Ni som följt min blogg har möjligen läst ”Prisjägarna II” och ”Styrelseledamots förpliktelse för aktiebolagets förpliktelser”. Jag har dessutom skrivit ett tidigare inlägg om detta ämne.
Detta är således fjärde gången jag återkommer till denna fråga.
Domen från HD kom idag. Det blev en framgång för mina klienter. Så jag får skriva som när det egna favoritlaget vinner inom sportens värld. Vi vann! När det egna favoritlagen förlorar brukar jag förklara det med att ”de förlorade”. Jag har pratat med en av klienterna och berättat att vi vann. Klienterna hade förlorat i såväl tingsrätten som hovrätten.
Med ordet prisjägare har jag velat betona att det pågått en ”hetsjakt” på styrelseledamöter i aktiebolag. Jag har varit kritisk till denna ”jakt” men beskrivit den ”hetsjakten” som en konsekvens av vår lagstiftning. Jag har dock ansett att lagen fått andra konsekvenser än vad lagstiftaren (riksdagen) tänkt sig och att jag och många med mig ansett att detta inte bara varit olyckligt utan även fel. Jag skrev att ändring kan ske genom praxis (i praktiken en dom från HD) eller annars genom ändring av lagen. Ändring har i dag skett genom dom av HD - den 13 december 2012 - i mål nr T 5779-10. Läs hela domen.
Domen handlar om komplicerad juridik, men jag ska försöka berätta vad det handlar om så enkelt som möjligt.
Att sitta i en styrelse
En och annan tror att det är riskfritt att sitta i styrelsen i ett aktiebolag. Det är det inte. Det är ett uppdrag som under vissa förutsättningar kan medföra personligt betalningsansvar för de som sitter i styrelsen.
Den fråga som HD avgjort handlar om det medansvar en styrelseledamot i ett aktiebolag kan ha för bolagets förpliktelser (enligt de aktiebolagsrättsliga kapitalbristreglerna).
När det finns skäl att anta att bolaget eget kapital understiger hälften av det egna registrerade aktiekapitalet ska styrelsen genast upprätta och låta bolagets revisorer granska en första kontrollbalansräkning. Om styrelsen underlåter det svarar styrelseledamöterna solidariskt för de skulder som uppkommer under tiden därefter (ansvarsperioden).
De klienter jag företrädde hade kommit in som styrelseledamöter i ett bolag som långt innan de blev ledamöter i bolaget hade förbrukat mer än halva aktiekapitalet. Frågan var om mina klienter i egenskap av ledamöter i styrelsen hade medansvar för skulder på grund av att bolaget långt innan de tillträdde hade förbrukat mer än halva sitt aktiekapital.
Tingsrätten och hovrätten ansåg detta eftersom skulderna uppkommit under ansvarsperioden
(tiden därefter). Även om skulderna uppkommit under ansvarsperioden kan styrelseledamot ändå undgå personligt betalningsansvar, om styrelseledamoten kan visa att han inte varit oaktsam. Tingsrätten och hovrätten ansåg att mina klienter inte klarade av att bevisa att de inte varit oaktsamma.
Objektivt ansvar
Det är den första frågan som ska prövas. Om skulden uppkommit under ansvarsperioden föreligger objektivt ansvar.
Subjektivt ansvar
Det är den andra frågan som ska prövas. Om det föreligger objektivt ansvar blir det inget personligt ansvar om styrelseledamoten kan visa att hans handlande inte varit oaktsamt, d v s att styrelseledamoten förfarit aktsamt.
HD
Mina klienter hade så fort de tillträdde i styrelsen sett till att tillföra bolaget kapital så att bolagets kapital var återställt (till och med mer än återställt). Detta genom en nyemission.
Därigenom trodde mina klienter att allt var frid och fröjd. Nyemissionen registrerades ca
fyra månader efter att de tillträdde som styrelseledamöter. En månad senare fastställdes på bolagsstämma årsredovisningen för föregående år. Enligt årsredovisningen förelåg det den
31 december föregående år full täckning för aktiekapitalet.
Den första frågan HD prövade var – som framgår ovan – om det förelåg objektivt ansvar.
HD ansåg att ansvarsperioden tog slut när årsredovisningen fastställdes på bolagsstämman, vilket skedde ca fem månader efter att mina klienter tillträtt som styrelseledamöter. Så under de första fem månaderna mina klienter var styrelseledamöter ansåg HD att det förelåg objektivt ansvar, men att det upphörde vid ovan nämnd tidpunkt.
Jag argumenterade för att ansvarsprioden skulle upphöra samma dag som nyemissionen, men efter att ha läst HD:s dom delar jag HD:s bedömning. Domen är mycket bra skriven och därför enkel att förstå.
En del av de skulder målet avsåg hade uppkommit under ansvarsperioden. HD prövade därför även om mina klienter varit vårdslösa eller rättare sagt om mina klienter bevisat att de inte varit vårdslösa (omvänd bevisbörda gäller avseende denna fråga).
I korthet kan sägas att HD ansåg att mina klienter bevisat att de inte varit vårdlösa genom att de första dagen de blev styrelseledamöter tillförde bolaget det aktiekapital som saknades genom nyemission. Det hade nog räckt om så skett relativt snabbt och inte redan första dagen.
Vad innebär domen
Den innebär att ansvaret för styrelseledamöter fått den rimliga gräns lagstiftaren sannolikt tänkt sig. Det krävs ingen lagändring. Det innebär också att många revisorer kan andas ut.
För det är många revisorer som haft den uppfattning HD kommit fram till och många revisorer lär ha gett råd på just det sätt HD kommit fram till.
För egen del är det naturligtvis en stor tillfredsställelse att läsa domen. Jag hade inriktat talan framförallt på subjektiv ansvarsfrihet. Den objektiva var jag inte alls lika inne på även om jag förstår även argumenterade för sådan ansvarsfrihet.
Gladast är jag dock för klienternas skull och ett särskilt tack till er som låtit mig föra er talan, utan att klaga ens när vi förlorade i hovrätten. Jag trodde att vi skulle nå framgång med subjektiv ansvarfrihet i hovrätten, men det blir inte alltid som man tror.
Visar inlägg med etikett prisjägare. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett prisjägare. Visa alla inlägg
torsdag 13 december 2012
tisdag 27 december 2011
Styrelseledamots ansvar för aktiebolagets förpliktelser – HD kommer att pröva frågan
Jag skrev för ungefär ett år sedan en blogg jag gav rubriken ”Prisjägare – en fara för många företagare vid konkurs.” Jag lovade att återkomma till ämnet eftersom jag hade klagat i ett sådant mål till Högsta Domstolen (HD). Att klaga till HD innebär inte att HD tar upp målet.
