Varför är det ofta de som inte har verklig kunskap som i media kommer till tals i vårdnadstvister

Kan inte låta bli att skriva om detta ämne efter att nyligen sett ett debattprogram om detta i SVT.

Jag har närmare 20-års erfarenhet av vårdnadstvister och har under dessa år varit ombud i 100-tals vårdnadsärenden. I denna artikel delar jag med mig av mina erfarenheter. De stämmer inte med den debatt jag såg i TV.

I debattprogram är det ofta med debattörer som i det närmaste fanatiskt talar för sin sak. I debattprogram om vårdnad om barn framställs mamman som god och pappan som ond eller tvärtom mamman som ond pappan som god. Tror du att det är sanningen i våra domstolar?

I debattprogram om vårdnad om barn framställs det som att pappan inte har en chans att vinna målet. Tro du att det är sanningen i våra domstolar?

Ond eller god?

De flesta av oss har gjort många goda handlingar. Då och då skänkt en slant till behövande vid olika katastrofer. Lämnat in en upphittad plånbok till polisen. Stannat och hjälpt till vid en trafikolycka. Hjälpt någon som fått bensinstopp. Låtit någon som har bråttom gå före i kön o s v.

Alla vi som är vuxna har också hunnit med att göra en - eller mer troligt - flera onda handlingar.

Jag har själv gjort onda handlingar. Jag har till exempel efter en lång arbetsdag kunnat vara irriterad på något eller någon och den som då råkat ringa kan jag ha varit otrevlig emot fast den personen alltid behandlat mig med respekt. Jag har gått för hårt fram i vissa mål där jag varit ombud. Jag kunde ha skött mig mera taktfullt många gånger. Jag har begått flera andra fel. Vissa fel som måste ses som onda handlingar.

Det tråkiga med livet är att en god handling sällan eller aldrig räcker för att kompensera en ond handling. En ond handling kan vara mycket svår att reparera. Ibland omöjlig att reparera.

Mord är ett exempel på en ond handling som inte går att reparera En sådan handling går inte att reparera med exempelvis tusen goda gärningar. Är den som mördar alltid en ond människa rakt igenom? Så är sällan fallet, men det går inte att komma ifrån att den som begått ett mord begått en ond handling som aldrig går att reparera. Därför ser många mord som det svåraste brottet någon kan begå.

Att köra ihjäl någon på grund av rattfylla är en ond handling. En ond gärning som aldrig går att reparera. Där är dock ”vi” snabbare att förlåta på grund av att rattfylleristen inte hade för avsikt att köra ihjäl någon. ”Vi” är dock sällan föräldrarna till ett ihjälkört barn. Föräldrarna kan i vissa fall aldrig förlåta rattfylleristen. Jag har förståelse för att föräldrar som drabbats av en sådan fruktansvärd sorg som det är att förlora sitt eget barn inte kan förlåta rattfylleristen.

Att misshandla sin fru, sin sambo eller sina barn är onda handlingar. Vilken motsvarande god gärning kan reparera den skada som uppkommit genom misshandeln? Kanske en bättring genom att senare i livet vara en god make eller förälder? En bättring som ofta förutsätter att pappan eller mamman sökt hjälp för egna problem. Men det är inte alltid så att den som blivit slagen senare kan förlåta den som slagit.

Jag börjar nedan med de fall där det inte går att tala om annat än goda föräldrar. Som du nog förstår handlar nästan alla debatter om undantagsfall. Det vanliga är – tack och lov - nämligen att båda föräldrarna är mycket bra föräldrar.

Goda föräldrar

Hur kan bra (goda) föräldrar hamna i tvist? När skilsmässan är ett faktum är det inte sällan så att i vart fall en av föräldrarna inte mår bra. En skilsmässa i sig är nästan alltid jobbigt att gå igenom. Vid skilsmässan råder ofta oenighet kring många frågor, inte minst hos vem av föräldrarna barnen skall bo.

När båda föräldrarna är goda föräldrar talar de för det mesta så gott som enbart gott om den andra föräldern, men klienterna har inte sällan andra egna argument som talar för att barnen av något annat skäl bör bo med dem eller så frågar de om advokaten har några råd i den frågan. Det har vi (advokaten) ofta.

