Vårdnadstvister och ibland skrämmande handläggning av socialsekreterare

Vårdnadstvister idag handlar oftast hos vem av föräldrarna barnet ska bo. Gemensam vårdnad är huvudregeln. Men i vissa fall är ensam vårdnad för en av föräldrarna den bästa lösningen.

Vårdnadsmålet inleds med att en av föräldrarna inger en stämningsansökan. I den handlingen brukar det nästan alltid finnas med en begäran om ett eller flera interimistiska beslut. Med det avses beslut från tingsrätten som gäller omedelbart och som gäller till tingsrätten beslutar annat exempelvis genom den kommande slutliga domen.

När det finns med ett interimistiskt yrkande sätter tingsrätten ut målet relativt omgående till förhandling. Inför den förhandlingen inhämtar tingsrätten ett s k snabbyttrande från berörd kommun d v s den kommun där föräldrarna bor. Om föräldrarna bor i olika kommuner kan det bli fråga om att inhämta två snabbyttranden.

I snabbyttrandet står det ofta om föräldrarna tidigare haft kontakt med kommunen och om föräldrarna finns med i belastningsregistret.

Det som är faran med snabbyttrandena är dock att vissa socialsekreterare på det stadiet är överambitiösa och tar in okritiskt granskad information. Jag förklarar enklast vad jag menar genom ett fall från verkligheten.

I ett vårdnadsmål där jag företräder mamman inkom ett snabbyttrande några dagar innan förhandlingen. Den socialsekreterare som skrev det yttrandet valde att även yttra sig om pappans och mammans lämplighet som föräldrar. Det som egentligen ska utredas genom en omfattande vårdnadsutredning, som brukar ta minst fyra månader att genomföra.

Kommunen i fråga - via socialsekreteraren - skrev att mamman inte kunde ta hand om sig själv och därför inte heller om dottern som ännu inte hade fyllt 1 år. Det stod att mamman inte klarade av så enkla saker som att laga mat och städa hemma. Kommunen påpekade vidare att pappan hade arbete och att mamman var arbetslös. Av snabbyttrandet fick man vidare veta att det hos mamman var stökigt och smutsigt samt att mamman led av en psykisk sjukdom, som påverkade hennes förmåga att vara mamma.

Mamman hade flyttat från den kommun det handlar om till Skellefteå kommun under det pågående målet. Den andra kommunen hade därför till Skellefteå kommun skickat en orosanmälan med innebörd att barnet och modern (min klient) levde i misär i Skellefteå.

I den situation jag nu nämner skulle tingsrätten ta ett interimistiskt beslut. Jag insåg att domstolen i den kommun det handlar om skulle döma som socialnämnden uppenbarligen ansåg vara rätt, d v s till pappans fördel. Min klient insåg också att handlingarna från socialnämnden omöjliggjorde chansen att få det interimistiska beslutet på sin sida. Min klient berättade dock att hon är en bra mamma och att hon kan ta hand om sig själv och barnet samt att hon alltid har ordning och reda hemma.

Eftersom jag och min klient visste hur rätten skulle döma interimistiskt fann vi för gott att komma överens med pappan (via hans ombud) om att barnet tills vidare (under den tid det tar att göra en vårdnadsutredning i praktiken) skulle få bo hos pappan, men först efter viss inskolning. Barnet hade vuxit upp med mamman och därför krävdes det viss inskolning
innan barnet kunde överlämnas till pappan.

Inskolningen skulle ske under fem dagar, men pappan kom inte första dagen. Dag två, tre och fyra var pappan hos barnet vid några kortare tillfällen. Femte dagen – tidigt på morgonen – ville pappan åka med barnet till sin kommun, men mamman sa nej. Inskolningen var inte klar. I vredesmod lämnade pappan Skellefteå.

Skellefteå kommun som fått in en orosanmälan från en annan kommun om mamman och hennes förmåga att ta hand om barnet gjorde förstås en egen utredning. Den inleddes med ett oanmält besök hos mamman av en av cheferna på socialnämnden. Den kvinnliga chefen kunder konstatera att det var mycket rent och fint hos mamman och att mamman var frisk och kapabel att ta hand om sitt eget barn. Skellefteå kommun skrev därför en utredning som endast talade till mammans fördel.

Dagiset i Skellefteå blev tillfrågade och de hade bara positiva ord att säga om min klient i hennes egenskap av mamma och dagispersonalen intygade skriftligen att barnet mådde mycket bra och att min klient bara visat goda egenskaper som mamma.

Efter att ha fått ovan nämnda positiva omdömen om klienten började jag utreda varför det kunde stå så mycket negativt om klienten i snabbyttrandet. Svaret är skrämmande och gör mig upprörd.

Kommunen hade fått in bilder på en smutsig och stökig lägenhet. Bilderna var dock inte från mammans lägenhet. Bilderna var från pappans lägenhet. Pappan hade dock förklarat att det inte var han som hade smutsat ned lägenheten eller stökat till i lägenheten. Pappan hade skyllt ifrån sig på mamman. Den socialsekretare som skrev snabbyttrandet litade i det avseendet på pappans uppgifter och skrev därför att mamman var den som hade det smutsigt och stökigt.

Pappan hade vidare sagt att mamman inte kunde ta hand om sig själv och barnet och att mamman inte klarade elementära ting som att laga mat och städa. Socialsekreteraren som skrev snabbyttrandet godtog dessa uppgifter som sanning.

Pappan förklarade att mammans oförmåga att ta hand om sig själv och barnet berodde på en psykisk störning. Socialsekreteraren godtog också den förklaringen som sanning.

Det var helt enkelt så att socialsekreteraren tog för givet att pappan höll sig till sanningen.

Sanningen i målet kommer att komma fram, men det först i samband med den kommande huvudförhandlingen. Då går det att presentera bevisning som visar hur bra min klient är som mamma. För det är hon. Hon är mycket lämplig som mamma. Det inledande snabbyttrandet från kommunen har dock ställt till det och medfört problem som jag inte närmare kan gå in på. Med det är problem som vi håller på att lösa.

