Personskadeärenden i domstol

Jag arbetar ganska mycket med personskador och det handlar allt som oftast om personer som skadats i trafiken. Personer som skadats så allvarligt att de blivit mer eller mindre invalidiserade.

Skaderegleringen sker gentemot det fordon den skadade befann sig i eller rättare sagt det försäkringsbolag som bilen var försäkrat via. Blir man påkörd när man inte sitter i en bil –när man är ute och går till exempel- är det bilens försäkring som går att ta i anspråk.

Vissa bilar är dock oförsäkrade och vissa smiter från olyckor. Då är man ändå försäkrad via Trafikförsäkringsföreningen.

Det vanliga är att personskaderegleringen gentemot försäkringsbolaget sker utan några större konflikter. Man kanske blir oense om en och annan mindre post, men den skadade blir ofta nöjd med helheten.

Ombud

Ofta har den skakade möjligheten att anlita advokat utan kostnad. Försäkringsbolaget står ofta den kostnaden.

Skaderegleringen slutar oftast utan tvist. Ärendet kan pågå många år eftersom det kan ta lång tid innan man vet om den skakade kan komma tillbaka till ett vanligt arbete eller inte. Det kan även ta tid att veta om besvären – eller vissa besvär - blir kvarstående eller inte.

Under flera år har ett mindre antal av mina ärenden varje år gått till domstol. Det beror på att jag och vissa av mina klienter ansett att försäkringsbolaget inte gett klienterna den ersättning som borde ha utgått i anledning av skadan. Går ärendet till domstol handlar det ofta om betydande belopp för den enskilde. Ärendena går bara till domstol via mig om såväl jag som klienterna är missnöjda.

När jag som ombud medverkar till att starta en tvist i ett personskadeärende är det således alltid så att även jag anser att klienten fått mindre än vad klienten har rätt till. Jag anser i så fall dessutom att det går att bevisa att klienten har rätt. Om jag själv inte tror att jag klarar av att bevisa att klienten har rätt inleder jag ingen process. Då kan jag inte ta på mig uppdraget. Jag måste då be klienten att antingen ge upp eller kontakta annat ombud. Det går inte påbörja en tvist om man som advokat inte själv tror att målet kommer sluta bra för klienten.

Vissa klienter är pigga på att starta en process. Andra är tveksamma. Några vill inte alls. Klienternas inställning har sällan att göra med hur processläget ser ut. Det har nämligen klienterna ofta mycket dålig insyn i. Rätt eller fel hamnar nämligen om att kunna bevisa sin rätt. Vissa tror det är enkelt, andra är inte alls lika optimistiska.

Den som startar en process bör således fråga sitt ombud hur han eller hon ser på saken. Om advokaten är optimistisk är det sannolikt en optimism att lita på då den är grundad på kunskap
i arbetet att processa. Är advokaten negativ eller tveksam? Då bör klienten ge upp eller kanske rådfråga ytterligare en advokat.

Vad processerna handlar om förutom pengar? Det är ofta samma återkommande frågor.

1.
Orsakssamband

Klienten har en skada, men försäkringsbolaget via en eller flera av sina förtroendeläkare anser att det inte är styrkt att skadan beror på trafikolyckan.

Förtroendeläkarnas skrivelser före en process är ofta korta och – kanske därför - svåra att förstå.

Kvinna 46 år

Hon var med om en olycka 2009. Hon fick ont i anslutning till olyckan men åkte inte till akuten. Det onda gav inte med sig och efter fem dagar besökte hon därför vårdcentralen. Därefter handlar det om ett omfattande antal besök hos läkare.

Försäkringsbolagets läkare skriver att eftersom kvinnan inte omgående sökte läkarvård kan hennes nackbesvär inte bero på trafikolyckan. Läkaren skriver också att hastigheten på det fordon som körde på min klients fordon var för låg vid olyckan för att kunna orsaka en nackskada.

Kvinnan fick i slutet av 2011 beskedet av försäkringsbolaget att hon inte kunde få någon ersättning för den nackskada hon har. Därefter blev jag kontaktad av kvinnan. Jag tog del av alla hennes handlingar, som journaler, invaliditetsintyg och inte minst kvinnans egen berättelse om olyckan.

Kvinnan hade inga nackbesvär före olyckan. Det berättade hon för mig. Hennes påstående hade stöd i hennes sjukjournaler och via uppgifter från anhöriga och vänner.