Först måste prövningstillstånd meddelas av HD och det meddelas endast om målet är av intresse för rättstillämpningen i landet. Det är således mycket ovanligt att HD tar upp ett överklagande till prövning.
Den 21 december fick mina klienter ett glatt besked. HD kommer att ta upp målet till prövning. Målet kommer att vara av framtida betydelse för många som sitter i en styrelse i dag och i framtiden. Utgången i målet handlar nämligen om styrelsens ansvar för bolagets förpliktelser.
Om bolaget har tillgångar behöver förstås styrelsen inte oroa sig. Då kan ju bolaget betala sina skulder. Det är när bolaget varit, är eller blir på obestånd det kan uppkomma problem.
Många som sitter i en styrelse för ett aktiebolag tror att det är riskfritt. De tror att de inte kan bli personligen ansvarig för bolagets skulder. Inte ens vid en konkurs. Styrelsemedlemmar brukar dock vara rädda för skatteskulder. Skatt är en fråga för sig. Vad denna blogg avser är övriga skulder som kan finnas i ett bolag. Skatter är en fråga jag avser att återkomma till vid något annat tillfälle.
Det personliga ansvaret för skulder återfinner man i aktiebolagslagen. Nuvarande bestämmelser återfinner man i 25 kapitlet nya aktiebolagslagen (2005:551). Tidigare återfanns motsvarande bestämmelser i 13 kapitlet gamla aktiebolagslagen (1975:1385).
Hur ansvaret ser ut idag
Jag ska beskriva problematiken så enkelt som möjligt.
När styrelsen har skäl att anta att bolaget eget kapital understiger hälften av det registrerade kapitalet ska styrelsen genast upprätta och låta bolaget revisorer granska en kontroll-balansräkning.
”Genast” betyder inte genast utan det finns viss tid för styrelsen att vidta annan åtgärd. ”Genast” betyder ofta en tid om en till två månader. Innan ”genast” inträder kan styrelsen i stället för att upprätta en kontrollbalansräkning freda sig genom att det egna kapitalet hämtat sig till en nivå över den kritiska gränsen. Så kan ske genom att bolaget fakturerar kunder och får in intäkter som innebär att det egna kapitalet hämtar sig. Det kan ligga i kunders intressen att betala snabbt så att bolaget hämtar sig. Så kan även ske genom att bolagets ägare tillskjuter kapital. Styrelsen kan och bör kontakta ägaren eller ägarna (såvida de inte sitter i styrelsen) och förklara att det behövs ett tillskott omgående eller i vart fall innan ”genast” inträder enligt aktiebolagslagen.
Återhämtningen måste ske innan den tidpunkt en kontrollbalansräkning skulle vara upprättad. Annars är huvudregeln att det blir personligt betalningsansvar. Ansvar gäller dock inte för den eller de styrelseledamöter som kan bevisa att de inte varit försumliga. Bevisbördan för detta ligger således på styrelseledamöterna.
Det problem som föreligger i praktiken är att ett bolag ofta byter styrelsemedlemmar. Det måste ske byte i bolag med tiden. Av de som satt i styrelsen för exempelvis 10 år sedan kanske ingen finns kvar idag. Det är till stor del denna problematik som målet i HD avser. Frågan är bland annat om ny styrelsemedlem ”ärver” tidigare styrelsemedlemmars ansvar.
Målet i HD (alla detaljer stämmer inte exakt med målet i HD)
I bolaget finns bara två styrelsemedlemmar och de kom in i styrelsen som nya medlemmar efter att alla tidigare medlemmar slutat. Den ena i styrelsen är också ägare av bolaget. Den andra är således ”endast” styrelsemedlem.
Den nya ägaren (som också är ny styrelsemedlem) får veta att mer än hälften av aktiekapitalet är förbrukat när han köper bolaget, varför han samma dag eller möjligen några dagar senare tillför bolaget kapital så att dels hela aktiekapitalet blir återställt dels så att det finns ganska bra med medel i kassan. Den andra nya styrelsemedlemmen kontrollerar bolagets räkenskaper när han blir medlen någon vecka senare och då är allt kapital intakt.
Bolaget drivs viss tid, men på grund av att dåliga tider förlorar bolaget kunder. Bolaget gör därför kundförluster, men har å sin sida leverantörsskulder. När bolaget förbrukat mer än hälften av sitt aktiekapital upprättar styrelsen genast en kontrollbalansräkning och låter bolagets revisorer granska den balansräkningen. Revisorerna föreslår konkurs och så blir fallet.
Genom att genast ha upprättat en kontrollbalansräkning tror styrelsen att den fredat sig från personligt ansvar. Det anser dock inte de underinstanser som dömt i ärendet.
Följande frågor kommer förhoppningsvis HD:s kommande dom ge svar på.
1.
När den nya ägaren köpte bolaget fanns inga skulder i bolaget, men mer än halva aktie-kapitalet var förbrukat. Den nya ägaren såg till att aktiekapitalet omgående blev återställt.
Kunde den nya ägaren (styrelsemedlemmen) fredat sig genom att i stället upprätta en kontrollbalansräkning? Även om så är fallet kommer den nya ägaren tillika styrelseledamot inte ha nytta av att så är fallet eftersom han inte genast upprättade någon kontrollbalans-räkning. Han vinner i så fall inte målet i HD på denna punkt, men möjligen med stöd av punkt 2 eller 3.
2.
Om den nya ägaren kunde freda sig genom att upprätta en kontrollbalansräkning var det i så fall inte så att ”genast” var en tidpunkt som för hans del inföll när han blev ny styrelse-medlem? Har han då inte fredat sig genom att omgående återställa aktiekapitalet?
”Genast” innebär ju en tid om en till två månader under vilken tid styrelsen får återställa aktiekapitalet utan eget ansvar. Om svaret är ja på den frågan vinner nya ägaren målet i HD.
Jag anser att svaret är ja på båda punkterna.
3.
Kan den nya ägaren tillika styrelseledamoten ursäkta sig på ett sätt som gör att han vinner om svaret är nej på punkt 1 och 2?
Jag anser att det är ursäktligt att inte veta svaret på fråga 1 och 2 och det är den ursäkt den nya ägaren tillika styrelseledamoten kan framföra som ursäkt. Om det räcker som ursäkt för att undgå betalningsansvar är dock ingen enkel fråga.
4.
För styrelseledamot två går det att resonera på samma sätt med tillägg för punkterna nedan.
5.
