Något om personskador i allmänhet, inte minst i trafiken

Alla har väl någon gång varit med i en olycka, kanske i trafiken? För de flesta slutar olyckan väl. Det blir någon blessyr – kanske en mindre chock – men den skadade blir mer eller mindre snabbt återställd.

Men alla olyckor slutar inte lyckligt. I vissa fall så illa att det slutar med dödsfall. Detta inlägg skall dock handla om de som överlever, men som får mer eller mindre svåra kvarstående besvär. Då är det ofta viktigt att vara försäkrad. Ena dagen kan du vara frisk och ha ett bra arbete, nästa dag kan du vara invalid och därför inte kunna arbeta vidare.

a. Samhällets ansvar
b. Försäkringsbolagens ansvar
c. Personskadereglering vid en trafikolycka
d. Försäkringsersättningen
e. Ekonomisk ersättning
f. Ideell ersättning
g. Invaliditetsgrad
h. Åldersreduktion

a. Samhällets ansvar

Samhället har ett ansvar för de som råkar ut för olyckor. Den skadade har ju rätt till sjukvård och sjukpenning. Sjukpenningen kan senare övergå till diverse bidrag eller sjukpension, men dagens samhälle vill ta ett allt mindre ekonomiskt ansvar för de som är sjuka. Det är ju dåliga tider vi lever i. Någon ljusning ser vi nog inte den närmaste tiden, även om jag inte kan se in i framtiden.

Många sjukskrivna blir numera utförsäkrade. Hur den som är sjuk 2010 kan bli utförsäkrad har jag svårt att förstå. Det handlar uppenbarligen om indragningar i välfärden, även om våra styrande politiker söker förklara det med andra ord. När ”vi” måste spara in pengar i den offentliga sektorn brukar det drabba skolan, sjuka och våra pensionärer, trots fagra vallöften om att så inte skall ske.

Att samhället inte vill - eller kan? - ta fullt ansvar visar att hur viktigt det är att vara försäkrad.

b. Försäkringsbolagens ansvar

Det beror naturligtvis på din egen försäkring – eller egna försäkringar - och dina möjligheter att bevaka dina egna rättigheter mot försäkringsbolaget – eller försäkringsbolagen.

Om du har ett hus är det ingen idé att ha mer än en försäkring. Du kan bara få ut fastighetens värde en gång. Detsamma gäller för alla sakskador. Med personskador är det annorlunda. Där kan det vara en bra idé att ha flera försäkringar.

Eftersom det finns många olika försäkringar kommer jag nedan redovisa gången i ett personskadeärende i en ”vanlig” trafikolycka. Det finns dock ingen olycka som är den andra exakt lik. Därför ordet vanlig inom citattecken.

c. Personskadereglering vid en trafikolycka

När olyckan inträffar så är nog det sista föraren och andra inblandade tänker på om de är försäkrade för personskador. Däremot oroar sig inte sällan föraren eller ägaren av bilen för plåtskadorna. Men i trafiken är människan mycket viktigare än bilen. Som advokat jobbar jag aldrig eller sällan med plåtskador.

Alla inblandade i trafikolyckor är försäkrade avseende personskador. Till och med de som avsiktligen kör utan försäkring. Det kan vi tacka vår lagstiftning för. Lagen ger på den punkten alla ett basskydd. Det är ett mycket viktigt basskydd.

Den skadade kan ha flera försäkringar som går att nyttja när olyckan är framme, mer om detta i ett senare inlägg. Detta kan missas av såväl skadade som advokater.

Rätten till ersättning kan i vissa fall jämkas. I vissa fall till 0 %, d v s till 0 kr. Den som exempelvis kör rattfull kan få sin ersättning kraftigt reducerad.

d. Försäkringsersättningen

Den delas in i två olika kategorier. Den ena delen kallas ideell ersättning och är skattefri.
Den andra delen kallas ekonomisk ersättning och den ersättning som faller ut via
bilförsäkringen är inte skattefri.

