokatkåren torde tolkningen ostridigt vara att HD:s minoritet hade rätt i våras. Men framtidshopp är nu klart synligt från domar- och åklagarhåll. Låt oss nu bara hoppas att hoppet kommer inte bara från Solna och Göteborg, utan även från Strasbourg – och ytterst även från Sveriges Högsta domstol och regering. Min förhoppning är att de kommer att lyssna på oss som arbetar på verkstadsgolvet. Den övertygelse som ligger bakom då vi går till Europadomstolen i ett ärende torde i sig vara nog för att visa att vi faktiskt inte bara ägnar oss åt hårklyverier utan att vi faktiskt både har vind i seglen och rätten på vår sida. I bästa fall kan det bli så att HD:s avgöranden snart är överspelade – om HD beviljar RÅ prövningstillstånd.

Ett par ord om förlikningar

Jag förväntar mig – som ni förstår – att Europadomstolen tar upp klagomålen till prövning. Om så blir fallet ligger det i Sveriges intresse (den svenska statskassan, alltså) att nå en förlikning med var och en av de som har klagat.

Om en av de som har klagat vinner, så kommer de tusentals som inte har klagat att kunna utnyttja en vinnande dom mot Sverige. Därför kan det också bli så att de som har klagat får erbjudanden av svenska staten som de inte kan tacka nej till. Och eftersom klagomålen är till för den enskilda individen – och endast i förlängningen hänger samman med den allmänna rättsutvecklingen – bör enligt min mening den enskilde tacka ja till förlikningsbud som gör att den enskilde i fråga får fullständig upprättelse. (I annat fall skulle ju den enskilde snarare vara en martyr för alla de som inte haft modet att klaga, och det kan nog vara att kräva för mycket.)

Personligen hoppas jag på en prövning i sak, men min personliga förhoppning är förstås ointressant i förhållande till klientens bästa. Om så skulle bli fallet, och det blir en förlikning, är jag och min klient inte sällan förbjudna att ens yppa att det blev en förlikning, och ofta förbjudna att yppa något om förlikningens innehåll.

Så jag kan tyvärr inte lova att ”fortsättning följer” här på bloggen. Jag hoppas i vilket fall som helst att du som läser tycker att det här är lika spännande som jag!

Pingad på intressant

Nåd för de som drabbats av lagstiftning som strider mot Europakonventionen?

Nåd är något som man söker hos regeringen. De flesta förknippar nåd med att någon på grund av svår sjukdom bör få straffet eftergivet eller förkortat eller ändrat till böter eller villkorlig dom.

Jag har i dagarna hjälpt en klient att söka nåd av ett helt annat skäl, nämligen vad jag och många med mig anser vara en allvarlig brist i den svenska lagstiftningen. Denna brist har jag skrivit om tidigare. Det handlar om skattetillägg och straff för den handling som också medfört skattetillägg.

Jag ska mycket kort redogöra för problematiken. Europadomstolen har under 2009 i två avgöranden underkänt förfaranden i Finland och Ryssland för skatteavgifter och straff för en och samma handling. Detta med stöd av en bestämmelse i Europakonventionen som gäller som lag i Sverige. Jag och många med mig anser att avgörandena från Europadomstolen visar att det i Sverige är förbjudet med skattetillägg och dessutom straff för den handling som föranlett skattetillägg. Vad skulle skilja Sverige från Finland och Ryssland i det avseendet? Inget, som jag ser det. Sverige bör inte behandlas på annat sätt än Finland och Ryssland i den frågan.

HD har dock gått emot Europadomstolens avgöranden i två beslut från den 31 mars 2010, men det endast med domssiffrorna tre mot två och det går inte komma ifrån att majoriteten i HD ansåg att det kanske var fel att gå emot Europadomstolens avgöranden. HD:s majoritet ansåg dock att det bör till ett avgörande från Europadomstolen innan HD vet vad som är rätt eller fel. Men varför i så fall döma till fördel för Staten och till nackdel för enskilda individer?
Vet man inte vad som är rätt eller fel är det alltid bättre att fria.

En domare i HD ansåg att lagstiftaren omgående borde se över nu gällande lagstiftning och ändra den utifrån Europakonventionen. Det var förresten en av de domare som hörde till de domare som ansåg att HD inte kunde gå emot svensk intern lagstiftning innan det finns ett avgörande från Europadomstolen som avsåg Sverige.