De bra föräldrarnas tvist om barnen hamnar dock inte sällan i domstol och det första beslutet domstolen fattar i boendefrågan kan avgöra hur ärendet kommer att gå. Det första beslutet kan ofta gå hur som helst, men en fråga som ofta är avgörande är vem av föräldrarna som bor kvar i det tidigare gemensamma hemmet. Våra domstolar låter gärna barnen bo kvar i den miljö barnet hört hemma en längre tid, nämligen föräldrarnas tidigare gemensamma hem. Då slipper barnet byta skola, barnet kan behålla sina kompisar o s v.

Mål med goda föräldrar slutar ganska ofta med växelvis boende, d v s att barnen bor varannan vecka hos respektive förälder.

När det är fråga om två bra föräldrar är lagen helt könsneutral. Pappan har lika stora chanser som mamman att vinna – eller förlora – målet. Allmänheten tror kanske att så inte är fallet, men det är det. Domstolarna består av domare som för det mesta dömer i enlighet med vår könsneutrala lagstiftning.

Ovan nämnda ärenden debatteras kanske inte så ofta på grund av att dessa ärenden sällan går så långt som till en avgörande dom. Dessa föräldrar kommer oftast överens innan det blir huvudförhandling i målet. De kommer överens för att de är goda föräldrar! Men just när de skilde sig kunde de kanske inte tänka klart och logiskt. När det gått si så där ett halvår efter skilsmässan har de kommit till sans igen och de följder ofta de förhoppningsvis goda råd deras advokater har lämnat till dem.

Den pappan som av debattörer och media i allmänhet framställs som den onda pappan

Det är en pappa som behandlat sin sambo eller fru illa – d v s behandlat mamman illa - under den tid de levde tillsammans. Det förekommer tyvärr våld i många hem.

När förhållandet tar slut flyttar mamman inte sällan under mer eller mindre dramatiska former. Det händer att också att pappan flyttar. Det är inte ovanligt att det finns en polisanmälan och att pappan av åklagare belagts med besöksförbud.

Pappan vill dock ha fortsatt kontakt med barnet (eller barnen). Då kommer inte sällan advokaten in i ärendet. Pappan kontaktar nämligen advokat för att få hjälp med att träffa sina barn.

Vissa pappor medger att det förekommit våld i hemmet. Vissa nekar. När det gäller den pappa som framställs som den onda pappan har det dock alltid förekommit våld. Om det inte förekommit våld är det mamman som ljuger. Det fallet tar jag upp under den mamma som i media framställs som den onda mamman.

Som advokat lyssnar jag på pappans berättelse och som advokat måste jag skilja på om pappan misshandlat mamman eller om det är så att pappan också misshandlat barnet. För det förekommer att pappor misshandlat sina egna barn. Barn kan också ha farit illa om barn bevittnat att pappa behandlat mamma illa. Barn far ofta illa enbart av vetskapen om att pappa har misshandlat mamma.

Mitt jobb? Det är att pappan skall få umgänge med sitt barn, men för att komma till ett normalt umgänge måste jag övertyga domstolen om att umgänget kan ske under trygga former. Då måste jag arbeta med att pappan skall gå med på flera inledande villkor för umgänget, såsom att umgänget inledningsvis endast ska ske i närvaror av en kontaktperson.

Kan jag och pappan samarbeta finner vi ofta en metod som till slut – slutet kan vara några år framåt - leder till ett normalt umgänge. Vill inte pappan gå med på de villkor som krävs för att nå ett normalt umgänge slutar ärendet illa för pappan och för barnet. Det förstörs en framtida god pappa/barn relation.

Gemensam vårdnad? Den pappa som misshandlat mamman kan inte räkna med gemensam vårdnad. Men samarbetssamtal via duktiga socialsekreterare kan leda till gemensam vårdnad.
Det kan också bli fråga om samarbetsamtal mellan föräldrarna som leds av oss advokater. Problemet då kan vara advokatens roll som är att vara ombud för ena föräldern.

