Jag har skrivit om denna fråga flera gånger och ännu fler lär det bli framöver.
Jag är ombud i flera ärenden i Europadomstolen som avser frågan om det enligt svensk rätt är tillåtet med åtal och straff för en handling som även medfört skattetillägg. Med svensk rätt avser jag brott mot artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet i Europakonventionen.
Äre Europakonventionen svenska rätt? Ja! Europakonventionen är inkorporerad i svensk rätt genom lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
HD har ansett att lagen inte hindrar åtal och straff för samma handling som medfört skattetillägg. Det i två avgöranden från den 31 mars 2010. HD var inte enig. Domarrösterna blev 3-2. I vanliga fall följer underinstanserna avgöranden från HD, även om domarrösterna blev 3-2. Efter HD:s avgöranden är det dock många domare som anser att HD dömt så pass fel att de domarna dömer i enlighet med HD:s minoritet, vilket innebär att vissa domare avvisar åtal om den tilltalade påförts skattetillägg för samma handling som åtalet avser. Vad jag kunnat förstå har dock alla domare i norra Sverige valt att döma i enlighet med HD:s majoritet. Varför? Jag vet inte, men tycker att det är märkligt. Det finns dock en lång tradition att inte döma mot gällande praxis från HD. Det är nog svårt att frigöra sig från den praxisen. HD själva lär dock ändra sig om Europadomstolen beslutar att det enligt svensk rätt inte är tillåtet med åtal och straff för en handling som även medfört skattetillägg.
Efter HD:s avgöranden har många vänt sig till Europadomstolen. Nu 2012 är de första avgörandena nära i tid. Jag har fått beskedet av Europadomstolen att fyra fall kommer att prövas först. Inget av dessa ärenden är något av ”mina ärenden”. De fyra fallen kommer att ses som prejudicerande och ha betydelse för hur Europadomstolen kommer att döma i många andra ärenden. I sak kommer med all sannolikhet alla ärenden att dömas lika.
Om Sverige förlorar – vilket jag varit övertygad om hela tiden – kommer det öppnas möjligheter för många av de som tidigare åtalats och dömts för skattebrott - om samma handling också medfört skattetillägg – att få viss upprättelse. Antingen bör skatteilläggen betalas tillbaka av svenska staten eller så bör de som dömts till fängelse få skadestånd av den svenska staten för den tid de suttit inne för skattebrott.
Om Sverige förlorar pilotmålen kommer kanske inte alla som klagat till Europadomstolen att vinna sina ärenden. Det kan i vissa fall finnas formella hinder, så som att ett klagomål inte kommit in i rätt tid till Europadomstolen. Det kan även stupa på andra formella hinder, men att ha klagat försent är i Europadomstolen ett inte ovanligt hinder för att nå framgång.
De som klagat för sent eller som inte klagat alls kan dock sannolikt få nytta av kommande beslut från Europadomstolen, förutsatt att Sverige förlorar sakfrågan. Få nytta genom att begära resning. För det lär vara den vägen man måste gå för att nå framgång i Sverige. Staten – Sverige – lär inte på egen hand reda ut vilka som ska få upprättelse. Det är upp till den enskilde att bevaka sina egna intressen.
Jag vet att det pågår lagstiftningsarbete som innebär slutet för åtal och straff för en handling som även medfört skattetillägg. Jag gissar att den lagen träder i kraft omgående om Sverige förlorar i Europadomstolen. Jag tror att regeringen förväntar sig att Sverige förlorar i Europadomstolen. Varför? För att inget annat land vunnit angående denna fråga. Däremot har andra länder förlorat.
Skälet till att jag känner mig säker på den framtida utgången är således att jag inte kan tro att Sverige kommer att särbehandlas av Europadomstolen. Särskilt inte när våra grannar - Finland - redan förlorat i Europadomstolen.
Att tro något betyder dock inte alltid att man har rätt. I kväll tror jag – med full övertygelse - att Skellefteå AIK tar sig till SM-final i ishockey. För inte kan väl AIK vinna en match till?
Jag är dock mer övertygad om utgången i Europadomstolen än av hockeymatchen ifråga.
Glad Påsk
torsdag 5 april 2012
fredag 23 mars 2012
Snart får vi svaret från Europadomstolen
Frågan om det svenska skattetillägget är förenligt med Europakonventionen kommer snart att få sitt svar.
Vad som ska prövas och varför det ska prövas har jag skrivit om tidigare, men kan i korthet sammanfattas på följande sätt.
Skattetillägg utan annan påföljd är tillåtet enligt såväl svensk rätt som Europakonventionen. Så skattetillägg lär skattebetalarna få leva med även i framtiden. Europakonventionen är en del av den svenska rätten och har så varit sedan mitten av 1990-talet. Dessförinnan följde vi ändå Europakonventionen, men utan att den var en direkt del av den svenska rätten.
Att skattetillägg i kombination med åtal och straff (exempelvis fängelse) är tillåtet enligt svensk rätt ansåg HD i två avgöranden från den 31 mars 2010. Av intresse är att HD inte var eniga i sina avgöranden. Tre domare ansåg det vara tillåtet. Två domare ansåg det motsatta,
d v s att det inte var tillåtet. Hur man kan vara oeniga kring den frågan? Juridiken är allt annat än enkel. Det är inte första och inte sista gången domare kommer ha olika uppfattningar i en och samma fråga.
I vanliga fall följer alltid underinstanserna avgöranden från HD. Det gäller även i de fall HD inte är eniga i en viss fråga. Då följer underinstanserna alltid majoritetens uppfattning, med ett undantag (såvitt jag vet) Den enda gång det mig veterligen hänt att underinstanser inte följt HD:s majoritet är efter HD:s avgöranden 31 mars 2010. Vissa domare anser att majoriteten i HD dömt så pass fel att de domarna dömer vad de anser vara rätt d v s de tillåter inte skatte-tillägg och åtal för en och samma handling. Vad som är rätt kommer vi få svar på snart. Inom mycket kort tid förväntas nämligen Europadomstolen avgöra frågan om det i Sverige är tillåtet med skattetillägg och åtal (och därmed straff) för en och samma gärning.
Jag har haft anledning att studera denna fråga mycket ingående eftersom jag själv är ombud i tre mål i Europadomstolen som avser denna fråga. Det jag vet är att Europadomstolen ansett att skattetillägg och åtal och straff för samma handling som föranlett skattetillägg inte är tillåtet i flera andra länder. Jag tror inte att Europadomstolen kommer se annorlunda på det svenska skattetillägget. Och det skulle innebära att kommande beslut från Europadomstolen medför slutet för det svenska skattetillägget i kombination med åtal och straff för den handling som medfört påförande av skattetillägg.
Slutet är sannolikt regeringen redan beredda på. Det pågår redan lagstiftningsarbete för att anpassa det svenska skattetillägget till de krav som ställts av Europadomstolen. Jag tror att regeringen förväntar sig att Sverige ska förlora de pågående processerna i Europadomstolen, men säker på utgången bör ingen vara.
Förändringen förväntas bli ett system där det antingen blir skattetillägg eller anmälan från Skatteverket till åklagare om brott. Det lär inte finnas kvar skattetillägg och åtal och straff för en och samma handling.
Om lagen ändå ska ändras kan man fråga sig vad avgörandena från Europadomstolen har för betydelse. Betydelsen är att regeringen redan nu avser att ändra på vår lagstiftning. Det i sig är av största vikt.
För de som redan drabbats av såväl skattetillägg som åtal och straff för en och samma handling innebär det dessutom möjlighet till upprättelse. Den processen lär ske i två steg.
Det första steget är att söka resning för att få antingen skattetillägget eller straffet undanröjt.Det lär ”bara” vara en av påföljderna som går att få undanröjt.
Om skattetillägget undanröjs innebär det återbetalning av det skatteillägg den skattskyldige erlagt.
Om straffet undanröjs betyder det att straffet inte behöver gå i verkställighet. Många straff är dock redan verkställda. Om exempelvis ett fängelsestraff om 1 år redan är verkställt går det inte att ge tillbaka den tiden till den som suttit oskyldigt dömd. Då blir det i stället fråga om att ge skadestånd till den som suttit oskyldigt dömd. Böter är dock ett straff som går att återställa.
Är då inte det svenska skattetillägg också ett straff? Det är det enligt avgöranden i Europa-domstolen mot Sverige 2002. Men i texten ovan använder jag inte termen straff för skattetillägg. Det skulle enbart förvirra.
Varför förbjöd inte Europadomstolen skattetillägg och åtal och straff för den handling som medfört skattetillägg redan 2002? Som jag ser finns det två förklaringar. Den ena var att 2002 åberopade ingen av de klaganden rätt artikel i Europakonventionen. Jag tror att de klagandens ombud då inte hade insikt i hela Europakonventionen. De klagande själva visste nog inget alls om Europakonventionen, annat än att den konventionen existerade. Den andra är att det är meningen att tolkningen av Europakonventionen ska få ändras med tiden.
Samhällsutvecklingen skall i vissa avseenden vara av betydelse för hur Europakonventionen ska tolkas. Det är viktigt att ha i åtanke.
Jag kan inte påstå att jag ofta läst att samhällsutvecklingen haft betydelse för hur en viss lag skall tolkas, men jag vet att HD lagt in det kriteriet vid bedömningen av hur till exempel lagen om samäganderätt ska tolkas. Lagen om samäganderätt är från 1904! Därför har HD ansett att lagen måste tolkas utifrån nuvarande samhällsförhållanden. Inte hur samhället såg ut i början av 1900-talet. Ganska klokt tänkt, tycker jag. Om HD inte gjort den bedömningen hade vi behövt en ny samäganderättslag. Nu går det leva vidare med en lag från 1904.
Som du nog förstås avser jag att återkomma till detta ämne minst en gång. Nästa gång sannolikt efter det första avgörandet mot Sverige i Europadomstolen. Om det går som jag förväntar mig kommer jag redogöra för hur det framöver går för de som söker upprättelse.
För det är i så fall inte bara något jag passivt kommer att följa utan ett arbete jag mycket aktivt kommer att delta i.
Du kanske undrar när snart är? Jag har ryktesvägen hört att snart ska vara vilken dag som helst - så därför denna blogg - men rykten kan ju vara felaktiga. Det besked jag själv fått från Europadomstolen är att avgörande i ett av mina ärenden lär komma under detta år. Detta på fråga direkt till Europadomstolen. Så det beskedet är inget rykte.
Vad som ska prövas och varför det ska prövas har jag skrivit om tidigare, men kan i korthet sammanfattas på följande sätt.
Skattetillägg utan annan påföljd är tillåtet enligt såväl svensk rätt som Europakonventionen. Så skattetillägg lär skattebetalarna få leva med även i framtiden. Europakonventionen är en del av den svenska rätten och har så varit sedan mitten av 1990-talet. Dessförinnan följde vi ändå Europakonventionen, men utan att den var en direkt del av den svenska rätten.
Att skattetillägg i kombination med åtal och straff (exempelvis fängelse) är tillåtet enligt svensk rätt ansåg HD i två avgöranden från den 31 mars 2010. Av intresse är att HD inte var eniga i sina avgöranden. Tre domare ansåg det vara tillåtet. Två domare ansåg det motsatta,
d v s att det inte var tillåtet. Hur man kan vara oeniga kring den frågan? Juridiken är allt annat än enkel. Det är inte första och inte sista gången domare kommer ha olika uppfattningar i en och samma fråga.
I vanliga fall följer alltid underinstanserna avgöranden från HD. Det gäller även i de fall HD inte är eniga i en viss fråga. Då följer underinstanserna alltid majoritetens uppfattning, med ett undantag (såvitt jag vet) Den enda gång det mig veterligen hänt att underinstanser inte följt HD:s majoritet är efter HD:s avgöranden 31 mars 2010. Vissa domare anser att majoriteten i HD dömt så pass fel att de domarna dömer vad de anser vara rätt d v s de tillåter inte skatte-tillägg och åtal för en och samma handling. Vad som är rätt kommer vi få svar på snart. Inom mycket kort tid förväntas nämligen Europadomstolen avgöra frågan om det i Sverige är tillåtet med skattetillägg och åtal (och därmed straff) för en och samma gärning.
Jag har haft anledning att studera denna fråga mycket ingående eftersom jag själv är ombud i tre mål i Europadomstolen som avser denna fråga. Det jag vet är att Europadomstolen ansett att skattetillägg och åtal och straff för samma handling som föranlett skattetillägg inte är tillåtet i flera andra länder. Jag tror inte att Europadomstolen kommer se annorlunda på det svenska skattetillägget. Och det skulle innebära att kommande beslut från Europadomstolen medför slutet för det svenska skattetillägget i kombination med åtal och straff för den handling som medfört påförande av skattetillägg.
Slutet är sannolikt regeringen redan beredda på. Det pågår redan lagstiftningsarbete för att anpassa det svenska skattetillägget till de krav som ställts av Europadomstolen. Jag tror att regeringen förväntar sig att Sverige ska förlora de pågående processerna i Europadomstolen, men säker på utgången bör ingen vara.
Förändringen förväntas bli ett system där det antingen blir skattetillägg eller anmälan från Skatteverket till åklagare om brott. Det lär inte finnas kvar skattetillägg och åtal och straff för en och samma handling.
Om lagen ändå ska ändras kan man fråga sig vad avgörandena från Europadomstolen har för betydelse. Betydelsen är att regeringen redan nu avser att ändra på vår lagstiftning. Det i sig är av största vikt.
För de som redan drabbats av såväl skattetillägg som åtal och straff för en och samma handling innebär det dessutom möjlighet till upprättelse. Den processen lär ske i två steg.