När styrelseledamot två kommer in i bolaget granskade han bolagets ekonomi, men endast hur ekonomin såg ut den dag han klev in i bolaget som styrelseledamot. Den dagen var det egna kapitalet intakt. Frågan är om den nya styrelseledamoten borde ha granskat bolagets ekonomi bakåt i tiden. Det egna kapitalet var ju mer än till hälften förbrukat bara någon vecka innan han klev in i bolaget. Om granskning ska ske bakåt i tiden är det förstås av intresse att veta hur långt tillbaka i tiden den granskningen ska gå. En vecka? Ett år? 10 år? Om granskningen ska gå långt tillbaka i tiden är det förenat med mycket stora ekonomiska risker att bli styrelseledamot.
Men finns ansvar för ny styrelsemedlem om kapitalet är intakt den dagen den medlemmen kliver in i styrelsen? I så fall ärvs det ansvaret av ny styrelsemedlem. ”Arvsfrågan” är av stort intresse. Kan ansvar ”ärvas” bör man noga överväga om det är värt risken att bli styrelse-medlem. Det måste delvis bero på hur långt tillbaka i tiden denna ”arvsbörda” existerar.
6.
För den som kommer in i styrelsen när aktiekapitalet är intakt går det att ursäkta sig med att den medlemmen inte hade anledning att göra en historisk granskning av bolaget ekonomi. Men kanske finns sådan skyldighet alltid, eller ibland eller i undantagsfall? HD kan ge svaret på den frågan, men svaret kanske är att ansvar inte ”ärvs” av ny styrelsemedlem.
Målet är också intressant för revisorer som ofta är inblandade i att sälja bolag där mer än halva aktiekapitalet är förbrukat eller varit förbrukat. Utgången i målet får betydelse för revisorers upplysningsplikt. Revisorer är proffs på att bedöma om aktiekapitalet helt eller delvis är eller har varit förbrukat.
Mest intressant är målet i HD för alla de som är eller tänker bli styrelsemedlemmar. Detta eftersom bolagets historik kan medföra ett framtida personligt betalningsansvar. Om HD anser att ansvar kan ”ärvas” är en lagändring nödvändig och det omgående. Vi måste ha en arbetsmiljö som lockar kunniga människor att sitta i olika styrelser och inte skrämma bort kompetenta personer från att våga sätta sig i en styrelse. Kunniga styrelseledamöter skapar arbete åt många.
God fortsättning på julen.
Först måste prövningstillstånd meddelas av HD och det meddelas endast om målet är av intresse för rättstillämpningen i landet. Det är således mycket ovanligt att HD tar upp ett överklagande till prövning.
Den 21 december fick mina klienter ett glatt besked. HD kommer att ta upp målet till prövning. Målet kommer att vara av framtida betydelse för många som sitter i en styrelse i dag och i framtiden. Utgången i målet handlar nämligen om styrelsens ansvar för bolagets förpliktelser.
Om bolaget har tillgångar behöver förstås styrelsen inte oroa sig. Då kan ju bolaget betala sina skulder. Det är när bolaget varit, är eller blir på obestånd det kan uppkomma problem.
Många som sitter i en styrelse för ett aktiebolag tror att det är riskfritt. De tror att de inte kan bli personligen ansvarig för bolagets skulder. Inte ens vid en konkurs. Styrelsemedlemmar brukar dock vara rädda för skatteskulder. Skatt är en fråga för sig. Vad denna blogg avser är övriga skulder som kan finnas i ett bolag. Skatter är en fråga jag avser att återkomma till vid något annat tillfälle.
Det personliga ansvaret för skulder återfinner man i aktiebolagslagen. Nuvarande bestämmelser återfinner man i 25 kapitlet nya aktiebolagslagen (2005:551). Tidigare återfanns motsvarande bestämmelser i 13 kapitlet gamla aktiebolagslagen (1975:1385).
Hur ansvaret ser ut idag
Jag ska beskriva problematiken så enkelt som möjligt.
När styrelsen har skäl att anta att bolaget eget kapital understiger hälften av det registrerade kapitalet ska styrelsen genast upprätta och låta bolaget revisorer granska en kontroll-balansräkning.
”Genast” betyder inte genast utan det finns viss tid för styrelsen att vidta annan åtgärd. ”Genast” betyder ofta en tid om en till två månader. Innan ”genast” inträder kan styrelsen i stället för att upprätta en kontrollbalansräkning freda sig genom att det egna kapitalet hämtat sig till en nivå över den kritiska gränsen. Så kan ske genom att bolaget fakturerar kunder och får in intäkter som innebär att det egna kapitalet hämtar sig. Det kan ligga i kunders intressen att betala snabbt så att bolaget hämtar sig. Så kan även ske genom att bolagets ägare tillskjuter kapital. Styrelsen kan och bör kontakta ägaren eller ägarna (såvida de inte sitter i styrelsen) och förklara att det behövs ett tillskott omgående eller i vart fall innan ”genast” inträder enligt aktiebolagslagen.
Återhämtningen måste ske innan den tidpunkt en kontrollbalansräkning skulle vara upprättad. Annars är huvudregeln att det blir personligt betalningsansvar. Ansvar gäller dock inte för den eller de styrelseledamöter som kan bevisa att de inte varit försumliga. Bevisbördan för detta ligger således på styrelseledamöterna.
Det problem som föreligger i praktiken är att ett bolag ofta byter styrelsemedlemmar. Det måste ske byte i bolag med tiden. Av de som satt i styrelsen för exempelvis 10 år sedan kanske ingen finns kvar idag. Det är till stor del denna problematik som målet i HD avser. Frågan är bland annat om ny styrelsemedlem ”ärver” tidigare styrelsemedlemmars ansvar.
Målet i HD (alla detaljer stämmer inte exakt med målet i HD)
I bolaget finns bara två styrelsemedlemmar och de kom in i styrelsen som nya medlemmar efter att alla tidigare medlemmar slutat. Den ena i styrelsen är också ägare av bolaget. Den andra är således ”endast” styrelsemedlem.
Den nya ägaren (som också är ny styrelsemedlem) får veta att mer än hälften av aktiekapitalet är förbrukat när han köper bolaget, varför han samma dag eller möjligen några dagar senare tillför bolaget kapital så att dels hela aktiekapitalet blir återställt dels så att det finns ganska bra med medel i kassan. Den andra nya styrelsemedlemmen kontrollerar bolagets räkenskaper när han blir medlen någon vecka senare och då är allt kapital intakt.
Bolaget drivs viss tid, men på grund av att dåliga tider förlorar bolaget kunder. Bolaget gör därför kundförluster, men har å sin sida leverantörsskulder. När bolaget förbrukat mer än hälften av sitt aktiekapital upprättar styrelsen genast en kontrollbalansräkning och låter bolagets revisorer granska den balansräkningen. Revisorerna föreslår konkurs och så blir fallet.