Kvinnan hade också 100 % stöd av sin egen läkare. Den egna läkaren såg ingen annan förklaring till besvären än olyckan. Hennes läkare hade därför skrivit ett mycket utförligt och bra invaliditetsintyg. Med bra menar jag att intyget var lätt att förstå även för oss som inte är läkare.

Låter försäkringsbolagets läkares utlåtande märkligt? Det är märkligt. För det första är det inte alla som besöker akuten efter en trafikolycka. Många tror att det onda kommer att ge mig sig efter en kortare tid, men så blir inte alltid fallet. För det andra blev kvinnan påkörd bakifrån och vilken hastighet hon blev påkörd vet bara den som körde på henne. Har den som körde talat sanning när han sa att hastigheten var 50 km per timme? Kanske. Kanske inte. Många som begått fel tummar på sanningen. Min erfarenhet är dessutom att 50 km per timme kan förorsaka en bestående nackskada.

Men mest viktigt. Om klienten inte hade nackbesvär innan olyckan, men fick nackbesvär i samband med olyckan är det som jag ser det till 100 % klarlagt vad hennes nackbesvär beror på.

Kvinnan hade två försäkringar. Bilförsäkringen och hemförsäkringen. Ersättning för invaliditet går att få från båda försäkringarna.

Bilförsäkringen godtog till slut (utom rätta) att utge ersättning för invaliditet motsvarande en invaliditet om 6 %. Kvinnans läkare har bedömt invaliditeten till 16 %.

Jag föreslog en kompromiss. Ersättning utifrån 11 % (halva vägen var). Försäkringsbolaget tackade nej.

Ärendet gick till domstol. Det slutade med en förlikning. Den skadade fick ersättning som motsvarade 11 %.

Varför förlikas? Då vet jag och klienten hur målet slutar. Det är svårt att veta hur en domstol bedömer invaliditetsgraden. Det ekonomiska utfallet var dessutom klienten nöjd med.

Hemförsäkringen har sagt helt nej. Process har nyligen inletts. Jag kommer återkomma till hur den processen slutar. Ni vet redan vad jag tror. Jag tror inte målet går att förlora annat än om domstolen dömer fel.

Dömer domstolar fel? Inte ofta, men det har hänt och det kommer att hända igen. Om de alltid dömde rätt skulle vi inte behöva överinstanser som hovrätter och Högsta Domstolen.

Dömer Högsta Domstolen alltid rätt? Nej, det har till och med hänt att HD medgett att HD dömt fel. HD medgav detta så sent som i ett mål juni 2013. Ingen är felfri. Inte ens HD.

2.
Förlorad arbetsinkomst

Det är ofta den viktigaste posten att reglera i ett personskadeärende.

Kvinna 28 år

Jag företrädde inte henne i personskadeärendet emot Folksam. Kvinnan skadade sig illa och hon fick livränta av Folksam. Med livränta fick hon en inkomst om ca 180 000 kr per år, vilket ger en inkomst om 15 000 kr per månad.

Klienten var missnöjd med livräntan men också missnöjd med ersättning för invaliditeten och utlägg.

Jag gick igenom ärendet och delade klientens uppfattning om att 15 000 kr per månad var ett för lågt belopp. Jag ansåg dock att de handlingarna hon hade tillgång till inte gav stöd för att invaliditetsersättningen var för låg och utläggen handlade endast om några tusenlappar så den frågan ansåg jag inte att man kunde ta upp i domstol.

Jag ansåg att klienten skulle begära ungefär ytterligare 1 500 000 kr för inkomstförlust, vilket var det belopp stämningsansökan omfattade.

Det fanns vissa bevisproblem i målet, som jag inte närmare kan gå in på. Bevisproblemen är i sig ganska tråkiga att läsa om, men förlorar man ett mål i ett personskadeärende handlar det ofta om att bevisningen inte räckte till.

Försäkringsbolaget lämnade förlikningsbud under målets gång. Från början var det mycket blygsamma bud. Bud som klienten på min inrådan tackade nej till.

Till slut kom ett bud på 750 000 kr, vilket klienten – även det på min inrådan – tackade ja till.

Varför tacka nej till 750 000 kr när man yrkat 1 500 000 kr? Yrkandet kan ha varit något i överkant och 750 000 kr är ett stort belopp för många klienter. Bevisproblemen som fanns hade dessutom kunnat sätta stopp för en vinnande dom.

Förlikningen innebar också slut på processandet och pengar i handen nu och inte först om flera år.