Det första steget är att söka resning för att få antingen skattetillägget eller straffet undanröjt.Det lär ”bara” vara en av påföljderna som går att få undanröjt.
Om skattetillägget undanröjs innebär det återbetalning av det skatteillägg den skattskyldige erlagt.
Om straffet undanröjs betyder det att straffet inte behöver gå i verkställighet. Många straff är dock redan verkställda. Om exempelvis ett fängelsestraff om 1 år redan är verkställt går det inte att ge tillbaka den tiden till den som suttit oskyldigt dömd. Då blir det i stället fråga om att ge skadestånd till den som suttit oskyldigt dömd. Böter är dock ett straff som går att återställa.
Är då inte det svenska skattetillägg också ett straff? Det är det enligt avgöranden i Europa-domstolen mot Sverige 2002. Men i texten ovan använder jag inte termen straff för skattetillägg. Det skulle enbart förvirra.
Varför förbjöd inte Europadomstolen skattetillägg och åtal och straff för den handling som medfört skattetillägg redan 2002? Som jag ser finns det två förklaringar. Den ena var att 2002 åberopade ingen av de klaganden rätt artikel i Europakonventionen. Jag tror att de klagandens ombud då inte hade insikt i hela Europakonventionen. De klagande själva visste nog inget alls om Europakonventionen, annat än att den konventionen existerade. Den andra är att det är meningen att tolkningen av Europakonventionen ska få ändras med tiden.
Samhällsutvecklingen skall i vissa avseenden vara av betydelse för hur Europakonventionen ska tolkas. Det är viktigt att ha i åtanke.
Jag kan inte påstå att jag ofta läst att samhällsutvecklingen haft betydelse för hur en viss lag skall tolkas, men jag vet att HD lagt in det kriteriet vid bedömningen av hur till exempel lagen om samäganderätt ska tolkas. Lagen om samäganderätt är från 1904! Därför har HD ansett att lagen måste tolkas utifrån nuvarande samhällsförhållanden. Inte hur samhället såg ut i början av 1900-talet. Ganska klokt tänkt, tycker jag. Om HD inte gjort den bedömningen hade vi behövt en ny samäganderättslag. Nu går det leva vidare med en lag från 1904.
Som du nog förstås avser jag att återkomma till detta ämne minst en gång. Nästa gång sannolikt efter det första avgörandet mot Sverige i Europadomstolen. Om det går som jag förväntar mig kommer jag redogöra för hur det framöver går för de som söker upprättelse.
För det är i så fall inte bara något jag passivt kommer att följa utan ett arbete jag mycket aktivt kommer att delta i.
Du kanske undrar när snart är? Jag har ryktesvägen hört att snart ska vara vilken dag som helst - så därför denna blogg - men rykten kan ju vara felaktiga. Det besked jag själv fått från Europadomstolen är att avgörande i ett av mina ärenden lär komma under detta år. Detta på fråga direkt till Europadomstolen. Så det beskedet är inget rykte.
torsdag 2 februari 2012
Något om mobbningsmål i praktiken och ett stort beröm till Sorsele kommun
Jag är ombud i flera så kallade mobbningsmål runt om i landet. Talan är riktad mot de som är ansvariga för våra skolor, vilket ofta är kommuner (kommunala skolor) eller stiftelser (privata skolor).
Talan riktas aldrig mot den eller de barn eller de ungdomar som mobbat.
De som ansvarar för skolan har ett juridiskt ansvar för att barn inte mobbas i skolan. Det är ett stort och viktigt ansvar som vilar på kommuner och olika privata skolor. Alla som gått i skolan vet dock att mobbning förekommit tidigare och att det förekommer än i dag. Att få slut på mobbningen är en fråga som tidigare inte prioriterats, men som idag i vart fall är en fråga som många kommuner och privata skolor på allvar försöker komma till rätta med. Skolinspektionen gör också ett bra jobb, men de hinner inte hjälpa alla barn som mobbats.
Som ombud för barn och ungdomar och indirekt även deras föräldrar för jag talan mot vissa kommuner och just nu även en privat skola. Jag ska nedan redogöra något för min erfarenhet från några av dessa mål.
Det vanliga är att kommunen - eller privata skolan – bestrider barnets eller ungdomens talan med påstående om att mobbning inte förekommit d v s att barnen eller ungdomarna som påstår detta skulle ljuga. Kommunen eller stiftelsen kan medge att det funnits konflikter, men menar att dessa konflikter barn emellan inte är mobbning, utan enbart ”vanliga konflikter” som skolan och dess personal inte har ansvar att förhindra eller lägga sig i.
Jag vill dock framhålla att i ett mål där jag varit ombud medgav skolan att den unge under lång tid blivit mobbad. Jag vill ge stort beröm till den skolan och inte minst den kommunen att de medgav att mobbning förekommit. Så därför ett stort tack till Sorsele kommun. Kommunen var helt ärlig och öppenhjärtlig i sitt svaromål. Sådan ärlighet förvånar, men borde vara det vanliga. Kommunen ville dock, innan stämningsansökan gavs in, endast betala ett symboliskt skadestånd till den före detta elev som jag företrädde. Därför blev det en process i domstol. När tingsrätten (Lycksele tingsrätt) höll förberedande förhandling i målet alldeles nyligen, nåddes en förlikning i målet, vilket innebar att kommunen och den f d eleven kom överens bland annat tack vare god handledning av tingsrätten. Den f d eleven fick ett betydande skadestånd och således ekonomisk upprättelse för den svåra mobbning han fått utstå under många skolår. Någon annan form av upprättelse än ekonomiskt skadestånd är svår att få i efterhand
Att mobbningen fick fortgå så länge tror jag beror på att lärarna i skolan inte hade utbildning i hur de ska hantera mobbning. Lärare kan skolundervisning, men de borde också vara väl utbildade i att hantera mobbning. Jag gissar att det är en fråga Sorsele kommun kommer att ta tag i och förhoppningsvis många andra skolor.
Jag var nyligen i Göteborg (Göteborgs tingsrätt) där jag är ombud i fyra mål angående mobbning. De f d elever och ungdomar jag företräder har gått ut skolan och de kan alla tala för sin sak. De har gått i en och samma skola, men under olika perioder och aldrig i samma klass. Det ”enda” de har gemensamt är att de alla fått utstå svår mobbning. Hur jag kan veta det? De mår inte bra när de berättar om sin skolgång och tårarna kommer då och då när de berättar sina versioner om skoltiden. Så antingen talar de sanning eller så har de alla en framtida karriär som skådespelare i Hollywood. Deras berättelser styrks också av deras föräldrar och inte minst av många vittnen, men klienternas egna utsagor kan man inte annat än tro på.
Det lär bli så många vittnen i målen i Göteborg att rättegångarna kan komma att pågå upp emot en månad. Det är på väg att bli de mest omfattande mobbningsmålen i svensk rättshistoria. En del som ska vittna är f d elever som var vänner till de mobbade. Andra som ska vittna är f d elever som mobbade mina klienter. Det kommer även att höras föräldrar till de mobbade och skolpersonal som vittnen. Även andra föräldrar, som inte berörs av de olika målen, men som tagit sina barn från skolan för att även deras barn utsatts för svåra kränkningar, kommer att höras.
Privatskolan i Göteborg – som är en stiftelse – har en taktik i målen som påminner om hur erfarna bovar brukar uppträda. Privatskolan förnekar att mobbning förekommit på samma sätt som erfarna bovar brukar förneka brott. Privatskolan påstår i stället att det förekommit konflikter och att det inte är privatskolans ansvar. Det är skolans rektor som påstår detta för att slippa erkänna att det har varit fråga om mobbing.
Privatskolan har dock även gjort gällande att om mobbning förekommit har privatskolan tagit tag i det problemet och alltid stoppat mobbningen i tid och på rätt sätt. Hur privatskolan kan påstå att mobbning inte förekommit och samtidigt påstå att de i andra hand vidtagit åtgärder mot den mobbning som förekommit är inte att ta målen seriöst och att inte bemöta f d elever på ett ärligt sätt. Som du förstår anser jag att privatskolan inte tar sitt ansvar och använder sig av en taktik som jag anser vara oseriös, d v s på helt motsatt sätt än Sorsele kommun uppträdde.
Jag har själv – då och då – haft invändningar i första hand, andra hand, tredje han o s v. Ibland har det blivit så många händer att det nog gått till överdrift, men jag vill om mig själv tro att jag aldrig skulle göra så mot barn och ungdomar.
Hur barn och ungdomar kan ha råd att processa? Det kan de om föräldrarna har en vanlig hemförsäkring. Då kan barnen och ungdomarna erhålla rättsskydd.
Vad krävs för att barnen och ungdomarna ska vinna mål mot kommuner och privata skolor? Det första är att barnen blivit utsatt för mobbning eller liknande kränkningar. Det i sig räcker inte. Det måste även vara så att skolan – indirekt kommunen eller privatskolan – inte vidtagit det som kallas för adekvata åtgärder för att förhindra mobbningen. Första gången mobbning sker kan det vara en så enkel åtgärd som att prata allvar med mobbarna. Fortsätter mobbningen måste dock åtgärderna trappas upp och det mot mobbarna och inte mot de som mobbas. Många gånger skuldbeläggs de som mobbas av skolan och på så sätt ger skolan bränsle till att mobbningen fortsätter i ännu grövre omfattning. Det är vanligt att kommuner eller privatskolor försöker ursäkta mobbningen med att de som mobbas av en eller annan anledning får skylla sig själva. På så sätt gör skolor de som mobbas inte till offer utan till personer som bär skuld för att de mobbas.
Om målen i Göteborg kan jag berätta att de spänner över en lång tid och att det därför är olika lagar som gäller för olika perioder. För inte så många år sedan fanns ingen bra lagstiftning om ansvar för mobbning i våra skolor. Ansvaret kom genom domstolspraxis. Denna praxis har numera fått lagstöd i vår nya skollag. I den nya skolagen har ansvaret för att stoppa all mobbning fått en framskjuten placering. Jag vill dock påstå att det ansvaret redan fanns genom praxis från Högsta Domstolen, men det är mycket bra att praxis omvandlats till lagstiftning. Det har stärkt barnens rätt i samhället. Våra barn har rätt till en mobbningsfri arbetsplats. För skolan är barnens arbetsplats.
I mobbningsmål gäller omvänd bevisbörda. Det betyder att det är upp till skolan att bevisa att mobbning inte förekommit eller att skolan vidtagit rätt åtgärder mot mobbningen. Detta för att kommunen eller privatskolan skall undgå skadeståndansvar. Den omvända bevisbördan har framförallt betydelse för barns rätt att kunna processa. För ungdomar från 15 år och uppåt – som kan höras i domstolen under ed – går det att bevisa vad som hänt. Bara i undantagsfall får den som är under 15 år höras i domstol och det brukar inte tillåtas om barnet kan ta skada av att höras, vilket nog lätt kan vara fallet i något så svårt som att tala om sin egen utsatthet av att bli mobbad. Det betyder att för barn under 15 år blir ofta föräldrarna barnens vittnen. De får i domstolen berätta om sina egna barns utsatthet.
Målen i Göteborg kanske inte kommer att prövas i sak. Det kan bli förlikning. Privatskolan har en ansvarsförsäkring och den borde gå att ta i anspråk för att betala skadestånd.
En ansvarförsäkring går dock bara att ta i anspråk om fel begåtts av skolan (stiftelsen indirekt) och det måste i så fall stiftelsen erkänna för sitt försäkringsbolag.
Ansvarsförsäkringen har den nackdelen att man måste leta upp en syndabock. Det är inte alltid någon som vill vara syndabock och i en skola blir det lätt att skylla på skolans rektor eller klassföreståndaren. Skulden ligger dock lika sannolikt på styrelsen för skolan som har det yttersta ansvaret för att skolan fungerar, men styrelsen har nog inte alltid insyn i en vanlig dag i skolan. Styrelsen befinner sig inte sällan långt från ”hetluften”.
Jag tror att mobbningen i skolan kan vara ett problem som kommer att minska i framtiden. För att så ska ske måste dock den lagstiftning vi har idag fungera i praktiken genom att barn som utsätts för mobbning utan att skolan vidtagit adekvata åtgärder får skadestånd. För genom att tvingas betala skadestånd kommer skolorna, kommunerna och privatskolorna inse att det är bättre att lägga pengarna på förebyggande åtgärder mot mobbning än att behöva betala skadestånd för mobbning.
Till slut några ord om en modig pojke – som idag är 11 år. För några år sedan blev pojkens mamma uppringd av klassföreståndaren som berättade följande.
Pojken hade begärt ett enskilt samtal med klassföreståndaren ”mellan fyra ögon”. Klassföreståndaren tyckte att pojken kunde ta upp fråga direkt men pojken vidhöll att han ville tala enskilt med läraren och så blev fallet. Pojken berättade att två elever var utsatta för mobbning och undrade om inte det var ett problem för fröken att omgående ta tag i. Fröken sa att det självklart var hennes problem och hon tog tag i problemet. Fröken fick mobbningen att upphöra.
Skälet till att fröken ringde till pojkens mamma var för var att berömma pojken för att han uppmärksammat henne på mobbningen.
Mamman berättade för sin son om samtalet med fröken och undrade varför sonen inte sagt något till henne. Svaret var enkelt. ”Jag ville inte oroa dig mamma. Och nu har det ju ordnat sig.”
Det kan dock inte begäras av barn att de gör något mot mobbning. Det är alltid de vuxnas ansvar att göra något. Eller hur?
Talan riktas aldrig mot den eller de barn eller de ungdomar som mobbat.