Jag är inte upprörd över att pappan ljugit om mamman och hennes omsorgsförmåga. Jag är inte upprörd över att pappan ljugit om att mamman smutsat ned och stökat till hans lägenhet.
Det är nämligen inte ovanligt att en förälder medvetet försöker smutskasta andra föräldern i en vårdnadstvist. Jag är dock upprörd över att en kommun i ett yttrande till en domstol kan skriva att en mamma är olämplig som mamma när det - i efterhand - visar sig att enda källan till den informationen enbart är information från pappan. Hade det framgått av snabbyttrandet att enda källan till den negativa informationen var pappan så hade det nu funnits ett första interimistiskt beslut till förmån för mamman.

Det första interimistiska beslutet

Det beslutet avgör många gånger hur målet slutar. Därför är det en och annan förälder som ljuger om den andra föräldern. Det är så och kommer nog alltid vara så. Det är dock av stor vikt att kommunen inledningsvis enbart berättar om fakta kommunen känner till. Den ena partens ord är inte fakta, det är en partsinlaga som parten ska lägga fram till domaren.

Det som hänt i detta ärende är ändå ganska ovanligt i vårdnadstvister, men det är en viktig påminnelse om att alltid granska källan till den information som man får ta del av. Källan kan nämligen ha anledning att sprida falsk information, vilket innebär att sådan information alltid bör föranleda kritisk granskning.

Det är dock så att man inte vill tro att kommuner – socialsekreterare – är så naiva att de tror på vad ena parten har att berätta utan att ens höra andra parten först. Det är inte kommunens roll i en vårdnadstvist. Om kommunen hör båda parterna bör de förstås redovisa vad båda har att berätta och om kommunen inte tror på ena parten i ett eller annat avseende bör kommunen redovisa vad denna misstro beror på.

Kan advokater misstro sina klienter? Ja, men sådana diskussioner för i så fall advokaten alltid enskilt med sin klient. Vill klienten därefter byta advokat har klienten alltid den möjligheten. Utåt ska advokaten aldrig visa misstro mot sin klient. Det ingår i advokatens yrkesroll att alltid stötta klienten. Att stötta en klient är dock inte att alltid vara okritisk till vad klienten har att berätta. Det den egna advokaten ifrågasätter lär även motpartens advokat att ifrågasätta och sannolikt även domstolen. Därför är det av vikt att föra en dialog med klienten som förbereder klienten på vad klienten kan vänta sig för ifrågasättande frågor från motpartsombud och domare.

Mål i våra domstolar kan vara dispositiva eller indispositiva. Med dispositiva mål avses mål där parterna får förlikas och i indispositiva mål gäller det motsatta. Vårdnadsmål är indispositiva. Det betyder för att tala fotbollsspråk att domaren i dispositiva mål ska låta spelarna (parterna) spela boll utan att domaren gör annat än dömer i målet. I indispositiva mål är domaren också en av spelarna i matchen och får därför ställa de frågor domaren anser lämpligt för att matchen ska sluta med seger för ”rätt” spelare (part). ”Rätt” spelare är förstås i domarens perspektiv den förälder hos vilken barnet får det bäst, vilket ofta är allt annat än lätt att bedöma.

Pingad på intressant

Yppandeförbud - alltid lika med ett-noll till polis / åklagare?

Du som i likhet med många andra ser på TV och läser tidningar kan inte ha undgått att läsa om olika brott och brottslingar långt innan det finns en fällande dom eller ens ett åtal.

Nu står det om EVA-fallet. Det går att läsa mycket om den 51-åring som sedan ett tag sitter häktad. De som skriver om fallet hänvisar till sina ”källor”.

Den 51 åriga personens försvarare säger ingenting. Advokaten har yppandeförbud d v s advokaten får inte uttala sig alls. Advokater respekterar den formen av förbud och uttalar sig därför inte i media, annat än om sådant som med säkerhet inte omfattas av yppandeförbudet.

De som läcker till media måste dock vara personer med insyn i förundersökningen och vad de läcker ut kanske beror på eget intresse. Eller att de får betalt av media för att lämna ut sekretessbelagd information, men det är förstås också en form av eget intresse.

Eget intresse kan vara att få den som sitter häktad att framstå som skyldig för att på så sätt lättare få den personen omhäktad. Omhäktning leder till längre utredningstid under vilken den misstänkte står under daglig tillsyn och befinner sig under stor psykisk press. Eget intresse kan vara att för media förklara att vi (polisen) gör ett bra arbete och få det att framstå som att det bara är en tidsfråga innan nödvändig bevisning finns för ett åtal. Eget intresse kan förstås också att få betalt för att lämna ut sekretessbelagd information.

Många jag umgås ”vet” redan ”tack vare” media att 51 åringen är skyldig. De ”vet” att han är en styckmördare. Men vad vet de egentligen? De vet att Eva är mördad, men ingen bevisning har läckt ut som visar att 51 åringen är skyldig. Fanns sådan bevisning skulle det sannolikt redan ha skrivits om den bevisningen.

Det går dock att läsa att 51 åringen är en kallblodig person eftersom han ännu inte brutit ihop. Läckorna och vissa experter menar att han borde ha brutit ihop för länge sedan. Men kanske är det så att 51 åringen har ett gott samvete d v s är oskyldig och därför är vid relativt gott mod. 51 åringen kanske utgår ifrån att han inte kan fällas om han är oskyldig. Så resonerar kanske den som litar på att vår lagstiftning fungerar.

Om bevisning framkommer som visar att 51 åringen är skyldig kommer ha att få sitt straff. Om sådan bevisning inte framkommer gissar jag att 51 åringens ”helvete” på jorden börjar den dag han sätts på fri fot. Då om någonsin kommer han att få uppleva vilken information som läckt ut om honom. Det vet han nog inte än på grund av att han hålls isolerad. Då kommer han att få uppleva att media kommer följa varje steg han tar ett bra tag framåt i tiden. Då kommer han att få uppleva att många tror att han är skyldig, kanske även närstående. För media skulle väl inte skriva om någon som är oskyldig? Så resonerar en hel del ”vanliga” människor.

