Hetsjakt på advokater i Norran – ett hot mot medborgarna

Som ni ser väljer jag att skriva idag, den 1 april, på min blogg. Det är tyvärr inget aprilskämt jag ämnar dra för er, kära läsare, just idag – även om mycket av det jag ska skriva om liknar ett skämt av den tokroliga sorten. Eller tragikomiska, kanske man kan säga. Jag ska nämligen skriva om vår stads stolthet, eller numera tyvärr så kallade stolthet, ”Norran”. För er därute i resten av landet så är Norran den största Skellefteåtidningen, en (påstått) liberal tidning med en kår av jättetrevliga och drivna journalister – men vars ledning tyvärr beter sig alltmer som om den vore ledningen för Pravda på 30-talet. För nu ska det hetsas, har man bestämt sig. Hetsas mot ”folkets fiender”. Vilka är då folkets fiender i Norrans värld? Jo, det ska jag berätta: det är advokatkåren.

Man kan lätt få för sig att ansvarige utgivaren Anette Novak och vd Anders Westermarck tror att advokater, det är giriga typer som har slagit sig på att tjäna pengar på andras elände. Advokaterna, de jublar då andra har det för eländigt. Kanske har de varit i USA och hört något av de i och för sig ganska roliga advokatskämten där. Sak samma. För imorgon kommer Norran återigen att kasta sig över advokatkåren. Jag och mina kolleger har blivit intervjuade, även om flera av oss numera rent ut sagt bojkottar Norran som tidning. Inte för att vi har något emot journalisterna som jobbar och sliter där för att ge folk i Skellefteå kommun bra information, utan för att ledningen för tidningen verkar vara fast beslutna att indoktrinera folk i kommunen med budskapet att advokater, det är ena riktiga skurkar.

Det har således kommit till min och andra Skellefteåadvokaters kännedom att Norra Västerbotten (nedan ”Norran”) åter igen ska skriva om disciplinära åtgärder som advokater i Skellefteå har ådömts för åtskilliga år sedan. Tidningen ska således återvinna gamla nyheter, för att på nytt påminna läsaren om vilket banditgäng advokatkåren är.

Det är ungefär som att skriva 2011 om en hockeyspelare som gjorde sig skyldig till en utvisning 2007. Vilken usel hockeyspelare!

Eller?

Jag ska inte sticka under stol med att jag tar detta i viss mån personligt. Eller att jag känner att glädjen över Skellefteå AIK:s plats i finalen nu måste beblandas med smolk i bägaren, i form av ett överdrivet och osakligt angrepp på mig och flera av mina kollegor på de små byråerna i stan. Det är jättetråkigt och det känns otacksamt. Ingen av oss advokater, inte ens vi ”tuffa” brottmålsadvokater, är gjorda av sten. Tvärtom tror jag nog att alla som träffat nån av oss vet att vi är människor av kött och blod som är väldigt känslosamma och har ett stort hjärta. Annars skulle man aldrig kunna ha det här som yrke. Man skulle, som i mitt eget fall, ha fortsatt som bankjurist – ett i sig mycket trevligt arbete, men inte alls lika utmanande känslomässigt som livet i domstol, med massor av tuffa människoöden som man träffar på, och då man liksom en läkare oftast träffar på folk då de mår som allra sämst och har sitt livs kanske tuffaste stund framför sig. För som ni alla vet: de flesta som måste infinna sig i domstol av någon anledning är inte återfallsförbrytare eller liknande. De är där för första gången, och de är inte sällan livrädda. Dessa människor är det jag och mina kolleger har fått i uppdrag av rättssamhället att biträda. Och vi brinner för det, vi trampar ibland folk i omgivningen på tårna – till och med chefredaktörer på mäktiga tidningar, som har stort inflytande över vad folk talar om på stan och vid middagsbordet. Vårt jobb som advokater och ombud – särskilt i humanjuridik, som jag främst håller på med – är livsviktigt för vår demokrati. Vi har i uppdrag att tjäna den lilla människan, med Sveriges Advokatsamfund som övervakare av att disciplin, kvalitet och etik ska hålla en ständigt hög nivå.

Disciplinära åtgärder – en varning eller erinran – ”drabbar” snart sett alla advokater. En äldre kollega till mig som numera gått i pension har sagt följande. ”Den advokat som efter en lång yrkeskarriär aldrig fått en disciplinär påföljd av Advokatsamfundet har nog sannolikt aldrig varit ute i det verkliga livet, utan hållit sig inne på sitt kontor under hela sin karriär”. Det här fick jag höra i början av min yrkesbana.

Hur som helst. I morgon kommer det att komma ett oerhört ”spännande” reportage. Jag och mina kollegor åser det med spänd förväntan. Och, ska jag erkänna, viss irritation. Vi är ett flertal advokater i Skellefteå som är inställda på att bojkotta Norrans nuvarande ledning. Det innebär konkret att vi inte kommer att uttala oss om våra mål över huvud taget med denna tidning.

Anledningen? Helt enkelt att tidningen uppenbarligen älskar att slå ner på oss, samtidigt som man förväntar sig att vi ska agera informatörer till tidningens nyhetssidor. Det är lite väl kristet, om ni frågar mig, att man gång på gång ska vända andra kinden till och glad i hågen berätta om sina mål, samtidigt som tidningens ledning har en så öppet advokatfientlig inställning. Inte bara det – tidningens ledning vill gärna mässa om demokrati och juridiska frågor, ungefär som att vi advokater borde sätta oss i skolbänken igen. En idé som Norrans nuvarande ledning har är att advokater har någon sorts helig plikt att alltid tala med media och att det är ett slags förutsättning för demokrati. Jag har aldrig hört ett så uppochnedvänt argument. Däremot tror jag de flesta vet att det är en förutsättning för demokrati att media inte missbrukar sin makt.

Dessutom är det inte, som Norrans ledning verkar tro, så att tidningar är det enda mediet som kan sprida information till medborgarna. Lyckligtvis är det fler som kan göra det nuförtiden, inte minst via en sådan här blogg. Och det är något som västerbottningar kan vara stolta över, för det bloggas oerhört mycket i länet nuförtiden. (Jag vågar inte ge någon matematisk formel, men jag vågar mig faktiskt på att gissa att det delvis kan bero på att folk är ganska missnöjda med en viss tidnings snäva redaktionella policy för vad som får skrivas och vad som ska tryckas.)

Några små ”avslöjanden”
Det vore ingen större överraskning om till exempel undertecknad återigen – det har hänt förut – kommer att bli utmålad som en fiende till det fria ordet för att jag i samtal med bland annat Norrans chefredaktör har uttryckt att jag är tveksam till att medverka till en artikel vars syfte är att sänka mitt – och mina kollegors – anseende i allmänhetens ögon. Men medborgarna i ett demokratiskt samhälle – jag är en av dem – har inte alls någon helig plikt att medverka i intervjuer och andra mediahändelser. I och för sig beter sig deltagarna i Big Brother som om de hade en helig plikt att fläka ut sig på alla möjliga fåniga sätt i tv – men de flesta av oss som är lite mer blygsamma av oss tycker nog att mediauppmärksamhet kanske inte är så bra alla gånger. Hellre okänd än ökänd, så att säga…

Sedan, och det kan komma som en nyhet för Norrans ledning, så finns en stark tradition bland oss jurister att inte tala med media. Jag skulle faktiskt säga att det är först på senare år som vi överhuvudtaget har börjat dela med oss av våra ”yrkeshemligheter”. Det finns många äldre jurister i landet som tycker att media är hopplösa och att det inte är någon idé att medverka eftersom man ändå blir felciterad. Jag tycker också att man oftast blir felciterad men jag älskar det fria ordet och om jag tror det kan vara bra för klientens skull medverkar jag gärna i tv, tidningar och så vidare.