När det gäller inkomstförlust anser jag att den skadade inte ska ge sig om det handlar om större belopp. Det är nästan alltid värt att ta risken att processa om advokaten tror på målet.

Flicka 14 år

Hon var 14 år när hon blev svårt skadad. Det hände under en operation. Det handlade om att läkaren som opererade gjorde ett allvarligt fel. Felet innebar att klienten har blivit rullstolsbunden (men hon har trots detta kunnat få barn). Hon är således inte 14 år längre.

Flickan/kvinnan var och är förstås mycket besviken på läkaren. Hur besviken? Så besviken man kan vara på någon, som man anser ha förstört ens liv.

Flickan kontaktade inte mig. Det gjorde hennes pappa som tyckte att skaderegleringen mot försäkringsbolaget inte fungerade bra. Viss ersättning hade utgått, men inte i närheten av vad den skakades pappa ansåg skäligt.

Jag brukar inte arbeta med personskadeärenden som avser felbehandlingar eftersom den skakade i så fall själv får stå för ombudskostnaderna. Jag brukar i stället ge råd om hur den skakade själv ska sköta sitt eget ärende.

Detta var således ett undantagsfall och pappan betalade ett mindre arvode som jag avsåg att nöja mig med om resultatet inte blev det enda rätta, nämligen betydande ersättning för skadan.

Jag arbetade med ärendet lång tid och var många gånger inne på att ärendet kommer att bli föremål för en kommande process i domstol. Till slut erbjöds klienten ca 9 000 000 kr vilket då var taket i försäkringen, d v s högsta belopp som kan utgå. Pengarna har haft stor betydelse för klienten, som tack vare ersättningen kan göra sådant hon tidigare bara drömt om. Hennes livskvalitet har ökat. Pengar har betydelse.

Om erbjudandet inte hade kommit till slut är detta ett ärende som hamnat i domstol. Jag är övertygad om att det skulle gått bra vid en prövning i sak i domstol. Jag är dock glad och tacksam för att en svårt skadad klient inte behövde processa. En process i sig skulle ha tagit många år om den behövt gå igenom alla instanser.

Jag har i tidigare bloggar nämnt några andra ärenden under årens lopp och nöjer mig denna gång med de tre ärenden jag ovan tagit upp.

Jag vill slutligen en gång till nämna att de flesta ärenden slutar utan process. Jag tycker att försäkringsbolagen är bra att ha att göra med. Försäkringsbolagen har en viktig uppgift och de sköter ofta ärendena mycket bra. Men det är alltid viktigt att bevaka sin egen rätt. Det underlättas ofta av att ha ett kunnigt och engagerat ombud som biträde.

Att arbeta med personskadeärenden har underlättats av dagen teknik. Med många klienter håller jag kontakten enbart via mejl. Det betyder att klienterna kan skriva till mig när de vill. Vill de skicka mejl mitt i natten eller under en helg går det bra. Jag brukar alltid svar inom en vecka och arbeta med ärendet när jag har lugn och ro. Förr träffade jag alla klienter, men det var inte effektivare. Visserligen är det mer socialt att träffas, men vill klienterna vara sociala har de säkert någon trevligare person än mig att umgås med. Jag gillar att arbeta när det är arbetstid och inte vara annat än advokat under arbetstid. Mitt uppdrag är att hjälpa klienterna med deras personskadeärende. Den sociala biten klarar klienterna utmärkt själva utan min närvaro.

Ska inte arbetet även vara att lyssna och trösta? Till viss del kan kurativ verksamhet behövas och godtas i det juridiska arbetet, men kurativ verksamhet finns det i mina ögon många som är betydligt bättre på än advokatkåren.

Kausalitet och personskador

Ordet kausalitet är en vanligt förekommande term inom juridiken. Man brukar skriva och tala om adekvat kausalitet. Ett begrepp som inte minst är vanligt förekommande inom vår personskaderätt, såsom vid personskador i anledning av trafikolyckor.

Med kausalitet avses att det finns ett orsakssammanhang mellan en viss händelse och en viss effekt av just den händelsen. Vid trafikolyckor finns ofta ett orsakssammanhang mellan trafikolyckor och att de som varit med om trafikolyckor ådragit sig en eller flera skador,som exempelvis nackskador.