Det jag vet om 51 åringen är ingenting annat än att han nog hade en relation till Eva. Men finns det mer än så som föranlett misstanke om styckmord? Om inte är det skrämmande att fallet redan nu fått sådan uppmärksamhet enbart riktad mot 51 åringen.

Med 1-0 till polis/åklagare menar jag att polisen genom att lämna ut sekretessbelagd information gett domstolen en bild av 51 åringen som kanske inte alls är sann. Den möjligheten kanske advokaten också har, men då måste advokaten bryta mot yppandeförbudet. Det gör sällan eller aldrig advokater. Vi följer spelreglerna till punkt
och pricka. Dessutom är knappast media intresserade att skriva något gott om 51 åringen eftersom han kan vara skyldig till mord. Men även om 51 åringen blir friad eller inte åtalad lär media aldrig skriva gott om 51 åringen. Inte ens om det skulle visa sig att polisen hittar någon annan som är skyldig. Då försvinner 51 åringen endast bort från media som en person som det inte längre finns intresse att skriva om.

Jag har skrivit det förut. Rapport och Aktuellt börjar och avslutar varje nyhetssändning med att säga god kväll. Däremellan berättar de varför det inte är en god kväll. Eller hur? Jag vet föräldrar som förbjuder barn att se vissa filmer som inte alls är skrämmande. Samma föräldrar brukar låta barnen se Rapport och Aktuellt, som om nyheterna inte nästan varje dag vore skrämmande i sig.

Läcka? Det är en liknelse för att lämna ut hemlig information. Det är vanligt med liknelser i samhället. Moderaterna skriver gärna att det finns ”hinder” för företagandet när de menar att skattetrycket är för högt eller att det finns en svår ”tröskel” att ta sig över när de menar att
det finns alldeles för många blanketter att hålla reda på när det gäller söka olika bidrag från EU. Socialdemokraterna talar ofta med ord som ”klyftor” mellan oss när de menar att vissa har alldeles för bra inkomster jämfört med andra i samhället. Det finns många liknelser att hålla reda på. Högern gillar i det avseende att jämföra med olika hinder och sossarna med att det borde finnas mer ”goda” regler för att förhindra olika klyftor mellan oss.

Pingad på intressant

Prisjägarna – del II

Ni som läste min senaste blogg fick viss information om den legala ”jakt” som pågår på många företagare personligen efter en konkurs.

Det är en ”jakt” som är tillåten, dock inte enligt god advokatsed. Därför finns det inte heller någon advokat som ägnar sig åt sådan ”jakt”.

För att förstå vad jag ovan kort beskrivit kommer jag nedan att lämna ett konkret exempel från det verkliga livet där jag endast ändrat på några mindre oväsentliga detaljer, som exempelvis namnen på berörda personer.

Den som äger ett aktiebolag tror ofta att det är en garanti för att slippa personligt ansvar för bolagets skulder. Det är ingen garanti. Skattebetalningslagen är ett exempel på att det inte är en garanti. Orimligheter i skattebetalningslagen ska jag ta upp i någon blogg under detta år. Det är egentligen ingen orimlighet i skattebetalningslagen. Det orimliga är ibland skatteverkets praktiska hantering vid skatterevisioner, som inte är lika för alla.

Den ”jakt” jag skriver om är ett resultat av vår aktiebolagslag. Jag vill påstå att lagens syfte är gott, men att lagstiftningen i sig numera fått andra konsekvenser än vad lagstiftaren tänkt sig in i. Det är dessa negativa konsekvenser som jag och många med mig anser vara fel. Ändring kan ske genom praxis från HD eller ändring av lagen.

Först något om det goda syftet.

Det goda syftet

Ingen ska kunna handla via ett aktiebolag på obestånd och tro att det den vägen går att komma över varor och tjänster gratis. Det är därför det finns bestämmelser om personligt ansvar för styrelsen i bolaget. På så sätt måste det vara. Det är en bra bestämmelse.

Vad är då problemet?

Problemet (eller problemen)

Många aktiebolag som finns idag har köpts ”tomma”. Bolaget har varit tömt på såväl tillgångar som skulder när bolaget köpts av en (blivande) företagare. Det första rådet företagaren fått av revisorn är att återställa aktiekapitalet. Företagaren har därför återställt aktiekapitalet samma dag som företagaren köpte bolaget. Många gånger har företagaren inte bara återställt aktiekapitalet utan även tillfört betydligt mer kapital än så.

Från det verkliga livet kan följande exempel nämnas.

Sven har på inrådan av sin revisor Kristina köpt ett ”tomt” bolag. Kristina har varit noga med att betona att Sven direkt måste återställa aktiekapitalet, vilket Sven gör omgående. Sven tillför dessutom ytterligare 200 000 kr till bolaget. Sven köpte bolaget den 1 december 2003 och samma dag tillförde han bolaget 100 000 kr motsvarande registrerat aktiekapital, dessutom tillförde han ytterligare kapital om 200 000 kr

Sven är från första dagen styrelsemedlem i sitt eget bolag, men vet att det behövs ytterligare en i styrelsen. Sven har därför innan han köpte bolaget kontaktat goda vännen Björn - dels för Björn är en god vän, men framförallt för att Björn är en skicklig företagare - och frågat Björn om han kan vara med i styrelsen. Björn vill innan han svarar på den frågan först få full insyn i bolaget framtida planer och inte minst bolagets ekonomi.

Det hålls ett möte i början av 2004 där Sven redovisar att bolagets ekonomi är god. Björn och frågar inget om bolaget ekonomi historiskt utan granskar enbart nuet. Björn får också veta att bolaget inte har en enda krona i skuld. Vid mötet accepterar Björn anbudet att bli styrelsemedlem.

Sven och Björn ser ljust på företagets framtid. Första tiden går allt bra och bolaget har inga ekonomiska problem. Bolaget köper vissa varor och tjänster från egna leverantörer.