Det finns ekonomisk ersättning i privata försäkringar som är skattefri, men den ekonomiska ersättningen ersätter så gott som aldrig den verkliga inkomstförlusten. Det rör sig oftast om utbetalningar av i försäkringen fastställda engångsbelopp.

e. Ekonomisk ersättning

Denna post är många gånger den viktigaste. Den är generellt sett viktigare ju yngre den skadade är.

Om den som skadas svårt är 25 år och precis kommit ut i arbetslivet kan det vara så att den skadade kommer att förlora inkomst fram till den skadade blir pensionär. Dessutom blir pensionen mycket lägre än om den skadade hade kunnat arbeta.

Om den skadade är 62 år är pensionen nära och inkomstförlusten hinner inte bli lika stor som för den som är betydligt yngre. Dessutom kanske det inte påverkar pensionens storlek eller bara påverkar pensionen i mindre mån.

Den ekonomiska ersättningen via trafikförsäkringen skall kompensera den skadade fullt ut,
d v s den skadade skall inte förlora en enda krona i inkomst eller pension på grund av sin skada. Här finns dock ett ofta stort praktiskt problem för den skadade och det är att bevisa vad den skadade skulle ha tjänat om skadan inte inträffat. Ibland är det lätt att bevisa, ibland är det inte enkelt att bevisa, ibland är det svårt att bevisa, ibland är det omöjligt att bevisa.

När försäkringsbolaget inte godtar den skadades krav på ekonomisk ersättning bör den skadade anlita ett ombud som är duktig på personskador. Det rör sig framförallt om advokater som har lång erfarenhet av personskador eller biträdande jurister på advokatbyråer som har handledning av en erfaren advokat. En ung biträdande jurist kan således vara lika bra som en advokat, om den biträdande juristen har viss stöttning. Så skall vara fallet för den som är biträdande jurist.

Ersättningen i denna del handlar inte sällan om miljonbelopp. Den som inte kan bevaka sin rätt kan således gå miste om oerhörda belopp. Det händer i det verkliga livet. Hur ofta vet jag inte, men jag tror det finns ett stort mörkertal.

Många drar sig för att kontakta en advokat. De är rädda att det kan kosta för mycket. De flesta advokater som arbetar med trafikolyckor tar dock inget arvode från klienten. Advokaten begär i stället att försäkringsbolaget skall stå alla advokatkostnader; mer om advokatkostnader vid olyckor kommer i ett senare inlägg. Men för den skadade är advokatens arvode något som den skadade bör ta upp vid första samtalet med en advokat.

f. Ideell ersättning

Den delas in i lika kategorier som brukar benämnas sveda och värk, lyte och men samt olägenheter i övrigt.

1. Sveda och värk

Sveda och värk vet du redan vad det är. Om du slår dig med en hammare på tummen drabbas du av det som kallas sveda och värk. Det gör ont, men det går över. Vanliga blåmärken när man slår sig gör också ont, men det går över.

I de flesta fall stannar den skadades till ersättning för personskador till att avse posten sveda och värk. Den ersättning brukar avse ett mindre belopp, som exempelvis drygt 2 000 kr för sveda och värk under en månads tid. Denna post är således av ringa betydelse för den enskilde. Man kan säga att det rör sig om ersättning till plåster på såren.

För att få ersättning endast för sveda och värk ska du aldrig behöva anlita en advokat. Det ska du få ändå och så är det nog nästan alltid i praktiken. Ordet alltid går dock sällan att använda i juridiken. Det finns nästan alltid något eller några undantag.

För ett fåtal kan det bli fråga om lite mer i ersättning avseende denna post och då tänker jag framförallt om personer med svåra brännskador. Det kan göra ont länge.

Sveda och värk är således besvär som går över med tiden; ofta efter en kortare, men kanske smärtsam tid.