Sen finns det ju undantag. Och det är tidningar – jag lider med journalisterna på Norran, som måste arbeta under denna regim – som medvetet censurerar nyheter som det i alla fall skulle kunna vara intressant för folk i kommunen att få reda på. Samtidigt som man kokar soppa på en spik och skriver ett reportage om disciplinärenden från Advokatsamfundet som är flera år gamla – och som man redan skrivit om tidigare! Ungefär som om det vore en magisk trollformel som ska upprepas med jämna mellanrum: ”advokater är dåliga, fy skäms på er!”

Jag har haft tillfälle att ha flera intressanta diskussioner om bland annat demokrati och det öppna samhället med Norrans ledning (chefredaktör Anette Novak). Så tidigt som 2009 blev jag av samma redaktör faktiskt stämplad som en fiende till det fria ordet, en sån som försöker ”påverka” en tidning i dess redaktionella policy.

Detta samtidigt som Norran i åratal har ”missat” en rad ”kontroversiella” historier där samhällets verkliga makthavare – statligt anställda, inte småföretagare som advokater faktiskt är – har gjort bort sig eller rentav begått brott. Här talar vi inte om ärenden på Advokatsamfundet utan alltså om riktiga brott. Inte en erinran från vårt samfund, som egentligen inte ”är någonting” märkvärdigt, och som i sportens värld motsvarar ungefär två minuters utvisning i hockey (och som brukar leda till att Norran sätter ut namnet på advokaten i fråga). Brott är däremot sådant som allmänheten faktiskt förtjänar att få reda på, även om jag inte tycker att man ska hänga ut någon med namn och bild.

Innan jag delar med mig av några små historier som Norran har ”missat” vill jag bara säga följande till försvar för mitt skrå. Advokater är inte makthavare, vi är inte myndighetspersoner utan – för det mesta – småföretagare. Vi får ingen lön från staten, vi tar på oss uppdrag från samhället, företag eller privatpersoner. De personer som Norran har skyddat genom att inte skriva en rad om är däremot statligt anställda, med lön från skattebetalarna, som agerat brottsligt.

Vad sägs till exempel om polisen som förskingrade omkring 100 000 kronor av sina kollegor ur polisfackets kassa? Eller de åtta Skellefteåpoliser som kraftigt berusade såg på porrfilm på den årliga ”blåljusfesten” på polishuset i Skellefteå – poliser som bland annat fick löneavdrag från Rikspolisstyrelsen p g a detta? Som om det inte vore nog blev en kvinna – en f.d. klient till mig – inbjuden till festen. Kvinnan hade varit med i porrfilmen i fråga då hon var ung. Hon blev otroligt kränkt över hela tilltaget och jag såg till att hon fick skadestånd för detta.

Skellefteåborna vet än idag inte vilka poliser det rör sig om.

Eller ta den polis som kallade en av mina klienter, en anställd inom Svenska kyrkan, för ”prästjävel” och fick en disciplinpåföljd för detta? Vad hände? Jo, dessa poliser fick antingen full anonymitet av Norran. Eller så skrevs det inte en rad om det som hänt.

Poliser är således ”skyddade” av Norran, trots att de är statligt anställda och att det har varit fråga om mycket allvarliga händelser. En annan yrkesgrupp som också är statligt anställda och som också helt skyddas är läkarkåren. Jag har varit med vid skadereglering som rört felbehandlingar av läkare som lett till döden för patienten – mycket allvarliga felbehandlingar. I ett fall är det fråga om en känd läkare som dömdes för grovt vållande till annans död. Norran har inte skrivit en rad om vad läkarna hette, eller så har man inte skrivit alls. Men då advokater begår jämförelsevis mycket små förseelser, då kan man tydligen skriva som man vill.

Det här är bara några små avslöjanden. Det finns en mängd värre saker som det bär emot att skriva om. Men en sak är säker, och det är att Norran under flera års tid har försummat sitt egentliga uppdrag i ett demokratiskt rättssamhälle: att granska makten. Små och mellanstora företagare i synnerhet bör vara på sin vakt mot ”Norran”, som ger intryck av att vara i fullt kaos under sin nuvarande ledning, vd Anders Westermarck och ansvarig utgivare Anette Novak, som verkar mer intresserad av att twittra än att förbättra kvaliteten på Norran.

Med kaos menar jag också en diktatorisk ledning som gjort sig av med flera medarbetare, däribland åsiktsredaktören Tobias Ljungvall och tidigare ansvarige utgivaren Ola Theander. Båda förlorade sina jobb för att de inte ville vinkla nyheterna som ledningsgruppen ville.

Tala om att stänga dörren för det fria ordet.

Jag vågar således påstå att tidningens ledningsgrupp hycklar när den menar att den står för det fria ordet. Det finns exemepl på hur tidningsledningen själv har mörkat nyheter som berör dem själva, som har hänt ganska nyligen i tiden.

Vi får väl se om jag återigen blir en fiende till det fria ordet imorgon. Men först vill jag bara påminna om det där med att kasta den första stenen.

Avslutningsvis
Jag har skrivit tillräckligt, och jag har faktiskt ett jobb att sköta. Med detta önskar jag mina läsare en riktigt trevlig helg. När jag är mer på skämthumör lovar jag att återkomma med en rolig historia såhär dagen till ära. Nu ger jag dig, kära läsare, något annat, mer allvarligt att tänka på:

I Hitlers och Stalins, som de själva tyckte, ”perfekta samhällen” fanns det inte mycket utrymme för advokater. Åklagarna och domstolarna fick sköta sitt ostört, med bekant resultat. Ingen hade rätt till någon advokat i någon seriös mening, för de var ju ändå folkets fiender och hade fel på förhand!

Vi advokater finns till för allmänhetens skull.

Kausalitet och personskador

Ordet kausalitet är en vanligt förekommande term inom juridiken. Man brukar skriva och tala om adekvat kausalitet. Ett begrepp som inte minst är vanligt förekommande inom vår personskaderätt, såsom vid personskador i anledning av trafikolyckor.

Med kausalitet avses att det finns ett orsakssammanhang mellan en viss händelse och en viss effekt av just den händelsen. Vid trafikolyckor finns ofta ett orsakssammanhang mellan trafikolyckor och att de som varit med om trafikolyckor ådragit sig en eller flera skador,som exempelvis nackskador.

Det räcker inte att det finns ett samband mellan en viss händelse och en viss effekt för att få rätt juridiskt. För det går med det resonemanget bevisa omständigheter som saknar rättslig relevans. Jag kan nämna att när GB säljer mycket glass sker det många drunkningsolyckor och när GB säljer lite glass sker det få drunkningsolyckor. Det beror ju på att GB säljer mycket glass när det är fint väder. Det går inte säga att det föreligger adekvat kauslitet mellan försäljningen av glass och drunkningsolyckor och att säga att det föreligger kausalitet mellan försäljningen av glass och drunkningsolyckor är endast ett sätt att visa att det som statistiskt verkar ha ett samband inte alltid är sant. Med statistik går det enkelt att ljuga.

Termen adekvat betyder att kausaliteten måste ligga i farans riktning. Det ligger i farans riktning att skada sig vid trafikolyckor. Det ligger inte i farans riktning att drunkna för att man ätit en glass.