Genom att genast ha upprättat en kontrollbalansräkning tror styrelsen att den fredat sig från personligt ansvar. Det anser dock inte de underinstanser som dömt i ärendet.
Följande frågor kommer förhoppningsvis HD:s kommande dom ge svar på.
1.
När den nya ägaren köpte bolaget fanns inga skulder i bolaget, men mer än halva aktie-kapitalet var förbrukat. Den nya ägaren såg till att aktiekapitalet omgående blev återställt.
Kunde den nya ägaren (styrelsemedlemmen) fredat sig genom att i stället upprätta en kontrollbalansräkning? Även om så är fallet kommer den nya ägaren tillika styrelseledamot inte ha nytta av att så är fallet eftersom han inte genast upprättade någon kontrollbalans-räkning. Han vinner i så fall inte målet i HD på denna punkt, men möjligen med stöd av punkt 2 eller 3.
2.
Om den nya ägaren kunde freda sig genom att upprätta en kontrollbalansräkning var det i så fall inte så att ”genast” var en tidpunkt som för hans del inföll när han blev ny styrelse-medlem? Har han då inte fredat sig genom att omgående återställa aktiekapitalet?
”Genast” innebär ju en tid om en till två månader under vilken tid styrelsen får återställa aktiekapitalet utan eget ansvar. Om svaret är ja på den frågan vinner nya ägaren målet i HD.
Jag anser att svaret är ja på båda punkterna.
3.
Kan den nya ägaren tillika styrelseledamoten ursäkta sig på ett sätt som gör att han vinner om svaret är nej på punkt 1 och 2?
Jag anser att det är ursäktligt att inte veta svaret på fråga 1 och 2 och det är den ursäkt den nya ägaren tillika styrelseledamoten kan framföra som ursäkt. Om det räcker som ursäkt för att undgå betalningsansvar är dock ingen enkel fråga.
4.
För styrelseledamot två går det att resonera på samma sätt med tillägg för punkterna nedan.
5.
När styrelseledamot två kommer in i bolaget granskade han bolagets ekonomi, men endast hur ekonomin såg ut den dag han klev in i bolaget som styrelseledamot. Den dagen var det egna kapitalet intakt. Frågan är om den nya styrelseledamoten borde ha granskat bolagets ekonomi bakåt i tiden. Det egna kapitalet var ju mer än till hälften förbrukat bara någon vecka innan han klev in i bolaget. Om granskning ska ske bakåt i tiden är det förstås av intresse att veta hur långt tillbaka i tiden den granskningen ska gå. En vecka? Ett år? 10 år? Om granskningen ska gå långt tillbaka i tiden är det förenat med mycket stora ekonomiska risker att bli styrelseledamot.
Men finns ansvar för ny styrelsemedlem om kapitalet är intakt den dagen den medlemmen kliver in i styrelsen? I så fall ärvs det ansvaret av ny styrelsemedlem. ”Arvsfrågan” är av stort intresse. Kan ansvar ”ärvas” bör man noga överväga om det är värt risken att bli styrelse-medlem. Det måste delvis bero på hur långt tillbaka i tiden denna ”arvsbörda” existerar.
6.
För den som kommer in i styrelsen när aktiekapitalet är intakt går det att ursäkta sig med att den medlemmen inte hade anledning att göra en historisk granskning av bolaget ekonomi. Men kanske finns sådan skyldighet alltid, eller ibland eller i undantagsfall? HD kan ge svaret på den frågan, men svaret kanske är att ansvar inte ”ärvs” av ny styrelsemedlem.
Målet är också intressant för revisorer som ofta är inblandade i att sälja bolag där mer än halva aktiekapitalet är förbrukat eller varit förbrukat. Utgången i målet får betydelse för revisorers upplysningsplikt. Revisorer är proffs på att bedöma om aktiekapitalet helt eller delvis är eller har varit förbrukat.
Mest intressant är målet i HD för alla de som är eller tänker bli styrelsemedlemmar. Detta eftersom bolagets historik kan medföra ett framtida personligt betalningsansvar. Om HD anser att ansvar kan ”ärvas” är en lagändring nödvändig och det omgående. Vi måste ha en arbetsmiljö som lockar kunniga människor att sitta i olika styrelser och inte skrämma bort kompetenta personer från att våga sätta sig i en styrelse. Kunniga styrelseledamöter skapar arbete åt många.
God fortsättning på julen.
torsdag 20 januari 2011
Prisjägarna – del II
Ni som läste min senaste blogg fick viss information om den legala ”jakt” som pågår på många företagare personligen efter en konkurs.
Det är en ”jakt” som är tillåten, dock inte enligt god advokatsed. Därför finns det inte heller någon advokat som ägnar sig åt sådan ”jakt”.
För att förstå vad jag ovan kort beskrivit kommer jag nedan att lämna ett konkret exempel från det verkliga livet där jag endast ändrat på några mindre oväsentliga detaljer, som exempelvis namnen på berörda personer.
Den som äger ett aktiebolag tror ofta att det är en garanti för att slippa personligt ansvar för bolagets skulder. Det är ingen garanti. Skattebetalningslagen är ett exempel på att det inte är en garanti. Orimligheter i skattebetalningslagen ska jag ta upp i någon blogg under detta år. Det är egentligen ingen orimlighet i skattebetalningslagen. Det orimliga är ibland skatteverkets praktiska hantering vid skatterevisioner, som inte är lika för alla.
Den ”jakt” jag skriver om är ett resultat av vår aktiebolagslag. Jag vill påstå att lagens syfte är gott, men att lagstiftningen i sig numera fått andra konsekvenser än vad lagstiftaren tänkt sig in i. Det är dessa negativa konsekvenser som jag och många med mig anser vara fel. Ändring kan ske genom praxis från HD eller ändring av lagen.
Först något om det goda syftet.
Det goda syftet
Ingen ska kunna handla via ett aktiebolag på obestånd och tro att det den vägen går att komma över varor och tjänster gratis. Det är därför det finns bestämmelser om personligt ansvar för styrelsen i bolaget. På så sätt måste det vara. Det är en bra bestämmelse.
Vad är då problemet?
Problemet (eller problemen)
Många aktiebolag som finns idag har köpts ”tomma”. Bolaget har varit tömt på såväl tillgångar som skulder när bolaget köpts av en (blivande) företagare. Det första rådet företagaren fått av revisorn är att återställa aktiekapitalet. Företagaren har därför återställt aktiekapitalet samma dag som företagaren köpte bolaget. Många gånger har företagaren inte bara återställt aktiekapitalet utan även tillfört betydligt mer kapital än så.