Jag och min klient har i nådeansökan framhållit att nu gällande svensk intern lagstiftning står i uppenbar strid med Europakonventionen och att Europakonventionens bestämmelser alltid går före svensk intern lag (möjligen inte svensk grundlag, men det är en annan fråga). Om regeringen delar min och min klients uppfattning bör nåd beviljas för det skattebrott min klient är dömd för.

Detta är dock en politisk fråga och jag undrar därför om regeringen kommer att ta nådeansökan på allvar eller avslå den utan att ens utreda den rättsfråga jag i nådeansökan belyst.

Min klient skulle nu inställa sig för att avtjäna sitt fängelsestraff, men får uppskov med detta under den tid regeringen behandlar nådefrågan. Sker det en seriös bedömning borde den behandlingen i vart fall ta några månader.

Oavsett hur regeringen agerar arbetar jag nu med ett flertal ärenden som är på väg till Europadomstolen. Dessa olika ärenden skall inges till Europadomstolen under sommaren. Jag kommer då att återkomma till den rättsfråga jag mycket kortfattat nämnt ovan.

Jag kommer också berätta hur det gick med nådeansökan den dag den frågan är prövad i sak.
Bifall kan vara problematiskt för regeringen på kort sikt. På lång sikt skulle dock Sverige kunna vinna på detta genom att visa att Sverige är ett land som följer Europadomstolens bedömningar. Men vill Sverige erkänna fel innan prövning skett i Europadomstolen? Det ser jag som en politisk fråga, som kanske är extra känslig under ett valår.

Solna tingsrätt har den 14 april 2010 dömt tvärtemot HD (mål nr B 8288-09). Jag ser den domen som att Solna tingsrätt ansett att HD dömt uppenbart fel i sina avgöranden från den 31 mars 2010. Det är inte bara ovanligt att en underinstans anser att HD dömt så uppenbart fel att underinstansen anser sig måste döma på annat sätt än HD. Det är så vitt jag vet helt unikt.

Pingad på intressant

Skattetillägg – dömde Högsta domstolen (HD) uppenbart fel?

Det finns ett talesätt som översatt till svenska lyder ungefär följande: Det är inte över före den feta damen sjunger (it´s not over before the fat lady sings).

Med talesättet avses att när du ligger i kistan på din egen begravning och hör den feta damen (det brukar vara en något rund kvinna i vissa kyrkor i USA) sjunga på din begravning är det över. Då – men inte tidigare – är det dags att ge upp.

Än har den feta kvinnan inte sjungit om skattetillägg.

Ni som läst bloggen – och även i DN - tidigare vet att jag skrivit om skattetillägg och att skattetillägg tillsammans med ett straff för skattebrottet - utifrån Europadomstolens praxis – skulle kunna strida mot svensk rätt.

HD kom i två domar i slutet av mars 2010 med röstsiffrorna tre mot två fram till att svensk rätt tillåter såväl skattetillägg som ett straff för skattebrottet. Två domare i HD ansåg således att detta inte var tillåtet. Tre domare ansåg att Europadomstolens praxis inte var tillräckligt klar och tydlig för att ge stöd för att såväl skattetillägg som straff för skattebrottet skulle vara otillåtet enligt svensk rätt.

En dom från HD är prejudicerande och den innebär att underinstanserna – våra tingsrätter och våra hovrätter – skall döma på samma sätt som det prejudicerande avgörandet innebär. Det finns dock några undantag från den regeln.

Ny lagstiftning kan förstås upphäva ett avgörande från HD. Det räknar jag dock inte till undantagen. Tiden kan också innebära att en gammal dom inte längre kan tillmätas betydelse.
Det räknar jag inte heller till undantagen.

Undantagen

Den ena är när Europadomstolen dömer på annat sätt än HD. Då har Europadomstolen fråntagit HD domens dess prejudikatvärde. När HD:s domar kom mars 2010 tog jag för givet att det undantaget endast avsåg avgöranden från Europadomstolen som i tid var efter avgöranden från HD.

Det andra undantaget – som jag tidigare endast hört talas om i teorin och aldrig noterat i praktiken – är att underinstanserna får döma på annat sätt än HD när HD dömt uppenbart fel.

Solna tingsrätt

Den tingsrätten har i beslut den 14 april 2010 – mål nr B 8288-09 - gått emot HD:s praxis från slutet av mars 2010, d v s kortare tid än en månad efter HD:s avgöranden.