De flesta pappor jag företrätt (nästan alla) har följt mina råd. De kontaktar mig för att de vill vara en god pappa. De kontaktar inte en advokat för att fortsätta att begå fel mot sitt eget barn.
För att ha slagit barnens mamma – även om det aldrig mer kommer att hända - är också ett fel mot barnen.

Är pappan ond? Att misshandla någon är alltid en ond gärning, men det betyder inte att en person inte kan ändra sig. Jag vill påstå att det mesta av det våld som förekommer i våra hem har en förklaring vi alla känner till. Den förklaringen stavas A L K O H O L. Det är allt för många som inser sina alkoholproblem först när katastrofen är ett faktum exempelvis i form av att ha misshandlat sin egen fru. Alkoholen förklarar misshandeln, men att det blev fråga om misshandel beror ofta på att mannen haft andra problem som han bedövat med alkohol. Alkohol är dock aldrig en lösning förutom möjligen för de män som inte vågar dansa nykter.

De svåraste fallen jag varit med om är fall där män lidit av psykiska besvär som lett till misshandel som i sin tur lett till långa fängelsestraff eller psykisk vård. Men även dessa pappor kan komma igen. Men de behöver samhällets stöd. På samma sätt som ett brottsoffer ofta kan behöva stöd. Det är viktigt att stöd finns för såväl den som slår som för den som blivit slagen. Det är framförallt viktigt för barnen att deras föräldrar får en chans att vara goda föräldrar. Barn vill ha bra föräldrar.

Många anses att det daltas med de som slår. De som säger så glömmer bort att syftet med ”daltandet” är att ge våra barn föräldrar som är goda.

Den mamman som i media framställs som den onda mamman

Det är mycket ovanligt att kvinnor misshandlar män fysiskt. När en kvinna slår en man är det ofta under ett så kallat fyllebråk. Nyktra kvinnor använder mycket sällan våld. När det gäller den i media utpekade onda mamman handlar det dock nästan aldrig om våld. Det handlar om mammor som av andra skäl är olämpliga mammor.

Det är mammor som falskeligen anklagar pappor för misshandel eller ännu värre incest. Varför anklaga någon på falska grunder? Det kan finnas tusen skäl till detta. Ett skäl är uppenbart. Mamman vill vinna en vårdnadsprocess. Finns misstanke om misshandel talar det för att mamman vinner processen. Finns misstankar om incest vill jag påstå att pappan är chanslös.

Ett annat skäl till att kvinnan ljuger kan vara svartsjuka. Svartsjuka kan ofta var en hemsk sjukdom. Om mannen träffat en ny kvinna kan den försmådda kvinnan på grund av svartsjuka anklaga sitt ex för både det ena och det andra.

Varför gör inte män som kvinnor och ljuger? Män blir inte trodda om de falskeligen påstår sig ha blivit utsatta för övergrepp av sin före detta sambo eller fru. Män blir inte trodda om de falskeligen anklagar sitt ex för incest. Män vet om att det inte blir trodda. Då är det ju ingen idé att ljuga.

Mot barnet begår den ljugande mamman en lika ond handling som mot pappan. Hon får barnet att tro att pappa är ond. Pappor som blir utsatta för falska anklagelser mår ofta mycket dåligt och när domstolen tror på mamman blir de inte sällan besvikna på ”samhället”. De kan bli besvikna på domaren som dömde i målet, de kan bli besvikna på den egna advokaten som inte kunde avslöja att mamman ljög och självklart är de besvikna på att den de tidigare levt med framfört falska anklagelse.

Jag har för övrigt ganska nyligen företrätt en pappa som råkat ut för en ljugande mamma. Den lögnen gick – efter viss tid dock - att avslöja och pappan vann målet. Pappan i det målet ville endast få ett få normalt umgänge med sin dotter, men mammans sätt att agera tvingade pappan att - via mig som ombud - söka ensam vårdnad. Det var en tvist som visar att våra domstolar dömer till pappans fördel när så bör ske, men problemet är att det inte alltid går att avslöja en lögn. Det kan ibland vara omöjligt att avslöja en lögn. Därför kommer det alltid att finnas bittra pappor.