Från det verkliga livet kan följande exempel nämnas.
Sven har på inrådan av sin revisor Kristina köpt ett ”tomt” bolag. Kristina har varit noga med att betona att Sven direkt måste återställa aktiekapitalet, vilket Sven gör omgående. Sven tillför dessutom ytterligare 200 000 kr till bolaget. Sven köpte bolaget den 1 december 2003 och samma dag tillförde han bolaget 100 000 kr motsvarande registrerat aktiekapital, dessutom tillförde han ytterligare kapital om 200 000 kr
Sven är från första dagen styrelsemedlem i sitt eget bolag, men vet att det behövs ytterligare en i styrelsen. Sven har därför innan han köpte bolaget kontaktat goda vännen Björn - dels för Björn är en god vän, men framförallt för att Björn är en skicklig företagare - och frågat Björn om han kan vara med i styrelsen. Björn vill innan han svarar på den frågan först få full insyn i bolaget framtida planer och inte minst bolagets ekonomi.
Det hålls ett möte i början av 2004 där Sven redovisar att bolagets ekonomi är god. Björn och frågar inget om bolaget ekonomi historiskt utan granskar enbart nuet. Björn får också veta att bolaget inte har en enda krona i skuld. Vid mötet accepterar Björn anbudet att bli styrelsemedlem.
Sven och Björn ser ljust på företagets framtid. Första tiden går allt bra och bolaget har inga ekonomiska problem. Bolaget köper vissa varor och tjänster från egna leverantörer.
En dag händer dock det tråkiga att företagets viktigaste kund – helt oväntat för Sven och Björn - ställer in sina betalningar varefter det företaget går konkurs. Det innebar för Svens bolag en så stor kundförlust att bolaget måste försättas i konkurs.
Sven och Björn ser ingen personlig oro i anledning av konkursen, men tycker det naturligtvis är tråkigt att flera av deras egna leverantörer inte fått betalt för sina varor och tjänster. När bolaget köpte varor och tjänster - som kvarstod obetalade vid och efter konkursen - var bolaget inte på obestånd. Bolaget köpte ingenting efter det att halva aktiekapitalet var förbrukat och Sven och Björn hade dessutom genast upprättat en kontrollbalansräkning.
Vid konkursen fick – som vanligt – leverantörerna ingen utdelning. Flera år efter konkursen dök dock Prisjägarna upp. De tog reda på att när Sven köpte bolaget var aktiekapitalet förbrukat samt att den tidigare styrelsen aldrig upprättat någon kontrollbalansräkning. Det innebär – i vart fall enligt nuvarande praxis - att även den nya styrelsen har personligt ansvar för bolagets samtliga skulder.
Prisjägarna kontaktar samtliga leverantörer och frågar om de vill ha hjälp med att driva in fordringarna mot ”skäliga” 50 % av det belopp de kan driva in. Flera leverantörer nappar på anbudet. Prisjägarna vänder sig därefter mot Sven och Björn och Åke för att driva in (leverantör) skulder om låt säga 300 000 kr.
Sven visste att bolagets aktiekapital var förbrukat när han köpte bolaget, men han hade fått veta av sin revisor att det var riskfritt för honom att köpa bolaget bara han omgående återställde aktiekapitalet. Sven bestrider därför betalningsansvar. Han anser att hans revisor måste veta vad som är rätt.
Björn granskade bolagets ekonomi när han kom in i styrelsen. Då var aktiekapitalet intakt. Björn gjorde ingen historisk granskning av bolaget och han har aldrig vetat om att innan han kom in i styrelsen så har det historiskt sett förelegat skyldighet att upprätta en kontroll-balansräkning.
Björn bestrider betalningsansvar med hänvisning att det var den tidigare styrelsen som hade skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning och att det i vart fall måste vara ursäktligt att han aldrig vetat om att sådan skyldighet förelegat. Björn anser det orimligt att han skall drabbas av personligt ansvar för ett misstag den tidigare styrelsen begått, särskilt som det är ett misstag han aldrig känt till.
Prisjägarna ser till frågan om betalningsansvar förs till domstol. Sven och Björn anser att tingsrätten måste inse att de har rätt varför de för talan utan ombud. I tingsrätten gör även Sven gällande att det måste vara den tidigare styrelsen som har ansvar för sina misstag. Sven och Björn anser att det är ett ansvar som inte borde kunna ”ärvas” av ny styrelse.
Till Sven och Björns stora förvåning förlorar de målet i tingsrätten. Skulden är numera inte bara 300 000 kr utan också rättegångskostnader med 75 000 kr, då de blev förpliktade att stå motpartens rättegångskostnader.
Sven och Björn och Åke överklagar tingsrättens dom till hovrätten. Numera är det så att för att hovrätten ska ta upp ett överklagande krävs prövningstillstånd i många mål. Sven och Björn beviljas prövningstillstånd och de tror att de fått sådant tillstånd för att hovrätten ansåg att tingsrätten dömt fel.
I hovrätten företräds Sven, Björn och Åke av advokat (gissa vem?). Det hjälpte inte. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Sven Björn och Åke har överklagat hovrättens dom till Högsta Domstolen (HD). HD har ännu inte beslutat om HD ska ta upp målet till prövning.
Ingen prövning i HD
Om HD inte tar upp målet till prövning innebär det att den som kommer in som styrelse-ledamot i ett bolag måste granska bolagets ekonomi historiskt. Som jag ser det bör ny styrelsemedlem granska bolaget tillbaka i tiden till den dag bolaget bildades. Om bolaget någon gång historiskt sett haft ett aktiekapital som varit under halva det registrerade aktiekapitalet måste den nya styrelsemedlemmen kontrollera om bolaget i anledning därav genast upprättat en kontrollbalansräkning. Det räcker dock inte. Dessutom måste den nya styrelsemedlemmen kontrollera om den gamla styrelsen dessutom vidtagit de åtgärder som bör föranledas av en kontrollbalansräkning.
Om ovan nämnd åtgärd aldrig vidtagits bör den nya styrelsemedlemmen hoppa av eller i vart fall känna till risken att bli personligt ansvarig för bolagets skulder vid en eventuell framtida konkurs.
Det bästa är förstås att kontrollera bolaget historiskt innan man godtar att bli ny styrelse-medlem. Redan genom att bli styrelsemedlem har nämligen risken uppkommit att bli ansvarig för bolagets skulder vid en konkurs.
Ovan nämnd situation borde vara ett hinder för att rekrytera kunniga personer till olika bolagsstyrelser. I vart fall i många mindre företag. Men för att det ska vara ett hinder måste förstås nya styrelsemedlemmar känna till rättsläget och det är nog si och så med det.