De som ansvarar för skolan har ett juridiskt ansvar för att barn inte mobbas i skolan. Det är ett stort och viktigt ansvar som vilar på kommuner och olika privata skolor. Alla som gått i skolan vet dock att mobbning förekommit tidigare och att det förekommer än i dag. Att få slut på mobbningen är en fråga som tidigare inte prioriterats, men som idag i vart fall är en fråga som många kommuner och privata skolor på allvar försöker komma till rätta med. Skolinspektionen gör också ett bra jobb, men de hinner inte hjälpa alla barn som mobbats.
Som ombud för barn och ungdomar och indirekt även deras föräldrar för jag talan mot vissa kommuner och just nu även en privat skola. Jag ska nedan redogöra något för min erfarenhet från några av dessa mål.
Det vanliga är att kommunen - eller privata skolan – bestrider barnets eller ungdomens talan med påstående om att mobbning inte förekommit d v s att barnen eller ungdomarna som påstår detta skulle ljuga. Kommunen eller stiftelsen kan medge att det funnits konflikter, men menar att dessa konflikter barn emellan inte är mobbning, utan enbart ”vanliga konflikter” som skolan och dess personal inte har ansvar att förhindra eller lägga sig i.
Jag vill dock framhålla att i ett mål där jag varit ombud medgav skolan att den unge under lång tid blivit mobbad. Jag vill ge stort beröm till den skolan och inte minst den kommunen att de medgav att mobbning förekommit. Så därför ett stort tack till Sorsele kommun. Kommunen var helt ärlig och öppenhjärtlig i sitt svaromål. Sådan ärlighet förvånar, men borde vara det vanliga. Kommunen ville dock, innan stämningsansökan gavs in, endast betala ett symboliskt skadestånd till den före detta elev som jag företrädde. Därför blev det en process i domstol. När tingsrätten (Lycksele tingsrätt) höll förberedande förhandling i målet alldeles nyligen, nåddes en förlikning i målet, vilket innebar att kommunen och den f d eleven kom överens bland annat tack vare god handledning av tingsrätten. Den f d eleven fick ett betydande skadestånd och således ekonomisk upprättelse för den svåra mobbning han fått utstå under många skolår. Någon annan form av upprättelse än ekonomiskt skadestånd är svår att få i efterhand
Att mobbningen fick fortgå så länge tror jag beror på att lärarna i skolan inte hade utbildning i hur de ska hantera mobbning. Lärare kan skolundervisning, men de borde också vara väl utbildade i att hantera mobbning. Jag gissar att det är en fråga Sorsele kommun kommer att ta tag i och förhoppningsvis många andra skolor.
Jag var nyligen i Göteborg (Göteborgs tingsrätt) där jag är ombud i fyra mål angående mobbning. De f d elever och ungdomar jag företräder har gått ut skolan och de kan alla tala för sin sak. De har gått i en och samma skola, men under olika perioder och aldrig i samma klass. Det ”enda” de har gemensamt är att de alla fått utstå svår mobbning. Hur jag kan veta det? De mår inte bra när de berättar om sin skolgång och tårarna kommer då och då när de berättar sina versioner om skoltiden. Så antingen talar de sanning eller så har de alla en framtida karriär som skådespelare i Hollywood. Deras berättelser styrks också av deras föräldrar och inte minst av många vittnen, men klienternas egna utsagor kan man inte annat än tro på.
Det lär bli så många vittnen i målen i Göteborg att rättegångarna kan komma att pågå upp emot en månad. Det är på väg att bli de mest omfattande mobbningsmålen i svensk rättshistoria. En del som ska vittna är f d elever som var vänner till de mobbade. Andra som ska vittna är f d elever som mobbade mina klienter. Det kommer även att höras föräldrar till de mobbade och skolpersonal som vittnen. Även andra föräldrar, som inte berörs av de olika målen, men som tagit sina barn från skolan för att även deras barn utsatts för svåra kränkningar, kommer att höras.
Privatskolan i Göteborg – som är en stiftelse – har en taktik i målen som påminner om hur erfarna bovar brukar uppträda. Privatskolan förnekar att mobbning förekommit på samma sätt som erfarna bovar brukar förneka brott. Privatskolan påstår i stället att det förekommit konflikter och att det inte är privatskolans ansvar. Det är skolans rektor som påstår detta för att slippa erkänna att det har varit fråga om mobbing.
Privatskolan har dock även gjort gällande att om mobbning förekommit har privatskolan tagit tag i det problemet och alltid stoppat mobbningen i tid och på rätt sätt. Hur privatskolan kan påstå att mobbning inte förekommit och samtidigt påstå att de i andra hand vidtagit åtgärder mot den mobbning som förekommit är inte att ta målen seriöst och att inte bemöta f d elever på ett ärligt sätt. Som du förstår anser jag att privatskolan inte tar sitt ansvar och använder sig av en taktik som jag anser vara oseriös, d v s på helt motsatt sätt än Sorsele kommun uppträdde.
Jag har själv – då och då – haft invändningar i första hand, andra hand, tredje han o s v. Ibland har det blivit så många händer att det nog gått till överdrift, men jag vill om mig själv tro att jag aldrig skulle göra så mot barn och ungdomar.
Hur barn och ungdomar kan ha råd att processa? Det kan de om föräldrarna har en vanlig hemförsäkring. Då kan barnen och ungdomarna erhålla rättsskydd.
Vad krävs för att barnen och ungdomarna ska vinna mål mot kommuner och privata skolor? Det första är att barnen blivit utsatt för mobbning eller liknande kränkningar. Det i sig räcker inte. Det måste även vara så att skolan – indirekt kommunen eller privatskolan – inte vidtagit det som kallas för adekvata åtgärder för att förhindra mobbningen. Första gången mobbning sker kan det vara en så enkel åtgärd som att prata allvar med mobbarna. Fortsätter mobbningen måste dock åtgärderna trappas upp och det mot mobbarna och inte mot de som mobbas. Många gånger skuldbeläggs de som mobbas av skolan och på så sätt ger skolan bränsle till att mobbningen fortsätter i ännu grövre omfattning. Det är vanligt att kommuner eller privatskolor försöker ursäkta mobbningen med att de som mobbas av en eller annan anledning får skylla sig själva. På så sätt gör skolor de som mobbas inte till offer utan till personer som bär skuld för att de mobbas.
Om målen i Göteborg kan jag berätta att de spänner över en lång tid och att det därför är olika lagar som gäller för olika perioder. För inte så många år sedan fanns ingen bra lagstiftning om ansvar för mobbning i våra skolor. Ansvaret kom genom domstolspraxis. Denna praxis har numera fått lagstöd i vår nya skollag. I den nya skolagen har ansvaret för att stoppa all mobbning fått en framskjuten placering. Jag vill dock påstå att det ansvaret redan fanns genom praxis från Högsta Domstolen, men det är mycket bra att praxis omvandlats till lagstiftning. Det har stärkt barnens rätt i samhället. Våra barn har rätt till en mobbningsfri arbetsplats. För skolan är barnens arbetsplats.
I mobbningsmål gäller omvänd bevisbörda. Det betyder att det är upp till skolan att bevisa att mobbning inte förekommit eller att skolan vidtagit rätt åtgärder mot mobbningen. Detta för att kommunen eller privatskolan skall undgå skadeståndansvar. Den omvända bevisbördan har framförallt betydelse för barns rätt att kunna processa. För ungdomar från 15 år och uppåt – som kan höras i domstolen under ed – går det att bevisa vad som hänt. Bara i undantagsfall får den som är under 15 år höras i domstol och det brukar inte tillåtas om barnet kan ta skada av att höras, vilket nog lätt kan vara fallet i något så svårt som att tala om sin egen utsatthet av att bli mobbad. Det betyder att för barn under 15 år blir ofta föräldrarna barnens vittnen. De får i domstolen berätta om sina egna barns utsatthet.
Målen i Göteborg kanske inte kommer att prövas i sak. Det kan bli förlikning. Privatskolan har en ansvarsförsäkring och den borde gå att ta i anspråk för att betala skadestånd.
En ansvarförsäkring går dock bara att ta i anspråk om fel begåtts av skolan (stiftelsen indirekt) och det måste i så fall stiftelsen erkänna för sitt försäkringsbolag.
Ansvarsförsäkringen har den nackdelen att man måste leta upp en syndabock. Det är inte alltid någon som vill vara syndabock och i en skola blir det lätt att skylla på skolans rektor eller klassföreståndaren. Skulden ligger dock lika sannolikt på styrelsen för skolan som har det yttersta ansvaret för att skolan fungerar, men styrelsen har nog inte alltid insyn i en vanlig dag i skolan. Styrelsen befinner sig inte sällan långt från ”hetluften”.
Jag tror att mobbningen i skolan kan vara ett problem som kommer att minska i framtiden. För att så ska ske måste dock den lagstiftning vi har idag fungera i praktiken genom att barn som utsätts för mobbning utan att skolan vidtagit adekvata åtgärder får skadestånd. För genom att tvingas betala skadestånd kommer skolorna, kommunerna och privatskolorna inse att det är bättre att lägga pengarna på förebyggande åtgärder mot mobbning än att behöva betala skadestånd för mobbning.
Till slut några ord om en modig pojke – som idag är 11 år. För några år sedan blev pojkens mamma uppringd av klassföreståndaren som berättade följande.
Pojken hade begärt ett enskilt samtal med klassföreståndaren ”mellan fyra ögon”. Klassföreståndaren tyckte att pojken kunde ta upp fråga direkt men pojken vidhöll att han ville tala enskilt med läraren och så blev fallet. Pojken berättade att två elever var utsatta för mobbning och undrade om inte det var ett problem för fröken att omgående ta tag i. Fröken sa att det självklart var hennes problem och hon tog tag i problemet. Fröken fick mobbningen att upphöra.
Skälet till att fröken ringde till pojkens mamma var för var att berömma pojken för att han uppmärksammat henne på mobbningen.
Mamman berättade för sin son om samtalet med fröken och undrade varför sonen inte sagt något till henne. Svaret var enkelt. ”Jag ville inte oroa dig mamma. Och nu har det ju ordnat sig.”
Det kan dock inte begäras av barn att de gör något mot mobbning. Det är alltid de vuxnas ansvar att göra något. Eller hur?
onsdag 11 januari 2012
Behovet av fler häkten – eller häktesliknande platser - i Norrland, är akut
Jag blev uppringd av en reporter på TV4 Västerbotten och vi kom efter ett tag in på frågan om våra häkten. Det finns i Sverige 27 häkten. I snitt sitter cirka 1 800 personer häktade per dag.
Det finns tre begrepp för de som blir frihetsberövade. Man kan vara gripen, anhållen eller häktad. Polisen beslutar om att gripa personer, åklagaren beslutar om att anhålla personer och våra domstolar beslutar om att häkta personer. Gripen och anhållen får man bara vara kort tid. Efter en kortare tid ska man antingen släppas eller begäras och då sannolikt bli häktad. Alla som begärs häktade blir inte häktade, men det är sällan en begäran om häktning avslås av en domstol.
Häktad kan man sitta lång tid. Mycket lång tid vid allvarliga brott där utredningarna kan ta lång tid. Jag var offentlig försvarare i stort skattemål för några år sedan där huvudmannen satt häktad i över ett halvår innan rättegången kom igång. Det finns andra exempel där folk i Sverige suttit häktade över ett år innan de fått sin sak prövad i en brottmålsprocess. Många utredningar är komplicerade och tar därför mycket lång tid. Det går sällan skylla på åklagarna att utredningarna tar tid. Vissa utredningar måste nämligen få ta tid för att vara pålitliga utredningar. Det får inte slarvas med rättssäkerheten och noggrannhet är en viktig del av vår rättssäkerhet.
Det häkte som ligger längst söderut återfinner man i Trelleborg och de flesta häkten ligger i södra Sverige eller i mellan Sverige.
I norra Sverige finns häkten i Gävle, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. Häktena i Umeå och Luleå har 30 platser vardera. Jag räknar Gävle till Norrland, men för oss bosatta i Västerbotten är Gävle endast på gränsen till Norrland.
Häktena i Luleå och Umeå är ofta överfulla. Det innebär att häktade inte sällan måste transporteras till andra häkten. Häkten där det finns lediga platser, vilket ofta kan vara häkten i södra eller mellersta Sverige. Vad alla dessa transporter kostar kan jag inte ens gissa mig till, men jag vet att det handlar om betydande summor. Häktespersonalen får enligt sina bestämmelser ”bara” köra ett visst antal timmar per dag, varför en transport till eller från mellersta Sverige eller södra Sverige kan ta tid, med övernattning för den häktade i någon polisarrest på vägen till eller från ett häkte.
Förra sommaren var jag offentlig försvarare i ett stort narkotikamål med många tilltalade. Polisen hade hittat 2,9 kg cannabis i en baklucka på en bil i Norsjö kommun. Narkotikan transporterades av personer boende i södra Sverige till Norsjö. Samtidigt pågick en annan större ”narkotikahärva” i Västerbotten med många tilltalade som var inblandade. Detta innebar att häktena i både Umeå och Västerbotten ? var överfulla med folk som satt häktade. Jag kommer ihåg att min klient, medan han satt häktad, tvingades byta häkte 4 gånger under häktningstiden. Först var han i Umeå för att sedan flyttas till Luleå och sedan till Östersund för att slutligen på nytt hamna i Umeå.
För att klara av den brist på häktesplatser, som då förelåg, var man således tvingade att förflytta min klient långa avstånd mellan olika häkten. Var och en kan ju säkert räkna ut vilka stora kostnader det blir för oss skattebetalare med dessa transportkostnader på grund av brist på häktesplatser. Jag kommer särskilt ihåg att min klient ringde mig en eftermiddag och ville få besök av mig. Vi bestämde att jag skulle komma till häktet i Luleå dagen därpå vid 11-tiden. När jag kom till häktet i Luleå fick jag veta att min klient på grund av platsbrist för en timme sedan påbörjat en transport till häktet i Östersund, varför min resa till Luleå från Skellefteå blev helt bortkastad, men naturligtvis en kostnad för staten då jag naturligtvis tog betalt för min tidsspillan och resekostnad.