Det finns förstås mammor som inte är bra mammor av andra skäl än att de är ljugande mammor. Men det är ljugande mammor som skapar debatt.

En mamma (och en pappa) kan exempelvis lida av psykisk ohälsa och därför sakna förmåga att ta hand om sina barn. Men det går då inte att tala om ond annat än att den som har psyksiska besvär just därför kan begå onda handlingar.

Den goda pappan

De flesta pappor är bra pappor under hela barnets uppväxt, men med kanske någon eller några undantagsperioder under barnets uppväxt.

Alla kan hamna i problem, såsom en depression i anledning av en skilsmässa. Under en sådan period är det inte alltid lätt att vara en god pappa.

Många män har alkoholproblem. Att vara en ansvarstagande pappa och samtidigt ha svåra alkoholproblem är en helt omöjlig kombination. Utan alkohol är det dock ofta fråga om en uppenbart god pappa.

Män är sämre på att söka hjälp, när så borde ske, via exempelvis via psykiatrin.

Den goda mamman

Självklart är även de flesta mammor bra mammor under hela barnets uppväxt, men även mammor kan ha de problem jag ovan nämnt. Om alkohol hade ”uppfunnits” i dag är jag övertygad att den skulle ses som vilken narkotika som helst. Advokater som i likhet med mig arbetar med brottmål skulle nog förlora minst 90 % av försvarsuppdrag som avsåg våldsbrott om vi inte hade alkoholen att ”tacka” för våldet i vårt samhälle. Som du förstår ser vi som är advokater en sida av alkoholen som du kanske inte upplevt och aldrig kommer att behöva uppleva. Vi advokater ser alkoholens onda sida alldeles för ofta.

Debatten

Debatten om vårdnad borde handla om goda och onda gärningar.

Pappor som inte begått någon ond handling ligger i en vårdnadstvist lika bra till som mammor som inte begått någon ond handling, förutom i en undantagssituation.

Undantaget för den goda pappan är att han kan bli utsatt för lögner om onda handlingar. Det händer då och då och en del av dessa pappor blir mycket bittra och besvikna på samhället. Det är bland annat en del av dessa pappor som säger att pappor inte kan vinna vårdnadsprocesser.

Det finns dock även pappor som begått onda handlingar – men nekar i sten till detta – som också säger att bra pappor inte kan vinna. De påstår sig vara bra pappor när de i verkligheten begått onda handlingar mot sina barn. De blir sällan bra pappor förrän de erkänner sina handlingar och söker adekvat hjälp som innebär att de inte en gång till begår en ond
handling mot sina egna barn.

Advokatens roll i en vårdnadstvist är alltid att ta tillvara klientens intresse. Jag anser dock att det alltid ligger i klientens intresse att skapa en god kontakt med sina egna barn. Ingenting kan väl vara viktigare än ens egna barn?


Jörgen Frisk

Pingad på intressant

Alltid lika härligt att inge en resningsansökan

Dagens fråga är månadens fråga vad mig anbelangar.

Så här är det. Jag anser att tusentals människor sitter i fängelse eller har suttit i fängelse i Sverige – olagligt – under den senaste tioårsperioden. En av dem är en klient till mig och hans familj, som jag i förlängningen företräder. Jag skall nedan förklara i detalj vad jag menar med att de sitter olagligt i fängelse. Först några ord bara om bakgrunden till allt detta.

Jag företräder sedan några veckor en person som sitter i fängelse för skattebrott. Låt oss kalla honom huvudmannen, för så såg tingsrätten och hovrätten på den personens ansvar avseende skattebrott. Så skildrade också media min klient som person. Jag företrädde inte min klient i brottmålet, men jag företrädde en nära anhörig till klienten i det brottmålet. Den jag företrädde ansågs ha så liten del i skattebrotten att domen för hans del blev villkorlig dom.

Huvudmannen dömdes till 4 års fängelse av Skellefteå tingsrätt och den domen fastställdes av Hovrätten för Övre Norrland. Huvudmannen avtjänar nu sitt straff i fängelse. Huvudmannen påfördes också skattetillägg på mer än 4 miljoner kr i anledning av de skattebrott som ledde till fängelse.