Om HD tar upp målet
Då kommer rättsläget säkerligen att klarläggas. HD kan komma att dela underinstanserna bedömning. Då måste det till en lagändring som innebär att ny styrelsemedlen inte blir ansvarig hur långt tillbaka i tiden som helst för fel som är begångna av tidigare styrelse.
Det går att lagstifta att ny styrelsemedlem måste granska ett bolag viss tid tillbaka eller enbart från den dag styrelsemedlemmen kliver in i styrelsen.
Personligen anser jag att den som enbart följt råd av en auktoriserad revisor handlat på ett sätt som fråntar den personen personligt ansvar. Det är dock långt ifrån säkert att HD ser på den frågan med samma ögon som undertecknad. HD har dock avseende skattebetalningslagen i ett mål från 1985 ansett att det var ursäktligt när en företagare begick ett allvarligt fel eftersom företagaren hade frågat an advokat hur han skulle agera och agerat utifrån rådet från advokaten.
Allmänheten har rätt att utgå ifrån att advokater ger rätt och lagliga råd. Allmänheten borde också kunna få utgå ifrån att våra revisorer kan aktiebolagslagen eftersom revisorerna ska granska företagare utifrån den lagen och inte minst ge företagare goda råd utifrån den lagen.
Om företagare inte har rätt att lita på sina revisorer är det illa ställt.
Personligen anser jag att dessutom att det är ursäktligt att nya styrelsemedlemmar inte granskar bolagets ekonomi historiskt, annat än om det uppenbart fanns skäl att göra en sådan granskning. Om ett handlande anses ursäktligt blir det inte personligt ansvar enligt aktiebolagslagen.
Ursäktligt handlande
Det kan vara att en styrelsemedlem begärt att kontrollbalansräkning ska upprättas, men blivit nedröstad av övriga i styrelsen. Det kan vara att en styrelsemedlem inte kunnat handla på grund av laga förhinder såsom svår sjukdom.
Det kan nog tänkas även andra fall där ett handlande anses ursäktligt. Det händer exempelvis att en styrelsemedlem blir vilseledd av medvetet felaktig information från andra personer i företaget. Eller kanske genom felaktig rådgivning av en advokat. Advokater och revisorer är inte felfria, men vilken yrkeskategori är felfria? Ingen är nog svaret på den frågan.
Pingad på intressant
Det är en ”jakt” som är tillåten, dock inte enligt god advokatsed. Därför finns det inte heller någon advokat som ägnar sig åt sådan ”jakt”.
För att förstå vad jag ovan kort beskrivit kommer jag nedan att lämna ett konkret exempel från det verkliga livet där jag endast ändrat på några mindre oväsentliga detaljer, som exempelvis namnen på berörda personer.
Den som äger ett aktiebolag tror ofta att det är en garanti för att slippa personligt ansvar för bolagets skulder. Det är ingen garanti. Skattebetalningslagen är ett exempel på att det inte är en garanti. Orimligheter i skattebetalningslagen ska jag ta upp i någon blogg under detta år. Det är egentligen ingen orimlighet i skattebetalningslagen. Det orimliga är ibland skatteverkets praktiska hantering vid skatterevisioner, som inte är lika för alla.
Den ”jakt” jag skriver om är ett resultat av vår aktiebolagslag. Jag vill påstå att lagens syfte är gott, men att lagstiftningen i sig numera fått andra konsekvenser än vad lagstiftaren tänkt sig in i. Det är dessa negativa konsekvenser som jag och många med mig anser vara fel. Ändring kan ske genom praxis från HD eller ändring av lagen.
Först något om det goda syftet.
Det goda syftet
Ingen ska kunna handla via ett aktiebolag på obestånd och tro att det den vägen går att komma över varor och tjänster gratis. Det är därför det finns bestämmelser om personligt ansvar för styrelsen i bolaget. På så sätt måste det vara. Det är en bra bestämmelse.
Vad är då problemet?
Problemet (eller problemen)
Många aktiebolag som finns idag har köpts ”tomma”. Bolaget har varit tömt på såväl tillgångar som skulder när bolaget köpts av en (blivande) företagare. Det första rådet företagaren fått av revisorn är att återställa aktiekapitalet. Företagaren har därför återställt aktiekapitalet samma dag som företagaren köpte bolaget. Många gånger har företagaren inte bara återställt aktiekapitalet utan även tillfört betydligt mer kapital än så.
Från det verkliga livet kan följande exempel nämnas.
Sven har på inrådan av sin revisor Kristina köpt ett ”tomt” bolag. Kristina har varit noga med att betona att Sven direkt måste återställa aktiekapitalet, vilket Sven gör omgående. Sven tillför dessutom ytterligare 200 000 kr till bolaget. Sven köpte bolaget den 1 december 2003 och samma dag tillförde han bolaget 100 000 kr motsvarande registrerat aktiekapital, dessutom tillförde han ytterligare kapital om 200 000 kr
Sven är från första dagen styrelsemedlem i sitt eget bolag, men vet att det behövs ytterligare en i styrelsen. Sven har därför innan han köpte bolaget kontaktat goda vännen Björn - dels för Björn är en god vän, men framförallt för att Björn är en skicklig företagare - och frågat Björn om han kan vara med i styrelsen. Björn vill innan han svarar på den frågan först få full insyn i bolaget framtida planer och inte minst bolagets ekonomi.
Det hålls ett möte i början av 2004 där Sven redovisar att bolagets ekonomi är god. Björn och frågar inget om bolaget ekonomi historiskt utan granskar enbart nuet. Björn får också veta att bolaget inte har en enda krona i skuld. Vid mötet accepterar Björn anbudet att bli styrelsemedlem.
Sven och Björn ser ljust på företagets framtid. Första tiden går allt bra och bolaget har inga ekonomiska problem. Bolaget köper vissa varor och tjänster från egna leverantörer.
En dag händer dock det tråkiga att företagets viktigaste kund – helt oväntat för Sven och Björn - ställer in sina betalningar varefter det företaget går konkurs. Det innebar för Svens bolag en så stor kundförlust att bolaget måste försättas i konkurs.
Sven och Björn ser ingen personlig oro i anledning av konkursen, men tycker det naturligtvis är tråkigt att flera av deras egna leverantörer inte fått betalt för sina varor och tjänster. När bolaget köpte varor och tjänster - som kvarstod obetalade vid och efter konkursen - var bolaget inte på obestånd. Bolaget köpte ingenting efter det att halva aktiekapitalet var förbrukat och Sven och Björn hade dessutom genast upprättat en kontrollbalansräkning.