Att hamna på en polisarrest - i stället för ett häkte - är ofta ett mycket sämre alternativ. I polisarresten brukar erbjudas en brits med en filt och ingen TV på rummet. På våra häkten finns TV på rummet och sängkläder. Skellefteås polisarrester är vad jag vill kalla för fylleceller. Små rum där man lämpligen kan lägga in personer som är så redlöst berusade att de inte är medvetna om sin omgivning. Sådana personer som inte märker om det är kallt eller varmt i rummet och som inte behöver några sängkläder för att sova ruset av sig.
Skellefteås celler är allt annat än humana. De får mig att tänka på länder där demokrati endast är ett ord och inget som finns i verkligheten.
I vissa celler på arrester finns toalett. I vissa celler är så inte fallet. Det är dock så att i våra fängelser finns inte toalett i cellen och på slutna anstalter är cellen låst nattetid. Den intagne kan då kalla på vakten för att begära att få gå på toaletten, men på många anstalter är det kutym bland de intagna att aldrig kalla på vakten under natten. De intagna väljer att kissa i de handfat som finns i cellen. Varför? Vakterna anses störa ordningen om de kommer till någon cell nattetid. I alla celler finns därför en diskborste, att rengöra handfatet med. Vem bestämmer om den intagne får kalla på vakten nattetid? Ofta har de intagna ett förtroenderåd där regler (oskrivna) bestäms för i vilka situationer intagna får kalla på vakten. Vad förtroenderådet beslutat brukar ingen bryta emot.
Förtroenderådet reder också ut interna problem mellan intagna. Ingen intagen får ta upp sina problem med fångpersonalen. När en intagen blir hotad måste dock den intagne ibland begära skydd att fångpersonalen och får då alltid skydd, vilket brukar sluta med ”knall” som är detsamma som transport till annan anstalt där den intagne får ”börja om på nytt”.
Problemen med för få häktesplatser är också ett hot mot rättssäkerheten. Vid förhandlingar vill inte alltid domstolen att den tilltalade ens ska få finnas med i rättssalen, utan på en plats där det finns en videokamera nära ett häkte. Försvarsadvokaten kan sitta i rättssalen, men kan då inte prata enskilt med sin klient. Om advokaten sitter bredvid klienten kan det bli så att advokaten inte kan ta del av alla handlingar i rättssalen, som exempelvis en karta som kan vara betydelse för att förstå var olika personer befunnit sig vid olika tidpunkter.
Bristen på häktesplatser får inte leda till att tilltalade inte ges möjlighet att vara med på sin egen förhandling. Det hör inte till rättsordningen i en demokrati. Om vi i Sverige får höra att en svensk medborgare fälls i ett annat land och där svensken inte fick vara med i rättssalen under förhandlingen torde det leda till förstasidesrubriker i media.
Ett ännu större problem är om klienten inte kan svenska. Sitter försvarsadvokaten i rättssalen och klienten på annan plats är det i det närmaste omöjligt att prata enskilt, även om tolk hjälper till att översätta. Enskilda samtal med klienter som inte kan svenska förutsätter att advokaten och klienten vid behov får sätta sig ned och prata enskilt i ett eget rum, tillsammans med tolk förstås.
De som inte kan svenska är ofta i behov av en försvarare efter som de kan ha hamnat i ett åtal utan att vara skyldig. Jag kan nämna att en klient jag företrädde – som inte kunde svenska och inte heller engelska – höll på att frysa ihjäl och han försökte ta sig in på polisstationen för att värma sig. Ingen öppnade när han ringde och bankade på fönster och dörrar på polisstationen.
Klienten valde därför att sätta sig i en olåst polisbil för att värma sig. Då kom polisen och klienten blev gripen, anhållen och häktad. Först vid förhandlingen förstod alla att klienten bara ville värma sig och han blev förstås friad. Nu i efterhand låter det som en rolig historia, men det var aldrig en rolig historia för klienten.
Jag förstår att det skulle kosta att ordna med ett eller flera nya häkten i norra Sverige, men det borde finnas utrymme för i vart fall ett par häkten till i den här delen av landet. Dessutom måste våra polisstationer få rusta upp sina celler så att de får en standard motsvarande en häktesplats, så att det blir celler värdiga ett demokratiskt samhälle.
Jag vet att de celler, som finns på många av våra polisstationer är av så undermålig standard att många av mina klienter, som har vistats i dem, har drabbats av psykiska problem. Det är ju inte ovanligt på grund av att vi har så få häktesplatser att polisstationernas celler används som tillfälliga platser för häktade.
T ex så hade jag nyligen strax före jul i ett mål som av massmedia gick under benämningen ”jörnsligan”. I det målet var det en mängd tilltalade som satt häktade. Rättegången pågick under flera veckor. Under en åtalspunkt där jag var offentlig försvarare för en tilltalad pågick domstolsförhandlingen sent en fredagskväll med fortsättning på söndagskväll. Min klient var oerhört rädd för att han skulle tvingas vistas i cellen på polisstationen i Skellefteå från fredag kväll till söndag kväll och att han inte skulle bli transporterad till Luleå där han hade suttit häktad. När han greps hade han under något dygn vistats i cellen i Skellefteå, så han visste vilken fruktansvärd miljö det var att vistas i. Han blev oerhört lättad när han fick beskedet att han skulle transporteras till häktet i Luleå, vilket inte hade varit självklart. Det var bara lyckliga omständigheter den här gången som gjorde att han fick komma till häktet i Luleå.
Man behöver inte ha särskilt livlig fantasi för att förstå hur påfrestande det skulle ha varit att hamna i en cell där det inte ens finns en tv, så att man får möjlighet att fördriva tiden med olika tv-program. Att bara ligga i en relativt mörk cell utan något annat än sina egna tankar att fördriva tiden med innebär ju naturligtvis att man helt avskärmas från samhället och tiden man vistas där måste ju kännas som olidligt lång. Att kunna få vara på ett häkte där man får möjlighet att se olika tv-program gör ju att man har möjlighet att skingra sina tankar.
Jag tror att det skulle vara en framkomlig väg att om man rustar upp cellerna, som finns på de olika polisstationerna, så att de får standard motsvarande våra häktesceller och också ordnar med rastmöjligheter och möjligheter till viss motion, så skulle man till viss del kunna lösa
problemet med för få häktesplatser.
Du kanske tycker att det är för dyrt? Om du själv blir häktad tycker du något annat. Och kom ihåg att den som är häktad inte är skyldig förrän det finns en lagakraftvunnen dom som säger något annat. Häktade skall behandlas som oskyldiga, i vart fall till dess det finns en dom som säger det motsatta d v s skyldig.
Att hålla någon häktad kostar ca 2000 kr per dag, av det beloppet utgör 45 kr för mat, så maten är inte någon kostnad i sammanhanget. I sluten anstalt kostar ”vården” ca 2 700 kr per dag och i öppen anstalt ca 1 700 kr per dag. Kriminalvården kostade i fjol drygt 7 miljarder kronor, så det handlar om stora kostnader. Men det handlar om nödvändiga kostnader i ett rättssamhälle.
Det finns tre begrepp för de som blir frihetsberövade. Man kan vara gripen, anhållen eller häktad. Polisen beslutar om att gripa personer, åklagaren beslutar om att anhålla personer och våra domstolar beslutar om att häkta personer. Gripen och anhållen får man bara vara kort tid. Efter en kortare tid ska man antingen släppas eller begäras och då sannolikt bli häktad. Alla som begärs häktade blir inte häktade, men det är sällan en begäran om häktning avslås av en domstol.
Häktad kan man sitta lång tid. Mycket lång tid vid allvarliga brott där utredningarna kan ta lång tid. Jag var offentlig försvarare i stort skattemål för några år sedan där huvudmannen satt häktad i över ett halvår innan rättegången kom igång. Det finns andra exempel där folk i Sverige suttit häktade över ett år innan de fått sin sak prövad i en brottmålsprocess. Många utredningar är komplicerade och tar därför mycket lång tid. Det går sällan skylla på åklagarna att utredningarna tar tid. Vissa utredningar måste nämligen få ta tid för att vara pålitliga utredningar. Det får inte slarvas med rättssäkerheten och noggrannhet är en viktig del av vår rättssäkerhet.
Det häkte som ligger längst söderut återfinner man i Trelleborg och de flesta häkten ligger i södra Sverige eller i mellan Sverige.
I norra Sverige finns häkten i Gävle, Sundsvall, Östersund, Umeå och Luleå. Häktena i Umeå och Luleå har 30 platser vardera. Jag räknar Gävle till Norrland, men för oss bosatta i Västerbotten är Gävle endast på gränsen till Norrland.
Häktena i Luleå och Umeå är ofta överfulla. Det innebär att häktade inte sällan måste transporteras till andra häkten. Häkten där det finns lediga platser, vilket ofta kan vara häkten i södra eller mellersta Sverige. Vad alla dessa transporter kostar kan jag inte ens gissa mig till, men jag vet att det handlar om betydande summor. Häktespersonalen får enligt sina bestämmelser ”bara” köra ett visst antal timmar per dag, varför en transport till eller från mellersta Sverige eller södra Sverige kan ta tid, med övernattning för den häktade i någon polisarrest på vägen till eller från ett häkte.
Förra sommaren var jag offentlig försvarare i ett stort narkotikamål med många tilltalade. Polisen hade hittat 2,9 kg cannabis i en baklucka på en bil i Norsjö kommun. Narkotikan transporterades av personer boende i södra Sverige till Norsjö. Samtidigt pågick en annan större ”narkotikahärva” i Västerbotten med många tilltalade som var inblandade. Detta innebar att häktena i både Umeå och Västerbotten ? var överfulla med folk som satt häktade. Jag kommer ihåg att min klient, medan han satt häktad, tvingades byta häkte 4 gånger under häktningstiden. Först var han i Umeå för att sedan flyttas till Luleå och sedan till Östersund för att slutligen på nytt hamna i Umeå.
För att klara av den brist på häktesplatser, som då förelåg, var man således tvingade att förflytta min klient långa avstånd mellan olika häkten. Var och en kan ju säkert räkna ut vilka stora kostnader det blir för oss skattebetalare med dessa transportkostnader på grund av brist på häktesplatser. Jag kommer särskilt ihåg att min klient ringde mig en eftermiddag och ville få besök av mig. Vi bestämde att jag skulle komma till häktet i Luleå dagen därpå vid 11-tiden. När jag kom till häktet i Luleå fick jag veta att min klient på grund av platsbrist för en timme sedan påbörjat en transport till häktet i Östersund, varför min resa till Luleå från Skellefteå blev helt bortkastad, men naturligtvis en kostnad för staten då jag naturligtvis tog betalt för min tidsspillan och resekostnad.
Att hamna på en polisarrest - i stället för ett häkte - är ofta ett mycket sämre alternativ. I polisarresten brukar erbjudas en brits med en filt och ingen TV på rummet. På våra häkten finns TV på rummet och sängkläder. Skellefteås polisarrester är vad jag vill kalla för fylleceller. Små rum där man lämpligen kan lägga in personer som är så redlöst berusade att de inte är medvetna om sin omgivning. Sådana personer som inte märker om det är kallt eller varmt i rummet och som inte behöver några sängkläder för att sova ruset av sig.
Skellefteås celler är allt annat än humana. De får mig att tänka på länder där demokrati endast är ett ord och inget som finns i verkligheten.
I vissa celler på arrester finns toalett. I vissa celler är så inte fallet. Det är dock så att i våra fängelser finns inte toalett i cellen och på slutna anstalter är cellen låst nattetid. Den intagne kan då kalla på vakten för att begära att få gå på toaletten, men på många anstalter är det kutym bland de intagna att aldrig kalla på vakten under natten. De intagna väljer att kissa i de handfat som finns i cellen. Varför? Vakterna anses störa ordningen om de kommer till någon cell nattetid. I alla celler finns därför en diskborste, att rengöra handfatet med. Vem bestämmer om den intagne får kalla på vakten nattetid? Ofta har de intagna ett förtroenderåd där regler (oskrivna) bestäms för i vilka situationer intagna får kalla på vakten. Vad förtroenderådet beslutat brukar ingen bryta emot.
Förtroenderådet reder också ut interna problem mellan intagna. Ingen intagen får ta upp sina problem med fångpersonalen. När en intagen blir hotad måste dock den intagne ibland begära skydd att fångpersonalen och får då alltid skydd, vilket brukar sluta med ”knall” som är detsamma som transport till annan anstalt där den intagne får ”börja om på nytt”.
Problemen med för få häktesplatser är också ett hot mot rättssäkerheten. Vid förhandlingar vill inte alltid domstolen att den tilltalade ens ska få finnas med i rättssalen, utan på en plats där det finns en videokamera nära ett häkte. Försvarsadvokaten kan sitta i rättssalen, men kan då inte prata enskilt med sin klient. Om advokaten sitter bredvid klienten kan det bli så att advokaten inte kan ta del av alla handlingar i rättssalen, som exempelvis en karta som kan vara betydelse för att förstå var olika personer befunnit sig vid olika tidpunkter.
Bristen på häktesplatser får inte leda till att tilltalade inte ges möjlighet att vara med på sin egen förhandling. Det hör inte till rättsordningen i en demokrati. Om vi i Sverige får höra att en svensk medborgare fälls i ett annat land och där svensken inte fick vara med i rättssalen under förhandlingen torde det leda till förstasidesrubriker i media.