I personskador kommer frågan om adekvat kauslitet upp i nästan varje ärende. Den skadade måste med läkarjournaler - och vid kvarstående besvär även med ett invaliditetsintyg - visa vilka skador trafikolyckan föranlett. Det krävs dessutom ofta även att den skadade redovisar hur hälsoläget såg ut innan trafikolyckan för att bevisa att skadorna verkligen berodde på trafikolyckan och inte var skador som fanns tidigare.

Jag brukar säga att det inte är bra när någon haft återkommande nackbesvär innan en trafikolycka eftersom det då kan vara svårt att bevisa att dessa besvär blivit sämre efter olyckan.

Bevisningen avseende personskador kan advokaten hjälpa dig med, men advokaten skriver inga intyg. Advokaten ser till att din läkare skriver det eller de intyg som behövs, såvida det inte redan finns behövliga intyg. Om din läkare inte skriver intyg kan försäkringsbolaget kanske ändå med hjälp av journalhandlingar bedöma din invaliditetsgrad, men det är långt ifrån säkert att så kan ske. Det är dessutom stor risk att bedömningen då blir felaktig och inte sällan felaktig till nackdel för den skadade.

Jag har under årens lopp läst hundratals invaliditetsintyg. Det har varit förvånansvärd stor skillnad mellan de intyg jag läst genom åren, men min bestämda uppfattning är att den läkare som skriver intyget ska vara specialist på den skada eller de skador han skriver intyg om. Det kan annars bli en felaktig bedömning av försäkringsbolaget och det allt för ofta till nackdel för den skadade.

Det ”värsta” fall jag varit med om under de närmare 20 år jag varit ombud i personskador avsåg en ung kvinna som hade skadat nacken vid en olycka. När jag träffade den unga kvinnan hade försäkringsbolaget sagt nej till att utge ersättning för nackskadan. Därför sökte hon mitt biträde. Jag gick igenom de handlingar hon hade och kunde bland annat läsa att kvinnans läkare skrivit till försäkringsbolaget och förklarat att nackskadan var läkt, vilket skulle innebära att kvinnan ljög för mig om sina nackbesvär. Jag trodde dock på kvinnan och var därför ganska säker på att intyget från läkaren inte var rätt. Jag skrev därefter till försäkringsbolaget och frågade om försäkringsbolaget kunde stå kostnaden för ett nytt läkarbesök och då hos specialistläkare, som skulle kunna dokumentera om det fanns kvarstående nackbesvär eller inte. Försäkringsbolaget svarade nej eftersom det redan fanns ett intyg från kvinnans läkare som till 100 % ”bevisade” att skadan var läkt.

I ovan nämnd situation träffade jag den unga kvinnan tillsammans med hennes föräldrar. Föräldrarna trodde på sin dotter och tog på sig att betala för läkarbesök hos en specialist.En kostnad som då kunde bli ca 5 000 kr, men som blev något billigare.

Några veckor senare blev jag uppringd av den läkare som precis undersökt min klient. Läkaren berättade att kvinnan hade en mycket svår whiplashskada och att det var ofattbart att kvinnans läkare kunnat missa detta. Några dagar senare fick jag ett utförligt invaliditetsintyg som beskrev nackskadan med såväl objektiva fynd som subjektiva besvär. Intyget skickade jag vidare till försäkringsbolaget som lät sina förtroendeläkare göra en ny bedömning av ärendet.

Försäkringsbolagets förtroendeläkare kom fram till en invaliditetsgrad om 20 %, vilket visar att skadan bedömts som en whiplash av grad 4 (högsta graden). Det är då inte enbart nackbesvär utan även ryggbesvär.

Försäkringsbolaget betalade kostnaden för besöket hos specialisten och bad om ursäkt för att det inte på en gång hade gått med på att annan läkare fick undersöka klienten. Jag anser dock att försäkringsbolaget inte hade anledning att be om ursäkt. Det fanns ju ett intyg som av en läkare som talade för att kvinnan var frisk! Det var den läkaren som borde ha bett om ursäkt och ingen annan.

Den unga kvinnans ärende gick därefter enkelt att handlägga.

Jag vill även nämna ett annat fall där jag företrädde en ung kvinna. Efter en trafikolycka fick hon stora fysiska besvär. Stora fysiska besvär medför inte sällan även psykiskt lidande. Det är inte lätt att vara ung och skadad för livet. Den unga kvinnan hade när hon bara var ett barn blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp. När olyckan hände var hon nästan klar med sina studier, men betygen var inte bra. Betygen hade påverkats av vad hon blivit utsatt för som barn.

Det är ofta svårt att företräda personer som ännu inte kommit ut på arbetsmarknaden. Detta eftersom den viktigaste posten att reglera för det mesta handlar om inkomstförlust. Om den skadade hade ett arbete när olyckan hände är det ju enkelt att räkna ut inkomstförlusten. När den skadade inte kommit ut på arbetsmarknaden blir det i stället att ta fram en eller flera sannolika hypoteser.

Det skar sig tidigt mellan mig och handläggaren på försäkringsbolaget. Försäkringsbolaget ville nämligen få kvinnans oförmåga att arbeta och att hon mådde dåligt till att vara en adekvat kausalitet som följd av det sexuella övergreppet, d v s försäkringsbolaget menade att om olyckan inte hänt skulle kvinnan ändå inte ha kommit ut på arbetsmarknaden. Efter en mycket lång och segdragen process fick kvinnan till slut rätt, men det tog många år. Trösten var att kvinnan fick inkomstförlust reglerat ca 10 år tillbaka i tiden, varför det går att säga att hon då fick en mindre förmögenhet, som jag tror att hon förvaltat väl.

Hur kunde försäkringsbolaget känna till det sexuella övergreppet? Det beror på att försäkringsbolagen granskar hur den skadades hälsa sett ut även tiden innan olyckan.
Övergreppet var dokumenterat i journalhandlingar.

Om övergrepp mot barn vill jag säga att barn som blir utsatta för övergrepp ofta skuldsätter sig själva. Men de barnen har inget att känna skam för. Det är endast de som begår övergrepp som ska känna skam.

Det finns förstås många andra frågor inom personskaderätten där frågan om adekvat kauslitet är av betydelse. Nedan tar jag dock två exempel på personskador där frågan om skadan är adekvat kan komma att aktualiseras.

1.
En person får en istapp i huvudet. Istappen kom från taket på ett hus. Men det stod på stora och tydliga skyltar att det fanns risk för istapparna och att man därför skulle ta en annan väg än under fastigheten.

Att det föreligger kausalitet – orsakssamband - mellan den fallande istappen och person-skadan råder det förstås ingen tvekan om, men var skadan adekvat d v s i farans riktning? Det fanns ju tydliga varningsskyltar som den skadade tydligen nonchalerat. Är det i farans riktning att så sker?

Hur ska den skadade agera i ovan nämnd situation tycker du? Jag menar att den skadade ska göra följande.

Skriva till fastighetsägaren – inte bara ringa det är sämre för då får man ofta ett stressat och nekande svar från fastighetsägaren. Genom ett brev – eller mejl - får fastighetsägaren tid att lämna ett seriöst svar.

I brevet bör den skadade berätta om olyckan, utan att gå in på varför han inte följde de råd som framgick av skyltningen. Den skadade bör fråga om fastighetsägaren är försäkrad och i så fall be att få veta i vilket försäkringsbolag fastighetsägaren har sin försäkring. Den skadade bör fråga om det är en olycksfallsförsäkring eller enbart en ansvarsförsäkring. Fastighetsägare har så gott som alltid en försäkring. Det är en fördel om det är en olycksfallsförsäkring eftersom det i så fall utgår ersättning om någon skadat sig. Det behövs i så fall ingen syndabock.