Skattetillägg är en ”straffskatt” för att man har begått fel avseende redovisning av inkomster till Skatteverket. Det vanligaste felet är att vissa inkomster inte alls redovisas, d v s det man kallar svart inkomst.

Skattetillägg har fram till 2009 inte setts som ett straff av våra domstolar, utan som en annan form av påföljd i anledning av en och samma handling. Den som påförs skattetillägg ser dock alltid detta som ett straff och att dömas till fängelse – det vet alla – är ett straff det också. Den som döms till fängelse och skattetillägg för en och samma handling tycker därför att han eller hon fått dubbla straff.

Nu har Göta Hovrätt sett på ovan nämnd fråga på samma sätt som alla de som drabbats av skattetillägg. ”Nu” var i form av ett beslut meddelat den 30 oktober 2009 (mål nr B 6-09). Det beslutet stärker mig i tron att många domare har det beundransvärda modet att döma som domaren anser vara rätt och inte döma på ett sätt som skulle göra Staten glad.

Vi har redan en bra domarkår. Men det kan ibland krävas mod för att döma på ett sätt som kan komma att föranleda kritik.

I och med att den åtalade personen hade påförts skattetillägg avvisade Göta Hovrätt åtalet. Detta med hänvisning till att den åtalade redan var straffad för samma handlande genom påförandet av skattetillägg. Ingen får nämligen straffas två gånger för en och samma handling. På latin heter det ne bis in idem och principen finns uttryckt i 30 kap 9 § rättegångsbalken.

Hur kan det då komma sig att Göta Hovrätt dömt tvärtemot hur Högsta Domstolen sett på samma fråga tidigare? Anledningen är att det 2009 har kommit två avgöranden från Europadomstolen, och det är på grund av dessa avgöranden som Göta Hovrätt gått emot tidigare praxis. Europadomstolens avgörande väger ofta tyngre än avgöranden från Högsta Domstolen och så är utan tvekan fallet i denna fråga. Göta Hovrätt ansåg detta och jag delar till fullo hovrättens bedömning.

Den nya praxis som nu gäller kommer att prövas av Högsta Domstolen. Från statens sida vill man nog ha både skattetillägg och fängelse, men förhoppningsvis ser Högsta Domstolen på ovan nämnd fråga på samma sätt som Göta Hovrätt. I så fall måste staten välja om den som begår skattebrott skall påföras skattetillägg eller fängelse. Norge är ett land som redan infört den principen. I Norge kan ingen påföras skattetillägg och samtidigt få fängelse för den handling som föranlett skattetillägg.

Om Högsta Domstolen skulle vidhålla sin tidigare praxis anser jag att alla som dömts till skattetillägg och därefter till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg skall driva sitt ärende till Europadomstolen. Den frågan avser jag dock endast återkomma till om Högsta Domstolen dömer ”fel”.

Det är enligt min uppfattning helt klart att ingen får påföras skattetillägg och samtidigt dömas till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg. Denna princip har gällt sedan den
1 november 1998 i Sverige. Men först genom två avgöranden från Europadomstolen 2009 har Sverige fått detta klart för sig.

Detta innebär att alla som påförts skattetillägg (efter den 1 november 1998) och därefter dömts till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg har rätt till att få sin sak prövad igen genom att beviljas resning avseende ansvar för skattetillägg. Och idag är det min klients tur; hans resningsansökan gick iväg igår och det, skall jag säga, känns riktigt, riktigt bra.

För så här är det: staten behöver pengar och letar alla möjliga – och omöjliga – sätt för att få in pengar till statskassan. Skattetillägg är ett av många sätt för staten att dra in enorma summor. Staten tycker naturligtvis att det känns surt att gå miste om denna lukrativa inkomstkälla, samtidigt som staten dessutom vill sätta skattebrottslingar i fängelse.

Men staten får inte göra båda sakerna samtidigt. Det har Europadomstolen i Strasbourg bestämt och det borde redan ha varit bestämt av Högsta Domstolen för länge sedan.