Ett ännu större problem är om klienten inte kan svenska. Sitter försvarsadvokaten i rättssalen och klienten på annan plats är det i det närmaste omöjligt att prata enskilt, även om tolk hjälper till att översätta. Enskilda samtal med klienter som inte kan svenska förutsätter att advokaten och klienten vid behov får sätta sig ned och prata enskilt i ett eget rum, tillsammans med tolk förstås.
De som inte kan svenska är ofta i behov av en försvarare efter som de kan ha hamnat i ett åtal utan att vara skyldig. Jag kan nämna att en klient jag företrädde – som inte kunde svenska och inte heller engelska – höll på att frysa ihjäl och han försökte ta sig in på polisstationen för att värma sig. Ingen öppnade när han ringde och bankade på fönster och dörrar på polisstationen.
Klienten valde därför att sätta sig i en olåst polisbil för att värma sig. Då kom polisen och klienten blev gripen, anhållen och häktad. Först vid förhandlingen förstod alla att klienten bara ville värma sig och han blev förstås friad. Nu i efterhand låter det som en rolig historia, men det var aldrig en rolig historia för klienten.
Jag förstår att det skulle kosta att ordna med ett eller flera nya häkten i norra Sverige, men det borde finnas utrymme för i vart fall ett par häkten till i den här delen av landet. Dessutom måste våra polisstationer få rusta upp sina celler så att de får en standard motsvarande en häktesplats, så att det blir celler värdiga ett demokratiskt samhälle.
Jag vet att de celler, som finns på många av våra polisstationer är av så undermålig standard att många av mina klienter, som har vistats i dem, har drabbats av psykiska problem. Det är ju inte ovanligt på grund av att vi har så få häktesplatser att polisstationernas celler används som tillfälliga platser för häktade.
T ex så hade jag nyligen strax före jul i ett mål som av massmedia gick under benämningen ”jörnsligan”. I det målet var det en mängd tilltalade som satt häktade. Rättegången pågick under flera veckor. Under en åtalspunkt där jag var offentlig försvarare för en tilltalad pågick domstolsförhandlingen sent en fredagskväll med fortsättning på söndagskväll. Min klient var oerhört rädd för att han skulle tvingas vistas i cellen på polisstationen i Skellefteå från fredag kväll till söndag kväll och att han inte skulle bli transporterad till Luleå där han hade suttit häktad. När han greps hade han under något dygn vistats i cellen i Skellefteå, så han visste vilken fruktansvärd miljö det var att vistas i. Han blev oerhört lättad när han fick beskedet att han skulle transporteras till häktet i Luleå, vilket inte hade varit självklart. Det var bara lyckliga omständigheter den här gången som gjorde att han fick komma till häktet i Luleå.
Man behöver inte ha särskilt livlig fantasi för att förstå hur påfrestande det skulle ha varit att hamna i en cell där det inte ens finns en tv, så att man får möjlighet att fördriva tiden med olika tv-program. Att bara ligga i en relativt mörk cell utan något annat än sina egna tankar att fördriva tiden med innebär ju naturligtvis att man helt avskärmas från samhället och tiden man vistas där måste ju kännas som olidligt lång. Att kunna få vara på ett häkte där man får möjlighet att se olika tv-program gör ju att man har möjlighet att skingra sina tankar.
Jag tror att det skulle vara en framkomlig väg att om man rustar upp cellerna, som finns på de olika polisstationerna, så att de får standard motsvarande våra häktesceller och också ordnar med rastmöjligheter och möjligheter till viss motion, så skulle man till viss del kunna lösa
problemet med för få häktesplatser.
Du kanske tycker att det är för dyrt? Om du själv blir häktad tycker du något annat. Och kom ihåg att den som är häktad inte är skyldig förrän det finns en lagakraftvunnen dom som säger något annat. Häktade skall behandlas som oskyldiga, i vart fall till dess det finns en dom som säger det motsatta d v s skyldig.
Att hålla någon häktad kostar ca 2000 kr per dag, av det beloppet utgör 45 kr för mat, så maten är inte någon kostnad i sammanhanget. I sluten anstalt kostar ”vården” ca 2 700 kr per dag och i öppen anstalt ca 1 700 kr per dag. Kriminalvården kostade i fjol drygt 7 miljarder kronor, så det handlar om stora kostnader. Men det handlar om nödvändiga kostnader i ett rättssamhälle.
tisdag 27 december 2011
Styrelseledamots ansvar för aktiebolagets förpliktelser – HD kommer att pröva frågan
Jag skrev för ungefär ett år sedan en blogg jag gav rubriken ”Prisjägare – en fara för många företagare vid konkurs.” Jag lovade att återkomma till ämnet eftersom jag hade klagat i ett sådant mål till Högsta Domstolen (HD). Att klaga till HD innebär inte att HD tar upp målet.
Först måste prövningstillstånd meddelas av HD och det meddelas endast om målet är av intresse för rättstillämpningen i landet. Det är således mycket ovanligt att HD tar upp ett överklagande till prövning.
Den 21 december fick mina klienter ett glatt besked. HD kommer att ta upp målet till prövning. Målet kommer att vara av framtida betydelse för många som sitter i en styrelse i dag och i framtiden. Utgången i målet handlar nämligen om styrelsens ansvar för bolagets förpliktelser.
Om bolaget har tillgångar behöver förstås styrelsen inte oroa sig. Då kan ju bolaget betala sina skulder. Det är när bolaget varit, är eller blir på obestånd det kan uppkomma problem.
Många som sitter i en styrelse för ett aktiebolag tror att det är riskfritt. De tror att de inte kan bli personligen ansvarig för bolagets skulder. Inte ens vid en konkurs. Styrelsemedlemmar brukar dock vara rädda för skatteskulder. Skatt är en fråga för sig. Vad denna blogg avser är övriga skulder som kan finnas i ett bolag. Skatter är en fråga jag avser att återkomma till vid något annat tillfälle.
Det personliga ansvaret för skulder återfinner man i aktiebolagslagen. Nuvarande bestämmelser återfinner man i 25 kapitlet nya aktiebolagslagen (2005:551). Tidigare återfanns motsvarande bestämmelser i 13 kapitlet gamla aktiebolagslagen (1975:1385).
Hur ansvaret ser ut idag
Jag ska beskriva problematiken så enkelt som möjligt.
När styrelsen har skäl att anta att bolaget eget kapital understiger hälften av det registrerade kapitalet ska styrelsen genast upprätta och låta bolaget revisorer granska en kontroll-balansräkning.
”Genast” betyder inte genast utan det finns viss tid för styrelsen att vidta annan åtgärd. ”Genast” betyder ofta en tid om en till två månader. Innan ”genast” inträder kan styrelsen i stället för att upprätta en kontrollbalansräkning freda sig genom att det egna kapitalet hämtat sig till en nivå över den kritiska gränsen. Så kan ske genom att bolaget fakturerar kunder och får in intäkter som innebär att det egna kapitalet hämtar sig. Det kan ligga i kunders intressen att betala snabbt så att bolaget hämtar sig. Så kan även ske genom att bolagets ägare tillskjuter kapital. Styrelsen kan och bör kontakta ägaren eller ägarna (såvida de inte sitter i styrelsen) och förklara att det behövs ett tillskott omgående eller i vart fall innan ”genast” inträder enligt aktiebolagslagen.
Återhämtningen måste ske innan den tidpunkt en kontrollbalansräkning skulle vara upprättad. Annars är huvudregeln att det blir personligt betalningsansvar. Ansvar gäller dock inte för den eller de styrelseledamöter som kan bevisa att de inte varit försumliga. Bevisbördan för detta ligger således på styrelseledamöterna.
Det problem som föreligger i praktiken är att ett bolag ofta byter styrelsemedlemmar. Det måste ske byte i bolag med tiden. Av de som satt i styrelsen för exempelvis 10 år sedan kanske ingen finns kvar idag. Det är till stor del denna problematik som målet i HD avser. Frågan är bland annat om ny styrelsemedlem ”ärver” tidigare styrelsemedlemmars ansvar.
Målet i HD (alla detaljer stämmer inte exakt med målet i HD)
I bolaget finns bara två styrelsemedlemmar och de kom in i styrelsen som nya medlemmar efter att alla tidigare medlemmar slutat. Den ena i styrelsen är också ägare av bolaget. Den andra är således ”endast” styrelsemedlem.
Den nya ägaren (som också är ny styrelsemedlem) får veta att mer än hälften av aktiekapitalet är förbrukat när han köper bolaget, varför han samma dag eller möjligen några dagar senare tillför bolaget kapital så att dels hela aktiekapitalet blir återställt dels så att det finns ganska bra med medel i kassan. Den andra nya styrelsemedlemmen kontrollerar bolagets räkenskaper när han blir medlen någon vecka senare och då är allt kapital intakt.
Bolaget drivs viss tid, men på grund av att dåliga tider förlorar bolaget kunder. Bolaget gör därför kundförluster, men har å sin sida leverantörsskulder. När bolaget förbrukat mer än hälften av sitt aktiekapital upprättar styrelsen genast en kontrollbalansräkning och låter bolagets revisorer granska den balansräkningen. Revisorerna föreslår konkurs och så blir fallet.
Genom att genast ha upprättat en kontrollbalansräkning tror styrelsen att den fredat sig från personligt ansvar. Det anser dock inte de underinstanser som dömt i ärendet.
Följande frågor kommer förhoppningsvis HD:s kommande dom ge svar på.
1.
När den nya ägaren köpte bolaget fanns inga skulder i bolaget, men mer än halva aktie-kapitalet var förbrukat. Den nya ägaren såg till att aktiekapitalet omgående blev återställt.
Kunde den nya ägaren (styrelsemedlemmen) fredat sig genom att i stället upprätta en kontrollbalansräkning? Även om så är fallet kommer den nya ägaren tillika styrelseledamot inte ha nytta av att så är fallet eftersom han inte genast upprättade någon kontrollbalans-räkning. Han vinner i så fall inte målet i HD på denna punkt, men möjligen med stöd av punkt 2 eller 3.
2.
Om den nya ägaren kunde freda sig genom att upprätta en kontrollbalansräkning var det i så fall inte så att ”genast” var en tidpunkt som för hans del inföll när han blev ny styrelse-medlem? Har han då inte fredat sig genom att omgående återställa aktiekapitalet?
”Genast” innebär ju en tid om en till två månader under vilken tid styrelsen får återställa aktiekapitalet utan eget ansvar. Om svaret är ja på den frågan vinner nya ägaren målet i HD.
Jag anser att svaret är ja på båda punkterna.
3.
Kan den nya ägaren tillika styrelseledamoten ursäkta sig på ett sätt som gör att han vinner om svaret är nej på punkt 1 och 2?
Jag anser att det är ursäktligt att inte veta svaret på fråga 1 och 2 och det är den ursäkt den nya ägaren tillika styrelseledamoten kan framföra som ursäkt. Om det räcker som ursäkt för att undgå betalningsansvar är dock ingen enkel fråga.
4.
För styrelseledamot två går det att resonera på samma sätt med tillägg för punkterna nedan.
5.
När styrelseledamot två kommer in i bolaget granskade han bolagets ekonomi, men endast hur ekonomin såg ut den dag han klev in i bolaget som styrelseledamot. Den dagen var det egna kapitalet intakt. Frågan är om den nya styrelseledamoten borde ha granskat bolagets ekonomi bakåt i tiden. Det egna kapitalet var ju mer än till hälften förbrukat bara någon vecka innan han klev in i bolaget. Om granskning ska ske bakåt i tiden är det förstås av intresse att veta hur långt tillbaka i tiden den granskningen ska gå. En vecka? Ett år? 10 år? Om granskningen ska gå långt tillbaka i tiden är det förenat med mycket stora ekonomiska risker att bli styrelseledamot.
Men finns ansvar för ny styrelsemedlem om kapitalet är intakt den dagen den medlemmen kliver in i styrelsen? I så fall ärvs det ansvaret av ny styrelsemedlem. ”Arvsfrågan” är av stort intresse. Kan ansvar ”ärvas” bör man noga överväga om det är värt risken att bli styrelse-medlem. Det måste delvis bero på hur långt tillbaka i tiden denna ”arvsbörda” existerar.
6.
För den som kommer in i styrelsen när aktiekapitalet är intakt går det att ursäkta sig med att den medlemmen inte hade anledning att göra en historisk granskning av bolaget ekonomi. Men kanske finns sådan skyldighet alltid, eller ibland eller i undantagsfall? HD kan ge svaret på den frågan, men svaret kanske är att ansvar inte ”ärvs” av ny styrelsemedlem.
Målet är också intressant för revisorer som ofta är inblandade i att sälja bolag där mer än halva aktiekapitalet är förbrukat eller varit förbrukat. Utgången i målet får betydelse för revisorers upplysningsplikt. Revisorer är proffs på att bedöma om aktiekapitalet helt eller delvis är eller har varit förbrukat.
Mest intressant är målet i HD för alla de som är eller tänker bli styrelsemedlemmar. Detta eftersom bolagets historik kan medföra ett framtida personligt betalningsansvar. Om HD anser att ansvar kan ”ärvas” är en lagändring nödvändig och det omgående. Vi måste ha en arbetsmiljö som lockar kunniga människor att sitta i olika styrelser och inte skrämma bort kompetenta personer från att våga sätta sig i en styrelse. Kunniga styrelseledamöter skapar arbete åt många.
God fortsättning på julen.
Först måste prövningstillstånd meddelas av HD och det meddelas endast om målet är av intresse för rättstillämpningen i landet. Det är således mycket ovanligt att HD tar upp ett överklagande till prövning.