Om fastighetsägaren endast har en ansvarsförsäkring måste det vara fastighetsägarens fel att skadan uppstod. Det måste i så fall bevisas. Om istapparna hängt från fastigheten en längre tid bör det ses som fastighetsägarens ansvar även om han varnat med skyltar. Om istapparna uppkommit hastigt som följd av en snabb väderväxling kan det ses som att fastighetsägaren gjort vad som ankommer på honom genom att varna med skyltar särskilt om fastighetsägaren också anlitat någon som inom någon eller några dagar ska ta bort istapparna.

Det är ett otyg med fastighetsägare som en hel vinter varnar för risk för snöras med skyltar. Så får det inte vara. Det får bara vara varning en kortare tid till dess problemet löses genom snöskottning eller borttagande av istappar. Det ansvaret ligger på våra fastighetsägare.

Om det i ovan nämnd situation skulle visa sig att försäkringsbolaget inte vill utge någon ersättning bör advokat anlitas för i vart fall viss rådgivning. Kom ihåg att varningsskyltar som sitter uppe allt för länga ofta nonchaleras. Det ligger i det som kallas för farans riktning.

2.
En person halkar på ICA. Personen halkar på grund av en syltfläck. Någon – sannolikt en kund – hade tappat en syltburk och sylten var inte upptorkad.

Återigen kan vi konstatera att det föreligger kausalitet mellan olyckan och den syltfläcken, men var det adekvat kausalitet. Det handlar om den som skadade sig borde ha sett syltfläcken och på så sätt undvikit att skada sig. Det är den invändning som ICA-butiken kan komma att framföra.

I ovan nämnd situation handlar det dock åter om vilken form av försäkring den aktuella ICA-butiken har. En olycksfalls- eller ansvarförsäkring. Som framgår ovan är en olycksfalls-försäkring alltid att föredra.

I skadeståndslandet nummer ett – USA förstås – måste många företag ha olycksfalls-försäkring. Annars får företaget betala skadestånd. Jag tycker det är rätt väg att gå även i Sverige. Det viktiga är att den skadade får ersättning för sin skada utan att behöva leta efter en syndabock.

Måste man leta efter en syndabock i ovan nämnd situation på Ica är den frågan beroende av hur länge sylten legat utspilld. Om personalen observerat syltfläcken utan att omgående torka upp lär ICA butiken vid en process bli skadeståndskyldig. Så även om sylten legat utspilld en längre tid.

I ovan nämnds situation ska man i vart fall rådfråga advokat om försäkringsbolaget säger nej till att utge ersättning.

Om advokatens råd är att stämma i ovan nämnda exempel anser advokaten att de fakta du presenterat för honom talar för att du kommer att vinna en process mot försäkringsbolaget.Det blir sällan process mot fastighetsägaren eller ICA. Det blir i stället process mot deras försäkringsbolag.

Advokaten lär dock endast anse att du ska stämma om du har försäkring som innehåller rättsskydd. Rättsskydd finns dock i alla hemförsäkringar.

Hur går processerna mot försäkringsbolagen? De flesta mål förliks. Hur mager eller fet förlikningen beror på två faktorer. Hur dyrt skulle det bli att förlora? Den risken måste finnas med i kalkylen. Hur stark är talan när båda sidor redovisat sina argument? Det vet man först en bit in i processen.

På ett område har det blivit svårt att få rätt mot försäkringsbolag. Det handlar om barn-försäkringar. Ersättning brukar inte falla ut om det rör sig om en medfödd – genetisk – sjukdom. Forskningen går framåt och ofta beror svåra barnsjukdomar på medfödda genetiska skador. Du som har barn och barnförsäkringar bör läsa villkoren för den försäkringen. Föräldrar bör veta vad försäkringen ger för skydd vid skador/sjukdomar. De flesta föräldrar läser dock försäkringsvillkoren först efter det att barnet blivit sjuk eller skadat sig.

För att muntra upp avslutar jag med en kortare historia om Kalle 7 år och då närmare bestämt från hans första dag i skolan.

Första dagen i skolan sa fröken att barnen under det första läsåret skulle få lära sig en hel del, bland annat hur många dagar det finns på ett år. Kalle, nyss fyllda 7 år, räckte då upp handen och frågade om han fick gå hem.

-Varför det? frågade fröken.
-Jag kan redan allt på nivån för årskurs 1, svarade Kalle.
-Jaha, sa fröken, men kan du svara på hur många dagar det finns på ett år?
-Enkelt sa Kalle. Svaret är sju dagar.
-Nej, men Kalle vem har lärt dig det svaret?
-Pappa!
-Vad har pappa sagt?
-En sak ska du veta min son. Det finns sju dagar på ett år. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag, sedan börjar helvetet om igen.

Vårdnadstvister och ibland skrämmande handläggning av socialsekreterare

Vårdnadstvister idag handlar oftast hos vem av föräldrarna barnet ska bo. Gemensam vårdnad är huvudregeln. Men i vissa fall är ensam vårdnad för en av föräldrarna den bästa lösningen.

Vårdnadsmålet inleds med att en av föräldrarna inger en stämningsansökan. I den handlingen brukar det nästan alltid finnas med en begäran om ett eller flera interimistiska beslut. Med det avses beslut från tingsrätten som gäller omedelbart och som gäller till tingsrätten beslutar annat exempelvis genom den kommande slutliga domen.

När det finns med ett interimistiskt yrkande sätter tingsrätten ut målet relativt omgående till förhandling. Inför den förhandlingen inhämtar tingsrätten ett s k snabbyttrande från berörd kommun d v s den kommun där föräldrarna bor. Om föräldrarna bor i olika kommuner kan det bli fråga om att inhämta två snabbyttranden.

I snabbyttrandet står det ofta om föräldrarna tidigare haft kontakt med kommunen och om föräldrarna finns med i belastningsregistret.

Det som är faran med snabbyttrandena är dock att vissa socialsekreterare på det stadiet är överambitiösa och tar in okritiskt granskad information. Jag förklarar enklast vad jag menar genom ett fall från verkligheten.

I ett vårdnadsmål där jag företräder mamman inkom ett snabbyttrande några dagar innan förhandlingen. Den socialsekreterare som skrev det yttrandet valde att även yttra sig om pappans och mammans lämplighet som föräldrar. Det som egentligen ska utredas genom en omfattande vårdnadsutredning, som brukar ta minst fyra månader att genomföra.

Kommunen i fråga - via socialsekreteraren - skrev att mamman inte kunde ta hand om sig själv och därför inte heller om dottern som ännu inte hade fyllt 1 år. Det stod att mamman inte klarade av så enkla saker som att laga mat och städa hemma. Kommunen påpekade vidare att pappan hade arbete och att mamman var arbetslös. Av snabbyttrandet fick man vidare veta att det hos mamman var stökigt och smutsigt samt att mamman led av en psykisk sjukdom, som påverkade hennes förmåga att vara mamma.

Mamman hade flyttat från den kommun det handlar om till Skellefteå kommun under det pågående målet. Den andra kommunen hade därför till Skellefteå kommun skickat en orosanmälan med innebörd att barnet och modern (min klient) levde i misär i Skellefteå.