2. Lyte och men

Värre är det när personskadan föranleder kvarstående besvär. Vid trafikolyckor är nackskador utan tvivel det vanligaste kvarstående besväret.

Det brukar dock ta tid innan man enligt så kallad beprövad vetenskap och erfarenhet vet om det blir kvarstående besvär. Det sägs att man vet detta tidigast ett år efter vissa nackskador. Ibland går det förstås direkt att säga att skadan kommer att leda till kvarstående besvär. Den som amputerat exempelvis foten efter en olycka vet ju att han kommer att ha kvarstående besvär. Men hur svåra besvär? Det är alltid individuellt.

Kvarstående besvär kallas för lyte och men. Ett ärr efter en olycka är ett lyte. En nackskada som inte syns är ett men. En amputerad fot är såväl ett men som ett lyte. Det är inte så viktigt vad det kallas för. I samtliga fall är det fråga om kvarstående besvär.

3. Olägenheter i övrigt

Med detta avses vad skadan medför i praktiken för den skadade i såväl arbetet som på fritiden. Alla 24 timmar på dygnet beaktas. Hur påverkar skadan den skadades liv?

Blev sömnen sämre? Blev sexlivet sämre? Blev fritiden sämre? Blev det jobbigare att arbeta?
I den delen bör den skadade själv i lugn och ro fundera på hur livet var före olyckan och hur livet är efter olyckan eller berätta det för sitt försäkringsbolag exempelvis via sitt ombud.

Jag kan nämna ett exempel med en ung man som jag företrätt. Denne unge mans liv kretsade kring en enda sak och det var ishockey. Före olyckan hade han alla sina vänner i hockeylaget, efter olyckan kunde han inte spela ishockey och kom utanför sitt gamla kompisgäng. Den unge mannen kunde fortfarande göra mycket, men inte spela ishockey.

Skadan i sig – som var en nackskada – bedömdes ha en invaliditetsgrad på drygt 10 %. Men den unge mannens problem blev framförallt psykiska problem. Han kände sig värdelös efter skadan. De psykiska problemen blev med tiden så allvarliga att dessa bedömdes ha en invaliditetsgrad som tillsammans med nackskadan blev hela 30 %.

För framförallt unga personer leder fysiska skador inte sällan till svåra psykiska problem.
Samma sak kan förstås drabba de som inte längre är unga.

g. Invaliditetsgrad

Vissa kvarstående besvär åsätts en medicinsk invaliditetsgrad; exempelvis nackskador. En gång i tiden kunde flera skador summeras ihop och ge en invaliditet över 100 %, men numera går det inte att passera 100 %. 100 % betyder så svåra skador att den som är skadad nog heller vore död än skadad.

Min erfarenhet av nackskador är att dessa brukar leda till en invaliditetsgrad från 4 % upp till 18 %. De flesta ligger inom skiktet 5 % till 10 %.

En viss del av den ideella ersättningen utgår ifrån invaliditetsgraden.

Vissa kvarstående besvär ger ingen invaliditetsgrad, utan ersätts efter andra kriterier. Ersättning för ärr exempelvis beror på var på kroppen ärret sitter och hur fult ärret ser ut.

h. Åldersreduktion

Det finns även något som kallas åldersreduktion. När du passerat 25 år reduceras viss ideell ersättning år för år. Får du ett ärr när du är 70 år ger det lite ersättning i jämförelse om du hade fått ärret när du var 25 år. Det är ganskal logiskt eftersom du vid 70 års ålder skall leva med ärret en kortare tid i jämförelse med om du fick ärret när du var 25 år.

Det var allt denna gång. Nästa gång skall jag utifrån några konkreta fall beskriva hur en advokat hjälper sin klient i ett personskadeärende. Det fick jag inte plats med i detta inlägg

Det finns mer att skriva om detta ämne, som har stor betydelse för alla som har kvarstående besvär efter en olycka eller som lever med någon som har sådana besvär.