När jag hörde att så var fallet blev jag glad eftersom jag tillhör en av många jurister som anser att HD kom till fel domslut. Men uppenbart fel? Det krävs antingen juridiskt mod eller juridiskt dårskap för att våga påstå att HD dömt uppenbart fel. Före jag fick del av Solna tingsrätts beslut gissade jag därför att Solna tingsrätt ansåg att Europadomstolens avgöranden hade högre prejudikatvärde än HD:s avgöranden. Och att Solna tingsrätt därför ansett sig ha rätten att helt bortse från HD:s avgöranden.

Nu har jag läst beslutet från Solna tingsrätt. Solna tingsrätt har använt sig av det jag kallar juridiskt mod eller juridiskt dårskap. Solna tingsrätt anser att HD dömt uppenbart fel.

Vad kommer beslutet från Solna tingsrätt att innebära i praktiken?

Just nu innebär beslutet endast att rättsläget är förvirrande. Om fler domstolar vågar döma på samma sätt menar jag att rättsläget är mycket förvirrande.

Det har mig veterligen inte någonsin hänt att en svensk underinstans gått emot ett avgörande från HD så gott som direkt efter HD: avgörande. Det visar att i vart fall Solna tingsrätt anser att HD:s domar helt saknar prejudikatvärde. Om andra domstolar dömer likadant måste HD agera. Det kan HD göra på ett effektfullt sätt endast genom att låta HD avgöra denna fråga i plenum d v s låta alla ledamöter den gången vara med och döma.

Hur kommer den förvirring som råder att lösas

I framtiden – jag gissar en ganska snar framtid – genom lagändring. Problemet går att lösa med ny lagstiftning. Men för alla som före en kommande lagändring påförts skattetillägg och straff för skattebrott antingen genom att HD tar upp samma fråga en gång till. Eller mer troligt genom att samma fråga avgörs mot Sverige genom ett eller flera avgöranden i Europa-domstolen.

Europadomstolen

Jag har i egenskap av advokat och ombud några ärenden på väg till Europadomstolen. Det kan bli ännu fler ärenden eftersom allt fler hör av sig.

Jag lovar att redovisa hur det går i Europadomstolen. Jag ser betydande ekonomiska fördelar för de som vågar vända sig till Europadomstolen, om vi har framgång vill säga. Jag måste medge att avgörandet från Solna tingsrätt gett mig det som kallas för råg i ryggen. Jag hoppas att andra domstolar också vågar döma vad de anser vara rätt. Ingen domare bör döma på ett sätt domaren anser stå i uppenbar strid mot gällande lagstiftning.

Två vägar att föra talan i Europadomstolen

Det ena avser frågan om skattetillägget var tillåtet. Den andra avser frågan om straffet för skattebrott var tillåtet. Den som för talan i Europadomstolen bör välja ett av nämnda alternativ.

När är det den första eller den andra frågan som skall föras i Europadomstolen.? Svaret på den frågan handlar dels om vilket beslut som kom först. Skattetillägget eller straffet för skatte-brottet, men också frågan om vilket av dessa beslut som först vann laga kraft.

Jag ser med stor spänning fram emot att som ombud få vara med om att driva ovan nämnda frågor i Europadomstolen.


Jörgen Frisk

Pingad på intressant

Efter Högsta domstolens dom idag: Nu går jag till Europadomstolen!

3-2, 3-2 kunde vara hockeysiffror, men jag avser HD:s domar i dag om skattetillägg är förenligt med åtal för samma brott som skattetillägget avser.

Högsta domstolen har denna dag beslutat att skattetillägg går att påföra tillsammans med en straffrättslig påföljd för det brott som föranlett skattetillägg.

Det var två mål som togs upp. Utgången blev i båda målen att tre domare av fem domare ansåg att det var tillåtet att påföra skattetillägg tillsammans med en straffrättslig påföljd.
Övriga två domare hade den uppfattning jag tidigare redovisat på bloggen. Att detta inte alls är tillåtet.

Utgången är en stor besvikelse. Jag anser nämligen att de två domare som var i minoritet hade rätt.

Nedan följer en analys av domarna.

Frågan

Den fråga HD prövat är om det är i enlighet med gällande rätt går att påföra skattetillägg och samtidigt döma någon till straff för den handling som föranlett skattetillägg. Helt klart ansåg vi jurister att så var fallet före två avgöranden från Europadomstolen 2009. Vi ansåg detta för att HD ansåg att så var fallet. Jag måste dock medge att jag innan jag tog del av avgörandena från Europadomstolen inte hade ägnat mycket tid åt denna fråga. Jag visste bara vad HD tidigare hade för uppfattning.