I den situation jag nu nämner skulle tingsrätten ta ett interimistiskt beslut. Jag insåg att domstolen i den kommun det handlar om skulle döma som socialnämnden uppenbarligen ansåg vara rätt, d v s till pappans fördel. Min klient insåg också att handlingarna från socialnämnden omöjliggjorde chansen att få det interimistiska beslutet på sin sida. Min klient berättade dock att hon är en bra mamma och att hon kan ta hand om sig själv och barnet samt att hon alltid har ordning och reda hemma.

Eftersom jag och min klient visste hur rätten skulle döma interimistiskt fann vi för gott att komma överens med pappan (via hans ombud) om att barnet tills vidare (under den tid det tar att göra en vårdnadsutredning i praktiken) skulle få bo hos pappan, men först efter viss inskolning. Barnet hade vuxit upp med mamman och därför krävdes det viss inskolning
innan barnet kunde överlämnas till pappan.

Inskolningen skulle ske under fem dagar, men pappan kom inte första dagen. Dag två, tre och fyra var pappan hos barnet vid några kortare tillfällen. Femte dagen – tidigt på morgonen – ville pappan åka med barnet till sin kommun, men mamman sa nej. Inskolningen var inte klar. I vredesmod lämnade pappan Skellefteå.

Skellefteå kommun som fått in en orosanmälan från en annan kommun om mamman och hennes förmåga att ta hand om barnet gjorde förstås en egen utredning. Den inleddes med ett oanmält besök hos mamman av en av cheferna på socialnämnden. Den kvinnliga chefen kunder konstatera att det var mycket rent och fint hos mamman och att mamman var frisk och kapabel att ta hand om sitt eget barn. Skellefteå kommun skrev därför en utredning som endast talade till mammans fördel.

Dagiset i Skellefteå blev tillfrågade och de hade bara positiva ord att säga om min klient i hennes egenskap av mamma och dagispersonalen intygade skriftligen att barnet mådde mycket bra och att min klient bara visat goda egenskaper som mamma.

Efter att ha fått ovan nämnda positiva omdömen om klienten började jag utreda varför det kunde stå så mycket negativt om klienten i snabbyttrandet. Svaret är skrämmande och gör mig upprörd.

Kommunen hade fått in bilder på en smutsig och stökig lägenhet. Bilderna var dock inte från mammans lägenhet. Bilderna var från pappans lägenhet. Pappan hade dock förklarat att det inte var han som hade smutsat ned lägenheten eller stökat till i lägenheten. Pappan hade skyllt ifrån sig på mamman. Den socialsekretare som skrev snabbyttrandet litade i det avseendet på pappans uppgifter och skrev därför att mamman var den som hade det smutsigt och stökigt.

Pappan hade vidare sagt att mamman inte kunde ta hand om sig själv och barnet och att mamman inte klarade elementära ting som att laga mat och städa. Socialsekreteraren som skrev snabbyttrandet godtog dessa uppgifter som sanning.

Pappan förklarade att mammans oförmåga att ta hand om sig själv och barnet berodde på en psykisk störning. Socialsekreteraren godtog också den förklaringen som sanning.

Det var helt enkelt så att socialsekreteraren tog för givet att pappan höll sig till sanningen.

Sanningen i målet kommer att komma fram, men det först i samband med den kommande huvudförhandlingen. Då går det att presentera bevisning som visar hur bra min klient är som mamma. För det är hon. Hon är mycket lämplig som mamma. Det inledande snabbyttrandet från kommunen har dock ställt till det och medfört problem som jag inte närmare kan gå in på. Med det är problem som vi håller på att lösa.

Jag är inte upprörd över att pappan ljugit om mamman och hennes omsorgsförmåga. Jag är inte upprörd över att pappan ljugit om att mamman smutsat ned och stökat till hans lägenhet.
Det är nämligen inte ovanligt att en förälder medvetet försöker smutskasta andra föräldern i en vårdnadstvist. Jag är dock upprörd över att en kommun i ett yttrande till en domstol kan skriva att en mamma är olämplig som mamma när det - i efterhand - visar sig att enda källan till den informationen enbart är information från pappan. Hade det framgått av snabbyttrandet att enda källan till den negativa informationen var pappan så hade det nu funnits ett första interimistiskt beslut till förmån för mamman.

Det första interimistiska beslutet

Det beslutet avgör många gånger hur målet slutar. Därför är det en och annan förälder som ljuger om den andra föräldern. Det är så och kommer nog alltid vara så. Det är dock av stor vikt att kommunen inledningsvis enbart berättar om fakta kommunen känner till. Den ena partens ord är inte fakta, det är en partsinlaga som parten ska lägga fram till domaren.

Det som hänt i detta ärende är ändå ganska ovanligt i vårdnadstvister, men det är en viktig påminnelse om att alltid granska källan till den information som man får ta del av. Källan kan nämligen ha anledning att sprida falsk information, vilket innebär att sådan information alltid bör föranleda kritisk granskning.

Det är dock så att man inte vill tro att kommuner – socialsekreterare – är så naiva att de tror på vad ena parten har att berätta utan att ens höra andra parten först. Det är inte kommunens roll i en vårdnadstvist. Om kommunen hör båda parterna bör de förstås redovisa vad båda har att berätta och om kommunen inte tror på ena parten i ett eller annat avseende bör kommunen redovisa vad denna misstro beror på.

Kan advokater misstro sina klienter? Ja, men sådana diskussioner för i så fall advokaten alltid enskilt med sin klient. Vill klienten därefter byta advokat har klienten alltid den möjligheten. Utåt ska advokaten aldrig visa misstro mot sin klient. Det ingår i advokatens yrkesroll att alltid stötta klienten. Att stötta en klient är dock inte att alltid vara okritisk till vad klienten har att berätta. Det den egna advokaten ifrågasätter lär även motpartens advokat att ifrågasätta och sannolikt även domstolen. Därför är det av vikt att föra en dialog med klienten som förbereder klienten på vad klienten kan vänta sig för ifrågasättande frågor från motpartsombud och domare.

Mål i våra domstolar kan vara dispositiva eller indispositiva. Med dispositiva mål avses mål där parterna får förlikas och i indispositiva mål gäller det motsatta. Vårdnadsmål är indispositiva. Det betyder för att tala fotbollsspråk att domaren i dispositiva mål ska låta spelarna (parterna) spela boll utan att domaren gör annat än dömer i målet. I indispositiva mål är domaren också en av spelarna i matchen och får därför ställa de frågor domaren anser lämpligt för att matchen ska sluta med seger för ”rätt” spelare (part). ”Rätt” spelare är förstås i domarens perspektiv den förälder hos vilken barnet får det bäst, vilket ofta är allt annat än lätt att bedöma.

Pingad på intressant

Yppandeförbud - alltid lika med ett-noll till polis / åklagare?

Du som i likhet med många andra ser på TV och läser tidningar kan inte ha undgått att läsa om olika brott och brottslingar långt innan det finns en fällande dom eller ens ett åtal.

Nu står det om EVA-fallet. Det går att läsa mycket om den 51-åring som sedan ett tag sitter häktad. De som skriver om fallet hänvisar till sina ”källor”.

Den 51 åriga personens försvarare säger ingenting. Advokaten har yppandeförbud d v s advokaten får inte uttala sig alls. Advokater respekterar den formen av förbud och uttalar sig därför inte i media, annat än om sådant som med säkerhet inte omfattas av yppandeförbudet.

De som läcker till media måste dock vara personer med insyn i förundersökningen och vad de läcker ut kanske beror på eget intresse. Eller att de får betalt av media för att lämna ut sekretessbelagd information, men det är förstås också en form av eget intresse.