Vid konkursen fick – som vanligt – leverantörerna ingen utdelning. Flera år efter konkursen dök dock Prisjägarna upp. De tog reda på att när Sven köpte bolaget var aktiekapitalet förbrukat samt att den tidigare styrelsen aldrig upprättat någon kontrollbalansräkning. Det innebär – i vart fall enligt nuvarande praxis - att även den nya styrelsen har personligt ansvar för bolagets samtliga skulder.
Prisjägarna kontaktar samtliga leverantörer och frågar om de vill ha hjälp med att driva in fordringarna mot ”skäliga” 50 % av det belopp de kan driva in. Flera leverantörer nappar på anbudet. Prisjägarna vänder sig därefter mot Sven och Björn och Åke för att driva in (leverantör) skulder om låt säga 300 000 kr.
Sven visste att bolagets aktiekapital var förbrukat när han köpte bolaget, men han hade fått veta av sin revisor att det var riskfritt för honom att köpa bolaget bara han omgående återställde aktiekapitalet. Sven bestrider därför betalningsansvar. Han anser att hans revisor måste veta vad som är rätt.
Björn granskade bolagets ekonomi när han kom in i styrelsen. Då var aktiekapitalet intakt. Björn gjorde ingen historisk granskning av bolaget och han har aldrig vetat om att innan han kom in i styrelsen så har det historiskt sett förelegat skyldighet att upprätta en kontroll-balansräkning.
Björn bestrider betalningsansvar med hänvisning att det var den tidigare styrelsen som hade skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning och att det i vart fall måste vara ursäktligt att han aldrig vetat om att sådan skyldighet förelegat. Björn anser det orimligt att han skall drabbas av personligt ansvar för ett misstag den tidigare styrelsen begått, särskilt som det är ett misstag han aldrig känt till.
Prisjägarna ser till frågan om betalningsansvar förs till domstol. Sven och Björn anser att tingsrätten måste inse att de har rätt varför de för talan utan ombud. I tingsrätten gör även Sven gällande att det måste vara den tidigare styrelsen som har ansvar för sina misstag. Sven och Björn anser att det är ett ansvar som inte borde kunna ”ärvas” av ny styrelse.
Till Sven och Björns stora förvåning förlorar de målet i tingsrätten. Skulden är numera inte bara 300 000 kr utan också rättegångskostnader med 75 000 kr, då de blev förpliktade att stå motpartens rättegångskostnader.
Sven och Björn och Åke överklagar tingsrättens dom till hovrätten. Numera är det så att för att hovrätten ska ta upp ett överklagande krävs prövningstillstånd i många mål. Sven och Björn beviljas prövningstillstånd och de tror att de fått sådant tillstånd för att hovrätten ansåg att tingsrätten dömt fel.
I hovrätten företräds Sven, Björn och Åke av advokat (gissa vem?). Det hjälpte inte. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Sven Björn och Åke har överklagat hovrättens dom till Högsta Domstolen (HD). HD har ännu inte beslutat om HD ska ta upp målet till prövning.
Ingen prövning i HD
Om HD inte tar upp målet till prövning innebär det att den som kommer in som styrelse-ledamot i ett bolag måste granska bolagets ekonomi historiskt. Som jag ser det bör ny styrelsemedlem granska bolaget tillbaka i tiden till den dag bolaget bildades. Om bolaget någon gång historiskt sett haft ett aktiekapital som varit under halva det registrerade aktiekapitalet måste den nya styrelsemedlemmen kontrollera om bolaget i anledning därav genast upprättat en kontrollbalansräkning. Det räcker dock inte. Dessutom måste den nya styrelsemedlemmen kontrollera om den gamla styrelsen dessutom vidtagit de åtgärder som bör föranledas av en kontrollbalansräkning.
Om ovan nämnd åtgärd aldrig vidtagits bör den nya styrelsemedlemmen hoppa av eller i vart fall känna till risken att bli personligt ansvarig för bolagets skulder vid en eventuell framtida konkurs.
Det bästa är förstås att kontrollera bolaget historiskt innan man godtar att bli ny styrelse-medlem. Redan genom att bli styrelsemedlem har nämligen risken uppkommit att bli ansvarig för bolagets skulder vid en konkurs.
Ovan nämnd situation borde vara ett hinder för att rekrytera kunniga personer till olika bolagsstyrelser. I vart fall i många mindre företag. Men för att det ska vara ett hinder måste förstås nya styrelsemedlemmar känna till rättsläget och det är nog si och så med det.
Om HD tar upp målet
Då kommer rättsläget säkerligen att klarläggas. HD kan komma att dela underinstanserna bedömning. Då måste det till en lagändring som innebär att ny styrelsemedlen inte blir ansvarig hur långt tillbaka i tiden som helst för fel som är begångna av tidigare styrelse.
Det går att lagstifta att ny styrelsemedlem måste granska ett bolag viss tid tillbaka eller enbart från den dag styrelsemedlemmen kliver in i styrelsen.
Personligen anser jag att den som enbart följt råd av en auktoriserad revisor handlat på ett sätt som fråntar den personen personligt ansvar. Det är dock långt ifrån säkert att HD ser på den frågan med samma ögon som undertecknad. HD har dock avseende skattebetalningslagen i ett mål från 1985 ansett att det var ursäktligt när en företagare begick ett allvarligt fel eftersom företagaren hade frågat an advokat hur han skulle agera och agerat utifrån rådet från advokaten.
Allmänheten har rätt att utgå ifrån att advokater ger rätt och lagliga råd. Allmänheten borde också kunna få utgå ifrån att våra revisorer kan aktiebolagslagen eftersom revisorerna ska granska företagare utifrån den lagen och inte minst ge företagare goda råd utifrån den lagen.
Om företagare inte har rätt att lita på sina revisorer är det illa ställt.
Personligen anser jag att dessutom att det är ursäktligt att nya styrelsemedlemmar inte granskar bolagets ekonomi historiskt, annat än om det uppenbart fanns skäl att göra en sådan granskning. Om ett handlande anses ursäktligt blir det inte personligt ansvar enligt aktiebolagslagen.
Ursäktligt handlande
Det kan vara att en styrelsemedlem begärt att kontrollbalansräkning ska upprättas, men blivit nedröstad av övriga i styrelsen. Det kan vara att en styrelsemedlem inte kunnat handla på grund av laga förhinder såsom svår sjukdom.
Det kan nog tänkas även andra fall där ett handlande anses ursäktligt. Det händer exempelvis att en styrelsemedlem blir vilseledd av medvetet felaktig information från andra personer i företaget. Eller kanske genom felaktig rådgivning av en advokat. Advokater och revisorer är inte felfria, men vilken yrkeskategori är felfria? Ingen är nog svaret på den frågan.