HD:s domar

Jag hade förväntat mig att målen skulle avgöras i plenum (av alla domare i HD), men målen avgjordes av fem domare. Domare var justitieråden Marianne Lundius (ordförande i HD), Dag Victor, Severin Blomstrand, Stefan Lindskog och Göran Lambertz. Skiljaktiga var ordföranden Marianne Lundius och Stefan Lindskog (de dömde på det sätt jag trodde att målet skulle sluta).

Severin Blomstrand hade ett skiljaktigt tillägg och Göran Lambertz ett tillägg.

HD:s majoritet i de nu avgjorda målen

HD skriver att den grundläggande frågan är om systemet med dubbla sanktioner för oriktiga uppgifter i skatteförfarandet är förenligt med principen om ”icke samma sak två gånger” (på latin ne bis in idem). HD påpekar ganska tidigt att regeringen ansåg att systemet med dubbla sanktioner var förenligt med principen om ”icke samma sak två gånger” vid den senaste översynen av ovan nämnd fråga.

HD kommer senare in på den väsentliga frågan vad Europadomstolens avgöranden från 2009 skall tillmätas för betydelse. HD skriver att det måste betyda att tidigare praxis är överspelad – och att således en ny bedömning måste göras!

Den nya bedömningen börjar på sidan 18, med punkt 35 och slutar med punkt 40.

Punkt 35: Här skriver HD det jag trodde skulle leda till att jag hade rätt i min uppfattning. HD skriver att det är uteslutet att Europadomstolen skulle anse att skattetillägg och straff för det brott som skattetillägget föranlett inte avser ett och samma brott. Detta talar för minoritetens domslut!

Punkt 36: Här skriver HD att Europadomstolens praxis ändå ger visst utrymme för att ha flera sanktioner för samma brott och att dessa olika sanktioner kan få beslutas om av olika organ vid olika tillfällen.

Punkt 37: Här skriver HD att det för att svensk rätt skall anses vara underkänd krävs klart stöd för detta i Europakonventionen eller i Europadomstolens praxis.

Punkt 38: Här skriver HD att det klara stöd som behövs inte finns i Europakonventionen eller i Europadomstolens praxis.

Punkt 39: Det är enbart en hänvisning till att ingen annan grund heller finns för att underkänna det svenska rättssystemet

Punkt 40: Här förklarar HD att med stöd av ovan nämnda punkter skall Hovrättens beslut undanröjas.

Hovrätten

Hovrätten hade kommit fram till att det fanns stöd i Europadomstolens praxis för att inte tillåta såväl skattetillägg som straffrättslig påföljd för det brott som föranlett skattetillägg.

Ett mål till

I det andra målet som avgjordes hade hovrätten kommit till samma slutsats som HD kom till nu. Därför ingen motsvarande punkt 40 i det målet.

Klart stöd

HD:s majoritet inte bara antyder – utan till och med skriver – att det faktiskt finns stöd i såväl Europakonventionen som Europadomstolens praxis för att underkänna svensk rätt. HD skriver dock att det stödet inte är ett sådant klart stöd som krävs!

Detta innebär enligt min mening att någon i Sverige måste föra denna fråga till Europadomstolen. Därefter kan det finnas det klara stöd majoriteten efterfrågar.

HD:s minoritet

Jag kanske skall nämna att det var domen i den delen jag läste först.

De ansåg att det i Europakonventionen och i Europadomstolens praxis finns ett klart stöd för att underkänna svensk rätt. De utvecklar dessa domskäl mycket väl och jag har redan innan HD:s domar kom i dag haft samma uppfattning som HD:s minoritet redovisat.

Skiljaktiga domar

En domare – som är i majoritet – anser att Europadomstolens nya praxis inte går att överföra på svensk rätt och att det således behövs ett avgörande från Europadomstolen innan HD kan göra annan bedömning.

Jag har förståelse för ovan redovisad uppfattning. Som jag tidigare skrivit borde någon från Sverige redan ha fört denna fråga till Europadomstolen.

En domare – som är i majoritet – verkar vara tveksam till om han dömde rätt och anser att lagstiftaren bör titta på nu gällande lagstiftning så att den ändras till att med säkerhet vara förenlig med Sveriges konventionsrättsliga åtaganden. Denna osäkerhet är lätt att förstå eftersom majoriteten skriver att det inte bara krävs stöd utan klart stöd i Europakonventionen eller Europadomstolens praxis för att underkänna svensk rätt.