Den 21 december fick mina klienter ett glatt besked. HD kommer att ta upp målet till prövning. Målet kommer att vara av framtida betydelse för många som sitter i en styrelse i dag och i framtiden. Utgången i målet handlar nämligen om styrelsens ansvar för bolagets förpliktelser.
Om bolaget har tillgångar behöver förstås styrelsen inte oroa sig. Då kan ju bolaget betala sina skulder. Det är när bolaget varit, är eller blir på obestånd det kan uppkomma problem.
Många som sitter i en styrelse för ett aktiebolag tror att det är riskfritt. De tror att de inte kan bli personligen ansvarig för bolagets skulder. Inte ens vid en konkurs. Styrelsemedlemmar brukar dock vara rädda för skatteskulder. Skatt är en fråga för sig. Vad denna blogg avser är övriga skulder som kan finnas i ett bolag. Skatter är en fråga jag avser att återkomma till vid något annat tillfälle.
Det personliga ansvaret för skulder återfinner man i aktiebolagslagen. Nuvarande bestämmelser återfinner man i 25 kapitlet nya aktiebolagslagen (2005:551). Tidigare återfanns motsvarande bestämmelser i 13 kapitlet gamla aktiebolagslagen (1975:1385).
Hur ansvaret ser ut idag
Jag ska beskriva problematiken så enkelt som möjligt.
När styrelsen har skäl att anta att bolaget eget kapital understiger hälften av det registrerade kapitalet ska styrelsen genast upprätta och låta bolaget revisorer granska en kontroll-balansräkning.
”Genast” betyder inte genast utan det finns viss tid för styrelsen att vidta annan åtgärd. ”Genast” betyder ofta en tid om en till två månader. Innan ”genast” inträder kan styrelsen i stället för att upprätta en kontrollbalansräkning freda sig genom att det egna kapitalet hämtat sig till en nivå över den kritiska gränsen. Så kan ske genom att bolaget fakturerar kunder och får in intäkter som innebär att det egna kapitalet hämtar sig. Det kan ligga i kunders intressen att betala snabbt så att bolaget hämtar sig. Så kan även ske genom att bolagets ägare tillskjuter kapital. Styrelsen kan och bör kontakta ägaren eller ägarna (såvida de inte sitter i styrelsen) och förklara att det behövs ett tillskott omgående eller i vart fall innan ”genast” inträder enligt aktiebolagslagen.
Återhämtningen måste ske innan den tidpunkt en kontrollbalansräkning skulle vara upprättad. Annars är huvudregeln att det blir personligt betalningsansvar. Ansvar gäller dock inte för den eller de styrelseledamöter som kan bevisa att de inte varit försumliga. Bevisbördan för detta ligger således på styrelseledamöterna.
Det problem som föreligger i praktiken är att ett bolag ofta byter styrelsemedlemmar. Det måste ske byte i bolag med tiden. Av de som satt i styrelsen för exempelvis 10 år sedan kanske ingen finns kvar idag. Det är till stor del denna problematik som målet i HD avser. Frågan är bland annat om ny styrelsemedlem ”ärver” tidigare styrelsemedlemmars ansvar.
Målet i HD (alla detaljer stämmer inte exakt med målet i HD)
I bolaget finns bara två styrelsemedlemmar och de kom in i styrelsen som nya medlemmar efter att alla tidigare medlemmar slutat. Den ena i styrelsen är också ägare av bolaget. Den andra är således ”endast” styrelsemedlem.
Den nya ägaren (som också är ny styrelsemedlem) får veta att mer än hälften av aktiekapitalet är förbrukat när han köper bolaget, varför han samma dag eller möjligen några dagar senare tillför bolaget kapital så att dels hela aktiekapitalet blir återställt dels så att det finns ganska bra med medel i kassan. Den andra nya styrelsemedlemmen kontrollerar bolagets räkenskaper när han blir medlen någon vecka senare och då är allt kapital intakt.
Bolaget drivs viss tid, men på grund av att dåliga tider förlorar bolaget kunder. Bolaget gör därför kundförluster, men har å sin sida leverantörsskulder. När bolaget förbrukat mer än hälften av sitt aktiekapital upprättar styrelsen genast en kontrollbalansräkning och låter bolagets revisorer granska den balansräkningen. Revisorerna föreslår konkurs och så blir fallet.
Genom att genast ha upprättat en kontrollbalansräkning tror styrelsen att den fredat sig från personligt ansvar. Det anser dock inte de underinstanser som dömt i ärendet.
Följande frågor kommer förhoppningsvis HD:s kommande dom ge svar på.
1.
När den nya ägaren köpte bolaget fanns inga skulder i bolaget, men mer än halva aktie-kapitalet var förbrukat. Den nya ägaren såg till att aktiekapitalet omgående blev återställt.
Kunde den nya ägaren (styrelsemedlemmen) fredat sig genom att i stället upprätta en kontrollbalansräkning? Även om så är fallet kommer den nya ägaren tillika styrelseledamot inte ha nytta av att så är fallet eftersom han inte genast upprättade någon kontrollbalans-räkning. Han vinner i så fall inte målet i HD på denna punkt, men möjligen med stöd av punkt 2 eller 3.
2.
Om den nya ägaren kunde freda sig genom att upprätta en kontrollbalansräkning var det i så fall inte så att ”genast” var en tidpunkt som för hans del inföll när han blev ny styrelse-medlem? Har han då inte fredat sig genom att omgående återställa aktiekapitalet?
”Genast” innebär ju en tid om en till två månader under vilken tid styrelsen får återställa aktiekapitalet utan eget ansvar. Om svaret är ja på den frågan vinner nya ägaren målet i HD.
Jag anser att svaret är ja på båda punkterna.
3.
Kan den nya ägaren tillika styrelseledamoten ursäkta sig på ett sätt som gör att han vinner om svaret är nej på punkt 1 och 2?
Jag anser att det är ursäktligt att inte veta svaret på fråga 1 och 2 och det är den ursäkt den nya ägaren tillika styrelseledamoten kan framföra som ursäkt. Om det räcker som ursäkt för att undgå betalningsansvar är dock ingen enkel fråga.
4.
För styrelseledamot två går det att resonera på samma sätt med tillägg för punkterna nedan.
5.
När styrelseledamot två kommer in i bolaget granskade han bolagets ekonomi, men endast hur ekonomin såg ut den dag han klev in i bolaget som styrelseledamot. Den dagen var det egna kapitalet intakt. Frågan är om den nya styrelseledamoten borde ha granskat bolagets ekonomi bakåt i tiden. Det egna kapitalet var ju mer än till hälften förbrukat bara någon vecka innan han klev in i bolaget. Om granskning ska ske bakåt i tiden är det förstås av intresse att veta hur långt tillbaka i tiden den granskningen ska gå. En vecka? Ett år? 10 år? Om granskningen ska gå långt tillbaka i tiden är det förenat med mycket stora ekonomiska risker att bli styrelseledamot.
Men finns ansvar för ny styrelsemedlem om kapitalet är intakt den dagen den medlemmen kliver in i styrelsen? I så fall ärvs det ansvaret av ny styrelsemedlem. ”Arvsfrågan” är av stort intresse. Kan ansvar ”ärvas” bör man noga överväga om det är värt risken att bli styrelse-medlem. Det måste delvis bero på hur långt tillbaka i tiden denna ”arvsbörda” existerar.
6.
För den som kommer in i styrelsen när aktiekapitalet är intakt går det att ursäkta sig med att den medlemmen inte hade anledning att göra en historisk granskning av bolaget ekonomi. Men kanske finns sådan skyldighet alltid, eller ibland eller i undantagsfall? HD kan ge svaret på den frågan, men svaret kanske är att ansvar inte ”ärvs” av ny styrelsemedlem.
Målet är också intressant för revisorer som ofta är inblandade i att sälja bolag där mer än halva aktiekapitalet är förbrukat eller varit förbrukat. Utgången i målet får betydelse för revisorers upplysningsplikt. Revisorer är proffs på att bedöma om aktiekapitalet helt eller delvis är eller har varit förbrukat.
Mest intressant är målet i HD för alla de som är eller tänker bli styrelsemedlemmar. Detta eftersom bolagets historik kan medföra ett framtida personligt betalningsansvar. Om HD anser att ansvar kan ”ärvas” är en lagändring nödvändig och det omgående. Vi måste ha en arbetsmiljö som lockar kunniga människor att sitta i olika styrelser och inte skrämma bort kompetenta personer från att våga sätta sig i en styrelse. Kunniga styrelseledamöter skapar arbete åt många.
God fortsättning på julen.
tisdag 20 december 2011
Försvarsadvokatens vardag i häkte m.m
Jag blir ofta förordnad som offentlig försvarare och träffar då en hel del klienter som sitter anhålla eller häktade. Vid besök på polisstationen – som har celler, men som inte är ett häkte – eller på häktet träffar jag många klienter. När man kommer till polisstationen eller häktet får man av personalen ofta höra att man får träffa klienten ”helt på egen risk”. Med det menar polisen/häktespersonalen att jag får skylla mig själv om jag blir misshandlad eller ihjälslagen.Polisen/häktespersonalen verkar anse att de saknar ansvar.
Mordet på kvinnan i häktet i Huddinge har fått mig att fundera på ”helt på egen risk” och hur det egentligen står till med säkerheten på våra häkten. Till skillnad från häktespersonalen är vi advokater alltid obeväpnade. Det är pennan - det skrivna ordet – och talekonsten som är våra enda vapen. Men självklart skulle jag inte vilja vara beväpnad med vapen, men säkerheten måste förbättras.
Jag tror det kommer en dag då någon av vi som arbetar som försvarsadvokater kommer att bli svårt misshandlad eller mördad på ett häkte. Då – men först då – kommer denna fråga att diskuteras på ett sätt som innebär höjd säkerhet. Möjligen krävs ett mord innan så sker. Det kanske inte räcker med grov misshandel.
Vid besök på häktet träffar man klienten i en besökscell. Det finns larmknapp och den ringer man på vid behov eller när samtalet med klienten är klart. Svaret är ofta att man får vänta en stund på grund av att personalen har något annat att göra. Vad annat är har jag ofta haft tillfälle att fundera på.
Jag känner ingen rädsla att själv drabbas. Jag är som många andra, som tror att jag kan väl inte vara den som ska behöva ha otur. Så resonerade jag i vart fall till mordet skedde på häktet i Huddinge.
Jag måste dock berätta att det är mycket ovanligt att de som står åtalade för brott uppträder hotfullt mot sin advokat. Det är faktiskt vanligare med hot i familjemål. Där kan känslorna verkligen svalla. Men man måste komma ihåg att en del av de som begår allvarliga brott är allt annat än psykiskt friska och därför inte alltid tillräkneliga. Personer som på grund av svår psykisk sjukdom begår brott har alltid funnits och kommer alltid att finnas.
Jag tillhör de som anser att svårt psykiskt sjuka ska dömas till vård och inte fängelse. Samhället går åt andra hållet. Idag döms allt fler svårt psykiskt sjuka till fängelse.
Det finns fängelseförbud och det avser de personer som led av en allvarlig psykisk störning vid brottet eller vid den läkarundersökning som föregår förhandlingen i ett brottmål om det kan misstänkas att den åtalade lider av en allvarlig psykisk störning. Vad som ska klassas som en allvarlig psykisk störning har de senaste åren fått en allt snävare tolkning. Jag är dock inte läkare och ska därför inte gå in på någon amatörmässig medicinsk diskussion.
Det som bör framhållas att vård kan pågå så länge den dömde lider av en allvarlig psykisk störning. Vården kan därför vara livslång även för ett brott som har lågt straffvärde. Straffet skulle kanske ha blivit tre månader eller endast villkorlig dom om den åtalade varit frisk, men vården kanske blir livsvarig. Det är inte lindrigare med vård än fängelse. De som sitter i fängelse har det ofta bättre än de som vårdas.
På tal om fängelse. Jag vet en person som trivs i fängelse. Det är hans enda hem. Den personen begår småbrott enbart för att slippa livet utanför fängelset. Personen ifråga har alkoholproblem när han är på fri fot. På fängelset tänker han inte på alkohol. Han vill helst sitta på öppen anstalt, vilket är betydligt bättre än sluten anstalt. Senast han blev släppt åkte han direkt till en bar och stal en flaska vin. Han blev tagen på bar gärning och blev direkt åtalad för det ”svåra” brottet snatteri. Till hans glädje hävdes den villkorliga domen och bara några veckor senare var han hemma på sin öppna anstalt. På fängelset har han vänner. Han tycker bra om personalen. Han – i likhet med andra intagna på anstalten - får lön en gång i veckan, som räcker till allt han behöver. Lönen är drygt 10 kr i timmen. Det tråkiga är att samhället inte kan ordna det lika bra för alla utanför fängelset som i fängelset. Därför åker en hel del in och ut i fängelset under en stor del av sina liv.
Vilka blir fängelsekunder? Det är nog personer som saknar familj, vänner och arbete efter ett avtjänat straff. De som saknar en mening med livet utanför våra fängelser. De finner i stället meningen med livet i våra fängelser. Dessutom de som har missbruksproblem. De måste för det mesta finansiera sitt missbruk genom brottslig verksamhet.
Numera är det färre än tidigare som åker in i fängelse. Det beror på att fotboja är ett alternativ vid kortare fängelsestraff. Det alternativet väljer många. En del klarar inte av fotboja eftersom det förutsätter nykterhet. Nykterheten kontrolleras via regelbundna stickprover. Det kan vara mycket tufft för en rattfyllerist att vara nykter under en månad. Tufft därför att flertalet av våra rattfyllerister är fast i ett missbruk av alkohol. På i vart fall en öppen anstalt finns det inte sällan tillgång till starka drycker. Å andra sidan finns det inte sällan tillgång till ännu starkare saker på våra slutna anstalter. Hur narkotika kan smugglas in på slutna anstalter vet jag inte.