Eget intresse kan vara att få den som sitter häktad att framstå som skyldig för att på så sätt lättare få den personen omhäktad. Omhäktning leder till längre utredningstid under vilken den misstänkte står under daglig tillsyn och befinner sig under stor psykisk press. Eget intresse kan vara att för media förklara att vi (polisen) gör ett bra arbete och få det att framstå som att det bara är en tidsfråga innan nödvändig bevisning finns för ett åtal. Eget intresse kan förstås också att få betalt för att lämna ut sekretessbelagd information.

Många jag umgås ”vet” redan ”tack vare” media att 51 åringen är skyldig. De ”vet” att han är en styckmördare. Men vad vet de egentligen? De vet att Eva är mördad, men ingen bevisning har läckt ut som visar att 51 åringen är skyldig. Fanns sådan bevisning skulle det sannolikt redan ha skrivits om den bevisningen.

Det går dock att läsa att 51 åringen är en kallblodig person eftersom han ännu inte brutit ihop. Läckorna och vissa experter menar att han borde ha brutit ihop för länge sedan. Men kanske är det så att 51 åringen har ett gott samvete d v s är oskyldig och därför är vid relativt gott mod. 51 åringen kanske utgår ifrån att han inte kan fällas om han är oskyldig. Så resonerar kanske den som litar på att vår lagstiftning fungerar.

Om bevisning framkommer som visar att 51 åringen är skyldig kommer ha att få sitt straff. Om sådan bevisning inte framkommer gissar jag att 51 åringens ”helvete” på jorden börjar den dag han sätts på fri fot. Då om någonsin kommer han att få uppleva vilken information som läckt ut om honom. Det vet han nog inte än på grund av att han hålls isolerad. Då kommer han att få uppleva att media kommer följa varje steg han tar ett bra tag framåt i tiden. Då kommer han att få uppleva att många tror att han är skyldig, kanske även närstående. För media skulle väl inte skriva om någon som är oskyldig? Så resonerar en hel del ”vanliga” människor.

Det jag vet om 51 åringen är ingenting annat än att han nog hade en relation till Eva. Men finns det mer än så som föranlett misstanke om styckmord? Om inte är det skrämmande att fallet redan nu fått sådan uppmärksamhet enbart riktad mot 51 åringen.

Med 1-0 till polis/åklagare menar jag att polisen genom att lämna ut sekretessbelagd information gett domstolen en bild av 51 åringen som kanske inte alls är sann. Den möjligheten kanske advokaten också har, men då måste advokaten bryta mot yppandeförbudet. Det gör sällan eller aldrig advokater. Vi följer spelreglerna till punkt
och pricka. Dessutom är knappast media intresserade att skriva något gott om 51 åringen eftersom han kan vara skyldig till mord. Men även om 51 åringen blir friad eller inte åtalad lär media aldrig skriva gott om 51 åringen. Inte ens om det skulle visa sig att polisen hittar någon annan som är skyldig. Då försvinner 51 åringen endast bort från media som en person som det inte längre finns intresse att skriva om.

Jag har skrivit det förut. Rapport och Aktuellt börjar och avslutar varje nyhetssändning med att säga god kväll. Däremellan berättar de varför det inte är en god kväll. Eller hur? Jag vet föräldrar som förbjuder barn att se vissa filmer som inte alls är skrämmande. Samma föräldrar brukar låta barnen se Rapport och Aktuellt, som om nyheterna inte nästan varje dag vore skrämmande i sig.

Läcka? Det är en liknelse för att lämna ut hemlig information. Det är vanligt med liknelser i samhället. Moderaterna skriver gärna att det finns ”hinder” för företagandet när de menar att skattetrycket är för högt eller att det finns en svår ”tröskel” att ta sig över när de menar att
det finns alldeles för många blanketter att hålla reda på när det gäller söka olika bidrag från EU. Socialdemokraterna talar ofta med ord som ”klyftor” mellan oss när de menar att vissa har alldeles för bra inkomster jämfört med andra i samhället. Det finns många liknelser att hålla reda på. Högern gillar i det avseende att jämföra med olika hinder och sossarna med att det borde finnas mer ”goda” regler för att förhindra olika klyftor mellan oss.

Pingad på intressant

Prisjägarna – del II

Ni som läste min senaste blogg fick viss information om den legala ”jakt” som pågår på många företagare personligen efter en konkurs.

Det är en ”jakt” som är tillåten, dock inte enligt god advokatsed. Därför finns det inte heller någon advokat som ägnar sig åt sådan ”jakt”.

För att förstå vad jag ovan kort beskrivit kommer jag nedan att lämna ett konkret exempel från det verkliga livet där jag endast ändrat på några mindre oväsentliga detaljer, som exempelvis namnen på berörda personer.

Den som äger ett aktiebolag tror ofta att det är en garanti för att slippa personligt ansvar för bolagets skulder. Det är ingen garanti. Skattebetalningslagen är ett exempel på att det inte är en garanti. Orimligheter i skattebetalningslagen ska jag ta upp i någon blogg under detta år. Det är egentligen ingen orimlighet i skattebetalningslagen. Det orimliga är ibland skatteverkets praktiska hantering vid skatterevisioner, som inte är lika för alla.

Den ”jakt” jag skriver om är ett resultat av vår aktiebolagslag. Jag vill påstå att lagens syfte är gott, men att lagstiftningen i sig numera fått andra konsekvenser än vad lagstiftaren tänkt sig in i. Det är dessa negativa konsekvenser som jag och många med mig anser vara fel. Ändring kan ske genom praxis från HD eller ändring av lagen.

Först något om det goda syftet.

Det goda syftet

Ingen ska kunna handla via ett aktiebolag på obestånd och tro att det den vägen går att komma över varor och tjänster gratis. Det är därför det finns bestämmelser om personligt ansvar för styrelsen i bolaget. På så sätt måste det vara. Det är en bra bestämmelse.

Vad är då problemet?

Problemet (eller problemen)

Många aktiebolag som finns idag har köpts ”tomma”. Bolaget har varit tömt på såväl tillgångar som skulder när bolaget köpts av en (blivande) företagare. Det första rådet företagaren fått av revisorn är att återställa aktiekapitalet. Företagaren har därför återställt aktiekapitalet samma dag som företagaren köpte bolaget. Många gånger har företagaren inte bara återställt aktiekapitalet utan även tillfört betydligt mer kapital än så.

Från det verkliga livet kan följande exempel nämnas.

Sven har på inrådan av sin revisor Kristina köpt ett ”tomt” bolag. Kristina har varit noga med att betona att Sven direkt måste återställa aktiekapitalet, vilket Sven gör omgående. Sven tillför dessutom ytterligare 200 000 kr till bolaget. Sven köpte bolaget den 1 december 2003 och samma dag tillförde han bolaget 100 000 kr motsvarande registrerat aktiekapital, dessutom tillförde han ytterligare kapital om 200 000 kr

Sven är från första dagen styrelsemedlem i sitt eget bolag, men vet att det behövs ytterligare en i styrelsen. Sven har därför innan han köpte bolaget kontaktat goda vännen Björn - dels för Björn är en god vän, men framförallt för att Björn är en skicklig företagare - och frågat Björn om han kan vara med i styrelsen. Björn vill innan han svarar på den frågan först få full insyn i bolaget framtida planer och inte minst bolagets ekonomi.

Det hålls ett möte i början av 2004 där Sven redovisar att bolagets ekonomi är god. Björn och frågar inget om bolaget ekonomi historiskt utan granskar enbart nuet. Björn får också veta att bolaget inte har en enda krona i skuld. Vid mötet accepterar Björn anbudet att bli styrelsemedlem.

