Den här frågan brukar man som försvarsadvokat kunna få ganska ofta när man träffar nya människor. Folk som inte utövar advokatyrket vill ofta veta hur jag beter mig om en klient erkänner en brottslig gärning för mig men sedan säger att han skall neka till dem i rätten. Det är en ovanlig situation i verkliga livet, men likväl är det en fråga som många funderar över. Jag tror att det är just för att det är ett moraliskt dilemma som allmänheten undrar över.
Situationen då en klient erkänner brott men berättar att han avser att neka till brotten i rätten – det vill säga ljuga för rätten – är en av de svåraste situationerna för i vart fall den oerfarne advokaten. Då detta händer skall försvararen gå till väga på följande sätt.
Först av allt skall han givetvis fråga varför klienten erkänner brott för sin försvarare när klienten tydligen ändå avser att ljuga för rätten och för andra i sin omgivning. Det kan nämligen vara ”ett rop på hjälp”, ett tecken på att klienten kanske innerst inne vill erkänna även för resten av sin omgivning. Vissa personer som har begått brott vill ingenting hellre än att erkänna.
Men de är samtidigt livrädda för vilka konsekvenser ett erkännande kan komma att få.
Jag och klienten går då lugnt och sansat igenom vad det kommer att innebära om klienten erkänner brott även för andra än undertecknad. Det kan många gånger – på sikt – leda till ett betydligt bättre och värdigare liv för klienten än att bli fälld mot sitt nekande eller till och med bli friad.
Efter en fällande dom kan klienten många gånger välja att börja ett nytt liv. Efter ett sådant här samtal kan det således bli på det sättet att klienten väljer att erkänna brott både för tingsrätten och för sina anhöriga och så vidare. Det kan i praktiken således innebära en stor lättnad för klienten. Många brott behöver dessutom inte innebära att påföljden blir fängelse. Det kan i stället bli villkorlig dom eller skyddstillsyn eller samhällstjänst.
Ett fåtal klienter vill dock ”bara” erkänna brott för sin advokat. De är kanske inte intresserade av att erkänna någonting alls och tycker inte att de tjänar på det. Advokater får emellertid inte ljuga i domstol.
Dilemmat går att lösa på i vart fall två sätt:
1. Det ena sättet är att låta klienten byta försvarare. Dessförinnan talar jag om för klienten att inte erkänna för den nye försvararen. Denna lösning är dock i praktiken inte helt enkel eftersom det inte är säkert att domstolen tillåter ett byte av advokat.
Jag kan ju inte berätta varför klienten borde byta advokat för i så fall skulle jag bryta mot min tystnadsplikt.
För advokater är tystnadsplikten helig.
2. Det andra sättet är att jag för min klient berättar att jag kommer ta tillvara klientens talan på bästa sätt och att detta kan ske fast jag vet att klienten har erkänt brott för mig. Jag kommer i domstolen då göra det en försvarsadvokat alltid skall göra, det vill säga påtala allt som talar för att åtalet inte är styrkt, såsom att åklagarens bevisning inte räcker för en fällande dom i brist på exempelvis DNA-bevisning.
Jag kan dock inte påstå att klienten är oskyldig. (Å andra sidan behöver detta inte ha någon som helst betydelse i målet eftersom det är bevisningen som avgör skuldfrågan, och inte vad jag tror mig veta.)
Som försvarare behöver jag således inte redogöra för vad jag vet eller inte vet. Min uppgift är ju att analysera målet utifrån helt andra kriterier.
Ovan har jag i förenklad form skildrat det dilemma det kan innebära att klienten erkänt brott för mig. Detta kan i vissa situationer innebära att jag bör avträda uppdraget som försvarare fast klienten kanske inte vill byta försvarare. Detta kan vara en mycket komplex fråga och vi försvarsadvokater vill helst inte att klienter erkänner brott endast för oss.
I det här sammanhanget är det viktigt att understryka att det finns etiska regler som binder var och en som utövar advokatyrket i Sverige. Inte minst för yngre och oerfarna advokater, innan de har lärt sig vad som är rätt och fel. Det finns många misstag som den nybakade advokaten kan råka ut för i det här läget. Men det är ett ämne för ett annat inlägg.
På återhörande.
Pingat på intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar