Ibland hör man, konstigt nog, somliga säga att de inte är intresserade av politik. Ungefär som att man menar: ”Det där får någon annan ta hand om. Jag orkar inte bry mig”. Men den som säger så vet nog inte alltid vad han eller hon pratar om. För nästan allt är politik. Någon fråga måste ju också beröra de som säger sig inte vara intresserad av politik.
Se nu till exempel den nya rapporten från Amnesty, se nedan, som presenterades i samband med Internationella kvinnodagen. Rapporten fastslår att alldeles för lite görs av myndigheterna här i Sverige och våra nordiska grannländer för att förebygga våldtäkter och sexuella övergrepp på kvinnor. Jämställdheten, heter det i rapporten, förefaller göra halt vid tröskeln till hemmet. Det är hårda ord, men bara alltför sanna. Och just därför sådana frågor där vi gärna gör halt vid tröskeln till hemmet. Inte minst i den politiska debatten verkar sådana här livsviktiga frågor ofta skjutas helt åt sidan.
Med livsviktiga frågor menar jag frågor om våld – sexuellt våld och annat våld – som riktas mot kvinnor, frågor om hur våra barn och ungdomar skall ha det i skolan eller frågor om hur vi skall ta hand om våra sjuka och om hur våra pensionärer skall ha det. Det är frågor som berör oss alla och de är alla politiska frågor.
Följande kan särskilt sägas om våldtäkter: de allra flesta av dem uppmärksammas aldrig någonsin eftersom de begås i hemmets trygga vrå eller en liknande miljö där mannen har eller har haft en nära relation till kvinnan. Uppskattningsvis begås ca 25 000 våldtäkter varje år mot personer över 15 år i Sverige, vilket motsvarar 68 per dygn eller nästan 3 per timme året om. Christian Diesen och Eva F. Diesen kommenterar detta i en studie utgiven 2009 med följande ord:
”För personer som inte är insatta i våldtäktsproblematik och våldtäktsstatistik låter måhända 25 000 våldtäkter som en orimligt hög siffra, men den uppfattningen torde i många fall bygga på en felaktig föreställning om vad en våldtäkt är, dvs. att man associerar begreppet med överfall, med den okände mannen som hoppar fram ur buskarna. De flesta våldtäkter sker dock inom en relation, kortare eller längre”.
Detta är så kallade kalla fakta. Och de brukar vara svårare och känsligare för våra politiker att hantera än t ex skrämselpropagandan om ”den okände mannen som hoppar fram ur buskarna”.
En sak är dock säker, och det är att nästan alla frågor i slutändan är politiska frågor. Alla frågor kan göras till politiska frågor.
Hur många barn du får ha är visserligen inte en politisk fråga – i Sverige. I Kina är det däremot en politisk fråga. Vad du får säga (yttrandefriheten) och inte säga (begränsningar av yttrandefriheten) är en annan politisk fråga. En fråga som är jag anser vara viktig är frågan om ansvar i olika sammanhang, inte minst när det gäller våld mot kvinnor men i stort sett vad gäller alla former av ansvar för de svaga och utsatta i samhället. Vems är ansvaret? Finns det något sådant ansvar?
Misshandlade kvinnor och misshandlade barn är två oerhört utsatta grupper. När kvinnor blivit utsatta för misshandel säger vi män ofta: ”Jag har aldrig misshandlat en kvinna. Det är därför inte mitt ansvar.”
Men om någon blir sjuk säger vi inte: ”Jag har inte gjort någon sjuk. Det är därför inte mitt ansvar.” Och om någon frågar om barn skall få gå i skola eller inte säger vi inte: ”Jag har inga barn. Det är därför inte mitt ansvar.”
Det är som om frågan om kvinnors rättigheter är längst ned på skalan, åtminstone när det gäller folks vilja att erkänna att vi har ett ansvar för dem. Inte bara på Internationella kvinnodagen, utan resten av dagarna på året därtill.
När det gäller misshandlade kvinnor anser män ofta att skuldfrågan är avgörande för om vi män som inte misshandlat kvinnor skall vara med och ta ansvar. Vi män anser sällan att skuldfrågan annars skull ha betydelse för frågan om ansvar. För ansvar är inte samma sak
som att straffas för en handling, som exempelvis att straffas för kvinnomisshandel.
Ansvar är att bry sig. Varför drar vi män så gärna in skuldfrågan i stället när misshandlade kvinnor kommer på tal? Varför talar vi hellre om skuld än om ansvar? Så här är det. Män som inte vill ta ansvar vill rentvå sig och bara konstatera att de minsann inte har misshandlat några kvinnor. Vi är bra människor, och så vidare.
Men hade det inte varit bättre om vi män också tog ansvar? Det är åtminstone min åsikt. Alla män – oavsett skuldfrågan, alltså – bör hjälpa misshandlade kvinnor. Så tycker säkerligen även de män som säger att de inte vill ta ansvar – men som med detta menar att de i vart fall inte själva misshandlar kvinnor.
Skuld och ansvar: två helt skilda saker
Frågan om ansvar för misshandlade kvinnor har blivit felbehandlad i många debatter. Ordet ansvar har i många debatter nämligen fått samma betydelse som ordet skuld. Skuld och ansvar är dock två helt skilda saker. Män som hjälper misshandlade kvinnor tar ansvar.
Skuldfrågan är en helt annan fråga.
Det går dock även att diskutera om män som inte gör något åt kvinnors utsatthet bär en skuld på sina axlar. Detta är till skillnad från frågan om ansvar en synnerligen komplex fråga. När det gäller den frågan går det att diskutera länge utan att kanske komma till sanningens kärna.
Vad har juridik med politik att göra?
Med juridiken styr politikerna vad du får göra och vad du inte får göra. I vissa fall vad du måste göra. I vissa fall vad du inte får göra Du måste en hel del, faktiskt. Det är dina så kallade skyldigheter. Du har förstås också många rättigheter.
När vi kan använda lagen på ett sätt som politikerna inte tänkt sig säger gärna politikerna att vi utnyttjat ett kryphål i lagen. Men kryphål finns inte. Det är bara ett sätt att för politikerna att förklara att lagen inte blev som politikerna tänkt sig. Politikerna brukar täcka igen vad de kallar för kryphål med ny lagstiftning.
Med lagar vill våra politiker också få oss att tänka rätt och leva rätt. Att sprit bara får säljas i systembolag beror bland annat på att vi inte skall dricka för mycket alkohol. Att det finns en sexköpslag beror på att vi (vi män, alltså) inte skall köpa sex, d v s leva rätt och på ett anständigt sätt. Sexköpslagen skall jag med glädje återkomma till någon annan gång, eftersom den lagen inte ger utsatta kvinnor något skydd över huvud taget. Den lagen borde vara till för de utsatta kvinnorna, men det är den uppenbarligen inte. I korthet ser jag den lagen endast som ett sätt för politikerna att visa att de tänker (moraliskt) rätt. För som vi alla vet måste politiker tänka moraliskt rätt.
Som advokat tycker jag inte om värdelösa lagar – såsom sexköplagen – men då tänker jag som en medmänniska till utsatta kvinnor och inte som en politiker.
Nu är det valår och åter dags att intressera sig för politik. Jag vet hur jag vill att det skall vara i de frågor som jag anser vara viktiga. Därför kommer jag att rösta.
Hur kommer du att göra?
Rapport från Amnesty
http://www.dn.se/nyheter/sverige/amnesty-valdtaktsman-slipper-undan-1.1057421
Pingad på intressant
onsdag 10 mars 2010
fredag 5 mars 2010
Resningsansökningar i tusental inom kort?
Inom kort kommer ett avgörande från Högsta domstolen (HD) som är av mycket stort intresse. Högsta domstolen skall – än en gång – pröva om skattetillägg är ett hinder för att döma även till annan påföljd än skattetillägg. Många som påförts skattetillägg har också dömts till annan påföljd, som exempelvis långa fängelsestraff.
Jag kan inte påstå att ovan nämnd fråga förrän i år tagit upp min tid. Jag vet nämligen att HD tidigare kommit fram till att det går att döma till skattetillägg och annan påföljd såsom fängelse en längre tid. Jag har helt enkelt utgått ifrån att HD haft rätt. Vi advokater tror gärna att HD alltid dömer rätt. Men ingen är väl felfri?
Vad är det som nu hänt? Det som hänt är att Europadomstolen under 2009 prövat två fall avseende skatteavgifter som i påminner om det svenska skattetillägget – det ena fallet avsåg Ryssland och det andra vårt grannland Finland. I båda dessa fall ansåg Europadomstolen att påförda skatteavgifter var hinder för att även döma till annan påföljd så som exempelvis fängelse. Ovan nämnda avgöranden har uppmärksammats av våra hovrätter.
Göta Hovrätt har med stöd av avgörandena från Europadomstolen avvisat ett åtal avseende skattebrott på grund av att den åtalade redan hade påförts ett skattetillägg. Åtalet avvisades eftersom hovrätten ansåg att den åtalade inte kunde dömas två gånger för samma handling.Den första gången personen dömdes var genom påförande av skattetillägget ansåg hovrätten.Jag delar hovrättens bedömning.
HD har beslutat att pröva Göta Hovrätts beslut. Det innebär att HD skall pröva en sakfråga som HD tidigare prövat, men då med annan utgång än den hovrätten kom fram till. Förra gången ansåg ju HD att skattetillägg inte hindrade att någon också dömdes för skattebrott.
Hur HD kommer att döma denna gång? Det kan jag bara spekulera i. Juridik är ingen exakt vetenskap där alla svar går att lämna på förhand.
Jag vet dock att jag och många med mig förväntar sig att HD följer den vägledande praxisens från Europadomstolen. Europadomstolen avgöranden bör inte bara vara vägledande för HD utan i det närmaste bindande för HD. I vart fall om HD anser att Europadomstolens avgöranden inte är uppenbart felaktiga!
Vad gör Europadomstolen? Den ser bland annat till att våra mänskliga rättigheter inte kränks.
En mänsklig rättighet är att ingen skall få ”straffas” två gånger för en och samma handling. Om skattetillägg är ett ”straff” kan ingen senare dömas till ytterligare ett straff – exempelvis fängelse.
Som jag skrev förra veckan företräder jag nu en familj som drabbats av dubbla ”straff”.
Jag har än så länge endast ingett resningsansökan för pappan i familjen eftersom han drabbats hårdast av familjemedlemmarna.
Jag vill inte avvakta HD:s kommande beslut i det mål jag nämnt. Jag vet ännu inte om fler sökt resning eller om alla andra advokater avvaktar HD:s kommande avgörande.
Jag vill ge in resningsansökan i pappans ärende innan HD avgör det andra målet bland annat för att vara ute i god tid, men också av det skälet att jag och min klient kommer att driva ”vårt” ärendet vidare ända till Europadomstolen om så skulle behövas. Då finns det inte tid att vara sent ute.
Om HD delar Europadomstolens bedömning betyder det att många suttit olagligt i fängelse och att många sitter olagligt i fängelse. Alla dessa personer bör i så fall söka resning.
Det är inte lagligt att döma någon till fängelse för ett brott personen redan straffats för och är skattetillägg ett ”straff” kan – som jag nämnt ovan - personen inte också dömas till fängelse. Det är olagligt.
Jag företräder en hel familj som drabbats av ovan nämnd behandling. Jag driver i första hand det ärende som berör pappan i familjen, huvudmannen i skattemålet, som fått sitt namn publicerat många gånger i media. Pappan vill gärna att hans situation uppmärksammas. Vi anser att det bör sättas press på domstolar att döma rätt och få politiker att inse att de inte får besluta om lagar som straffar individen två gånger.
Skälet till att straffa individen två gånger är enbart ekonomiska skäl. Vems ekonomi jag pratar om? Statens ekonomi, som också är din och min ekonomi.
Staten behöver finansiera sin verksamhet och om det sker på bekostnad av individer som begått skattebrott tycker nog många – allmänheten och politiker – att detta bara är bra. Det kan väl inte vara fel att skattebrottslingar är med och betalar statens finanser? Så resonerar i vart fall våra politiker.
Men det är inte bra eftersom det är ett brott mot en princip som vi alla – inte minst vi inom advokatkåren – måste värna om, nämligen individens mänskliga rättigheter. Att dömas två gånger för en och samma handling är ett uppenbart brott mot våra mänskliga rättigheter.
Det är ett brott mot 9 § 30 kapitlet i rättegångsbalken.
Det är också ett brott mot konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna - artikel 4 första punkten i (tilläggs)protokoll nr 7. Den artikeln föreskriver i korthet att vi alla har rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma handling (gärning).
Vad händer om HD delar Europadomstolens bedömning? Följande borde hända.
Alla tidigare dömda beviljas resning! Alla får sina fängelsestraff undanröjda! Alla får skadestånd av staten för den tid de olagligt har suttit i fängelse!
Det kommer förstås att bli fråga om stora skadestånd som den svenska staten har att betala. Det kommer således att bli mycket kostsamt för den svenska staten om HD kommer att dela Europadomstolens bedömning. Men statens brott mot våra mänskliga rättigheter måste få kosta. Annars tar staten inte lärdom av sina misstag. Staten är inte felfri, men måste sträva efter att vara felfri.
Vi måste också komma ihåg att staten inte sällan straffar den individ som begår misstag och att straffet kan vara mycket kostsamt i såväl tid som pengar för den enskilda individen. Därför är det bara rätt att även staten ekonomiskt kan ”straffas” för sina misstag.
Om HD delar Europadomstolens bedömning måste lagstiftningen ändras och det omgående.
Sverige kommer i så fall sannolikt att följa Norges exempel och besluta att staten måste välja mellan att antingen påföra skattetillägg eller besluta om annat straff, som exempelvis fängelse.
Kan HD gå emot Europadomstolens bedömning? Så kan ske. HD kanske tolkar Europadomstolens avgöranden på annat sätt än Göta Hovrätt och undertecknad.
Det handlar också om politik och det går inte komma ifrån att politik och juridik ofta går ofta hand i hand. Jag är dock övertygad om att våra justitieråd, d v s domare i HD alltid dömer vad de anser vara rätt och aldrig låter politiska överväganden leda fram till en felaktig dom, så som uppenbarligen sker i vissa diktaturer.
Det är dock alltid viktigt för advokaten att våga vara kritisk mot vad advokaten anser vara brott mot våra mänskliga rättigheter. Advokaten måste också alltid våga vara kritisk mot domar som advokaten anser vara felaktiga. Det är inte advokatens rättigheter jag nämner. Det är advokatens skyldigheter det handlar om.
Om HD går emot Europadomstolens bedömning kan ändring ändå ske senare om någon svensk medborgare därefter driver sitt ärende till Europadomstolen. Helst bör många göra detta. Då lär svenska staten inse sitt misstag.
Den ansökan om resning jag omnämnt kommer senare att publiceras på bloggen eller min hemsida, så att alla kan läsa hur de skall gå till väga om de också vill söka resning. Alla som är felaktigt dömda bör visa sitt missnöje.
Jörgen Frisk
Pingat på intressant
Jag kan inte påstå att ovan nämnd fråga förrän i år tagit upp min tid. Jag vet nämligen att HD tidigare kommit fram till att det går att döma till skattetillägg och annan påföljd såsom fängelse en längre tid. Jag har helt enkelt utgått ifrån att HD haft rätt. Vi advokater tror gärna att HD alltid dömer rätt. Men ingen är väl felfri?
Vad är det som nu hänt? Det som hänt är att Europadomstolen under 2009 prövat två fall avseende skatteavgifter som i påminner om det svenska skattetillägget – det ena fallet avsåg Ryssland och det andra vårt grannland Finland. I båda dessa fall ansåg Europadomstolen att påförda skatteavgifter var hinder för att även döma till annan påföljd så som exempelvis fängelse. Ovan nämnda avgöranden har uppmärksammats av våra hovrätter.
Göta Hovrätt har med stöd av avgörandena från Europadomstolen avvisat ett åtal avseende skattebrott på grund av att den åtalade redan hade påförts ett skattetillägg. Åtalet avvisades eftersom hovrätten ansåg att den åtalade inte kunde dömas två gånger för samma handling.Den första gången personen dömdes var genom påförande av skattetillägget ansåg hovrätten.Jag delar hovrättens bedömning.
HD har beslutat att pröva Göta Hovrätts beslut. Det innebär att HD skall pröva en sakfråga som HD tidigare prövat, men då med annan utgång än den hovrätten kom fram till. Förra gången ansåg ju HD att skattetillägg inte hindrade att någon också dömdes för skattebrott.
Hur HD kommer att döma denna gång? Det kan jag bara spekulera i. Juridik är ingen exakt vetenskap där alla svar går att lämna på förhand.
Jag vet dock att jag och många med mig förväntar sig att HD följer den vägledande praxisens från Europadomstolen. Europadomstolen avgöranden bör inte bara vara vägledande för HD utan i det närmaste bindande för HD. I vart fall om HD anser att Europadomstolens avgöranden inte är uppenbart felaktiga!
Vad gör Europadomstolen? Den ser bland annat till att våra mänskliga rättigheter inte kränks.
En mänsklig rättighet är att ingen skall få ”straffas” två gånger för en och samma handling. Om skattetillägg är ett ”straff” kan ingen senare dömas till ytterligare ett straff – exempelvis fängelse.
Som jag skrev förra veckan företräder jag nu en familj som drabbats av dubbla ”straff”.
Jag har än så länge endast ingett resningsansökan för pappan i familjen eftersom han drabbats hårdast av familjemedlemmarna.
Jag vill inte avvakta HD:s kommande beslut i det mål jag nämnt. Jag vet ännu inte om fler sökt resning eller om alla andra advokater avvaktar HD:s kommande avgörande.
Jag vill ge in resningsansökan i pappans ärende innan HD avgör det andra målet bland annat för att vara ute i god tid, men också av det skälet att jag och min klient kommer att driva ”vårt” ärendet vidare ända till Europadomstolen om så skulle behövas. Då finns det inte tid att vara sent ute.
Om HD delar Europadomstolens bedömning betyder det att många suttit olagligt i fängelse och att många sitter olagligt i fängelse. Alla dessa personer bör i så fall söka resning.
Det är inte lagligt att döma någon till fängelse för ett brott personen redan straffats för och är skattetillägg ett ”straff” kan – som jag nämnt ovan - personen inte också dömas till fängelse. Det är olagligt.
Jag företräder en hel familj som drabbats av ovan nämnd behandling. Jag driver i första hand det ärende som berör pappan i familjen, huvudmannen i skattemålet, som fått sitt namn publicerat många gånger i media. Pappan vill gärna att hans situation uppmärksammas. Vi anser att det bör sättas press på domstolar att döma rätt och få politiker att inse att de inte får besluta om lagar som straffar individen två gånger.
Skälet till att straffa individen två gånger är enbart ekonomiska skäl. Vems ekonomi jag pratar om? Statens ekonomi, som också är din och min ekonomi.
Staten behöver finansiera sin verksamhet och om det sker på bekostnad av individer som begått skattebrott tycker nog många – allmänheten och politiker – att detta bara är bra. Det kan väl inte vara fel att skattebrottslingar är med och betalar statens finanser? Så resonerar i vart fall våra politiker.
Men det är inte bra eftersom det är ett brott mot en princip som vi alla – inte minst vi inom advokatkåren – måste värna om, nämligen individens mänskliga rättigheter. Att dömas två gånger för en och samma handling är ett uppenbart brott mot våra mänskliga rättigheter.
Det är ett brott mot 9 § 30 kapitlet i rättegångsbalken.
Det är också ett brott mot konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna - artikel 4 första punkten i (tilläggs)protokoll nr 7. Den artikeln föreskriver i korthet att vi alla har rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma handling (gärning).
Vad händer om HD delar Europadomstolens bedömning? Följande borde hända.
Alla tidigare dömda beviljas resning! Alla får sina fängelsestraff undanröjda! Alla får skadestånd av staten för den tid de olagligt har suttit i fängelse!
Det kommer förstås att bli fråga om stora skadestånd som den svenska staten har att betala. Det kommer således att bli mycket kostsamt för den svenska staten om HD kommer att dela Europadomstolens bedömning. Men statens brott mot våra mänskliga rättigheter måste få kosta. Annars tar staten inte lärdom av sina misstag. Staten är inte felfri, men måste sträva efter att vara felfri.
Vi måste också komma ihåg att staten inte sällan straffar den individ som begår misstag och att straffet kan vara mycket kostsamt i såväl tid som pengar för den enskilda individen. Därför är det bara rätt att även staten ekonomiskt kan ”straffas” för sina misstag.
Om HD delar Europadomstolens bedömning måste lagstiftningen ändras och det omgående.
Sverige kommer i så fall sannolikt att följa Norges exempel och besluta att staten måste välja mellan att antingen påföra skattetillägg eller besluta om annat straff, som exempelvis fängelse.
Kan HD gå emot Europadomstolens bedömning? Så kan ske. HD kanske tolkar Europadomstolens avgöranden på annat sätt än Göta Hovrätt och undertecknad.
Det handlar också om politik och det går inte komma ifrån att politik och juridik ofta går ofta hand i hand. Jag är dock övertygad om att våra justitieråd, d v s domare i HD alltid dömer vad de anser vara rätt och aldrig låter politiska överväganden leda fram till en felaktig dom, så som uppenbarligen sker i vissa diktaturer.
Det är dock alltid viktigt för advokaten att våga vara kritisk mot vad advokaten anser vara brott mot våra mänskliga rättigheter. Advokaten måste också alltid våga vara kritisk mot domar som advokaten anser vara felaktiga. Det är inte advokatens rättigheter jag nämner. Det är advokatens skyldigheter det handlar om.
Om HD går emot Europadomstolens bedömning kan ändring ändå ske senare om någon svensk medborgare därefter driver sitt ärende till Europadomstolen. Helst bör många göra detta. Då lär svenska staten inse sitt misstag.
Den ansökan om resning jag omnämnt kommer senare att publiceras på bloggen eller min hemsida, så att alla kan läsa hur de skall gå till väga om de också vill söka resning. Alla som är felaktigt dömda bör visa sitt missnöje.
Jörgen Frisk
Pingat på intressant
torsdag 4 mars 2010
Vad gör du som försvarsadvokat om du vet att klienten ljuger i rättssalen?
Den här frågan brukar man som försvarsadvokat kunna få ganska ofta när man träffar nya människor. Folk som inte utövar advokatyrket vill ofta veta hur jag beter mig om en klient erkänner en brottslig gärning för mig men sedan säger att han skall neka till dem i rätten. Det är en ovanlig situation i verkliga livet, men likväl är det en fråga som många funderar över. Jag tror att det är just för att det är ett moraliskt dilemma som allmänheten undrar över.
Situationen då en klient erkänner brott men berättar att han avser att neka till brotten i rätten – det vill säga ljuga för rätten – är en av de svåraste situationerna för i vart fall den oerfarne advokaten. Då detta händer skall försvararen gå till väga på följande sätt.
Först av allt skall han givetvis fråga varför klienten erkänner brott för sin försvarare när klienten tydligen ändå avser att ljuga för rätten och för andra i sin omgivning. Det kan nämligen vara ”ett rop på hjälp”, ett tecken på att klienten kanske innerst inne vill erkänna även för resten av sin omgivning. Vissa personer som har begått brott vill ingenting hellre än att erkänna.
Men de är samtidigt livrädda för vilka konsekvenser ett erkännande kan komma att få.
Jag och klienten går då lugnt och sansat igenom vad det kommer att innebära om klienten erkänner brott även för andra än undertecknad. Det kan många gånger – på sikt – leda till ett betydligt bättre och värdigare liv för klienten än att bli fälld mot sitt nekande eller till och med bli friad.
Efter en fällande dom kan klienten många gånger välja att börja ett nytt liv. Efter ett sådant här samtal kan det således bli på det sättet att klienten väljer att erkänna brott både för tingsrätten och för sina anhöriga och så vidare. Det kan i praktiken således innebära en stor lättnad för klienten. Många brott behöver dessutom inte innebära att påföljden blir fängelse. Det kan i stället bli villkorlig dom eller skyddstillsyn eller samhällstjänst.
Ett fåtal klienter vill dock ”bara” erkänna brott för sin advokat. De är kanske inte intresserade av att erkänna någonting alls och tycker inte att de tjänar på det. Advokater får emellertid inte ljuga i domstol.
Dilemmat går att lösa på i vart fall två sätt:
1. Det ena sättet är att låta klienten byta försvarare. Dessförinnan talar jag om för klienten att inte erkänna för den nye försvararen. Denna lösning är dock i praktiken inte helt enkel eftersom det inte är säkert att domstolen tillåter ett byte av advokat.
Jag kan ju inte berätta varför klienten borde byta advokat för i så fall skulle jag bryta mot min tystnadsplikt.
För advokater är tystnadsplikten helig.
2. Det andra sättet är att jag för min klient berättar att jag kommer ta tillvara klientens talan på bästa sätt och att detta kan ske fast jag vet att klienten har erkänt brott för mig. Jag kommer i domstolen då göra det en försvarsadvokat alltid skall göra, det vill säga påtala allt som talar för att åtalet inte är styrkt, såsom att åklagarens bevisning inte räcker för en fällande dom i brist på exempelvis DNA-bevisning.
Jag kan dock inte påstå att klienten är oskyldig. (Å andra sidan behöver detta inte ha någon som helst betydelse i målet eftersom det är bevisningen som avgör skuldfrågan, och inte vad jag tror mig veta.)
Som försvarare behöver jag således inte redogöra för vad jag vet eller inte vet. Min uppgift är ju att analysera målet utifrån helt andra kriterier.
Ovan har jag i förenklad form skildrat det dilemma det kan innebära att klienten erkänt brott för mig. Detta kan i vissa situationer innebära att jag bör avträda uppdraget som försvarare fast klienten kanske inte vill byta försvarare. Detta kan vara en mycket komplex fråga och vi försvarsadvokater vill helst inte att klienter erkänner brott endast för oss.
I det här sammanhanget är det viktigt att understryka att det finns etiska regler som binder var och en som utövar advokatyrket i Sverige. Inte minst för yngre och oerfarna advokater, innan de har lärt sig vad som är rätt och fel. Det finns många misstag som den nybakade advokaten kan råka ut för i det här läget. Men det är ett ämne för ett annat inlägg.
På återhörande.
Pingat på intressant.
Situationen då en klient erkänner brott men berättar att han avser att neka till brotten i rätten – det vill säga ljuga för rätten – är en av de svåraste situationerna för i vart fall den oerfarne advokaten. Då detta händer skall försvararen gå till väga på följande sätt.
Först av allt skall han givetvis fråga varför klienten erkänner brott för sin försvarare när klienten tydligen ändå avser att ljuga för rätten och för andra i sin omgivning. Det kan nämligen vara ”ett rop på hjälp”, ett tecken på att klienten kanske innerst inne vill erkänna även för resten av sin omgivning. Vissa personer som har begått brott vill ingenting hellre än att erkänna.
Men de är samtidigt livrädda för vilka konsekvenser ett erkännande kan komma att få.
Jag och klienten går då lugnt och sansat igenom vad det kommer att innebära om klienten erkänner brott även för andra än undertecknad. Det kan många gånger – på sikt – leda till ett betydligt bättre och värdigare liv för klienten än att bli fälld mot sitt nekande eller till och med bli friad.
Efter en fällande dom kan klienten många gånger välja att börja ett nytt liv. Efter ett sådant här samtal kan det således bli på det sättet att klienten väljer att erkänna brott både för tingsrätten och för sina anhöriga och så vidare. Det kan i praktiken således innebära en stor lättnad för klienten. Många brott behöver dessutom inte innebära att påföljden blir fängelse. Det kan i stället bli villkorlig dom eller skyddstillsyn eller samhällstjänst.
Ett fåtal klienter vill dock ”bara” erkänna brott för sin advokat. De är kanske inte intresserade av att erkänna någonting alls och tycker inte att de tjänar på det. Advokater får emellertid inte ljuga i domstol.
Dilemmat går att lösa på i vart fall två sätt:
1. Det ena sättet är att låta klienten byta försvarare. Dessförinnan talar jag om för klienten att inte erkänna för den nye försvararen. Denna lösning är dock i praktiken inte helt enkel eftersom det inte är säkert att domstolen tillåter ett byte av advokat.
Jag kan ju inte berätta varför klienten borde byta advokat för i så fall skulle jag bryta mot min tystnadsplikt.
För advokater är tystnadsplikten helig.
2. Det andra sättet är att jag för min klient berättar att jag kommer ta tillvara klientens talan på bästa sätt och att detta kan ske fast jag vet att klienten har erkänt brott för mig. Jag kommer i domstolen då göra det en försvarsadvokat alltid skall göra, det vill säga påtala allt som talar för att åtalet inte är styrkt, såsom att åklagarens bevisning inte räcker för en fällande dom i brist på exempelvis DNA-bevisning.
Jag kan dock inte påstå att klienten är oskyldig. (Å andra sidan behöver detta inte ha någon som helst betydelse i målet eftersom det är bevisningen som avgör skuldfrågan, och inte vad jag tror mig veta.)
Som försvarare behöver jag således inte redogöra för vad jag vet eller inte vet. Min uppgift är ju att analysera målet utifrån helt andra kriterier.
Ovan har jag i förenklad form skildrat det dilemma det kan innebära att klienten erkänt brott för mig. Detta kan i vissa situationer innebära att jag bör avträda uppdraget som försvarare fast klienten kanske inte vill byta försvarare. Detta kan vara en mycket komplex fråga och vi försvarsadvokater vill helst inte att klienter erkänner brott endast för oss.
I det här sammanhanget är det viktigt att understryka att det finns etiska regler som binder var och en som utövar advokatyrket i Sverige. Inte minst för yngre och oerfarna advokater, innan de har lärt sig vad som är rätt och fel. Det finns många misstag som den nybakade advokaten kan råka ut för i det här läget. Men det är ett ämne för ett annat inlägg.
På återhörande.
Pingat på intressant.
fredag 26 februari 2010
Alltid lika härligt att inge en resningsansökan
Dagens fråga är månadens fråga vad mig anbelangar.
Så här är det. Jag anser att tusentals människor sitter i fängelse eller har suttit i fängelse i Sverige – olagligt – under den senaste tioårsperioden. En av dem är en klient till mig och hans familj, som jag i förlängningen företräder. Jag skall nedan förklara i detalj vad jag menar med att de sitter olagligt i fängelse. Först några ord bara om bakgrunden till allt detta.
Jag företräder sedan några veckor en person som sitter i fängelse för skattebrott. Låt oss kalla honom huvudmannen, för så såg tingsrätten och hovrätten på den personens ansvar avseende skattebrott. Så skildrade också media min klient som person. Jag företrädde inte min klient i brottmålet, men jag företrädde en nära anhörig till klienten i det brottmålet. Den jag företrädde ansågs ha så liten del i skattebrotten att domen för hans del blev villkorlig dom.
Huvudmannen dömdes till 4 års fängelse av Skellefteå tingsrätt och den domen fastställdes av Hovrätten för Övre Norrland. Huvudmannen avtjänar nu sitt straff i fängelse. Huvudmannen påfördes också skattetillägg på mer än 4 miljoner kr i anledning av de skattebrott som ledde till fängelse.
Skattetillägg är en ”straffskatt” för att man har begått fel avseende redovisning av inkomster till Skatteverket. Det vanligaste felet är att vissa inkomster inte alls redovisas, d v s det man kallar svart inkomst.
Skattetillägg har fram till 2009 inte setts som ett straff av våra domstolar, utan som en annan form av påföljd i anledning av en och samma handling. Den som påförs skattetillägg ser dock alltid detta som ett straff och att dömas till fängelse – det vet alla – är ett straff det också. Den som döms till fängelse och skattetillägg för en och samma handling tycker därför att han eller hon fått dubbla straff.
Nu har Göta Hovrätt sett på ovan nämnd fråga på samma sätt som alla de som drabbats av skattetillägg. ”Nu” var i form av ett beslut meddelat den 30 oktober 2009 (mål nr B 6-09). Det beslutet stärker mig i tron att många domare har det beundransvärda modet att döma som domaren anser vara rätt och inte döma på ett sätt som skulle göra Staten glad.
Vi har redan en bra domarkår. Men det kan ibland krävas mod för att döma på ett sätt som kan komma att föranleda kritik.
I och med att den åtalade personen hade påförts skattetillägg avvisade Göta Hovrätt åtalet. Detta med hänvisning till att den åtalade redan var straffad för samma handlande genom påförandet av skattetillägg. Ingen får nämligen straffas två gånger för en och samma handling. På latin heter det ne bis in idem och principen finns uttryckt i 30 kap 9 § rättegångsbalken.
Hur kan det då komma sig att Göta Hovrätt dömt tvärtemot hur Högsta Domstolen sett på samma fråga tidigare? Anledningen är att det 2009 har kommit två avgöranden från Europadomstolen, och det är på grund av dessa avgöranden som Göta Hovrätt gått emot tidigare praxis. Europadomstolens avgörande väger ofta tyngre än avgöranden från Högsta Domstolen och så är utan tvekan fallet i denna fråga. Göta Hovrätt ansåg detta och jag delar till fullo hovrättens bedömning.
Den nya praxis som nu gäller kommer att prövas av Högsta Domstolen. Från statens sida vill man nog ha både skattetillägg och fängelse, men förhoppningsvis ser Högsta Domstolen på ovan nämnd fråga på samma sätt som Göta Hovrätt. I så fall måste staten välja om den som begår skattebrott skall påföras skattetillägg eller fängelse. Norge är ett land som redan infört den principen. I Norge kan ingen påföras skattetillägg och samtidigt få fängelse för den handling som föranlett skattetillägg.
Om Högsta Domstolen skulle vidhålla sin tidigare praxis anser jag att alla som dömts till skattetillägg och därefter till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg skall driva sitt ärende till Europadomstolen. Den frågan avser jag dock endast återkomma till om Högsta Domstolen dömer ”fel”.
Det är enligt min uppfattning helt klart att ingen får påföras skattetillägg och samtidigt dömas till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg. Denna princip har gällt sedan den
1 november 1998 i Sverige. Men först genom två avgöranden från Europadomstolen 2009 har Sverige fått detta klart för sig.
Detta innebär att alla som påförts skattetillägg (efter den 1 november 1998) och därefter dömts till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg har rätt till att få sin sak prövad igen genom att beviljas resning avseende ansvar för skattetillägg. Och idag är det min klients tur; hans resningsansökan gick iväg igår och det, skall jag säga, känns riktigt, riktigt bra.
För så här är det: staten behöver pengar och letar alla möjliga – och omöjliga – sätt för att få in pengar till statskassan. Skattetillägg är ett av många sätt för staten att dra in enorma summor. Staten tycker naturligtvis att det känns surt att gå miste om denna lukrativa inkomstkälla, samtidigt som staten dessutom vill sätta skattebrottslingar i fängelse.
Men staten får inte göra båda sakerna samtidigt. Det har Europadomstolen i Strasbourg bestämt och det borde redan ha varit bestämt av Högsta Domstolen för länge sedan.
Europadomstolens beslut visar värdet av att ha tillgång till en domstol som är helt oberoende av den egna staten. Det är en garanti för att våra mänskliga rättigheter tas till vara. Att dömas till såväl skattetillägg som fängelse för den handling som föranlett skattetillägg är nämligen ett brott mot individens mänskliga rättigheter!
Jag är tacksam och stolt över att vi har tillgång till en domstol, Europadomstolen, som tar till vara individens mänskliga rättigheter i alla lägen. Den enskilde är nämligen ofta ganska svag i en process mot sin egen stat. Staten anser sig ofta nämligen vara felfri. Vi svenskar tror gärna att vår egen stat inte bryter mot den enskildes mänskliga rättigheter, men inte ens den svenska staten är felfri. Staten liksom individen begår ibland misstag – underligt vore det annars!
Så här är det. Jag anser att tusentals människor sitter i fängelse eller har suttit i fängelse i Sverige – olagligt – under den senaste tioårsperioden. En av dem är en klient till mig och hans familj, som jag i förlängningen företräder. Jag skall nedan förklara i detalj vad jag menar med att de sitter olagligt i fängelse. Först några ord bara om bakgrunden till allt detta.
Jag företräder sedan några veckor en person som sitter i fängelse för skattebrott. Låt oss kalla honom huvudmannen, för så såg tingsrätten och hovrätten på den personens ansvar avseende skattebrott. Så skildrade också media min klient som person. Jag företrädde inte min klient i brottmålet, men jag företrädde en nära anhörig till klienten i det brottmålet. Den jag företrädde ansågs ha så liten del i skattebrotten att domen för hans del blev villkorlig dom.
Huvudmannen dömdes till 4 års fängelse av Skellefteå tingsrätt och den domen fastställdes av Hovrätten för Övre Norrland. Huvudmannen avtjänar nu sitt straff i fängelse. Huvudmannen påfördes också skattetillägg på mer än 4 miljoner kr i anledning av de skattebrott som ledde till fängelse.
Skattetillägg är en ”straffskatt” för att man har begått fel avseende redovisning av inkomster till Skatteverket. Det vanligaste felet är att vissa inkomster inte alls redovisas, d v s det man kallar svart inkomst.
Skattetillägg har fram till 2009 inte setts som ett straff av våra domstolar, utan som en annan form av påföljd i anledning av en och samma handling. Den som påförs skattetillägg ser dock alltid detta som ett straff och att dömas till fängelse – det vet alla – är ett straff det också. Den som döms till fängelse och skattetillägg för en och samma handling tycker därför att han eller hon fått dubbla straff.
Nu har Göta Hovrätt sett på ovan nämnd fråga på samma sätt som alla de som drabbats av skattetillägg. ”Nu” var i form av ett beslut meddelat den 30 oktober 2009 (mål nr B 6-09). Det beslutet stärker mig i tron att många domare har det beundransvärda modet att döma som domaren anser vara rätt och inte döma på ett sätt som skulle göra Staten glad.
Vi har redan en bra domarkår. Men det kan ibland krävas mod för att döma på ett sätt som kan komma att föranleda kritik.
I och med att den åtalade personen hade påförts skattetillägg avvisade Göta Hovrätt åtalet. Detta med hänvisning till att den åtalade redan var straffad för samma handlande genom påförandet av skattetillägg. Ingen får nämligen straffas två gånger för en och samma handling. På latin heter det ne bis in idem och principen finns uttryckt i 30 kap 9 § rättegångsbalken.
Hur kan det då komma sig att Göta Hovrätt dömt tvärtemot hur Högsta Domstolen sett på samma fråga tidigare? Anledningen är att det 2009 har kommit två avgöranden från Europadomstolen, och det är på grund av dessa avgöranden som Göta Hovrätt gått emot tidigare praxis. Europadomstolens avgörande väger ofta tyngre än avgöranden från Högsta Domstolen och så är utan tvekan fallet i denna fråga. Göta Hovrätt ansåg detta och jag delar till fullo hovrättens bedömning.
Den nya praxis som nu gäller kommer att prövas av Högsta Domstolen. Från statens sida vill man nog ha både skattetillägg och fängelse, men förhoppningsvis ser Högsta Domstolen på ovan nämnd fråga på samma sätt som Göta Hovrätt. I så fall måste staten välja om den som begår skattebrott skall påföras skattetillägg eller fängelse. Norge är ett land som redan infört den principen. I Norge kan ingen påföras skattetillägg och samtidigt få fängelse för den handling som föranlett skattetillägg.
Om Högsta Domstolen skulle vidhålla sin tidigare praxis anser jag att alla som dömts till skattetillägg och därefter till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg skall driva sitt ärende till Europadomstolen. Den frågan avser jag dock endast återkomma till om Högsta Domstolen dömer ”fel”.
Det är enligt min uppfattning helt klart att ingen får påföras skattetillägg och samtidigt dömas till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg. Denna princip har gällt sedan den
1 november 1998 i Sverige. Men först genom två avgöranden från Europadomstolen 2009 har Sverige fått detta klart för sig.
Detta innebär att alla som påförts skattetillägg (efter den 1 november 1998) och därefter dömts till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg har rätt till att få sin sak prövad igen genom att beviljas resning avseende ansvar för skattetillägg. Och idag är det min klients tur; hans resningsansökan gick iväg igår och det, skall jag säga, känns riktigt, riktigt bra.
För så här är det: staten behöver pengar och letar alla möjliga – och omöjliga – sätt för att få in pengar till statskassan. Skattetillägg är ett av många sätt för staten att dra in enorma summor. Staten tycker naturligtvis att det känns surt att gå miste om denna lukrativa inkomstkälla, samtidigt som staten dessutom vill sätta skattebrottslingar i fängelse.
Men staten får inte göra båda sakerna samtidigt. Det har Europadomstolen i Strasbourg bestämt och det borde redan ha varit bestämt av Högsta Domstolen för länge sedan.
Europadomstolens beslut visar värdet av att ha tillgång till en domstol som är helt oberoende av den egna staten. Det är en garanti för att våra mänskliga rättigheter tas till vara. Att dömas till såväl skattetillägg som fängelse för den handling som föranlett skattetillägg är nämligen ett brott mot individens mänskliga rättigheter!
Jag är tacksam och stolt över att vi har tillgång till en domstol, Europadomstolen, som tar till vara individens mänskliga rättigheter i alla lägen. Den enskilde är nämligen ofta ganska svag i en process mot sin egen stat. Staten anser sig ofta nämligen vara felfri. Vi svenskar tror gärna att vår egen stat inte bryter mot den enskildes mänskliga rättigheter, men inte ens den svenska staten är felfri. Staten liksom individen begår ibland misstag – underligt vore det annars!
Något om personskador i allmänhet, inte minst i trafiken
Alla har väl någon gång varit med i en olycka, kanske i trafiken? För de flesta slutar olyckan väl. Det blir någon blessyr – kanske en mindre chock – men den skadade blir mer eller mindre snabbt återställd.
Men alla olyckor slutar inte lyckligt. I vissa fall så illa att det slutar med dödsfall. Detta inlägg skall dock handla om de som överlever, men som får mer eller mindre svåra kvarstående besvär. Då är det ofta viktigt att vara försäkrad. Ena dagen kan du vara frisk och ha ett bra arbete, nästa dag kan du vara invalid och därför inte kunna arbeta vidare.
a. Samhällets ansvar
b. Försäkringsbolagens ansvar
c. Personskadereglering vid en trafikolycka
d. Försäkringsersättningen
e. Ekonomisk ersättning
f. Ideell ersättning
g. Invaliditetsgrad
h. Åldersreduktion
a. Samhällets ansvar
Samhället har ett ansvar för de som råkar ut för olyckor. Den skadade har ju rätt till sjukvård och sjukpenning. Sjukpenningen kan senare övergå till diverse bidrag eller sjukpension, men dagens samhälle vill ta ett allt mindre ekonomiskt ansvar för de som är sjuka. Det är ju dåliga tider vi lever i. Någon ljusning ser vi nog inte den närmaste tiden, även om jag inte kan se in i framtiden.
Många sjukskrivna blir numera utförsäkrade. Hur den som är sjuk 2010 kan bli utförsäkrad har jag svårt att förstå. Det handlar uppenbarligen om indragningar i välfärden, även om våra styrande politiker söker förklara det med andra ord. När ”vi” måste spara in pengar i den offentliga sektorn brukar det drabba skolan, sjuka och våra pensionärer, trots fagra vallöften om att så inte skall ske.
Att samhället inte vill - eller kan? - ta fullt ansvar visar att hur viktigt det är att vara försäkrad.
b. Försäkringsbolagens ansvar
Det beror naturligtvis på din egen försäkring – eller egna försäkringar - och dina möjligheter att bevaka dina egna rättigheter mot försäkringsbolaget – eller försäkringsbolagen.
Om du har ett hus är det ingen idé att ha mer än en försäkring. Du kan bara få ut fastighetens värde en gång. Detsamma gäller för alla sakskador. Med personskador är det annorlunda. Där kan det vara en bra idé att ha flera försäkringar.
Eftersom det finns många olika försäkringar kommer jag nedan redovisa gången i ett personskadeärende i en ”vanlig” trafikolycka. Det finns dock ingen olycka som är den andra exakt lik. Därför ordet vanlig inom citattecken.
c. Personskadereglering vid en trafikolycka
När olyckan inträffar så är nog det sista föraren och andra inblandade tänker på om de är försäkrade för personskador. Däremot oroar sig inte sällan föraren eller ägaren av bilen för plåtskadorna. Men i trafiken är människan mycket viktigare än bilen. Som advokat jobbar jag aldrig eller sällan med plåtskador.
Alla inblandade i trafikolyckor är försäkrade avseende personskador. Till och med de som avsiktligen kör utan försäkring. Det kan vi tacka vår lagstiftning för. Lagen ger på den punkten alla ett basskydd. Det är ett mycket viktigt basskydd.
Den skadade kan ha flera försäkringar som går att nyttja när olyckan är framme, mer om detta i ett senare inlägg. Detta kan missas av såväl skadade som advokater.
Rätten till ersättning kan i vissa fall jämkas. I vissa fall till 0 %, d v s till 0 kr. Den som exempelvis kör rattfull kan få sin ersättning kraftigt reducerad.
d. Försäkringsersättningen
Den delas in i två olika kategorier. Den ena delen kallas ideell ersättning och är skattefri.
Den andra delen kallas ekonomisk ersättning och den ersättning som faller ut via
bilförsäkringen är inte skattefri.
Det finns ekonomisk ersättning i privata försäkringar som är skattefri, men den ekonomiska ersättningen ersätter så gott som aldrig den verkliga inkomstförlusten. Det rör sig oftast om utbetalningar av i försäkringen fastställda engångsbelopp.
e. Ekonomisk ersättning
Denna post är många gånger den viktigaste. Den är generellt sett viktigare ju yngre den skadade är.
Om den som skadas svårt är 25 år och precis kommit ut i arbetslivet kan det vara så att den skadade kommer att förlora inkomst fram till den skadade blir pensionär. Dessutom blir pensionen mycket lägre än om den skadade hade kunnat arbeta.
Om den skadade är 62 år är pensionen nära och inkomstförlusten hinner inte bli lika stor som för den som är betydligt yngre. Dessutom kanske det inte påverkar pensionens storlek eller bara påverkar pensionen i mindre mån.
Den ekonomiska ersättningen via trafikförsäkringen skall kompensera den skadade fullt ut,
d v s den skadade skall inte förlora en enda krona i inkomst eller pension på grund av sin skada. Här finns dock ett ofta stort praktiskt problem för den skadade och det är att bevisa vad den skadade skulle ha tjänat om skadan inte inträffat. Ibland är det lätt att bevisa, ibland är det inte enkelt att bevisa, ibland är det svårt att bevisa, ibland är det omöjligt att bevisa.
När försäkringsbolaget inte godtar den skadades krav på ekonomisk ersättning bör den skadade anlita ett ombud som är duktig på personskador. Det rör sig framförallt om advokater som har lång erfarenhet av personskador eller biträdande jurister på advokatbyråer som har handledning av en erfaren advokat. En ung biträdande jurist kan således vara lika bra som en advokat, om den biträdande juristen har viss stöttning. Så skall vara fallet för den som är biträdande jurist.
Ersättningen i denna del handlar inte sällan om miljonbelopp. Den som inte kan bevaka sin rätt kan således gå miste om oerhörda belopp. Det händer i det verkliga livet. Hur ofta vet jag inte, men jag tror det finns ett stort mörkertal.
Många drar sig för att kontakta en advokat. De är rädda att det kan kosta för mycket. De flesta advokater som arbetar med trafikolyckor tar dock inget arvode från klienten. Advokaten begär i stället att försäkringsbolaget skall stå alla advokatkostnader; mer om advokatkostnader vid olyckor kommer i ett senare inlägg. Men för den skadade är advokatens arvode något som den skadade bör ta upp vid första samtalet med en advokat.
f. Ideell ersättning
Den delas in i lika kategorier som brukar benämnas sveda och värk, lyte och men samt olägenheter i övrigt.
1. Sveda och värk
Sveda och värk vet du redan vad det är. Om du slår dig med en hammare på tummen drabbas du av det som kallas sveda och värk. Det gör ont, men det går över. Vanliga blåmärken när man slår sig gör också ont, men det går över.
I de flesta fall stannar den skadades till ersättning för personskador till att avse posten sveda och värk. Den ersättning brukar avse ett mindre belopp, som exempelvis drygt 2 000 kr för sveda och värk under en månads tid. Denna post är således av ringa betydelse för den enskilde. Man kan säga att det rör sig om ersättning till plåster på såren.
För att få ersättning endast för sveda och värk ska du aldrig behöva anlita en advokat. Det ska du få ändå och så är det nog nästan alltid i praktiken. Ordet alltid går dock sällan att använda i juridiken. Det finns nästan alltid något eller några undantag.
För ett fåtal kan det bli fråga om lite mer i ersättning avseende denna post och då tänker jag framförallt om personer med svåra brännskador. Det kan göra ont länge.
Sveda och värk är således besvär som går över med tiden; ofta efter en kortare, men kanske smärtsam tid.
2. Lyte och men
Värre är det när personskadan föranleder kvarstående besvär. Vid trafikolyckor är nackskador utan tvivel det vanligaste kvarstående besväret.
Det brukar dock ta tid innan man enligt så kallad beprövad vetenskap och erfarenhet vet om det blir kvarstående besvär. Det sägs att man vet detta tidigast ett år efter vissa nackskador. Ibland går det förstås direkt att säga att skadan kommer att leda till kvarstående besvär. Den som amputerat exempelvis foten efter en olycka vet ju att han kommer att ha kvarstående besvär. Men hur svåra besvär? Det är alltid individuellt.
Kvarstående besvär kallas för lyte och men. Ett ärr efter en olycka är ett lyte. En nackskada som inte syns är ett men. En amputerad fot är såväl ett men som ett lyte. Det är inte så viktigt vad det kallas för. I samtliga fall är det fråga om kvarstående besvär.
3. Olägenheter i övrigt
Med detta avses vad skadan medför i praktiken för den skadade i såväl arbetet som på fritiden. Alla 24 timmar på dygnet beaktas. Hur påverkar skadan den skadades liv?
Blev sömnen sämre? Blev sexlivet sämre? Blev fritiden sämre? Blev det jobbigare att arbeta?
I den delen bör den skadade själv i lugn och ro fundera på hur livet var före olyckan och hur livet är efter olyckan eller berätta det för sitt försäkringsbolag exempelvis via sitt ombud.
Jag kan nämna ett exempel med en ung man som jag företrätt. Denne unge mans liv kretsade kring en enda sak och det var ishockey. Före olyckan hade han alla sina vänner i hockeylaget, efter olyckan kunde han inte spela ishockey och kom utanför sitt gamla kompisgäng. Den unge mannen kunde fortfarande göra mycket, men inte spela ishockey.
Skadan i sig – som var en nackskada – bedömdes ha en invaliditetsgrad på drygt 10 %. Men den unge mannens problem blev framförallt psykiska problem. Han kände sig värdelös efter skadan. De psykiska problemen blev med tiden så allvarliga att dessa bedömdes ha en invaliditetsgrad som tillsammans med nackskadan blev hela 30 %.
För framförallt unga personer leder fysiska skador inte sällan till svåra psykiska problem.
Samma sak kan förstås drabba de som inte längre är unga.
g. Invaliditetsgrad
Vissa kvarstående besvär åsätts en medicinsk invaliditetsgrad; exempelvis nackskador. En gång i tiden kunde flera skador summeras ihop och ge en invaliditet över 100 %, men numera går det inte att passera 100 %. 100 % betyder så svåra skador att den som är skadad nog heller vore död än skadad.
Min erfarenhet av nackskador är att dessa brukar leda till en invaliditetsgrad från 4 % upp till 18 %. De flesta ligger inom skiktet 5 % till 10 %.
En viss del av den ideella ersättningen utgår ifrån invaliditetsgraden.
Vissa kvarstående besvär ger ingen invaliditetsgrad, utan ersätts efter andra kriterier. Ersättning för ärr exempelvis beror på var på kroppen ärret sitter och hur fult ärret ser ut.
h. Åldersreduktion
Det finns även något som kallas åldersreduktion. När du passerat 25 år reduceras viss ideell ersättning år för år. Får du ett ärr när du är 70 år ger det lite ersättning i jämförelse om du hade fått ärret när du var 25 år. Det är ganskal logiskt eftersom du vid 70 års ålder skall leva med ärret en kortare tid i jämförelse med om du fick ärret när du var 25 år.
Det var allt denna gång. Nästa gång skall jag utifrån några konkreta fall beskriva hur en advokat hjälper sin klient i ett personskadeärende. Det fick jag inte plats med i detta inlägg
Det finns mer att skriva om detta ämne, som har stor betydelse för alla som har kvarstående besvär efter en olycka eller som lever med någon som har sådana besvär.
Men alla olyckor slutar inte lyckligt. I vissa fall så illa att det slutar med dödsfall. Detta inlägg skall dock handla om de som överlever, men som får mer eller mindre svåra kvarstående besvär. Då är det ofta viktigt att vara försäkrad. Ena dagen kan du vara frisk och ha ett bra arbete, nästa dag kan du vara invalid och därför inte kunna arbeta vidare.
a. Samhällets ansvar
b. Försäkringsbolagens ansvar
c. Personskadereglering vid en trafikolycka
d. Försäkringsersättningen
e. Ekonomisk ersättning
f. Ideell ersättning
g. Invaliditetsgrad
h. Åldersreduktion
a. Samhällets ansvar
Samhället har ett ansvar för de som råkar ut för olyckor. Den skadade har ju rätt till sjukvård och sjukpenning. Sjukpenningen kan senare övergå till diverse bidrag eller sjukpension, men dagens samhälle vill ta ett allt mindre ekonomiskt ansvar för de som är sjuka. Det är ju dåliga tider vi lever i. Någon ljusning ser vi nog inte den närmaste tiden, även om jag inte kan se in i framtiden.
Många sjukskrivna blir numera utförsäkrade. Hur den som är sjuk 2010 kan bli utförsäkrad har jag svårt att förstå. Det handlar uppenbarligen om indragningar i välfärden, även om våra styrande politiker söker förklara det med andra ord. När ”vi” måste spara in pengar i den offentliga sektorn brukar det drabba skolan, sjuka och våra pensionärer, trots fagra vallöften om att så inte skall ske.
Att samhället inte vill - eller kan? - ta fullt ansvar visar att hur viktigt det är att vara försäkrad.
b. Försäkringsbolagens ansvar
Det beror naturligtvis på din egen försäkring – eller egna försäkringar - och dina möjligheter att bevaka dina egna rättigheter mot försäkringsbolaget – eller försäkringsbolagen.
Om du har ett hus är det ingen idé att ha mer än en försäkring. Du kan bara få ut fastighetens värde en gång. Detsamma gäller för alla sakskador. Med personskador är det annorlunda. Där kan det vara en bra idé att ha flera försäkringar.
Eftersom det finns många olika försäkringar kommer jag nedan redovisa gången i ett personskadeärende i en ”vanlig” trafikolycka. Det finns dock ingen olycka som är den andra exakt lik. Därför ordet vanlig inom citattecken.
c. Personskadereglering vid en trafikolycka
När olyckan inträffar så är nog det sista föraren och andra inblandade tänker på om de är försäkrade för personskador. Däremot oroar sig inte sällan föraren eller ägaren av bilen för plåtskadorna. Men i trafiken är människan mycket viktigare än bilen. Som advokat jobbar jag aldrig eller sällan med plåtskador.
Alla inblandade i trafikolyckor är försäkrade avseende personskador. Till och med de som avsiktligen kör utan försäkring. Det kan vi tacka vår lagstiftning för. Lagen ger på den punkten alla ett basskydd. Det är ett mycket viktigt basskydd.
Den skadade kan ha flera försäkringar som går att nyttja när olyckan är framme, mer om detta i ett senare inlägg. Detta kan missas av såväl skadade som advokater.
Rätten till ersättning kan i vissa fall jämkas. I vissa fall till 0 %, d v s till 0 kr. Den som exempelvis kör rattfull kan få sin ersättning kraftigt reducerad.
d. Försäkringsersättningen
Den delas in i två olika kategorier. Den ena delen kallas ideell ersättning och är skattefri.
Den andra delen kallas ekonomisk ersättning och den ersättning som faller ut via
bilförsäkringen är inte skattefri.
Det finns ekonomisk ersättning i privata försäkringar som är skattefri, men den ekonomiska ersättningen ersätter så gott som aldrig den verkliga inkomstförlusten. Det rör sig oftast om utbetalningar av i försäkringen fastställda engångsbelopp.
e. Ekonomisk ersättning
Denna post är många gånger den viktigaste. Den är generellt sett viktigare ju yngre den skadade är.
Om den som skadas svårt är 25 år och precis kommit ut i arbetslivet kan det vara så att den skadade kommer att förlora inkomst fram till den skadade blir pensionär. Dessutom blir pensionen mycket lägre än om den skadade hade kunnat arbeta.
Om den skadade är 62 år är pensionen nära och inkomstförlusten hinner inte bli lika stor som för den som är betydligt yngre. Dessutom kanske det inte påverkar pensionens storlek eller bara påverkar pensionen i mindre mån.
Den ekonomiska ersättningen via trafikförsäkringen skall kompensera den skadade fullt ut,
d v s den skadade skall inte förlora en enda krona i inkomst eller pension på grund av sin skada. Här finns dock ett ofta stort praktiskt problem för den skadade och det är att bevisa vad den skadade skulle ha tjänat om skadan inte inträffat. Ibland är det lätt att bevisa, ibland är det inte enkelt att bevisa, ibland är det svårt att bevisa, ibland är det omöjligt att bevisa.
När försäkringsbolaget inte godtar den skadades krav på ekonomisk ersättning bör den skadade anlita ett ombud som är duktig på personskador. Det rör sig framförallt om advokater som har lång erfarenhet av personskador eller biträdande jurister på advokatbyråer som har handledning av en erfaren advokat. En ung biträdande jurist kan således vara lika bra som en advokat, om den biträdande juristen har viss stöttning. Så skall vara fallet för den som är biträdande jurist.
Ersättningen i denna del handlar inte sällan om miljonbelopp. Den som inte kan bevaka sin rätt kan således gå miste om oerhörda belopp. Det händer i det verkliga livet. Hur ofta vet jag inte, men jag tror det finns ett stort mörkertal.
Många drar sig för att kontakta en advokat. De är rädda att det kan kosta för mycket. De flesta advokater som arbetar med trafikolyckor tar dock inget arvode från klienten. Advokaten begär i stället att försäkringsbolaget skall stå alla advokatkostnader; mer om advokatkostnader vid olyckor kommer i ett senare inlägg. Men för den skadade är advokatens arvode något som den skadade bör ta upp vid första samtalet med en advokat.
f. Ideell ersättning
Den delas in i lika kategorier som brukar benämnas sveda och värk, lyte och men samt olägenheter i övrigt.
1. Sveda och värk
Sveda och värk vet du redan vad det är. Om du slår dig med en hammare på tummen drabbas du av det som kallas sveda och värk. Det gör ont, men det går över. Vanliga blåmärken när man slår sig gör också ont, men det går över.
I de flesta fall stannar den skadades till ersättning för personskador till att avse posten sveda och värk. Den ersättning brukar avse ett mindre belopp, som exempelvis drygt 2 000 kr för sveda och värk under en månads tid. Denna post är således av ringa betydelse för den enskilde. Man kan säga att det rör sig om ersättning till plåster på såren.
För att få ersättning endast för sveda och värk ska du aldrig behöva anlita en advokat. Det ska du få ändå och så är det nog nästan alltid i praktiken. Ordet alltid går dock sällan att använda i juridiken. Det finns nästan alltid något eller några undantag.
För ett fåtal kan det bli fråga om lite mer i ersättning avseende denna post och då tänker jag framförallt om personer med svåra brännskador. Det kan göra ont länge.
Sveda och värk är således besvär som går över med tiden; ofta efter en kortare, men kanske smärtsam tid.
2. Lyte och men
Värre är det när personskadan föranleder kvarstående besvär. Vid trafikolyckor är nackskador utan tvivel det vanligaste kvarstående besväret.
Det brukar dock ta tid innan man enligt så kallad beprövad vetenskap och erfarenhet vet om det blir kvarstående besvär. Det sägs att man vet detta tidigast ett år efter vissa nackskador. Ibland går det förstås direkt att säga att skadan kommer att leda till kvarstående besvär. Den som amputerat exempelvis foten efter en olycka vet ju att han kommer att ha kvarstående besvär. Men hur svåra besvär? Det är alltid individuellt.
Kvarstående besvär kallas för lyte och men. Ett ärr efter en olycka är ett lyte. En nackskada som inte syns är ett men. En amputerad fot är såväl ett men som ett lyte. Det är inte så viktigt vad det kallas för. I samtliga fall är det fråga om kvarstående besvär.
3. Olägenheter i övrigt
Med detta avses vad skadan medför i praktiken för den skadade i såväl arbetet som på fritiden. Alla 24 timmar på dygnet beaktas. Hur påverkar skadan den skadades liv?
Blev sömnen sämre? Blev sexlivet sämre? Blev fritiden sämre? Blev det jobbigare att arbeta?
I den delen bör den skadade själv i lugn och ro fundera på hur livet var före olyckan och hur livet är efter olyckan eller berätta det för sitt försäkringsbolag exempelvis via sitt ombud.
Jag kan nämna ett exempel med en ung man som jag företrätt. Denne unge mans liv kretsade kring en enda sak och det var ishockey. Före olyckan hade han alla sina vänner i hockeylaget, efter olyckan kunde han inte spela ishockey och kom utanför sitt gamla kompisgäng. Den unge mannen kunde fortfarande göra mycket, men inte spela ishockey.
Skadan i sig – som var en nackskada – bedömdes ha en invaliditetsgrad på drygt 10 %. Men den unge mannens problem blev framförallt psykiska problem. Han kände sig värdelös efter skadan. De psykiska problemen blev med tiden så allvarliga att dessa bedömdes ha en invaliditetsgrad som tillsammans med nackskadan blev hela 30 %.
För framförallt unga personer leder fysiska skador inte sällan till svåra psykiska problem.
Samma sak kan förstås drabba de som inte längre är unga.
g. Invaliditetsgrad
Vissa kvarstående besvär åsätts en medicinsk invaliditetsgrad; exempelvis nackskador. En gång i tiden kunde flera skador summeras ihop och ge en invaliditet över 100 %, men numera går det inte att passera 100 %. 100 % betyder så svåra skador att den som är skadad nog heller vore död än skadad.
Min erfarenhet av nackskador är att dessa brukar leda till en invaliditetsgrad från 4 % upp till 18 %. De flesta ligger inom skiktet 5 % till 10 %.
En viss del av den ideella ersättningen utgår ifrån invaliditetsgraden.
Vissa kvarstående besvär ger ingen invaliditetsgrad, utan ersätts efter andra kriterier. Ersättning för ärr exempelvis beror på var på kroppen ärret sitter och hur fult ärret ser ut.
h. Åldersreduktion
Det finns även något som kallas åldersreduktion. När du passerat 25 år reduceras viss ideell ersättning år för år. Får du ett ärr när du är 70 år ger det lite ersättning i jämförelse om du hade fått ärret när du var 25 år. Det är ganskal logiskt eftersom du vid 70 års ålder skall leva med ärret en kortare tid i jämförelse med om du fick ärret när du var 25 år.
Det var allt denna gång. Nästa gång skall jag utifrån några konkreta fall beskriva hur en advokat hjälper sin klient i ett personskadeärende. Det fick jag inte plats med i detta inlägg
Det finns mer att skriva om detta ämne, som har stor betydelse för alla som har kvarstående besvär efter en olycka eller som lever med någon som har sådana besvär.
torsdag 25 februari 2010
Du som är företagare: låt dig inte luras!
Det finns många annonsföretag som säljer sina tjänster per telefon. Jag företräder ett av många företag som ett annonsföretag uppenbarligen försökt lura.
Jag var först tveksam till att ta på mig målet, men när jag fick del av alla fakta i ärendet blev jag inte bara upprörd utan så engagerad i ärendet att jag gärna ville ta på mig uppdraget att vara ombud i målet. Jag blev lika upprörd som alla företagare som låtit sig luras borde vara.
Annonsföretaget säljer tjänster per telefon och det orderbekräftande samtalet spelas in. Företagaren tror att det avtalade priset är ett visst belopp, exempelvis 6 000 kr. Sedan kommer annonsföretaget att påstå att detta belopp skall multipliceras med en siffra som nämnts under samtalet. På detta sätt skall man alltså få fram avtalat pris, Exempelvis nämner man siffran 5, och så skulle alltså det avtalade priset i stället vara 30 000 kr.
Företagaren förstår aldrig att det belopp som nämns under samtalet skall multipliceras med en annan faktor för att komma fram till vad det avtalade priset egentligen blev. Det annonsföretag jag talar om har stämt minst 130 företag för att dessa företag inte förstått vad som enligt annonsföretaget är avtalat pris.
Annonsföretaget skall ha skickat närmare 800 ärenden till Kronofogden och det skall vara av samma anledning, d v s att företagarna inte har förstått vad det avtalade priset egentligen blev.
Kan det vara så att av cirka 800 företagare har ”bara” cirka 130 företagare tagit strid i domstol? I så fall har annonsföretaget verkligen lyckats med sin brottsliga verksamhet.
Det avtalade priset blev dock aldrig högre än vad varje företagare trodde från början. Det kommer nämligen ingen domstol att anse, om domstolen bara får alla fakta i ärendet presenterade för sig. Domstolen gör ingen egen utredning. Det är företagaren som måste lägga fram en egen redovisning för domstolen. Därför tror jag att vissa företagare inte orkar ta strid om saken utan faller till föga: de går med på att låta sig bli lurade. Det tar ju tid och kraft för företagaren att bevisa för rätten att företagaren faktiskt har rätt.
För mig som advokat är det uppenbart att annonsföretaget i det mål jag talar om ägnar sig åt brottslig verksamhet i form av att försöka lura alla kunder (företagare) att betala ett mycket högre pris än det avtalade priset. Varje gång det lyckas är det bedrägeri. När det inte lyckas är det försök till bedrägeri.
Det mål jag är ombud i är ännu inte avgjort, men jag sticker redan nu ut hakan och lovar att det företag jag företräder kommer att vinna målet. Allt annat vore en mindre rättsskandal.
Varför tillåts denna form av bedrägeri pågå? Den stoppas då och då, men det finns så mycket pengar att tjäna på ovan nämnda form av bedrägeri att det hela tiden kommer in nya skurkar på ”marknaden”. En som stoppades var den så kallade annonsmannen, som fick fem års fängelse. Han skall ha hunnit med att lura till sig sisådär 100 miljoner kronor innan han dömdes. Annonsmannens ekonomiska framgångar har säkerligen lockat nya skurkar till en uppenbarligen lönsam bransch. För skurkarna har en fantastisk affärsidé.
Den fantastiska affärsidén går ut på att utnyttja sig av Kronofogden och våra domstolar för att försöka klämma företagare på deras surt förvärvade slantar. Det trodde jag inte var möjligt förrän jag satte mig in i hur det går till i praktiken. Det är så skickligt upplagt att det går att misstänka att den som ursprungligen ligger bakom idén är juridiskt skolad.
Jag uppmanar alla företagare som blivit lurade att polisanmäla brottet och även att kontakta advokat. Någon gång måste det bli ett stopp för den här sortens brottslighet och det blir det bara om alla företagare ser till att inte låta sig luras.
Jag har nyligen blivit kontaktad av ett annonsföretag som ville ha hjälp att driva en fordran mot en företagare. Det annonsföretaget kan mycket väl vara seriöst, men jag har nu bestämt mig för att alltid vara på företagarnas sida. Jag kan nämligen utifrån ett inledande samtal från ett annonsföretag inte avgöra om det annonsföretaget är seriöst eller inte. Och skulle det senare visa sig att annonsföretaget vore oseriöst så skulle jag själv inte villa befinna mig i den sitsen – det vill säga jag har inte för avsikt att delta i den brottslighet jag själv vill vara med och sätta stopp för.
Oseriösa annonsföretag leder således till att även seriösa annonsföretag kan komma att få svårt att anlita en advokat. För er som undrar händer det alltså att vi advokater tackar nej till uppdrag. Och ibland, hör och häpna, kan det kännas riktigt bra. Faktum är att det gjort mig så pass väl till mods och stolt över mitt yrke att jag kom att börja nynna på en gammal favoritmelodi om ”härliga tider”.
Att solen plötsligt bestämde sig för att kika in genom fönstret gjorde ju inte humöret sämre. Lyssna och njut, kära läsare.
Jag var först tveksam till att ta på mig målet, men när jag fick del av alla fakta i ärendet blev jag inte bara upprörd utan så engagerad i ärendet att jag gärna ville ta på mig uppdraget att vara ombud i målet. Jag blev lika upprörd som alla företagare som låtit sig luras borde vara.
Annonsföretaget säljer tjänster per telefon och det orderbekräftande samtalet spelas in. Företagaren tror att det avtalade priset är ett visst belopp, exempelvis 6 000 kr. Sedan kommer annonsföretaget att påstå att detta belopp skall multipliceras med en siffra som nämnts under samtalet. På detta sätt skall man alltså få fram avtalat pris, Exempelvis nämner man siffran 5, och så skulle alltså det avtalade priset i stället vara 30 000 kr.
Företagaren förstår aldrig att det belopp som nämns under samtalet skall multipliceras med en annan faktor för att komma fram till vad det avtalade priset egentligen blev. Det annonsföretag jag talar om har stämt minst 130 företag för att dessa företag inte förstått vad som enligt annonsföretaget är avtalat pris.
Annonsföretaget skall ha skickat närmare 800 ärenden till Kronofogden och det skall vara av samma anledning, d v s att företagarna inte har förstått vad det avtalade priset egentligen blev.
Kan det vara så att av cirka 800 företagare har ”bara” cirka 130 företagare tagit strid i domstol? I så fall har annonsföretaget verkligen lyckats med sin brottsliga verksamhet.
Det avtalade priset blev dock aldrig högre än vad varje företagare trodde från början. Det kommer nämligen ingen domstol att anse, om domstolen bara får alla fakta i ärendet presenterade för sig. Domstolen gör ingen egen utredning. Det är företagaren som måste lägga fram en egen redovisning för domstolen. Därför tror jag att vissa företagare inte orkar ta strid om saken utan faller till föga: de går med på att låta sig bli lurade. Det tar ju tid och kraft för företagaren att bevisa för rätten att företagaren faktiskt har rätt.
För mig som advokat är det uppenbart att annonsföretaget i det mål jag talar om ägnar sig åt brottslig verksamhet i form av att försöka lura alla kunder (företagare) att betala ett mycket högre pris än det avtalade priset. Varje gång det lyckas är det bedrägeri. När det inte lyckas är det försök till bedrägeri.
Det mål jag är ombud i är ännu inte avgjort, men jag sticker redan nu ut hakan och lovar att det företag jag företräder kommer att vinna målet. Allt annat vore en mindre rättsskandal.
Varför tillåts denna form av bedrägeri pågå? Den stoppas då och då, men det finns så mycket pengar att tjäna på ovan nämnda form av bedrägeri att det hela tiden kommer in nya skurkar på ”marknaden”. En som stoppades var den så kallade annonsmannen, som fick fem års fängelse. Han skall ha hunnit med att lura till sig sisådär 100 miljoner kronor innan han dömdes. Annonsmannens ekonomiska framgångar har säkerligen lockat nya skurkar till en uppenbarligen lönsam bransch. För skurkarna har en fantastisk affärsidé.
Den fantastiska affärsidén går ut på att utnyttja sig av Kronofogden och våra domstolar för att försöka klämma företagare på deras surt förvärvade slantar. Det trodde jag inte var möjligt förrän jag satte mig in i hur det går till i praktiken. Det är så skickligt upplagt att det går att misstänka att den som ursprungligen ligger bakom idén är juridiskt skolad.
Jag uppmanar alla företagare som blivit lurade att polisanmäla brottet och även att kontakta advokat. Någon gång måste det bli ett stopp för den här sortens brottslighet och det blir det bara om alla företagare ser till att inte låta sig luras.
Jag har nyligen blivit kontaktad av ett annonsföretag som ville ha hjälp att driva en fordran mot en företagare. Det annonsföretaget kan mycket väl vara seriöst, men jag har nu bestämt mig för att alltid vara på företagarnas sida. Jag kan nämligen utifrån ett inledande samtal från ett annonsföretag inte avgöra om det annonsföretaget är seriöst eller inte. Och skulle det senare visa sig att annonsföretaget vore oseriöst så skulle jag själv inte villa befinna mig i den sitsen – det vill säga jag har inte för avsikt att delta i den brottslighet jag själv vill vara med och sätta stopp för.
Oseriösa annonsföretag leder således till att även seriösa annonsföretag kan komma att få svårt att anlita en advokat. För er som undrar händer det alltså att vi advokater tackar nej till uppdrag. Och ibland, hör och häpna, kan det kännas riktigt bra. Faktum är att det gjort mig så pass väl till mods och stolt över mitt yrke att jag kom att börja nynna på en gammal favoritmelodi om ”härliga tider”.
Att solen plötsligt bestämde sig för att kika in genom fönstret gjorde ju inte humöret sämre. Lyssna och njut, kära läsare.
tisdag 23 februari 2010
Kampen om "Burk-Curts" miljoner går vidare
Klockan 17 i fredags stängde vi dörren i målet om Curt Degermans kvarlåtenskap. Motparten godtog nämligen inte vårt förlikningsbud om en miljon kr. Vi kommer alltså att mötas i Skellefteå tingsrätt. "Dagen D" blir den 29 mars. Den som vinner tar allt, ca 13 miljoner kr. Den som förlorar får ingenting, mer än att den kommer att få bära motpartens rättegångskostnader, som kommer att uppgå till ganska betydande belopp. Så ser livet ut!
För mina läsare vill jag gärna bjuda på en till historia "ur verkliga livet" om Curt. För han var en man som gav anledning till historier.
En dag stötte Curt och jag på varandra på Nygatan i Skellefteå. Som vanligt ville Curt ha några råd, "trottoarråd", och berätta om hur hans affärer gick i största allmänhet. Så såg han lite bekymrad ut och tittade bortåt gatan, där hans "konkurrent", stans andra burksamlare, gick och plockade för sig själv, som alltid iförd ett par rejäla gummistövlar. Curt rynkade på näsan och sade gravallvarligt: "Ser du han där borta, Jörgen? Om det inte vore för honom så skulle jag vara dubbelt så rik."
För mina läsare vill jag gärna bjuda på en till historia "ur verkliga livet" om Curt. För han var en man som gav anledning till historier.
En dag stötte Curt och jag på varandra på Nygatan i Skellefteå. Som vanligt ville Curt ha några råd, "trottoarråd", och berätta om hur hans affärer gick i största allmänhet. Så såg han lite bekymrad ut och tittade bortåt gatan, där hans "konkurrent", stans andra burksamlare, gick och plockade för sig själv, som alltid iförd ett par rejäla gummistövlar. Curt rynkade på näsan och sade gravallvarligt: "Ser du han där borta, Jörgen? Om det inte vore för honom så skulle jag vara dubbelt så rik."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)