Så bra insyn har jag inte i våra anstalter. Kan narkotika smugglas in borde det gå att ta sig ut, men det verkar numera vara i det närmaste omöjligt att rymma från våra slutna anstalter.
Nästan ingen rymmer från öppna anstalter. Den som gör det blir nämligen förflyttad till en sluten anstalt och förlorar rätten till permissioner under en längre tid. För den som rymmer åker nästan alltid fast.
Varför hamnar vissa på öppna anstalter och vissa på slutna anstalter? De som bedöms som ofarliga, inte har missbruksproblem och inte är rymningsbenägna hamnar på en öppen anstalt.
Övriga på sluten anstalt således. Den som hamnar på sluten anstalt och sköter sig kan med tiden förflyttas till en öppen anstalt. Det är ofta en väg i utslussningen mot frihet.
Att arbeta som försvarsadvokat är som du kanske inser ett intressant arbete. I arbetet träffar jag de som begått små brott, brott av medelgraden och mycket allvarliga och svåra brott. Mitt arbete är inte att fördöma någon som begått brott, men inte heller att försvara brottet. Mitt arbete är att få fram det som talar för friande dom eller en så mild påföljd som möjligt. De jag träffar är för det mesta som vem som helst. Men en del i samhället hamnar fel. Den vanligaste förklaringen till att så sker har två namn. Alkohol är det ena namnet. Narkotika är det andra namnet. Utan alkohol och narkotika skulle jag sannolikt arbeta med något annat än att ofta vara försvarsadvokat. Men ett sådant samhälle lär vara långt borta.
Jag uppskattar att mer än 90 % av all brottslighet skulle försvinna utan alkohol och narkotika. I de mer än 90 % har jag dock inte inkluderat brottet fortkörning. Ett brott som delvis beror på för bra bilar i förhållande till gällande fartgränser.
Gå mot röd gubbe? Det är inget brott. Om så vore fallet skulle brottsligheten i Sverige öka med minst 50 % skulle jag tro. Vi har inga röd gubbe poliser och det är nog ingen polis som utbildat sig till polis för att jaga de som går mot röd gubbe. Om det vore brott att gå mot röd gubbe skulle jag vilja höra på den polismästare som väljer ut de poliser som skulle stävja det brottet. Eller den polis som berättar förs sina vänner att han är en röd gubbe polis.
I arbetet får jag insyn i varför brott begås. Som jag skrev ovan beror det många gånger på alkohol och narkotika. Familjebråken har också ofta sin förklaring i alkoholen. Det finns alltid en förklaring till ett brott. Förklaringen är sällan en godtagbar ursäkt, men gör det lättare för den som drabbats av brott att förstå varför han eller hon blev ett brottsoffer. Får den som blivit misshandlad veta att gärningsmannen var svårt psykisk sjuk underlättar detta att förlåta gärningsmannen, men offret bör fundera på varför personen inte redan var föremål för vård. Kanske hade gärningsmannen begått flera brott tidigare och dömts till kortare fängelsestraff i stället för vård. Hade gärningsmannen dömts till vård hade han inte kommit ut annat än om han är ofarlig. Det ger ett betydligt bättre trygghet för alla i samhället. Men nu är det populärt att i debatter ropa efter fängelsestraff i stället för vård. Debatter som inte kommer att leda till ett tryggare samhälle. Politikerna lyssnar på de som ropar ett straff i stället för vård. Politikerna vill ha röster till kommande val.
Jag har tidigare skrivit att jag anser att många – ofta unga människor – får för hårda domar i narkotikabrott. HD har den senaste tiden ändrat praxis på ett sätt som kommer att leda till mildare domar. Som du nog redan förstår så är jag allt annat än positiv till narkotika. Jag har dock företrätt många ungdomar som stått åtalade för narkotikabrott som fått mycket långa fängelsestraff. De jag företrätt har varit långt ned i narkotika världens rangordning. I toppen finns de som verkligen tjänar stora pengar på narkotika. I botten finns missbrukarna som ofta själva måste langa för att få pengar till sitt eget missbruk. I botten finns unga utslagna människor. Många av dem åker fast för lagning och får långa fängelsestraff. Borde det inte vara bättre att i stället ge dem ett kortare straff följt av vård en längre tid? Så att de är fria från narkotika när fängelsetiden och vårdtiden är avslutad. Det måste vara bättre än ett långt fängelsestraff följt av ingen vård alls.
Många säger att vård är att dalta. Jag säger att vård är att bry sig om de som har det sämst i samhället. Jag ser inga skurkar i de unga människor som hamnat i ett narkotikamissbruk. Jag ser bara olyckliga unga människor. Därför är det alltid ett stort ansvar att vara försvarare för de som hamnat snett i samhället.
Snart är julen här. Stressen med handeln skulle jag gärna vara utan. Däremot är julen en tid för eftertanke och kanske visa medhjärta med de som har det svårt genom att ge en gåva till något bra välgörande ändamål.
God Jul, för nästa blogg kommer nog mellan jul och nyår. Nästa vecka ska jag hinna med att såväl arbeta som julstressa. Men julafton ska vara i alla fall vara en dag i lugn och ro. Minst en dag i lugn och ro per år är vi väl alla värda.
Mordet på kvinnan i häktet i Huddinge har fått mig att fundera på ”helt på egen risk” och hur det egentligen står till med säkerheten på våra häkten. Till skillnad från häktespersonalen är vi advokater alltid obeväpnade. Det är pennan - det skrivna ordet – och talekonsten som är våra enda vapen. Men självklart skulle jag inte vilja vara beväpnad med vapen, men säkerheten måste förbättras.
Jag tror det kommer en dag då någon av vi som arbetar som försvarsadvokater kommer att bli svårt misshandlad eller mördad på ett häkte. Då – men först då – kommer denna fråga att diskuteras på ett sätt som innebär höjd säkerhet. Möjligen krävs ett mord innan så sker. Det kanske inte räcker med grov misshandel.
Vid besök på häktet träffar man klienten i en besökscell. Det finns larmknapp och den ringer man på vid behov eller när samtalet med klienten är klart. Svaret är ofta att man får vänta en stund på grund av att personalen har något annat att göra. Vad annat är har jag ofta haft tillfälle att fundera på.
Jag känner ingen rädsla att själv drabbas. Jag är som många andra, som tror att jag kan väl inte vara den som ska behöva ha otur. Så resonerade jag i vart fall till mordet skedde på häktet i Huddinge.
Jag måste dock berätta att det är mycket ovanligt att de som står åtalade för brott uppträder hotfullt mot sin advokat. Det är faktiskt vanligare med hot i familjemål. Där kan känslorna verkligen svalla. Men man måste komma ihåg att en del av de som begår allvarliga brott är allt annat än psykiskt friska och därför inte alltid tillräkneliga. Personer som på grund av svår psykisk sjukdom begår brott har alltid funnits och kommer alltid att finnas.
Jag tillhör de som anser att svårt psykiskt sjuka ska dömas till vård och inte fängelse. Samhället går åt andra hållet. Idag döms allt fler svårt psykiskt sjuka till fängelse.
Det finns fängelseförbud och det avser de personer som led av en allvarlig psykisk störning vid brottet eller vid den läkarundersökning som föregår förhandlingen i ett brottmål om det kan misstänkas att den åtalade lider av en allvarlig psykisk störning. Vad som ska klassas som en allvarlig psykisk störning har de senaste åren fått en allt snävare tolkning. Jag är dock inte läkare och ska därför inte gå in på någon amatörmässig medicinsk diskussion.
Det som bör framhållas att vård kan pågå så länge den dömde lider av en allvarlig psykisk störning. Vården kan därför vara livslång även för ett brott som har lågt straffvärde. Straffet skulle kanske ha blivit tre månader eller endast villkorlig dom om den åtalade varit frisk, men vården kanske blir livsvarig. Det är inte lindrigare med vård än fängelse. De som sitter i fängelse har det ofta bättre än de som vårdas.
På tal om fängelse. Jag vet en person som trivs i fängelse. Det är hans enda hem. Den personen begår småbrott enbart för att slippa livet utanför fängelset. Personen ifråga har alkoholproblem när han är på fri fot. På fängelset tänker han inte på alkohol. Han vill helst sitta på öppen anstalt, vilket är betydligt bättre än sluten anstalt. Senast han blev släppt åkte han direkt till en bar och stal en flaska vin. Han blev tagen på bar gärning och blev direkt åtalad för det ”svåra” brottet snatteri. Till hans glädje hävdes den villkorliga domen och bara några veckor senare var han hemma på sin öppna anstalt. På fängelset har han vänner. Han tycker bra om personalen. Han – i likhet med andra intagna på anstalten - får lön en gång i veckan, som räcker till allt han behöver. Lönen är drygt 10 kr i timmen. Det tråkiga är att samhället inte kan ordna det lika bra för alla utanför fängelset som i fängelset. Därför åker en hel del in och ut i fängelset under en stor del av sina liv.
Vilka blir fängelsekunder? Det är nog personer som saknar familj, vänner och arbete efter ett avtjänat straff. De som saknar en mening med livet utanför våra fängelser. De finner i stället meningen med livet i våra fängelser. Dessutom de som har missbruksproblem. De måste för det mesta finansiera sitt missbruk genom brottslig verksamhet.
Numera är det färre än tidigare som åker in i fängelse. Det beror på att fotboja är ett alternativ vid kortare fängelsestraff. Det alternativet väljer många. En del klarar inte av fotboja eftersom det förutsätter nykterhet. Nykterheten kontrolleras via regelbundna stickprover. Det kan vara mycket tufft för en rattfyllerist att vara nykter under en månad. Tufft därför att flertalet av våra rattfyllerister är fast i ett missbruk av alkohol. På i vart fall en öppen anstalt finns det inte sällan tillgång till starka drycker. Å andra sidan finns det inte sällan tillgång till ännu starkare saker på våra slutna anstalter. Hur narkotika kan smugglas in på slutna anstalter vet jag inte.
Så bra insyn har jag inte i våra anstalter. Kan narkotika smugglas in borde det gå att ta sig ut, men det verkar numera vara i det närmaste omöjligt att rymma från våra slutna anstalter.
Nästan ingen rymmer från öppna anstalter. Den som gör det blir nämligen förflyttad till en sluten anstalt och förlorar rätten till permissioner under en längre tid. För den som rymmer åker nästan alltid fast.
Varför hamnar vissa på öppna anstalter och vissa på slutna anstalter? De som bedöms som ofarliga, inte har missbruksproblem och inte är rymningsbenägna hamnar på en öppen anstalt.
Övriga på sluten anstalt således. Den som hamnar på sluten anstalt och sköter sig kan med tiden förflyttas till en öppen anstalt. Det är ofta en väg i utslussningen mot frihet.
Att arbeta som försvarsadvokat är som du kanske inser ett intressant arbete. I arbetet träffar jag de som begått små brott, brott av medelgraden och mycket allvarliga och svåra brott. Mitt arbete är inte att fördöma någon som begått brott, men inte heller att försvara brottet. Mitt arbete är att få fram det som talar för friande dom eller en så mild påföljd som möjligt. De jag träffar är för det mesta som vem som helst. Men en del i samhället hamnar fel. Den vanligaste förklaringen till att så sker har två namn. Alkohol är det ena namnet. Narkotika är det andra namnet. Utan alkohol och narkotika skulle jag sannolikt arbeta med något annat än att ofta vara försvarsadvokat. Men ett sådant samhälle lär vara långt borta.
Jag uppskattar att mer än 90 % av all brottslighet skulle försvinna utan alkohol och narkotika. I de mer än 90 % har jag dock inte inkluderat brottet fortkörning. Ett brott som delvis beror på för bra bilar i förhållande till gällande fartgränser.
Gå mot röd gubbe? Det är inget brott. Om så vore fallet skulle brottsligheten i Sverige öka med minst 50 % skulle jag tro. Vi har inga röd gubbe poliser och det är nog ingen polis som utbildat sig till polis för att jaga de som går mot röd gubbe. Om det vore brott att gå mot röd gubbe skulle jag vilja höra på den polismästare som väljer ut de poliser som skulle stävja det brottet. Eller den polis som berättar förs sina vänner att han är en röd gubbe polis.
I arbetet får jag insyn i varför brott begås. Som jag skrev ovan beror det många gånger på alkohol och narkotika. Familjebråken har också ofta sin förklaring i alkoholen. Det finns alltid en förklaring till ett brott. Förklaringen är sällan en godtagbar ursäkt, men gör det lättare för den som drabbats av brott att förstå varför han eller hon blev ett brottsoffer. Får den som blivit misshandlad veta att gärningsmannen var svårt psykisk sjuk underlättar detta att förlåta gärningsmannen, men offret bör fundera på varför personen inte redan var föremål för vård. Kanske hade gärningsmannen begått flera brott tidigare och dömts till kortare fängelsestraff i stället för vård. Hade gärningsmannen dömts till vård hade han inte kommit ut annat än om han är ofarlig. Det ger ett betydligt bättre trygghet för alla i samhället. Men nu är det populärt att i debatter ropa efter fängelsestraff i stället för vård. Debatter som inte kommer att leda till ett tryggare samhälle. Politikerna lyssnar på de som ropar ett straff i stället för vård. Politikerna vill ha röster till kommande val.