Min egen kommentar

Jag kommer ju från Skellefteå, och överför mina tankar till ishockeyn som är högaktuell i Skellefteå efter att laget nått SM-semifinal i går.

Förlust med 3-2 i baken är tråkigt, men det visar att man var ”med i matchen”. Förlust med
5-0 visar ofta på det motsatta. Men det viktiga är den osäkerhet HD visat. Den osäkerhet som innebär att någon måste driva denna fråga till Europadomstolen.

Jag har klienter – som inte var part i de mål som HD nu avgjort – som kommer att bli besvikna. Vi kommer att driva i vart fall ett av dessa ärenden vidare till Europadomstolen.
Jag tror på framgång. HD:s domar ger faktiskt stöd för att frågan bör föras vidare till Europadomstolen.

Är du själv en av de som vill driva ditt ärende till Europadomstolen? Tänk i så fall på den korta tidsfrist som finns innan så måste ske. Agera nu om tid ännu finns.

Glad Påsk!

Jörgen Frisk

Pingad på intressant

Resningsansökningar i tusental inom kort?

Inom kort kommer ett avgörande från Högsta domstolen (HD) som är av mycket stort intresse. Högsta domstolen skall – än en gång – pröva om skattetillägg är ett hinder för att döma även till annan påföljd än skattetillägg. Många som påförts skattetillägg har också dömts till annan påföljd, som exempelvis långa fängelsestraff.

Jag kan inte påstå att ovan nämnd fråga förrän i år tagit upp min tid. Jag vet nämligen att HD tidigare kommit fram till att det går att döma till skattetillägg och annan påföljd såsom fängelse en längre tid. Jag har helt enkelt utgått ifrån att HD haft rätt. Vi advokater tror gärna att HD alltid dömer rätt. Men ingen är väl felfri?

Vad är det som nu hänt? Det som hänt är att Europadomstolen under 2009 prövat två fall avseende skatteavgifter som i påminner om det svenska skattetillägget – det ena fallet avsåg Ryssland och det andra vårt grannland Finland. I båda dessa fall ansåg Europadomstolen att påförda skatteavgifter var hinder för att även döma till annan påföljd så som exempelvis fängelse. Ovan nämnda avgöranden har uppmärksammats av våra hovrätter.

Göta Hovrätt har med stöd av avgörandena från Europadomstolen avvisat ett åtal avseende skattebrott på grund av att den åtalade redan hade påförts ett skattetillägg. Åtalet avvisades eftersom hovrätten ansåg att den åtalade inte kunde dömas två gånger för samma handling.Den första gången personen dömdes var genom påförande av skattetillägget ansåg hovrätten.Jag delar hovrättens bedömning.

HD har beslutat att pröva Göta Hovrätts beslut. Det innebär att HD skall pröva en sakfråga som HD tidigare prövat, men då med annan utgång än den hovrätten kom fram till. Förra gången ansåg ju HD att skattetillägg inte hindrade att någon också dömdes för skattebrott.

Hur HD kommer att döma denna gång? Det kan jag bara spekulera i. Juridik är ingen exakt vetenskap där alla svar går att lämna på förhand.

Jag vet dock att jag och många med mig förväntar sig att HD följer den vägledande praxisens från Europadomstolen. Europadomstolen avgöranden bör inte bara vara vägledande för HD utan i det närmaste bindande för HD. I vart fall om HD anser att Europadomstolens avgöranden inte är uppenbart felaktiga!

Vad gör Europadomstolen? Den ser bland annat till att våra mänskliga rättigheter inte kränks.

En mänsklig rättighet är att ingen skall få ”straffas” två gånger för en och samma handling. Om skattetillägg är ett ”straff” kan ingen senare dömas till ytterligare ett straff – exempelvis fängelse.

Som jag skrev förra veckan företräder jag nu en familj som drabbats av dubbla ”straff”.

Jag har än så länge endast ingett resningsansökan för pappan i familjen eftersom han drabbats hårdast av familjemedlemmarna.

Jag vill inte avvakta HD:s kommande beslut i det mål jag nämnt. Jag vet ännu inte om fler sökt resning eller om alla andra advokater avvaktar HD:s kommande avgörande.

Jag vill ge in resningsansökan i pappans ärende innan HD avgör det andra målet bland annat för att vara ute i god tid, men också av det skälet att jag och min klient kommer att driva ”vårt” ärendet vidare ända till Europadomstolen om så skulle behövas. Då finns det inte tid att vara sent ute.