Europadomstolens beslut visar värdet av att ha tillgång till en domstol som är helt oberoende av den egna staten. Det är en garanti för att våra mänskliga rättigheter tas till vara. Att dömas till såväl skattetillägg som fängelse för den handling som föranlett skattetillägg är nämligen ett brott mot individens mänskliga rättigheter!

Jag är tacksam och stolt över att vi har tillgång till en domstol, Europadomstolen, som tar till vara individens mänskliga rättigheter i alla lägen. Den enskilde är nämligen ofta ganska svag i en process mot sin egen stat. Staten anser sig ofta nämligen vara felfri. Vi svenskar tror gärna att vår egen stat inte bryter mot den enskildes mänskliga rättigheter, men inte ens den svenska staten är felfri. Staten liksom individen begår ibland misstag – underligt vore det annars!

Något om personskador i allmänhet, inte minst i trafiken

Alla har väl någon gång varit med i en olycka, kanske i trafiken? För de flesta slutar olyckan väl. Det blir någon blessyr – kanske en mindre chock – men den skadade blir mer eller mindre snabbt återställd.

Men alla olyckor slutar inte lyckligt. I vissa fall så illa att det slutar med dödsfall. Detta inlägg skall dock handla om de som överlever, men som får mer eller mindre svåra kvarstående besvär. Då är det ofta viktigt att vara försäkrad. Ena dagen kan du vara frisk och ha ett bra arbete, nästa dag kan du vara invalid och därför inte kunna arbeta vidare.

a. Samhällets ansvar
b. Försäkringsbolagens ansvar
c. Personskadereglering vid en trafikolycka
d. Försäkringsersättningen
e. Ekonomisk ersättning
f. Ideell ersättning
g. Invaliditetsgrad
h. Åldersreduktion

a. Samhällets ansvar

Samhället har ett ansvar för de som råkar ut för olyckor. Den skadade har ju rätt till sjukvård och sjukpenning. Sjukpenningen kan senare övergå till diverse bidrag eller sjukpension, men dagens samhälle vill ta ett allt mindre ekonomiskt ansvar för de som är sjuka. Det är ju dåliga tider vi lever i. Någon ljusning ser vi nog inte den närmaste tiden, även om jag inte kan se in i framtiden.

Många sjukskrivna blir numera utförsäkrade. Hur den som är sjuk 2010 kan bli utförsäkrad har jag svårt att förstå. Det handlar uppenbarligen om indragningar i välfärden, även om våra styrande politiker söker förklara det med andra ord. När ”vi” måste spara in pengar i den offentliga sektorn brukar det drabba skolan, sjuka och våra pensionärer, trots fagra vallöften om att så inte skall ske.

Att samhället inte vill - eller kan? - ta fullt ansvar visar att hur viktigt det är att vara försäkrad.

b. Försäkringsbolagens ansvar

Det beror naturligtvis på din egen försäkring – eller egna försäkringar - och dina möjligheter att bevaka dina egna rättigheter mot försäkringsbolaget – eller försäkringsbolagen.

Om du har ett hus är det ingen idé att ha mer än en försäkring. Du kan bara få ut fastighetens värde en gång. Detsamma gäller för alla sakskador. Med personskador är det annorlunda. Där kan det vara en bra idé att ha flera försäkringar.

Eftersom det finns många olika försäkringar kommer jag nedan redovisa gången i ett personskadeärende i en ”vanlig” trafikolycka. Det finns dock ingen olycka som är den andra exakt lik. Därför ordet vanlig inom citattecken.

c. Personskadereglering vid en trafikolycka

När olyckan inträffar så är nog det sista föraren och andra inblandade tänker på om de är försäkrade för personskador. Däremot oroar sig inte sällan föraren eller ägaren av bilen för plåtskadorna. Men i trafiken är människan mycket viktigare än bilen. Som advokat jobbar jag aldrig eller sällan med plåtskador.

Alla inblandade i trafikolyckor är försäkrade avseende personskador. Till och med de som avsiktligen kör utan försäkring. Det kan vi tacka vår lagstiftning för. Lagen ger på den punkten alla ett basskydd. Det är ett mycket viktigt basskydd.

Den skadade kan ha flera försäkringar som går att nyttja när olyckan är framme, mer om detta i ett senare inlägg. Detta kan missas av såväl skadade som advokater.