Det räcker inte att det finns ett samband mellan en viss händelse och en viss effekt för att få rätt juridiskt. För det går med det resonemanget bevisa omständigheter som saknar rättslig relevans. Jag kan nämna att när GB säljer mycket glass sker det många drunkningsolyckor och när GB säljer lite glass sker det få drunkningsolyckor. Det beror ju på att GB säljer mycket glass när det är fint väder. Det går inte säga att det föreligger adekvat kauslitet mellan försäljningen av glass och drunkningsolyckor och att säga att det föreligger kausalitet mellan försäljningen av glass och drunkningsolyckor är endast ett sätt att visa att det som statistiskt verkar ha ett samband inte alltid är sant. Med statistik går det enkelt att ljuga.

Termen adekvat betyder att kausaliteten måste ligga i farans riktning. Det ligger i farans riktning att skada sig vid trafikolyckor. Det ligger inte i farans riktning att drunkna för att man ätit en glass.

I personskador kommer frågan om adekvat kauslitet upp i nästan varje ärende. Den skadade måste med läkarjournaler - och vid kvarstående besvär även med ett invaliditetsintyg - visa vilka skador trafikolyckan föranlett. Det krävs dessutom ofta även att den skadade redovisar hur hälsoläget såg ut innan trafikolyckan för att bevisa att skadorna verkligen berodde på trafikolyckan och inte var skador som fanns tidigare.

Jag brukar säga att det inte är bra när någon haft återkommande nackbesvär innan en trafikolycka eftersom det då kan vara svårt att bevisa att dessa besvär blivit sämre efter olyckan.

Bevisningen avseende personskador kan advokaten hjälpa dig med, men advokaten skriver inga intyg. Advokaten ser till att din läkare skriver det eller de intyg som behövs, såvida det inte redan finns behövliga intyg. Om din läkare inte skriver intyg kan försäkringsbolaget kanske ändå med hjälp av journalhandlingar bedöma din invaliditetsgrad, men det är långt ifrån säkert att så kan ske. Det är dessutom stor risk att bedömningen då blir felaktig och inte sällan felaktig till nackdel för den skadade.

Jag har under årens lopp läst hundratals invaliditetsintyg. Det har varit förvånansvärd stor skillnad mellan de intyg jag läst genom åren, men min bestämda uppfattning är att den läkare som skriver intyget ska vara specialist på den skada eller de skador han skriver intyg om. Det kan annars bli en felaktig bedömning av försäkringsbolaget och det allt för ofta till nackdel för den skadade.

Det ”värsta” fall jag varit med om under de närmare 20 år jag varit ombud i personskador avsåg en ung kvinna som hade skadat nacken vid en olycka. När jag träffade den unga kvinnan hade försäkringsbolaget sagt nej till att utge ersättning för nackskadan. Därför sökte hon mitt biträde. Jag gick igenom de handlingar hon hade och kunde bland annat läsa att kvinnans läkare skrivit till försäkringsbolaget och förklarat att nackskadan var läkt, vilket skulle innebära att kvinnan ljög för mig om sina nackbesvär. Jag trodde dock på kvinnan och var därför ganska säker på att intyget från läkaren inte var rätt. Jag skrev därefter till försäkringsbolaget och frågade om försäkringsbolaget kunde stå kostnaden för ett nytt läkarbesök och då hos specialistläkare, som skulle kunna dokumentera om det fanns kvarstående nackbesvär eller inte. Försäkringsbolaget svarade nej eftersom det redan fanns ett intyg från kvinnans läkare som till 100 % ”bevisade” att skadan var läkt.

I ovan nämnd situation träffade jag den unga kvinnan tillsammans med hennes föräldrar. Föräldrarna trodde på sin dotter och tog på sig att betala för läkarbesök hos en specialist.En kostnad som då kunde bli ca 5 000 kr, men som blev något billigare.

Några veckor senare blev jag uppringd av den läkare som precis undersökt min klient. Läkaren berättade att kvinnan hade en mycket svår whiplashskada och att det var ofattbart att kvinnans läkare kunnat missa detta. Några dagar senare fick jag ett utförligt invaliditetsintyg som beskrev nackskadan med såväl objektiva fynd som subjektiva besvär. Intyget skickade jag vidare till försäkringsbolaget som lät sina förtroendeläkare göra en ny bedömning av ärendet.

Försäkringsbolagets förtroendeläkare kom fram till en invaliditetsgrad om 20 %, vilket visar att skadan bedömts som en whiplash av grad 4 (högsta graden). Det är då inte enbart nackbesvär utan även ryggbesvär.