Pingad på intressant
lördag 15 januari 2011
Prisjägare – en fara för många företagare vid konkurs
Prisjägare är ett ord som förknippas med Vilda Västern. Prisjägare var personer som sökte efterlysta. Död eller levande stod det inte sällan om den efterlyste på affischer uppsatta lite varstans, som vid den lokala saloonen och utanför sheriffens kontor.
Nu har vi prisjägare i Sverige. De söker ”efterlysta” företagare i alla de konkurser som hanteras i Sverige. Finns det något att hämta efter en konkurs? Ja, är svaret(än så länge).
Vid en konkurs blir det sällan eller aldrig utdelning till oprioriterade fordringsägare. Det är dessa fordringsägare som prisjägarna tar kontakt med. Jag ska redovisa vad jag menar med ett konkret exempel.
Kalle och Johan äger bolaget Korv AB. Bolaget går dock dåligt en länge tid och till slut är konkursen oundviklig.
Vid konkursen har bolaget Korv AB flera obetalade leverantörskulder. En leverantör som inte fått betalt är Korv Grossist AB avseende en fordran om 100 000 kr. I konkursen blir det ingen utdelning till leverantörerna, varför skulden om 100 000 kr inte regleras i konkursen.
Prisjägarna får reda på ovan nämnt faktum och väljer därefter att studera Korv AB:s hantering av ovan nämnd skuld om 100 000 kr. Prisjägarna vill ta reda på om skulden uppkommit efter det att Korv AB:s halva aktiekapital understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet. Det registrerade aktiekapitalet var 100 000 kr.
Av handlingar i konkursen kan Prisjägarna konstatera att hela skulden om 100 000 kr uppkommit efter att halva aktiekapitalet var förbrukat.
När mer än halva aktiekapitalet är förbrukar uppkommer en skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning genast. Någon sådan upprättades dock aldrig av Kalle och Johan.
De hade fullt upp med annat, såsom att försöka rädda företaget från konkurs.
De två omständigheterna att skulden uppkom efter att halva aktiekapitalet var förbrukat och att ingen kontrollbalansräkning blev upprättad innebär enligt aktiebolagslagen att styrelsen(och vissa andra personer i företaget förutom styrelsen) blir personligt ansvarig för skulden.Det vet prisjägarna.
När Prisjägarna tagit fram ovan nämnd information kontaktar de Korv Grossist AB och berättar att de kan driva in skulden mot att de erhåller 50 % av fordran, i vårt exempel således 50 000 kr.
Hur Prisjägarna för en diskussion om rättegångskostnader är oklart, men sannolikt tar Prisjägarna bara arvode vid framgång och då tas arvodet nog ut endast från motparten efter den förväntande segern. För prisjägarna förväntar sig alltid att segra.
Efter att prisjägarna fått Korv Grossist AB som klient får Kalle och Johan en faktura på 100 000 kr samt viss ränta på den fakturan. Prisjägarna förklarar att det bara är att betala annars går kravet till fogden. Bestrids kravet utlovas en framtida process.
Kalle och Johan väljer att bestrida kravet. De förlorar processen. Prisjägarna har nämligen – i likhet med prisjägarna på Vilda Västerns tid - lagen på sin sida.
Finns det undantag från ovan nämnda regel? Ja, men det finns också en hel del oklarheter.
Du som vill ha mer utförlig information ska följa min blogg den närmaste tiden. Jag ska berätta mer utförligt vad som gäller, men också vad som fortfarande är oklart.
Pingad på intressant
Nu har vi prisjägare i Sverige. De söker ”efterlysta” företagare i alla de konkurser som hanteras i Sverige. Finns det något att hämta efter en konkurs? Ja, är svaret(än så länge).
Vid en konkurs blir det sällan eller aldrig utdelning till oprioriterade fordringsägare. Det är dessa fordringsägare som prisjägarna tar kontakt med. Jag ska redovisa vad jag menar med ett konkret exempel.
Kalle och Johan äger bolaget Korv AB. Bolaget går dock dåligt en länge tid och till slut är konkursen oundviklig.
Vid konkursen har bolaget Korv AB flera obetalade leverantörskulder. En leverantör som inte fått betalt är Korv Grossist AB avseende en fordran om 100 000 kr. I konkursen blir det ingen utdelning till leverantörerna, varför skulden om 100 000 kr inte regleras i konkursen.
Prisjägarna får reda på ovan nämnt faktum och väljer därefter att studera Korv AB:s hantering av ovan nämnd skuld om 100 000 kr. Prisjägarna vill ta reda på om skulden uppkommit efter det att Korv AB:s halva aktiekapital understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet. Det registrerade aktiekapitalet var 100 000 kr.
Av handlingar i konkursen kan Prisjägarna konstatera att hela skulden om 100 000 kr uppkommit efter att halva aktiekapitalet var förbrukat.
När mer än halva aktiekapitalet är förbrukar uppkommer en skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning genast. Någon sådan upprättades dock aldrig av Kalle och Johan.
De hade fullt upp med annat, såsom att försöka rädda företaget från konkurs.
De två omständigheterna att skulden uppkom efter att halva aktiekapitalet var förbrukat och att ingen kontrollbalansräkning blev upprättad innebär enligt aktiebolagslagen att styrelsen(och vissa andra personer i företaget förutom styrelsen) blir personligt ansvarig för skulden.Det vet prisjägarna.
När Prisjägarna tagit fram ovan nämnd information kontaktar de Korv Grossist AB och berättar att de kan driva in skulden mot att de erhåller 50 % av fordran, i vårt exempel således 50 000 kr.
Hur Prisjägarna för en diskussion om rättegångskostnader är oklart, men sannolikt tar Prisjägarna bara arvode vid framgång och då tas arvodet nog ut endast från motparten efter den förväntande segern. För prisjägarna förväntar sig alltid att segra.
Efter att prisjägarna fått Korv Grossist AB som klient får Kalle och Johan en faktura på 100 000 kr samt viss ränta på den fakturan. Prisjägarna förklarar att det bara är att betala annars går kravet till fogden. Bestrids kravet utlovas en framtida process.
Kalle och Johan väljer att bestrida kravet. De förlorar processen. Prisjägarna har nämligen – i likhet med prisjägarna på Vilda Västerns tid - lagen på sin sida.
Finns det undantag från ovan nämnda regel? Ja, men det finns också en hel del oklarheter.
Du som vill ha mer utförlig information ska följa min blogg den närmaste tiden. Jag ska berätta mer utförligt vad som gäller, men också vad som fortfarande är oklart.
Pingad på intressant
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)