Rätten till ersättning kan i vissa fall jämkas. I vissa fall till 0 %, d v s till 0 kr. Den som exempelvis kör rattfull kan få sin ersättning kraftigt reducerad.

d. Försäkringsersättningen

Den delas in i två olika kategorier. Den ena delen kallas ideell ersättning och är skattefri.
Den andra delen kallas ekonomisk ersättning och den ersättning som faller ut via
bilförsäkringen är inte skattefri.

Det finns ekonomisk ersättning i privata försäkringar som är skattefri, men den ekonomiska ersättningen ersätter så gott som aldrig den verkliga inkomstförlusten. Det rör sig oftast om utbetalningar av i försäkringen fastställda engångsbelopp.

e. Ekonomisk ersättning

Denna post är många gånger den viktigaste. Den är generellt sett viktigare ju yngre den skadade är.

Om den som skadas svårt är 25 år och precis kommit ut i arbetslivet kan det vara så att den skadade kommer att förlora inkomst fram till den skadade blir pensionär. Dessutom blir pensionen mycket lägre än om den skadade hade kunnat arbeta.

Om den skadade är 62 år är pensionen nära och inkomstförlusten hinner inte bli lika stor som för den som är betydligt yngre. Dessutom kanske det inte påverkar pensionens storlek eller bara påverkar pensionen i mindre mån.

Den ekonomiska ersättningen via trafikförsäkringen skall kompensera den skadade fullt ut,
d v s den skadade skall inte förlora en enda krona i inkomst eller pension på grund av sin skada. Här finns dock ett ofta stort praktiskt problem för den skadade och det är att bevisa vad den skadade skulle ha tjänat om skadan inte inträffat. Ibland är det lätt att bevisa, ibland är det inte enkelt att bevisa, ibland är det svårt att bevisa, ibland är det omöjligt att bevisa.

När försäkringsbolaget inte godtar den skadades krav på ekonomisk ersättning bör den skadade anlita ett ombud som är duktig på personskador. Det rör sig framförallt om advokater som har lång erfarenhet av personskador eller biträdande jurister på advokatbyråer som har handledning av en erfaren advokat. En ung biträdande jurist kan således vara lika bra som en advokat, om den biträdande juristen har viss stöttning. Så skall vara fallet för den som är biträdande jurist.

Ersättningen i denna del handlar inte sällan om miljonbelopp. Den som inte kan bevaka sin rätt kan således gå miste om oerhörda belopp. Det händer i det verkliga livet. Hur ofta vet jag inte, men jag tror det finns ett stort mörkertal.

Många drar sig för att kontakta en advokat. De är rädda att det kan kosta för mycket. De flesta advokater som arbetar med trafikolyckor tar dock inget arvode från klienten. Advokaten begär i stället att försäkringsbolaget skall stå alla advokatkostnader; mer om advokatkostnader vid olyckor kommer i ett senare inlägg. Men för den skadade är advokatens arvode något som den skadade bör ta upp vid första samtalet med en advokat.

f. Ideell ersättning

Den delas in i lika kategorier som brukar benämnas sveda och värk, lyte och men samt olägenheter i övrigt.

1. Sveda och värk

Sveda och värk vet du redan vad det är. Om du slår dig med en hammare på tummen drabbas du av det som kallas sveda och värk. Det gör ont, men det går över. Vanliga blåmärken när man slår sig gör också ont, men det går över.

I de flesta fall stannar den skadades till ersättning för personskador till att avse posten sveda och värk. Den ersättning brukar avse ett mindre belopp, som exempelvis drygt 2 000 kr för sveda och värk under en månads tid. Denna post är således av ringa betydelse för den enskilde. Man kan säga att det rör sig om ersättning till plåster på såren.

För att få ersättning endast för sveda och värk ska du aldrig behöva anlita en advokat. Det ska du få ändå och så är det nog nästan alltid i praktiken. Ordet alltid går dock sällan att använda i juridiken. Det finns nästan alltid något eller några undantag.