Försäkringsbolaget betalade kostnaden för besöket hos specialisten och bad om ursäkt för att det inte på en gång hade gått med på att annan läkare fick undersöka klienten. Jag anser dock att försäkringsbolaget inte hade anledning att be om ursäkt. Det fanns ju ett intyg som av en läkare som talade för att kvinnan var frisk! Det var den läkaren som borde ha bett om ursäkt och ingen annan.

Den unga kvinnans ärende gick därefter enkelt att handlägga.

Jag vill även nämna ett annat fall där jag företrädde en ung kvinna. Efter en trafikolycka fick hon stora fysiska besvär. Stora fysiska besvär medför inte sällan även psykiskt lidande. Det är inte lätt att vara ung och skadad för livet. Den unga kvinnan hade när hon bara var ett barn blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp. När olyckan hände var hon nästan klar med sina studier, men betygen var inte bra. Betygen hade påverkats av vad hon blivit utsatt för som barn.

Det är ofta svårt att företräda personer som ännu inte kommit ut på arbetsmarknaden. Detta eftersom den viktigaste posten att reglera för det mesta handlar om inkomstförlust. Om den skadade hade ett arbete när olyckan hände är det ju enkelt att räkna ut inkomstförlusten. När den skadade inte kommit ut på arbetsmarknaden blir det i stället att ta fram en eller flera sannolika hypoteser.

Det skar sig tidigt mellan mig och handläggaren på försäkringsbolaget. Försäkringsbolaget ville nämligen få kvinnans oförmåga att arbeta och att hon mådde dåligt till att vara en adekvat kausalitet som följd av det sexuella övergreppet, d v s försäkringsbolaget menade att om olyckan inte hänt skulle kvinnan ändå inte ha kommit ut på arbetsmarknaden. Efter en mycket lång och segdragen process fick kvinnan till slut rätt, men det tog många år. Trösten var att kvinnan fick inkomstförlust reglerat ca 10 år tillbaka i tiden, varför det går att säga att hon då fick en mindre förmögenhet, som jag tror att hon förvaltat väl.

Hur kunde försäkringsbolaget känna till det sexuella övergreppet? Det beror på att försäkringsbolagen granskar hur den skadades hälsa sett ut även tiden innan olyckan.
Övergreppet var dokumenterat i journalhandlingar.

Om övergrepp mot barn vill jag säga att barn som blir utsatta för övergrepp ofta skuldsätter sig själva. Men de barnen har inget att känna skam för. Det är endast de som begår övergrepp som ska känna skam.

Det finns förstås många andra frågor inom personskaderätten där frågan om adekvat kauslitet är av betydelse. Nedan tar jag dock två exempel på personskador där frågan om skadan är adekvat kan komma att aktualiseras.

1.
En person får en istapp i huvudet. Istappen kom från taket på ett hus. Men det stod på stora och tydliga skyltar att det fanns risk för istapparna och att man därför skulle ta en annan väg än under fastigheten.

Att det föreligger kausalitet – orsakssamband - mellan den fallande istappen och person-skadan råder det förstås ingen tvekan om, men var skadan adekvat d v s i farans riktning? Det fanns ju tydliga varningsskyltar som den skadade tydligen nonchalerat. Är det i farans riktning att så sker?

Hur ska den skadade agera i ovan nämnd situation tycker du? Jag menar att den skadade ska göra följande.

Skriva till fastighetsägaren – inte bara ringa det är sämre för då får man ofta ett stressat och nekande svar från fastighetsägaren. Genom ett brev – eller mejl - får fastighetsägaren tid att lämna ett seriöst svar.

I brevet bör den skadade berätta om olyckan, utan att gå in på varför han inte följde de råd som framgick av skyltningen. Den skadade bör fråga om fastighetsägaren är försäkrad och i så fall be att få veta i vilket försäkringsbolag fastighetsägaren har sin försäkring. Den skadade bör fråga om det är en olycksfallsförsäkring eller enbart en ansvarsförsäkring. Fastighetsägare har så gott som alltid en försäkring. Det är en fördel om det är en olycksfallsförsäkring eftersom det i så fall utgår ersättning om någon skadat sig. Det behövs i så fall ingen syndabock.

Om fastighetsägaren endast har en ansvarsförsäkring måste det vara fastighetsägarens fel att skadan uppstod. Det måste i så fall bevisas. Om istapparna hängt från fastigheten en längre tid bör det ses som fastighetsägarens ansvar även om han varnat med skyltar. Om istapparna uppkommit hastigt som följd av en snabb väderväxling kan det ses som att fastighetsägaren gjort vad som ankommer på honom genom att varna med skyltar särskilt om fastighetsägaren också anlitat någon som inom någon eller några dagar ska ta bort istapparna.