Sven och Björn ser ljust på företagets framtid. Första tiden går allt bra och bolaget har inga ekonomiska problem. Bolaget köper vissa varor och tjänster från egna leverantörer.

En dag händer dock det tråkiga att företagets viktigaste kund – helt oväntat för Sven och Björn - ställer in sina betalningar varefter det företaget går konkurs. Det innebar för Svens bolag en så stor kundförlust att bolaget måste försättas i konkurs.

Sven och Björn ser ingen personlig oro i anledning av konkursen, men tycker det naturligtvis är tråkigt att flera av deras egna leverantörer inte fått betalt för sina varor och tjänster. När bolaget köpte varor och tjänster - som kvarstod obetalade vid och efter konkursen - var bolaget inte på obestånd. Bolaget köpte ingenting efter det att halva aktiekapitalet var förbrukat och Sven och Björn hade dessutom genast upprättat en kontrollbalansräkning.

Vid konkursen fick – som vanligt – leverantörerna ingen utdelning. Flera år efter konkursen dök dock Prisjägarna upp. De tog reda på att när Sven köpte bolaget var aktiekapitalet förbrukat samt att den tidigare styrelsen aldrig upprättat någon kontrollbalansräkning. Det innebär – i vart fall enligt nuvarande praxis - att även den nya styrelsen har personligt ansvar för bolagets samtliga skulder.

Prisjägarna kontaktar samtliga leverantörer och frågar om de vill ha hjälp med att driva in fordringarna mot ”skäliga” 50 % av det belopp de kan driva in. Flera leverantörer nappar på anbudet. Prisjägarna vänder sig därefter mot Sven och Björn och Åke för att driva in (leverantör) skulder om låt säga 300 000 kr.

Sven visste att bolagets aktiekapital var förbrukat när han köpte bolaget, men han hade fått veta av sin revisor att det var riskfritt för honom att köpa bolaget bara han omgående återställde aktiekapitalet. Sven bestrider därför betalningsansvar. Han anser att hans revisor måste veta vad som är rätt.

Björn granskade bolagets ekonomi när han kom in i styrelsen. Då var aktiekapitalet intakt. Björn gjorde ingen historisk granskning av bolaget och han har aldrig vetat om att innan han kom in i styrelsen så har det historiskt sett förelegat skyldighet att upprätta en kontroll-balansräkning.

Björn bestrider betalningsansvar med hänvisning att det var den tidigare styrelsen som hade skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning och att det i vart fall måste vara ursäktligt att han aldrig vetat om att sådan skyldighet förelegat. Björn anser det orimligt att han skall drabbas av personligt ansvar för ett misstag den tidigare styrelsen begått, särskilt som det är ett misstag han aldrig känt till.

Prisjägarna ser till frågan om betalningsansvar förs till domstol. Sven och Björn anser att tingsrätten måste inse att de har rätt varför de för talan utan ombud. I tingsrätten gör även Sven gällande att det måste vara den tidigare styrelsen som har ansvar för sina misstag. Sven och Björn anser att det är ett ansvar som inte borde kunna ”ärvas” av ny styrelse.

Till Sven och Björns stora förvåning förlorar de målet i tingsrätten. Skulden är numera inte bara 300 000 kr utan också rättegångskostnader med 75 000 kr, då de blev förpliktade att stå motpartens rättegångskostnader.

Sven och Björn och Åke överklagar tingsrättens dom till hovrätten. Numera är det så att för att hovrätten ska ta upp ett överklagande krävs prövningstillstånd i många mål. Sven och Björn beviljas prövningstillstånd och de tror att de fått sådant tillstånd för att hovrätten ansåg att tingsrätten dömt fel.

I hovrätten företräds Sven, Björn och Åke av advokat (gissa vem?). Det hjälpte inte. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Sven Björn och Åke har överklagat hovrättens dom till Högsta Domstolen (HD). HD har ännu inte beslutat om HD ska ta upp målet till prövning.

Ingen prövning i HD

Om HD inte tar upp målet till prövning innebär det att den som kommer in som styrelse-ledamot i ett bolag måste granska bolagets ekonomi historiskt. Som jag ser det bör ny styrelsemedlem granska bolaget tillbaka i tiden till den dag bolaget bildades. Om bolaget någon gång historiskt sett haft ett aktiekapital som varit under halva det registrerade aktiekapitalet måste den nya styrelsemedlemmen kontrollera om bolaget i anledning därav genast upprättat en kontrollbalansräkning. Det räcker dock inte. Dessutom måste den nya styrelsemedlemmen kontrollera om den gamla styrelsen dessutom vidtagit de åtgärder som bör föranledas av en kontrollbalansräkning.


Om ovan nämnd åtgärd aldrig vidtagits bör den nya styrelsemedlemmen hoppa av eller i vart fall känna till risken att bli personligt ansvarig för bolagets skulder vid en eventuell framtida konkurs.

Det bästa är förstås att kontrollera bolaget historiskt innan man godtar att bli ny styrelse-medlem. Redan genom att bli styrelsemedlem har nämligen risken uppkommit att bli ansvarig för bolagets skulder vid en konkurs.

Ovan nämnd situation borde vara ett hinder för att rekrytera kunniga personer till olika bolagsstyrelser. I vart fall i många mindre företag. Men för att det ska vara ett hinder måste förstås nya styrelsemedlemmar känna till rättsläget och det är nog si och så med det.

Om HD tar upp målet

Då kommer rättsläget säkerligen att klarläggas. HD kan komma att dela underinstanserna bedömning. Då måste det till en lagändring som innebär att ny styrelsemedlen inte blir ansvarig hur långt tillbaka i tiden som helst för fel som är begångna av tidigare styrelse.
Det går att lagstifta att ny styrelsemedlem måste granska ett bolag viss tid tillbaka eller enbart från den dag styrelsemedlemmen kliver in i styrelsen.

Personligen anser jag att den som enbart följt råd av en auktoriserad revisor handlat på ett sätt som fråntar den personen personligt ansvar. Det är dock långt ifrån säkert att HD ser på den frågan med samma ögon som undertecknad. HD har dock avseende skattebetalningslagen i ett mål från 1985 ansett att det var ursäktligt när en företagare begick ett allvarligt fel eftersom företagaren hade frågat an advokat hur han skulle agera och agerat utifrån rådet från advokaten.

Allmänheten har rätt att utgå ifrån att advokater ger rätt och lagliga råd. Allmänheten borde också kunna få utgå ifrån att våra revisorer kan aktiebolagslagen eftersom revisorerna ska granska företagare utifrån den lagen och inte minst ge företagare goda råd utifrån den lagen.
Om företagare inte har rätt att lita på sina revisorer är det illa ställt.

Personligen anser jag att dessutom att det är ursäktligt att nya styrelsemedlemmar inte granskar bolagets ekonomi historiskt, annat än om det uppenbart fanns skäl att göra en sådan granskning. Om ett handlande anses ursäktligt blir det inte personligt ansvar enligt aktiebolagslagen.

Ursäktligt handlande

Det kan vara att en styrelsemedlem begärt att kontrollbalansräkning ska upprättas, men blivit nedröstad av övriga i styrelsen. Det kan vara att en styrelsemedlem inte kunnat handla på grund av laga förhinder såsom svår sjukdom.

Det kan nog tänkas även andra fall där ett handlande anses ursäktligt. Det händer exempelvis att en styrelsemedlem blir vilseledd av medvetet felaktig information från andra personer i företaget. Eller kanske genom felaktig rådgivning av en advokat. Advokater och revisorer är inte felfria, men vilken yrkeskategori är felfria? Ingen är nog svaret på den frågan.