En dag händer dock det tråkiga att företagets viktigaste kund – helt oväntat för Sven och Björn - ställer in sina betalningar varefter det företaget går konkurs. Det innebar för Svens bolag en så stor kundförlust att bolaget måste försättas i konkurs.

Sven och Björn ser ingen personlig oro i anledning av konkursen, men tycker det naturligtvis är tråkigt att flera av deras egna leverantörer inte fått betalt för sina varor och tjänster. När bolaget köpte varor och tjänster - som kvarstod obetalade vid och efter konkursen - var bolaget inte på obestånd. Bolaget köpte ingenting efter det att halva aktiekapitalet var förbrukat och Sven och Björn hade dessutom genast upprättat en kontrollbalansräkning.

Vid konkursen fick – som vanligt – leverantörerna ingen utdelning. Flera år efter konkursen dök dock Prisjägarna upp. De tog reda på att när Sven köpte bolaget var aktiekapitalet förbrukat samt att den tidigare styrelsen aldrig upprättat någon kontrollbalansräkning. Det innebär – i vart fall enligt nuvarande praxis - att även den nya styrelsen har personligt ansvar för bolagets samtliga skulder.

Prisjägarna kontaktar samtliga leverantörer och frågar om de vill ha hjälp med att driva in fordringarna mot ”skäliga” 50 % av det belopp de kan driva in. Flera leverantörer nappar på anbudet. Prisjägarna vänder sig därefter mot Sven och Björn och Åke för att driva in (leverantör) skulder om låt säga 300 000 kr.

Sven visste att bolagets aktiekapital var förbrukat när han köpte bolaget, men han hade fått veta av sin revisor att det var riskfritt för honom att köpa bolaget bara han omgående återställde aktiekapitalet. Sven bestrider därför betalningsansvar. Han anser att hans revisor måste veta vad som är rätt.

Björn granskade bolagets ekonomi när han kom in i styrelsen. Då var aktiekapitalet intakt. Björn gjorde ingen historisk granskning av bolaget och han har aldrig vetat om att innan han kom in i styrelsen så har det historiskt sett förelegat skyldighet att upprätta en kontroll-balansräkning.

Björn bestrider betalningsansvar med hänvisning att det var den tidigare styrelsen som hade skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning och att det i vart fall måste vara ursäktligt att han aldrig vetat om att sådan skyldighet förelegat. Björn anser det orimligt att han skall drabbas av personligt ansvar för ett misstag den tidigare styrelsen begått, särskilt som det är ett misstag han aldrig känt till.

Prisjägarna ser till frågan om betalningsansvar förs till domstol. Sven och Björn anser att tingsrätten måste inse att de har rätt varför de för talan utan ombud. I tingsrätten gör även Sven gällande att det måste vara den tidigare styrelsen som har ansvar för sina misstag. Sven och Björn anser att det är ett ansvar som inte borde kunna ”ärvas” av ny styrelse.

Till Sven och Björns stora förvåning förlorar de målet i tingsrätten. Skulden är numera inte bara 300 000 kr utan också rättegångskostnader med 75 000 kr, då de blev förpliktade att stå motpartens rättegångskostnader.

Sven och Björn och Åke överklagar tingsrättens dom till hovrätten. Numera är det så att för att hovrätten ska ta upp ett överklagande krävs prövningstillstånd i många mål. Sven och Björn beviljas prövningstillstånd och de tror att de fått sådant tillstånd för att hovrätten ansåg att tingsrätten dömt fel.

I hovrätten företräds Sven, Björn och Åke av advokat (gissa vem?). Det hjälpte inte. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Sven Björn och Åke har överklagat hovrättens dom till Högsta Domstolen (HD). HD har ännu inte beslutat om HD ska ta upp målet till prövning.

Ingen prövning i HD

Om HD inte tar upp målet till prövning innebär det att den som kommer in som styrelse-ledamot i ett bolag måste granska bolagets ekonomi historiskt. Som jag ser det bör ny styrelsemedlem granska bolaget tillbaka i tiden till den dag bolaget bildades. Om bolaget någon gång historiskt sett haft ett aktiekapital som varit under halva det registrerade aktiekapitalet måste den nya styrelsemedlemmen kontrollera om bolaget i anledning därav genast upprättat en kontrollbalansräkning. Det räcker dock inte. Dessutom måste den nya styrelsemedlemmen kontrollera om den gamla styrelsen dessutom vidtagit de åtgärder som bör föranledas av en kontrollbalansräkning.


Om ovan nämnd åtgärd aldrig vidtagits bör den nya styrelsemedlemmen hoppa av eller i vart fall känna till risken att bli personligt ansvarig för bolagets skulder vid en eventuell framtida konkurs.

Det bästa är förstås att kontrollera bolaget historiskt innan man godtar att bli ny styrelse-medlem. Redan genom att bli styrelsemedlem har nämligen risken uppkommit att bli ansvarig för bolagets skulder vid en konkurs.

Ovan nämnd situation borde vara ett hinder för att rekrytera kunniga personer till olika bolagsstyrelser. I vart fall i många mindre företag. Men för att det ska vara ett hinder måste förstås nya styrelsemedlemmar känna till rättsläget och det är nog si och så med det.

Om HD tar upp målet

Då kommer rättsläget säkerligen att klarläggas. HD kan komma att dela underinstanserna bedömning. Då måste det till en lagändring som innebär att ny styrelsemedlen inte blir ansvarig hur långt tillbaka i tiden som helst för fel som är begångna av tidigare styrelse.
Det går att lagstifta att ny styrelsemedlem måste granska ett bolag viss tid tillbaka eller enbart från den dag styrelsemedlemmen kliver in i styrelsen.

Personligen anser jag att den som enbart följt råd av en auktoriserad revisor handlat på ett sätt som fråntar den personen personligt ansvar. Det är dock långt ifrån säkert att HD ser på den frågan med samma ögon som undertecknad. HD har dock avseende skattebetalningslagen i ett mål från 1985 ansett att det var ursäktligt när en företagare begick ett allvarligt fel eftersom företagaren hade frågat an advokat hur han skulle agera och agerat utifrån rådet från advokaten.

Allmänheten har rätt att utgå ifrån att advokater ger rätt och lagliga råd. Allmänheten borde också kunna få utgå ifrån att våra revisorer kan aktiebolagslagen eftersom revisorerna ska granska företagare utifrån den lagen och inte minst ge företagare goda råd utifrån den lagen.
Om företagare inte har rätt att lita på sina revisorer är det illa ställt.

Personligen anser jag att dessutom att det är ursäktligt att nya styrelsemedlemmar inte granskar bolagets ekonomi historiskt, annat än om det uppenbart fanns skäl att göra en sådan granskning. Om ett handlande anses ursäktligt blir det inte personligt ansvar enligt aktiebolagslagen.

Ursäktligt handlande

Det kan vara att en styrelsemedlem begärt att kontrollbalansräkning ska upprättas, men blivit nedröstad av övriga i styrelsen. Det kan vara att en styrelsemedlem inte kunnat handla på grund av laga förhinder såsom svår sjukdom.

Det kan nog tänkas även andra fall där ett handlande anses ursäktligt. Det händer exempelvis att en styrelsemedlem blir vilseledd av medvetet felaktig information från andra personer i företaget. Eller kanske genom felaktig rådgivning av en advokat. Advokater och revisorer är inte felfria, men vilken yrkeskategori är felfria? Ingen är nog svaret på den frågan.



Pingad på intressant

Prisjägare – en fara för många företagare vid konkurs

Prisjägare är ett ord som förknippas med Vilda Västern. Prisjägare var personer som sökte efterlysta. Död eller levande stod det inte sällan om den efterlyste på affischer uppsatta lite varstans, som vid den lokala saloonen och utanför sheriffens kontor.

Nu har vi prisjägare i Sverige. De söker ”efterlysta” företagare i alla de konkurser som hanteras i Sverige. Finns det något att hämta efter en konkurs? Ja, är svaret(än så länge).

Vid en konkurs blir det sällan eller aldrig utdelning till oprioriterade fordringsägare. Det är dessa fordringsägare som prisjägarna tar kontakt med. Jag ska redovisa vad jag menar med ett konkret exempel.

Kalle och Johan äger bolaget Korv AB. Bolaget går dock dåligt en länge tid och till slut är konkursen oundviklig.

Vid konkursen har bolaget Korv AB flera obetalade leverantörskulder. En leverantör som inte fått betalt är Korv Grossist AB avseende en fordran om 100 000 kr. I konkursen blir det ingen utdelning till leverantörerna, varför skulden om 100 000 kr inte regleras i konkursen.

Prisjägarna får reda på ovan nämnt faktum och väljer därefter att studera Korv AB:s hantering av ovan nämnd skuld om 100 000 kr. Prisjägarna vill ta reda på om skulden uppkommit efter det att Korv AB:s halva aktiekapital understigit hälften av det registrerade aktiekapitalet. Det registrerade aktiekapitalet var 100 000 kr.

Av handlingar i konkursen kan Prisjägarna konstatera att hela skulden om 100 000 kr uppkommit efter att halva aktiekapitalet var förbrukat.

När mer än halva aktiekapitalet är förbrukar uppkommer en skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning genast. Någon sådan upprättades dock aldrig av Kalle och Johan.
De hade fullt upp med annat, såsom att försöka rädda företaget från konkurs.
De två omständigheterna att skulden uppkom efter att halva aktiekapitalet var förbrukat och att ingen kontrollbalansräkning blev upprättad innebär enligt aktiebolagslagen att styrelsen(och vissa andra personer i företaget förutom styrelsen) blir personligt ansvarig för skulden.Det vet prisjägarna.

När Prisjägarna tagit fram ovan nämnd information kontaktar de Korv Grossist AB och berättar att de kan driva in skulden mot att de erhåller 50 % av fordran, i vårt exempel således 50 000 kr.

Hur Prisjägarna för en diskussion om rättegångskostnader är oklart, men sannolikt tar Prisjägarna bara arvode vid framgång och då tas arvodet nog ut endast från motparten efter den förväntande segern. För prisjägarna förväntar sig alltid att segra.

Efter att prisjägarna fått Korv Grossist AB som klient får Kalle och Johan en faktura på 100 000 kr samt viss ränta på den fakturan. Prisjägarna förklarar att det bara är att betala annars går kravet till fogden. Bestrids kravet utlovas en framtida process.

Kalle och Johan väljer att bestrida kravet. De förlorar processen. Prisjägarna har nämligen – i likhet med prisjägarna på Vilda Västerns tid - lagen på sin sida.

Finns det undantag från ovan nämnda regel? Ja, men det finns också en hel del oklarheter.

Du som vill ha mer utförlig information ska följa min blogg den närmaste tiden. Jag ska berätta mer utförligt vad som gäller, men också vad som fortfarande är oklart.

Pingad på intressant

Framför eller bakom?

Det sägs att advokaten ska stå bakom sin klient. Jag delar inte den uppfattningen. Advokaten ska alltid stå framför klienten. De advokater som står framför sina klienter är de advokater som ofta kritiseras, men aldrig av klienten. Klienter vill alltid – utan undantag – ha en advokat som vågar stå framför klienten.

Vad som är skillnaden på framför och bakom? En gång i min ungdom frågade en kompis mig om jag kunde stå bakom honom vid ett bråk som hade uppstått mellan kompisen och en för mig helt okänd person. Självklart svarade jag. Jag kommer att stå bakom dig. Långt bakom dig. Så långt bort att jag slipper vara delaktig. Om jag stått framför kompisen hade jag sannolikt fått ta första smällen för något jag inte var inblandad i.

Som advokat är jag inblandad i mina klienters ärenden. Alltid, utan undantag. Då måste jag våga ta ställning till fördel för klienten. Med att stå bakom klienten menar jag att advokaten inte vågar engagera sig i ärendet, utan vill vara neutral. Neutral? Det är ett bra ord för oss svenskar i många sammanhang. Blir det krig på jorden förutom i Sverige är vi neutrala. Vi vill stå bakom. Så långt bakom att vi inte blir inblandade.

Ordet neutral betyder ofta samma sak som likgiltig. Ordet neutral är oftast en ursäkt att inte behöva bry sig. Om du ser två personer du inte känner i ett bråk lägger du dig inte i det bråket. Du förhåller dig neutral för att du inte bryr dig.

Om den ena i bråket är vuxen och den andra är ett barn är det svårare att vara neutral, men är du på ICA och får bevittna ett bråk mellan mamma 30+ och dottern 7 år väljer du kanske som de flesta att vara neutral, trots att du inser vem som borde kunna hantera situationen på ett vuxet sätt.

Neutral är således ofta att inte våga eller orka engagera sig. Ibland är det rätt att inte våga engagera sig. Det handlar om situationer där engagemang kan skada den som vågar engagera sig. Som för den som vågar lägga sig i under en pågående misshandel.

En advokat måste lägga sig i sina egna fall. Våga stå framför klienten och ta ”en och annan smäll.” Det är den delen av advokatyrket som både stärker och tar på hälsan.

Jag kan nämna namnet på en advokat som i mina ögon alltid står framför klienten. Nej, jag tänker inte skryta. Det är en advokat som många retar sig på. Hans namn är Leif Silbersky. De som retar sig på honom gör det för att han alltid står framför sina klienter. Så som det alltid borde vara.

Den dag advokater väljer att stå långt bakom sina egna klienter behövs inga advokater. Då är det bättre att klienterna för sin egen talan.

Ni får dock inte missförstå mig. Att stå framför klienten betyder aldrig att försvara ett brott. Det handlar om att försvara en person som begått ett brott eller en person som är oskyldig till anklagelsen om brott. Det är försvararens roll. Försvararens roll är också att förstå vad som är bäst för klienten. För en klient med alkoholproblem är det många gånger bra att dömas för brott och få påföljden vård för sina alkoholproblem.

Många klienter mår mycket bättre av att få erkänna än att bli frikänd. Den bästa advokaten
är inte den advokat som få flest friande domar. Den bästa advokaten är den som har flest nöjda klienter.

Klienterna är advokatkårens uppdragsgivare (inte arbetsgivare) Det är viktigt att förstå att klienterna inte är advokaternas arbetsgivare. Advokaten är en självständig uppdragstagare. Det är av vikt att veta att advokaten inte heller har domstolarna, åklagarna eller polisen som arbetsgivare. Advokaten står alltid självständig mot klienterna, mot domstolarna, mot åklagarna, mot pressen o s v. På så sätt klarar advokaten den svåra yrkesrollen att stå framför sina klienter.

Men advokatens lojalitet är alltid gentemot klienten. Advokatens tystnadsplikt är en del av den lojaliteten.

Pingad på intressant

Vårdnadstvister och HD

För dig som inte är juridiskt insatt betyder HD i juridiska kretsar alltid Högsta Domstolen.

Jag ska i denna blogg återknyta till en tidigare blogg som handlade om att HD meddelat prövningstillstånd i ett av mina mål samt en annan blogg som handlade om att vårt rättssystem försämrats genom EMR som står för de nya reglerna om En Modernare Rättegång.

Före de nya reglerna om En Modernare Rättegång var rättssäkerheten hög i Sverige. De nya reglerna har sänkt denna rättssäkerhet till en nivå som i mina ögon inte är acceptabel.

För några år sedan blev jag ombud i ett vårdnadsmål. Jag är sällan säker på utgången i vårdnadsmål. Det finns ofta skäl som talar för båda föräldrarna. Just denna gång var jag dock 100 % säker på att min klient (pappan) skulle få ensam vårdnad om parternas barn som bara var drygt ett år ung (jag kan inte skriva gammal om den som bara är ett år).

Min klient var förstår orolig inför förhandlingen. Jag lugnade honom med att utredningen i målet gjord av socialtjänsten i Skellefteå till 100 % talade för klienten och jag påpekade att det var fråga om en gedigen och seriös utredning från socialtjänsten. Förhandlingen gick som jag trodde, d v s allt gick bra. Jag och klienten var efter förhandlingen säker på målets utgång. Klienten skulle vinna. Jag är säker på att motpartsombudet hade exakt samma uppfattning.

Några veckor senare kom domen. Tingsrätten gav mamman ensam vårdnad om barnet. Jag förstod ingenting. Jag ringde klienten och berättade om målets utgång. Jag hade förväntat mig att klienten skulle bli arg och tappa allt förtroende för mig. Det hade varit en naturlig reaktion.
Klienten gav mig dock uppdraget att överklaga tingsrättens dom till hovrätten. Före reglerna om En Modernare Rättegång hade klienten haft rätt till prövning i hovrätten, nu krävs för prövning att hovrätten först meddelar prövningstillstånd.

Tiden gick och en dag kom med posten besked om att hovrätten inte meddelar prövnings-tillstånd, d v s att hovrätten bestämt sig för att inte pröva målet. Denna gång var det ännu jobbigare att ringa klienten. Jag förklarade för klienten att HD sällan eller snarare aldrig tar upp ett överklagande. HD tar bara upp överklagande som har prejudikatvärde. Det räcker inte att hovrätten fattat ett felaktigt beslut. Jag och klienten kom överens om att ändå klaga till HD.

Jag kan inte låta bli att nämna att jag i överklagandet till HD skrev att ett barn som är 8 år klarar av att inse att tingsrätten dömt på ett sätt som inte är förenligt med barnets bästa.

Till min stora förvåning meddelade HD prövningstillstånd. Det betyder inte att klienten hade vunnit något. Bara att HD skulle pröva om Hovrätten var skyldig att ta upp målet till prövning i sak eller inte. HD:s beslut var för mig ändå som för barn att få julklappar på julafton.