Det är ett otyg med fastighetsägare som en hel vinter varnar för risk för snöras med skyltar. Så får det inte vara. Det får bara vara varning en kortare tid till dess problemet löses genom snöskottning eller borttagande av istappar. Det ansvaret ligger på våra fastighetsägare.

Om det i ovan nämnd situation skulle visa sig att försäkringsbolaget inte vill utge någon ersättning bör advokat anlitas för i vart fall viss rådgivning. Kom ihåg att varningsskyltar som sitter uppe allt för länga ofta nonchaleras. Det ligger i det som kallas för farans riktning.

2.
En person halkar på ICA. Personen halkar på grund av en syltfläck. Någon – sannolikt en kund – hade tappat en syltburk och sylten var inte upptorkad.

Återigen kan vi konstatera att det föreligger kausalitet mellan olyckan och den syltfläcken, men var det adekvat kausalitet. Det handlar om den som skadade sig borde ha sett syltfläcken och på så sätt undvikit att skada sig. Det är den invändning som ICA-butiken kan komma att framföra.

I ovan nämnd situation handlar det dock åter om vilken form av försäkring den aktuella ICA-butiken har. En olycksfalls- eller ansvarförsäkring. Som framgår ovan är en olycksfalls-försäkring alltid att föredra.

I skadeståndslandet nummer ett – USA förstås – måste många företag ha olycksfalls-försäkring. Annars får företaget betala skadestånd. Jag tycker det är rätt väg att gå även i Sverige. Det viktiga är att den skadade får ersättning för sin skada utan att behöva leta efter en syndabock.

Måste man leta efter en syndabock i ovan nämnd situation på Ica är den frågan beroende av hur länge sylten legat utspilld. Om personalen observerat syltfläcken utan att omgående torka upp lär ICA butiken vid en process bli skadeståndskyldig. Så även om sylten legat utspilld en längre tid.

I ovan nämnds situation ska man i vart fall rådfråga advokat om försäkringsbolaget säger nej till att utge ersättning.

Om advokatens råd är att stämma i ovan nämnda exempel anser advokaten att de fakta du presenterat för honom talar för att du kommer att vinna en process mot försäkringsbolaget.Det blir sällan process mot fastighetsägaren eller ICA. Det blir i stället process mot deras försäkringsbolag.

Advokaten lär dock endast anse att du ska stämma om du har försäkring som innehåller rättsskydd. Rättsskydd finns dock i alla hemförsäkringar.

Hur går processerna mot försäkringsbolagen? De flesta mål förliks. Hur mager eller fet förlikningen beror på två faktorer. Hur dyrt skulle det bli att förlora? Den risken måste finnas med i kalkylen. Hur stark är talan när båda sidor redovisat sina argument? Det vet man först en bit in i processen.

På ett område har det blivit svårt att få rätt mot försäkringsbolag. Det handlar om barn-försäkringar. Ersättning brukar inte falla ut om det rör sig om en medfödd – genetisk – sjukdom. Forskningen går framåt och ofta beror svåra barnsjukdomar på medfödda genetiska skador. Du som har barn och barnförsäkringar bör läsa villkoren för den försäkringen. Föräldrar bör veta vad försäkringen ger för skydd vid skador/sjukdomar. De flesta föräldrar läser dock försäkringsvillkoren först efter det att barnet blivit sjuk eller skadat sig.

För att muntra upp avslutar jag med en kortare historia om Kalle 7 år och då närmare bestämt från hans första dag i skolan.

Första dagen i skolan sa fröken att barnen under det första läsåret skulle få lära sig en hel del, bland annat hur många dagar det finns på ett år. Kalle, nyss fyllda 7 år, räckte då upp handen och frågade om han fick gå hem.

-Varför det? frågade fröken.
-Jag kan redan allt på nivån för årskurs 1, svarade Kalle.
-Jaha, sa fröken, men kan du svara på hur många dagar det finns på ett år?
-Enkelt sa Kalle. Svaret är sju dagar.
-Nej, men Kalle vem har lärt dig det svaret?
-Pappa!
-Vad har pappa sagt?
-En sak ska du veta min son. Det finns sju dagar på ett år. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag, sedan börjar helvetet om igen.