Om HD delar Europadomstolens bedömning betyder det att många suttit olagligt i fängelse och att många sitter olagligt i fängelse. Alla dessa personer bör i så fall söka resning.

Det är inte lagligt att döma någon till fängelse för ett brott personen redan straffats för och är skattetillägg ett ”straff” kan – som jag nämnt ovan - personen inte också dömas till fängelse. Det är olagligt.

Jag företräder en hel familj som drabbats av ovan nämnd behandling. Jag driver i första hand det ärende som berör pappan i familjen, huvudmannen i skattemålet, som fått sitt namn publicerat många gånger i media. Pappan vill gärna att hans situation uppmärksammas. Vi anser att det bör sättas press på domstolar att döma rätt och få politiker att inse att de inte får besluta om lagar som straffar individen två gånger.

Skälet till att straffa individen två gånger är enbart ekonomiska skäl. Vems ekonomi jag pratar om? Statens ekonomi, som också är din och min ekonomi.

Staten behöver finansiera sin verksamhet och om det sker på bekostnad av individer som begått skattebrott tycker nog många – allmänheten och politiker – att detta bara är bra. Det kan väl inte vara fel att skattebrottslingar är med och betalar statens finanser? Så resonerar i vart fall våra politiker.

Men det är inte bra eftersom det är ett brott mot en princip som vi alla – inte minst vi inom advokatkåren – måste värna om, nämligen individens mänskliga rättigheter. Att dömas två gånger för en och samma handling är ett uppenbart brott mot våra mänskliga rättigheter.

Det är ett brott mot 9 § 30 kapitlet i rättegångsbalken.

Det är också ett brott mot konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna - artikel 4 första punkten i (tilläggs)protokoll nr 7. Den artikeln föreskriver i korthet att vi alla har rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma handling (gärning).

Vad händer om HD delar Europadomstolens bedömning? Följande borde hända.

Alla tidigare dömda beviljas resning! Alla får sina fängelsestraff undanröjda! Alla får skadestånd av staten för den tid de olagligt har suttit i fängelse!

Det kommer förstås att bli fråga om stora skadestånd som den svenska staten har att betala. Det kommer således att bli mycket kostsamt för den svenska staten om HD kommer att dela Europadomstolens bedömning. Men statens brott mot våra mänskliga rättigheter måste få kosta. Annars tar staten inte lärdom av sina misstag. Staten är inte felfri, men måste sträva efter att vara felfri.

Vi måste också komma ihåg att staten inte sällan straffar den individ som begår misstag och att straffet kan vara mycket kostsamt i såväl tid som pengar för den enskilda individen. Därför är det bara rätt att även staten ekonomiskt kan ”straffas” för sina misstag.

Om HD delar Europadomstolens bedömning måste lagstiftningen ändras och det omgående.
Sverige kommer i så fall sannolikt att följa Norges exempel och besluta att staten måste välja mellan att antingen påföra skattetillägg eller besluta om annat straff, som exempelvis fängelse.

Kan HD gå emot Europadomstolens bedömning? Så kan ske. HD kanske tolkar Europadomstolens avgöranden på annat sätt än Göta Hovrätt och undertecknad.

Det handlar också om politik och det går inte komma ifrån att politik och juridik ofta går ofta hand i hand. Jag är dock övertygad om att våra justitieråd, d v s domare i HD alltid dömer vad de anser vara rätt och aldrig låter politiska överväganden leda fram till en felaktig dom, så som uppenbarligen sker i vissa diktaturer.

Det är dock alltid viktigt för advokaten att våga vara kritisk mot vad advokaten anser vara brott mot våra mänskliga rättigheter. Advokaten måste också alltid våga vara kritisk mot domar som advokaten anser vara felaktiga. Det är inte advokatens rättigheter jag nämner. Det är advokatens skyldigheter det handlar om.

Om HD går emot Europadomstolens bedömning kan ändring ändå ske senare om någon svensk medborgare därefter driver sitt ärende till Europadomstolen. Helst bör många göra detta. Då lär svenska staten inse sitt misstag.

Den ansökan om resning jag omnämnt kommer senare att publiceras på bloggen eller min hemsida, så att alla kan läsa hur de skall gå till väga om de också vill söka resning. Alla som är felaktigt dömda bör visa sitt missnöje.



Jörgen Frisk

Pingat på intressant