Ett halvår senare kom HD:s beslut. Beslutet innebar att HD ansåg att hovrätten begått fel genom att inte pröva överklagandet. HD ansåg att det inte gick att begripa varför tingsrätten dömt till mammans fördel när en gedigen och seriös utredning från socialnämnden visade att barnet skulle få det så mycket bättre hos pappa än hos mamma. HD beslutade därför att hovrätten skulle pröva målet i sak. HD visade för mig att rättsväsendet behöver HD. HD:s beslut för mig var också ett bevis på att En Modernare Rättegång har lett till rättsosäkerhet.

Målet har nu prövats i hovrätten. Målet slutade med att pappan fick ensam vårdnad om barnet. Så som det borde ha blivit redan i tingsrätten.

Men nästa gång tingsrätten dömer fel och hovrätten inte tar upp målet till prövning är det inte säkert att det föranleder prövningstillstånd i HD. Nu finns nämligen ett prejudikat och det är bara att hoppas att våra hovrätter följer det prejudikatet. Det återstår att se.

Skyldigheten att följa HD:s praxis har alltid funnits. På en punkt har dock en ändring skett i år. Alla domstolar (domare i praktiken) följer inte HD:s praxis avseende frågan om den som förts skattetillägg för åtalas för den handling som föranlett skattetillägg. HD anser att detta är tillåtet enligt två avgöranden från i år. Vissa domare följer i stället den praxis som finns från Europadomstolen. Det anser jag vara rätt. Europadomstolens praxis ska gå före praxis från HD. Avgöranden från Europadomstolen kommer med tiden att få allt större betydelse.

Pingad på intressant

Den så kallade kopplerihärvan eller hur en persons liv kan raseras av media

Jag har företrätt en man i sin bästa ålder - d v s ungefär min egen ålder (kring 50 år) - som denna sommar blev gripen, anhållen och häktad för grov misshandel, grova våldtäkter, koppleri och olaga frihetsberövande. Olaga frihetsberövande är det vi vanligen kallar för kidnappning. Allvarliga brott. Eller hur?

Mannen jag företrädde satt frihetsberövad tretton dygn.

Tretton dygn kanske låter lite, men för den som inte är van att sitta inlåst i en liten cell är tretton dygn lång tid. Särskilt som den kontakt mannen fick ha med någon utanför häktet endast var kontakten med sin försvarare d v s undertecknad, förutom sista kvällen på häktet då restriktionerna släpptes. Klienten hade således fulla restriktioner. Det betyder förbud att se på tv, läsa tidningar o s v samt förbud att ha kontakt med någon annan än personalen på häktet och sin egen försvarare.

Som försvarare får försvararen när det föreligger fulla restriktioner inte föra information vidare till utomstående. Jag får exempelvis inte prata om klienten med klientens anhöriga. Det beror på att när en klient har fulla restriktioner ska försvararen inte föra något vidare till utomstående eftersom ett visst ord eller vissa ord kan betyda annat än sin språkliga innebörd. Det som sägs kan således vara kodat. Om försvararen ska föra något vidare till exempelvis klientens fru eller sambo behöver försvararen tillåtelse från åklagaren.

Efter tretton dygn visste åklagaren om att det inte fanns någon bevisning som talade för att min klient begått något brott överhuvudtaget. Åklagaren hävde därför häktningen och min klient blev åter en fri man ”på papperet.”

Friheten för klienten infann sig kring midsommar, men förundersökningen mot min klient lades ner först efter den sköna sommar vi haft, i vart fall i norra Sverige.

Det svåraste för klienten var emellertid inte frihetsberövandet. Klienten visste att han var oskyldig och han insåg därför att frihetsberövandet efter viss tid därför skulle komma att hävas. Det var ”bara” en tidfråga.

När friheten infann sig berättade klientens arbetsgivare att han inte var välkommen tillbaka till arbetet så länge förundersökningen pågick.

Själv hade jag insyn i den utredning som fanns mot min klient och jag sa redan från början att om det var den enda utredning som fanns så var klienten oskyldig. Jag trodde emellertid att det måste finnas även annan utredning mot klienten. Något som åklagaren hade i rockärmen. Det visade sig att det inte fanns någon annan utredning. Det fanns helt enkelt ingen bevisning alls om brott begångna av min klient.

När förundersökningen lades ner i slutet av september i år trodde klienten först att allt skulle återgå till det normala.

Min klient i just detta ärende är inte den första och långt ifrån den sista som suttit häktad oskyldig. De som suttit oskyldigt häktade drabbas dock ofta i efterhand om de gått att identifiera via media. De som drabbas är också anhöriga till de som är oskyldiga.

Klienten får nu åter jobba, men han utsätts för mobbning. De som retar honom kanske inte vill vara elaka, men den som blir mobbad uppfattar aldrig det roliga med det mobbarna anser vara ”snälla” och ”roliga” skämt. När en och samma person utsätts för snälla och roliga skämt mer än enstaka gånger är det mobbning och ingenting annat.

Klienten har nu behövt söka läkarvård. Han mår psykiskt dåligt och han har mycket svårt att sova. Så svårt att sömntabletter är den enda lösningen. En del i samma situation väljer alkohol i stället för att söka läkarhjälp. För den som inte visste om det så är det så att alkohol många gånger dämpar ångest. Alkohol är dock en hälsovådlig lösning. I vart fall på lång sikt.

Många klienten tidigare uppfattat som vänner eller i vart fall bekanta hälsar inte längre. De ser på klienten som om han vore gjord av luft. Klienten har dock kvar en del vänner och hans sambo har hela tiden varit ett mycket starkt stöd.

Hur klienten blev behandlad i början och i slutet av frihetsberövandet är en historia i sig.

Klienten var på en fiskeresa med några vänner när polisen slog till i gryningen – kl 06.00 - och grep klienten. Klienten undrade förstås varför han blev gripen. Svaret? ”Det vet du mycket väl”. Eftersom klienten ”mycket väl” skulle veta varför han blev gripen försökte klienten tänka ut vad ”mycket väl” kunde vara för något. Klientens fantasi räckte inte till för brott som grov misshandel, grova våldtäkter, kidnappning och koppleri. Klienten hade dock varit på en utlandsresa och då slog det honom att en del som varit utomlands har fått med sig narkotika i sin resväska via någon som smugglar in narkotika via oskyldiga turister. Ni såg som tv-serien Bangkok Hilton vet vad jag skriver om. Det finns nog en och annan som även i Sverige sitter inne oskyldigt för smuggling av narkotika. Det är jag förresten säker på.