Pingad på intressant

Prisjägare – en fara för många företagare vid konkurs

Prisjägare är ett ord som förknippas med Vilda Västern. Prisjägare var personer som sökte efterlysta. Död eller levande stod det inte sällan om den efterlyste på affischer uppsatta lite varstans, som vid den lokala saloonen och utanför sheriffens kontor.

Nu har vi prisjägare i Sverige. De söker ”efterlysta” företagare i alla de konkurser som hanteras i Sverige. Finns det något att hämta efter en konkurs? Ja, är svaret(än så länge).

Vid en konkurs blir det sällan eller aldrig utdelning till oprioriterade fordringsägare. Det är dessa fordringsägare som prisjägarna tar kontakt med. Jag ska redovisa vad jag menar med ett konkret exempel.

Kalle och Johan äger bolaget Korv AB. Bolaget går dock dåligt en länge tid och till slut är konkursen oundviklig.

Vid konkursen har bolaget Korv AB flera obetalade leverantörskulder. En leverantör som inte fått betalt är Korv Grossist AB avseende en fordran om 100 000 kr. I konkursen blir det ingen utdelning till leverantörerna, varför skulden om 100 000 kr inte regleras i konkursen.

Prisjägarna får reda på ovan nämnt faktum och väljer därefter att studera Korv AB:s hantering av ovan nämnd skuld om 100 000 kr. Prisjägarna vill ta reda på om skulden uppkommit efter det att Korv AB:s halva aktiekapital understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet. Det registrerade aktiekapitalet var 100 000 kr.

Av handlingar i konkursen kan Prisjägarna konstatera att hela skulden om 100 000 kr uppkommit efter att halva aktiekapitalet var förbrukat.

När mer än halva aktiekapitalet är förbrukar uppkommer en skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning genast. Någon sådan upprättades dock aldrig av Kalle och Johan.
De hade fullt upp med annat, såsom att försöka rädda företaget från konkurs.
De två omständigheterna att skulden uppkom efter att halva aktiekapitalet var förbrukat och att ingen kontrollbalansräkning blev upprättad innebär enligt aktiebolagslagen att styrelsen(och vissa andra personer i företaget förutom styrelsen) blir personligt ansvarig för skulden.Det vet prisjägarna.

När Prisjägarna tagit fram ovan nämnd information kontaktar de Korv Grossist AB och berättar att de kan driva in skulden mot att de erhåller 50 % av fordran, i vårt exempel således 50 000 kr.

Hur Prisjägarna för en diskussion om rättegångskostnader är oklart, men sannolikt tar Prisjägarna bara arvode vid framgång och då tas arvodet nog ut endast från motparten efter den förväntande segern. För prisjägarna förväntar sig alltid att segra.

Efter att prisjägarna fått Korv Grossist AB som klient får Kalle och Johan en faktura på 100 000 kr samt viss ränta på den fakturan. Prisjägarna förklarar att det bara är att betala annars går kravet till fogden. Bestrids kravet utlovas en framtida process.

Kalle och Johan väljer att bestrida kravet. De förlorar processen. Prisjägarna har nämligen – i likhet med prisjägarna på Vilda Västerns tid - lagen på sin sida.

Finns det undantag från ovan nämnda regel? Ja, men det finns också en hel del oklarheter.

Du som vill ha mer utförlig information ska följa min blogg den närmaste tiden. Jag ska berätta mer utförligt vad som gäller, men också vad som fortfarande är oklart.

Pingad på intressant

Framför eller bakom?

Det sägs att advokaten ska stå bakom sin klient. Jag delar inte den uppfattningen. Advokaten ska alltid stå framför klienten. De advokater som står framför sina klienter är de advokater som ofta kritiseras, men aldrig av klienten. Klienter vill alltid – utan undantag – ha en advokat som vågar stå framför klienten.

Vad som är skillnaden på framför och bakom? En gång i min ungdom frågade en kompis mig om jag kunde stå bakom honom vid ett bråk som hade uppstått mellan kompisen och en för mig helt okänd person. Självklart svarade jag. Jag kommer att stå bakom dig. Långt bakom dig. Så långt bort att jag slipper vara delaktig. Om jag stått framför kompisen hade jag sannolikt fått ta första smällen för något jag inte var inblandad i.

Som advokat är jag inblandad i mina klienters ärenden. Alltid, utan undantag. Då måste jag våga ta ställning till fördel för klienten. Med att stå bakom klienten menar jag att advokaten inte vågar engagera sig i ärendet, utan vill vara neutral. Neutral? Det är ett bra ord för oss svenskar i många sammanhang. Blir det krig på jorden förutom i Sverige är vi neutrala. Vi vill stå bakom. Så långt bakom att vi inte blir inblandade.

Ordet neutral betyder ofta samma sak som likgiltig. Ordet neutral är oftast en ursäkt att inte behöva bry sig. Om du ser två personer du inte känner i ett bråk lägger du dig inte i det bråket. Du förhåller dig neutral för att du inte bryr dig.

Om den ena i bråket är vuxen och den andra är ett barn är det svårare att vara neutral, men är du på ICA och får bevittna ett bråk mellan mamma 30+ och dottern 7 år väljer du kanske som de flesta att vara neutral, trots att du inser vem som borde kunna hantera situationen på ett vuxet sätt.

Neutral är således ofta att inte våga eller orka engagera sig. Ibland är det rätt att inte våga engagera sig. Det handlar om situationer där engagemang kan skada den som vågar engagera sig. Som för den som vågar lägga sig i under en pågående misshandel.

En advokat måste lägga sig i sina egna fall. Våga stå framför klienten och ta ”en och annan smäll.” Det är den delen av advokatyrket som både stärker och tar på hälsan.

Jag kan nämna namnet på en advokat som i mina ögon alltid står framför klienten. Nej, jag tänker inte skryta. Det är en advokat som många retar sig på. Hans namn är Leif Silbersky. De som retar sig på honom gör det för att han alltid står framför sina klienter. Så som det alltid borde vara.

Den dag advokater väljer att stå långt bakom sina egna klienter behövs inga advokater. Då är det bättre att klienterna för sin egen talan.

Ni får dock inte missförstå mig. Att stå framför klienten betyder aldrig att försvara ett brott. Det handlar om att försvara en person som begått ett brott eller en person som är oskyldig till anklagelsen om brott. Det är försvararens roll. Försvararens roll är också att förstå vad som är bäst för klienten. För en klient med alkoholproblem är det många gånger bra att dömas för brott och få påföljden vård för sina alkoholproblem.

Många klienter mår mycket bättre av att få erkänna än att bli frikänd. Den bästa advokaten
är inte den advokat som få flest friande domar. Den bästa advokaten är den som har flest nöjda klienter.

Klienterna är advokatkårens uppdragsgivare (inte arbetsgivare) Det är viktigt att förstå att klienterna inte är advokaternas arbetsgivare. Advokaten är en självständig uppdragstagare. Det är av vikt att veta att advokaten inte heller har domstolarna, åklagarna eller polisen som arbetsgivare. Advokaten står alltid självständig mot klienterna, mot domstolarna, mot åklagarna, mot pressen o s v. På så sätt klarar advokaten den svåra yrkesrollen att stå framför sina klienter.

Men advokatens lojalitet är alltid gentemot klienten. Advokatens tystnadsplikt är en del av den lojaliteten.

Pingad på intressant