Apropå småfiskar, valar och hajar

Ja, ni som följer min blogg gissade rätt: det gäller narkotika, än en gång. Jag har tidigare skrivit om småfiskarna som i vissa fall kanske säljer små mängder eller har små innehav som ett led i att de vill finansiera sitt egna missbruk. Personer som behöver vård men som ofta döms till fängelse där saker och ting knappast blir mycket bättre.

Nu läser jag dock i DN att en regeringstjänsteman – en departementssekreterare vid regeringskansliet – nu har åtalats för grovt narkotikabrott. Mannen greps i november, med 350 gram opium, i Uppsala. Som chefsåklagare Krister Peterson påtalar är straffvärdet högt för denna typ av narkotika högt. Högsta domstolen har bland annat noterat att farlighetsgraden för råopium är tämligen hög och att det kan utöva en särskild dragningskraft på ungdomar emedan det går att röka.

Man ska förstås inte måla Fan på väggen, och jag har ingen aning om mannen är skyldig. Men det är svårt att inte haja till när en hög tjänsteman över huvud taget nämns i sådana här sammanhang. Om det är så att mannen är skyldig så rör det sig ju om lite mer än en vanlig ”liten fisk”.

I vilket fall som helst är det förstås anmärkningsvärt om en person med en sådan position är involverad i knarkaffärer. Och samtidigt kanske inte så anmärkningsvärt som det låter. Det finns ju betydligt större – och fulare – fiskar än de småfiskar som jag och mina kollegor brukar kämpa så hårt för att försvara. Det är inte utan att man ofta känner sig som David mot Goliat i sådana rättegångar, skall jag säga.

Rättegången skall tydligen börja nu på måndag i Södertörns tingsrätt. Kanske är det bra att det här kommer fram i ljuset också. Det är ju så lätt att stirra sig blind på det så kallade buset, och glömma att det finns värre skurkar. Om det är så att den här regeringstjänstemannen är inblandad på sätt som åklagaren påstår visar det ju bara det som alla tänkande människor förstår: att det finns ”fina” människor som blir riktigt rika på knarkhandel. Och de behöver aldrig se eländet som skapas längst ner, på samhällets botten, för de som missbrukar dessa droger och blir psykiskt sjuka, kriminella och får sina liv förstörda så att eländet kan fortsätta.

Även om det är svårt att uttala sig med så lite fakta på bordet så har jag mycket svårt att tänka mig att några förmildrande omständigheter kan vara för handen i det här fallet. Om tjänstemannen är skyldig kan man sannolikt tala om narkotikabrott som är att beteckna som grovt. Och jag kan inte tänka mig att han vid en sammanvägning av omständigheterna förtjänar annat än ett långt fängelsestraff.

Skillnaden mellan de små fiskarna är ju att de är narkomaner. De finansierar sitt missbruk genom att sälja lite – i stället för att t ex fara och bryta sig in i sommarstugor. Den här tjänstemannen däremot har ju sin lön och är förmodligen inte narkoman.

Han är ju bara ute efter ”snabba cash”.

Hur små fiskar blir till valar i våra domstolar

Vi borde alla oroa oss över att det finns så mycket narkotika i samhället. Det är ett stort problem. Många fina unga människors liv förstörs av att de kommer in i ett missbruk.
Även anhöriga och vänner drabbas ofta hårt. Mina tankar går ofta till alla anhöriga jag träffar i arbetet.

Från början är de flesta ”bara” missbrukare, men för att finansiera sitt eget missbruk börjar de begå brott. Brottet är ofta att de själva i liten skala börjar sälja narkotika.

Jag har försvarat många av dessa unga människor. Jag vill inte att de hamnar i fängelse. Jag vill att de i stället döms till skyddstillsyn i kombination med vård. En påföljd som går att kombinera med ett kortare straff (fängelse i högst 3 månader) vilket kan vara acceptabelt.

Det blir inte alltid som jag vill. Jag anser att det beror på att polis/åklagare inte alltid klarar av att utreda sanningen i mål där det finns flera tilltalade (tilltalad är ett finare ord för åtalad) och att domstolarna låter det gå ut över de tilltalade.

I narkotikans värld finns det i toppen ett fåtal valar. Valarna är de som tjänar miljoner på att sälja knark till våra ungdomar. Valarna är de ”riktiga” skurkarna. De som aldrig brukar åka fast.

Längst ner finns små fiskar i form av missbrukarna. Något större fiskar är de missbrukare som också säljer narkotika för att finansiera sitt eget missbruk.

Mellan valarna och de små fiskarna finns det förstås mellanstora fiskar.

Gissa vilka jag brukar försvara? Rätt gissat. Jag brukar försvara små fiskar eller något större fiskar än de minsta fiskarna. Valar har jag nog aldrig träffat på. De små fiskarna och de något större fiskarna borde samhället stötta. Inte jaga och sätta i fängelse som om de vore valar eller betydligt större fiskar än de mindre fiskarna i narkotikans värld.

I praktiken händer ofta följande i våra domstolar.

En mindre fisk åtalas. Den fisken har umgåtts med ett stim mindre fiskar i en lokal när polisen slår till. Polisen tar hand om alla småfiskar och finner en större mängd narkotika. Mängden narkotika per person är dock inte anmärkningsvärd stor.

Alla små fiskar åtalas som medgärningsmän och utan någon närmare bevisning anses alla ha lika skuld till den större mängd narkotika som fanns i lokalen. Alla döms till långa fängelsestraff. Ingen får vård i stället fängelse.

I pressen framstår det som ett flera valar åkt fast. Som om småfiskarna var stora narkotika-langare. Det är dock domstolen som förvandlat den lilla fisken till en val eller i vart fall en betydligt större fisk än vad det egentligen är fråga om.

I våra fängelser sitter många småfiskar inne på långa fängelsestraff.

Varför har det blivit så att småfiskarna får långa straff? Jag tror inte att domstolarna kan se människan bakom brottet. De klarar inte av att skilja en småfisk från en val. För säkerhets skull ser de därför alla fiskar som valar. Det strider dock mot den rättssäkerhet som borde gälla i en rättsstat som Sverige

Småfiskarnas hopp är att vi advokater kan ta tillvara deras rätt, men det är inte lätt. Jag tycker ofta att jag lyckats visa för rätten att åklagaren bara fångat en liten fisk, men inte sällan ser rätten på den frågan med helt andra ögon.

Min förhoppning är dock att väcka debatt kring denna fråga. Jag tror nämligen inte att allmänheten anser att småfiskarna skall sättas i fängelse. De anser nog som jag nämligen att vård och stöd från samhället är det rätta vägen. Den rätta vägen kan bara vara att hjälpa unga människor att komma ur sitt missbruk. Inte att sätta dem i fängelse en längre tid.

Kriminalvården är dock i många avseenden bra, men det är en helt annan fråga, som jag avser att återkomma till senare.

Jag får ofta frågor från vänner och bekanta eller personer jag bara träffar vid exempelvis en middag med ytligt bekanta hur jag kan försvara narkotikalangare. Ett brott många föraktar i vårt samhälle. Jag förklarar alltid att jag inte försvarar brottet. Jag försvarar oftast ”bara” en svag människa som behöver samhällets stöd för att komma ur sitt missbruk. Jag förklarar också att de inte skall tro att det är topparna i narkotikans värld som blir dömda i våra domstolar. Det är för det mesta bara småfiskar som fångats i ett stort stim av småfiskar.


Jörgen Frisk