För ett fåtal kan det bli fråga om lite mer i ersättning avseende denna post och då tänker jag framförallt om personer med svåra brännskador. Det kan göra ont länge.

Sveda och värk är således besvär som går över med tiden; ofta efter en kortare, men kanske smärtsam tid.

2. Lyte och men

Värre är det när personskadan föranleder kvarstående besvär. Vid trafikolyckor är nackskador utan tvivel det vanligaste kvarstående besväret.

Det brukar dock ta tid innan man enligt så kallad beprövad vetenskap och erfarenhet vet om det blir kvarstående besvär. Det sägs att man vet detta tidigast ett år efter vissa nackskador. Ibland går det förstås direkt att säga att skadan kommer att leda till kvarstående besvär. Den som amputerat exempelvis foten efter en olycka vet ju att han kommer att ha kvarstående besvär. Men hur svåra besvär? Det är alltid individuellt.

Kvarstående besvär kallas för lyte och men. Ett ärr efter en olycka är ett lyte. En nackskada som inte syns är ett men. En amputerad fot är såväl ett men som ett lyte. Det är inte så viktigt vad det kallas för. I samtliga fall är det fråga om kvarstående besvär.

3. Olägenheter i övrigt

Med detta avses vad skadan medför i praktiken för den skadade i såväl arbetet som på fritiden. Alla 24 timmar på dygnet beaktas. Hur påverkar skadan den skadades liv?

Blev sömnen sämre? Blev sexlivet sämre? Blev fritiden sämre? Blev det jobbigare att arbeta?
I den delen bör den skadade själv i lugn och ro fundera på hur livet var före olyckan och hur livet är efter olyckan eller berätta det för sitt försäkringsbolag exempelvis via sitt ombud.

Jag kan nämna ett exempel med en ung man som jag företrätt. Denne unge mans liv kretsade kring en enda sak och det var ishockey. Före olyckan hade han alla sina vänner i hockeylaget, efter olyckan kunde han inte spela ishockey och kom utanför sitt gamla kompisgäng. Den unge mannen kunde fortfarande göra mycket, men inte spela ishockey.

Skadan i sig – som var en nackskada – bedömdes ha en invaliditetsgrad på drygt 10 %. Men den unge mannens problem blev framförallt psykiska problem. Han kände sig värdelös efter skadan. De psykiska problemen blev med tiden så allvarliga att dessa bedömdes ha en invaliditetsgrad som tillsammans med nackskadan blev hela 30 %.

För framförallt unga personer leder fysiska skador inte sällan till svåra psykiska problem.
Samma sak kan förstås drabba de som inte längre är unga.

g. Invaliditetsgrad

Vissa kvarstående besvär åsätts en medicinsk invaliditetsgrad; exempelvis nackskador. En gång i tiden kunde flera skador summeras ihop och ge en invaliditet över 100 %, men numera går det inte att passera 100 %. 100 % betyder så svåra skador att den som är skadad nog heller vore död än skadad.

Min erfarenhet av nackskador är att dessa brukar leda till en invaliditetsgrad från 4 % upp till 18 %. De flesta ligger inom skiktet 5 % till 10 %.

En viss del av den ideella ersättningen utgår ifrån invaliditetsgraden.

Vissa kvarstående besvär ger ingen invaliditetsgrad, utan ersätts efter andra kriterier. Ersättning för ärr exempelvis beror på var på kroppen ärret sitter och hur fult ärret ser ut.

h. Åldersreduktion

Det finns även något som kallas åldersreduktion. När du passerat 25 år reduceras viss ideell ersättning år för år. Får du ett ärr när du är 70 år ger det lite ersättning i jämförelse om du hade fått ärret när du var 25 år. Det är ganskal logiskt eftersom du vid 70 års ålder skall leva med ärret en kortare tid i jämförelse med om du fick ärret när du var 25 år.

Det var allt denna gång. Nästa gång skall jag utifrån några konkreta fall beskriva hur en advokat hjälper sin klient i ett personskadeärende. Det fick jag inte plats med i detta inlägg

Det finns mer att skriva om detta ämne, som har stor betydelse för alla som har kvarstående besvär efter en olycka eller som lever med någon som har sådana besvär.