På vägen till Skellefteå polisstation undrade således klienten om han eller möjligen hans sambo blivit ofrivilliga knarkkurirer. Kunde det vara så hemskt, tänkte klienten.

Färden till Skellefteå polisstation gick med en fart som var allt annat än laglig. Farter som ibland tangerade 200 km per timme. Resan i sig var en vansinnesfärd. Klienten var rädd att en allvarlig olycka skulle kunna ske på grund av den höga farten.

På polisstationen fick klienten veta att det inte handlade om narkotika i någon resväska, utan ”betydligt allvarligare saker”. Som grova våldtäkter m.m. Klienten förstod inte alls vad han hörde. Han visste att allt var osant, men att bevisa det sittande gripen på en polisstation är inte det enklaste.

Klienten serverades mat på polisstationen, men klarade inte av att äta. Klienten var i ett chocktillstånd. Polisen frågade om maten inte smakade. Den smakar bra, sa klienten, men jag saknar aptit. Ja, men det har du nog förtjänat. Att ha dålig aptit alltså, svarade polisen.

Det blev en natt i en cell på polisstationen i Skellefteå. Därefter gick färden via Umeå tingsrätt till häktet i Umeå. De dygn klienten satt häktad hände ingenting, förutom att klienten sista kvällen på häktet fick in en TV i cellen och ringa några privata samtal. TV:n och de privata samtalen var för den som är i branschen ett tydligt tecken på att häktningen skulle komma att hävas. Så som fallet blev i praktiken.

Klienten är tack vare medias genomslagskraft i dag en märkt man. I mångas ögon är han skyldig. Jag som har insyn i fallet vet att han är oskyldig. Klienten kommer att få ekonomisk upprättelse genom skadestånd från staten via JK, men pengar kommer aldrig kunna ge den rätt till upprättelse klienten förtjänar. Klienten kommer att få leva med ett rykte om att vara
en våldtäktsman, som går fri på våra gator. Ett rykte som är svårt att leva med.

Media har sina förtjänster, men media medverkar också till att förstöra många oskyldiga människors liv. Så var det inte lika ofta förr. Då orkade media vänta på en fällande dom. Det stämmer att tiderna ändrats, men inte bara till det bättre.

Det finns också privata bloggar där min klient hängs ut såsom varande skyldig. I de privata bloggarnas värld behövs bara ett rykte för att fälla någon för vilket brott som helst. Vi kommer se mer och mer av detta i den framtid som kommer. Tro mig.

Du som läser detta kanske tror att du aldrig kommer att drabbas av att oskyldigt bli uthängd.
Till dig vill jag säga följande.

Du som känner dig säker, passa på och njut.
För snart kan tiden vara inne då även du hängs ut.

Om du hängs ut kommer du behandlas som ett farligt djur.
För farliga djur ska väl låsas in bakom galler i bur?

I buren kommer du efter ett tag känna dig som en varg,
släktet av snart utrotad art, som vill jaga i motvind och fart.

Liksom vargen kommer du att längta efter att få träffa din flock,
inte för att begå brott,
utan för att du liksom vargen behöver vara med din egen art,
annars dör ni båda i en långsam fart.

Vargen är ett obotligt djur,
som i likhet med människan otrivs i bur

Skillnaden mellan vargen och du är att när vargen släpps,
kommer hans egna fränder att bjuda på välkomstfest.
När du släpps blir det nog ingen fest,
då är livet är pest.

Du som i dag är säker, passa verkligen på och njut,
för snart kan din ljusa tid vara slut.
Du kan nämligen i morgon vara rubriken,
som säljer dig till den okritiskt läsande publiken.

Åklagarens roll
Det som förstör för den oskyldigt häktade är ofta åklagarens uttalande när förundersökningen läggs ner. Om åklagaren sa att den som varit misstänkt för brott är oskyldig skulle den personen ofta slippa ett stort lidande i efterhand. I stället väljer många åklagare att säga att åtalet läggs ner på grund av att brott inte går att styrka fastän åklagaren vet att det inte föreligger brott. Det skadar många oskyldiga eftersom allmänheten gärna lyssnar på vad åklagaren har att säga om den som inte kommer att åtalas.

I just detta fall är jag helt övertygad om att åklagaren vet om att min klient är oskyldig.

Slutord (denna gång)
För övrigt anser jag att obotliga djur måste få vara obotliga djur och att människor måste få vara människor. Människor kan begå handlingar som andra människor anser vara fel, men så länge det inte är fråga om brott måste vi få vara olika. Annars finns inte den acceptans som krävs i ett samhälle där alla bör vara välkomna, oavsett hudfärg, kön, religion, sexuell läggning, ålder m.m.

Vi bör inte gå mot ett samhälle där vi inte accepterar olikheter. För att så inte ska ske måste inte bara media ta sitt ansvar, men media har ett stort ansvar, som de inte alltid förvaltar rätt.
Tro mig.

I politiken går vi dock mot ett hårdare samhälle där olikheter är fel. Det är inte bara Sverige Demokraterna som står för den utvecklingen.

På tal om fördomar såg jag nyligen ett program där barn kring fem år fick svara på om det tycket bäst om svensk mat eller utländsk mat: Alla föredrog självklart svensk mat före utländsk mat.

Nästa fråga var vilken svensk mat just dessa barn föredrog. Minns jag rätt var rangordningen följande.

1.
Pizza

2.
Hamburgare med pommes frites

3.
Spagetti och köttfärssås

4.
Kebab

Visst har vi ett fantastiskt utbud av svensk mat? Vad har egentligen utlänningarna bidragit med i matväg? Personligen är jag mycket förtjust i den goda svenska kebaben.



Jörgen Frisk

Pingad på intressant