Jag har tidigare skrivit att jag anser att många – ofta unga människor – får för hårda domar i narkotikabrott. HD har den senaste tiden ändrat praxis på ett sätt som kommer att leda till mildare domar. Som du nog redan förstår så är jag allt annat än positiv till narkotika. Jag har dock företrätt många ungdomar som stått åtalade för narkotikabrott som fått mycket långa fängelsestraff. De jag företrätt har varit långt ned i narkotika världens rangordning. I toppen finns de som verkligen tjänar stora pengar på narkotika. I botten finns missbrukarna som ofta själva måste langa för att få pengar till sitt eget missbruk. I botten finns unga utslagna människor. Många av dem åker fast för lagning och får långa fängelsestraff. Borde det inte vara bättre att i stället ge dem ett kortare straff följt av vård en längre tid? Så att de är fria från narkotika när fängelsetiden och vårdtiden är avslutad. Det måste vara bättre än ett långt fängelsestraff följt av ingen vård alls.
Många säger att vård är att dalta. Jag säger att vård är att bry sig om de som har det sämst i samhället. Jag ser inga skurkar i de unga människor som hamnat i ett narkotikamissbruk. Jag ser bara olyckliga unga människor. Därför är det alltid ett stort ansvar att vara försvarare för de som hamnat snett i samhället.
Snart är julen här. Stressen med handeln skulle jag gärna vara utan. Däremot är julen en tid för eftertanke och kanske visa medhjärta med de som har det svårt genom att ge en gåva till något bra välgörande ändamål.
God Jul, för nästa blogg kommer nog mellan jul och nyår. Nästa vecka ska jag hinna med att såväl arbeta som julstressa. Men julafton ska vara i alla fall vara en dag i lugn och ro. Minst en dag i lugn och ro per år är vi väl alla värda.
måndag 12 december 2011
2012 – slutet för det skattetillägg vi har idag?
Detta inlägg berör er som påförts skatteillägg och samtidigt även straff eller annan påföljd för den handling som medfört skattetillägg. Eller som riskerar att så sker.
Den handling som medfört skattetillägg är ofta underlåtenhet att deklarera sina egna inkomster eller sitt företags inkomster. Underlåtenheten jämställs således med en aktiv handling.
Straff? Det är böter eller fängelse. Det finns dock andra påföljder, såsom villkorlig dom och skyddstillsyn.
2012 är snart här. Då ska frågan om det svenska skattetilläggets tillåtlighet prövas av Europadomstolen. I vart fall har jag av Europadomstolen fått beskedet att frågan troligen kommer att tas upp 2012. Jag är i Europadomstolen ombud i flera pågående mål angående skattetillägg och av nyfikenhet och iver har jag ödmjukt skriftligen ställt frågan när prövning kommer att ske.
Skattetillägg kommer att vara tillåtet även efter prövningen i Europadomstolen. Det som kan bli nytt är att skattetillägg och samtidigt straff eller annan påföljd för den handling som medfört skattetillägg inte kommer anses tillåtet.
Sverige är inte det första land som prövas av Europadomstolen. Skattebetalare i Ryssland och Finland har vunnit mot sina egna länder. Så ska numera även vara fallet i Kroatien och Bulgarien.
Rättsfallen mot Ryssland och Finland har jag noga studerat. Rättsfallen mot Kroatien och Bulgarien får bli kommande julläsning.
Vad är det som hänt som innebär att skattetillägg och straff och annan påföljd för samma handling som medfört skattetillägg inte kanske är tillåtet? Det som hänt är att någon studerat ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen (det finns flera tilläggsprotokoll som gäller tillsammans med huvudprotokollet) och kommit fram till att tilläggsprotokoll nr 7, artikel 4,P 1, - nedan endast benämnda artikel 4 - utgör hinder för olika myndigheter att påföra flera sanktioner mot en och samma person för en och samma handling. Det medförde att Ryssland och Finlands skattetillägg prövades 2009. Såväl Ryssland som Finland hade nog väntat sig att vinna målen. Jag hade förväntat mig detta för att så var praxis i Europadomstolen innan 2009.
Innan 2009 hade dock ingen åberopat artikel 4, utan sannolikt endast åberopat bestämmelser i huvudprotokollet.
Utgången i Europadomstolen blev att det ryska och det finska systemet med skattetillägg och annan påföljd underkändes. De enskilda individerna vann mot sina respektive hemländer.
Artikel 4 brukar förklaras med de latinska orden ”ne bis in idem”. De orden betyder ”icke samma sak två gånger”. Om en viss handling först prövas för frågan om skattetillägg och därefter prövas för frågan om straff eller annan påföljd prövas samma sak (samma handling) två gånger. Förbud mot detta finns även i den svenska lagstiftningen och då närmare bestämt i rättegångsbalkens 30 kapitel 9 §.
Varför följer inte svenska domstolar redan den praxis som finns från Europadomstolen? Det gör vissa domare. Det gör de domare som anser att Europadomstolens praxis förhindrar dubbel prövning i svensk rätt.
Många domare följer dock inte Europadomstolens praxis och det beror på att vår Högsta Domstol (HD) i två avgöranden från 2010 uttalat att Europadomstolens praxis inte ger ett klart stöd för ett förbud även i Sverige. HD var inte enig. Tre domare dömde till fördel för den svenska Staten. Två domare dömde till fördel för den enskilda individen.
Orden ”klart stöd” är något märkligt. Antingen finns det stöd i praxis eller så finns det inte stöd. HD borde ha tagit ställning. Ordet klart är dock ett ord som används för att förstärka det ord som kommer därefter. Ungefär som helt säker. Antingen är man säker eller inte. Med ordet helt vill man dock visa att man är säker. En annan formulering många använder är att de är nästan klara. Med ordet nästan förklarar man endast att man inte är klar. Men med ordet nästan vill man försvara sig med att man åtminstone arbetat med det man hade lovat skulle vara klart inom viss bestämd tid. Jag har nog – tyvärr - till en och annan klient sagt att jag nästan är klar med det jag lovat att utföra. Jag lovar att från och med nu bättra mig, annars kan jag inte vara kritisk mot formuleringar som ”klart stöd”.
Åter till ämnet. Om Europadomstolen bestämmer att det svenska systemet med skattetillägg och straff eller annan påföljd för samma handling inte är tillåtet gäller det för många som då olagligt drabbats av såväl skattetillägg som straff eller annan påföljd att ligga i startgroparna för att retroaktivt få rätt. Med det menar jag antingen återfå det som erlagts i skattetillägg eller kompensation för det straff man då kanske suttit av. Eller få kompensation för annan påföljd som kan vara utdömd. Det kommer handla om många som i så fall ska kompenseras av Staten, men kompensationen kommer knappast som ett brev på posten. Det gäller att bevaka sina egna intressen, som det brukar vara med andra ord.
Skattetillägg är en fråga jag lovar att återkomma till och slutorden i den frågan kommer jag skriva först när kommande avgöranden avseende Sverige har meddelats av Europadomstolen.
Jag hoppas jag då kaxigt får skriva ”vad var det jag sa” och slippa behöva skriva att det inte riktigt blev som jag hade förväntat mig.
Trevlig jul, även om det kanske blir någon blogg även innan julhelgen. Jag försöker skriva en blogg varje fredag, men jag hinner inte alltid. Det blir därför ”nästan” varje fredag som jag bloggar.
Nästa blogg blir nog om den utsatthet försvarsadvokater kan ha att utstå i brottmål. Den mördade häktesvakten har fått mig att reflektera över den frågan. Det var den frågan denna blogg skulle ha handlat om, men frågan om skattetillägg har jag arbetat med i veckan varför jag ändrade mig i sista stund.
I det här ämnet har jag tidigare skrivit följande inlägg då det har engagerat mig.
2010-02-26; Alltid lika härligt att inge en resningsansökan
2010-03-31; Efter Högsta domstolens dom idag: Nu går jag till Europadomstolen!
2010-09-14; Skattetillägg: ett straff som strider mot svensk rätt
Den handling som medfört skattetillägg är ofta underlåtenhet att deklarera sina egna inkomster eller sitt företags inkomster. Underlåtenheten jämställs således med en aktiv handling.
Straff? Det är böter eller fängelse. Det finns dock andra påföljder, såsom villkorlig dom och skyddstillsyn.
2012 är snart här. Då ska frågan om det svenska skattetilläggets tillåtlighet prövas av Europadomstolen. I vart fall har jag av Europadomstolen fått beskedet att frågan troligen kommer att tas upp 2012. Jag är i Europadomstolen ombud i flera pågående mål angående skattetillägg och av nyfikenhet och iver har jag ödmjukt skriftligen ställt frågan när prövning kommer att ske.
Skattetillägg kommer att vara tillåtet även efter prövningen i Europadomstolen. Det som kan bli nytt är att skattetillägg och samtidigt straff eller annan påföljd för den handling som medfört skattetillägg inte kommer anses tillåtet.
Sverige är inte det första land som prövas av Europadomstolen. Skattebetalare i Ryssland och Finland har vunnit mot sina egna länder. Så ska numera även vara fallet i Kroatien och Bulgarien.
Rättsfallen mot Ryssland och Finland har jag noga studerat. Rättsfallen mot Kroatien och Bulgarien får bli kommande julläsning.
Vad är det som hänt som innebär att skattetillägg och straff och annan påföljd för samma handling som medfört skattetillägg inte kanske är tillåtet? Det som hänt är att någon studerat ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen (det finns flera tilläggsprotokoll som gäller tillsammans med huvudprotokollet) och kommit fram till att tilläggsprotokoll nr 7, artikel 4,P 1, - nedan endast benämnda artikel 4 - utgör hinder för olika myndigheter att påföra flera sanktioner mot en och samma person för en och samma handling. Det medförde att Ryssland och Finlands skattetillägg prövades 2009. Såväl Ryssland som Finland hade nog väntat sig att vinna målen. Jag hade förväntat mig detta för att så var praxis i Europadomstolen innan 2009.
Innan 2009 hade dock ingen åberopat artikel 4, utan sannolikt endast åberopat bestämmelser i huvudprotokollet.
Utgången i Europadomstolen blev att det ryska och det finska systemet med skattetillägg och annan påföljd underkändes. De enskilda individerna vann mot sina respektive hemländer.
Artikel 4 brukar förklaras med de latinska orden ”ne bis in idem”. De orden betyder ”icke samma sak två gånger”. Om en viss handling först prövas för frågan om skattetillägg och därefter prövas för frågan om straff eller annan påföljd prövas samma sak (samma handling) två gånger. Förbud mot detta finns även i den svenska lagstiftningen och då närmare bestämt i rättegångsbalkens 30 kapitel 9 §.
Varför följer inte svenska domstolar redan den praxis som finns från Europadomstolen? Det gör vissa domare. Det gör de domare som anser att Europadomstolens praxis förhindrar dubbel prövning i svensk rätt.
Många domare följer dock inte Europadomstolens praxis och det beror på att vår Högsta Domstol (HD) i två avgöranden från 2010 uttalat att Europadomstolens praxis inte ger ett klart stöd för ett förbud även i Sverige. HD var inte enig. Tre domare dömde till fördel för den svenska Staten. Två domare dömde till fördel för den enskilda individen.
Orden ”klart stöd” är något märkligt. Antingen finns det stöd i praxis eller så finns det inte stöd. HD borde ha tagit ställning. Ordet klart är dock ett ord som används för att förstärka det ord som kommer därefter. Ungefär som helt säker. Antingen är man säker eller inte. Med ordet helt vill man dock visa att man är säker. En annan formulering många använder är att de är nästan klara. Med ordet nästan förklarar man endast att man inte är klar. Men med ordet nästan vill man försvara sig med att man åtminstone arbetat med det man hade lovat skulle vara klart inom viss bestämd tid. Jag har nog – tyvärr - till en och annan klient sagt att jag nästan är klar med det jag lovat att utföra. Jag lovar att från och med nu bättra mig, annars kan jag inte vara kritisk mot formuleringar som ”klart stöd”.
Åter till ämnet. Om Europadomstolen bestämmer att det svenska systemet med skattetillägg och straff eller annan påföljd för samma handling inte är tillåtet gäller det för många som då olagligt drabbats av såväl skattetillägg som straff eller annan påföljd att ligga i startgroparna för att retroaktivt få rätt. Med det menar jag antingen återfå det som erlagts i skattetillägg eller kompensation för det straff man då kanske suttit av. Eller få kompensation för annan påföljd som kan vara utdömd. Det kommer handla om många som i så fall ska kompenseras av Staten, men kompensationen kommer knappast som ett brev på posten. Det gäller att bevaka sina egna intressen, som det brukar vara med andra ord.
Skattetillägg är en fråga jag lovar att återkomma till och slutorden i den frågan kommer jag skriva först när kommande avgöranden avseende Sverige har meddelats av Europadomstolen.
Jag hoppas jag då kaxigt får skriva ”vad var det jag sa” och slippa behöva skriva att det inte riktigt blev som jag hade förväntat mig.
Trevlig jul, även om det kanske blir någon blogg även innan julhelgen. Jag försöker skriva en blogg varje fredag, men jag hinner inte alltid. Det blir därför ”nästan” varje fredag som jag bloggar.
Nästa blogg blir nog om den utsatthet försvarsadvokater kan ha att utstå i brottmål. Den mördade häktesvakten har fått mig att reflektera över den frågan. Det var den frågan denna blogg skulle ha handlat om, men frågan om skattetillägg har jag arbetat med i veckan varför jag ändrade mig i sista stund.
I det här ämnet har jag tidigare skrivit följande inlägg då det har engagerat mig.
2010-02-26; Alltid lika härligt att inge en resningsansökan
2010-03-31; Efter Högsta domstolens dom idag: Nu går jag till Europadomstolen!
2010-09-14; Skattetillägg: ett straff som strider mot svensk rätt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)