Något om mobbningsmål i praktiken och ett stort beröm till Sorsele kommun

Jag är ombud i flera så kallade mobbningsmål runt om i landet. Talan är riktad mot de som är ansvariga för våra skolor, vilket ofta är kommuner (kommunala skolor) eller stiftelser (privata skolor).

Talan riktas aldrig mot den eller de barn eller de ungdomar som mobbat.

De som ansvarar för skolan har ett juridiskt ansvar för att barn inte mobbas i skolan. Det är ett stort och viktigt ansvar som vilar på kommuner och olika privata skolor. Alla som gått i skolan vet dock att mobbning förekommit tidigare och att det förekommer än i dag. Att få slut på mobbningen är en fråga som tidigare inte prioriterats, men som idag i vart fall är en fråga som många kommuner och privata skolor på allvar försöker komma till rätta med. Skolinspektionen gör också ett bra jobb, men de hinner inte hjälpa alla barn som mobbats.

Som ombud för barn och ungdomar och indirekt även deras föräldrar för jag talan mot vissa kommuner och just nu även en privat skola. Jag ska nedan redogöra något för min erfarenhet från några av dessa mål.

Det vanliga är att kommunen - eller privata skolan – bestrider barnets eller ungdomens talan med påstående om att mobbning inte förekommit d v s att barnen eller ungdomarna som påstår detta skulle ljuga. Kommunen eller stiftelsen kan medge att det funnits konflikter, men menar att dessa konflikter barn emellan inte är mobbning, utan enbart ”vanliga konflikter” som skolan och dess personal inte har ansvar att förhindra eller lägga sig i.

Jag vill dock framhålla att i ett mål där jag varit ombud medgav skolan att den unge under lång tid blivit mobbad. Jag vill ge stort beröm till den skolan och inte minst den kommunen att de medgav att mobbning förekommit. Så därför ett stort tack till Sorsele kommun. Kommunen var helt ärlig och öppenhjärtlig i sitt svaromål. Sådan ärlighet förvånar, men borde vara det vanliga. Kommunen ville dock, innan stämningsansökan gavs in, endast betala ett symboliskt skadestånd till den före detta elev som jag företrädde. Därför blev det en process i domstol. När tingsrätten (Lycksele tingsrätt) höll förberedande förhandling i målet alldeles nyligen, nåddes en förlikning i målet, vilket innebar att kommunen och den f d eleven kom överens bland annat tack vare god handledning av tingsrätten. Den f d eleven fick ett betydande skadestånd och således ekonomisk upprättelse för den svåra mobbning han fått utstå under många skolår. Någon annan form av upprättelse än ekonomiskt skadestånd är svår att få i efterhand

Att mobbningen fick fortgå så länge tror jag beror på att lärarna i skolan inte hade utbildning i hur de ska hantera mobbning. Lärare kan skolundervisning, men de borde också vara väl utbildade i att hantera mobbning. Jag gissar att det är en fråga Sorsele kommun kommer att ta tag i och förhoppningsvis många andra skolor.

Jag var nyligen i Göteborg (Göteborgs tingsrätt) där jag är ombud i fyra mål angående mobbning. De f d elever och ungdomar jag företräder har gått ut skolan och de kan alla tala för sin sak. De har gått i en och samma skola, men under olika perioder och aldrig i samma klass. Det ”enda” de har gemensamt är att de alla fått utstå svår mobbning. Hur jag kan veta det? De mår inte bra när de berättar om sin skolgång och tårarna kommer då och då när de berättar sina versioner om skoltiden. Så antingen talar de sanning eller så har de alla en framtida karriär som skådespelare i Hollywood. Deras berättelser styrks också av deras föräldrar och inte minst av många vittnen, men klienternas egna utsagor kan man inte annat än tro på.

Det lär bli så många vittnen i målen i Göteborg att rättegångarna kan komma att pågå upp emot en månad. Det är på väg att bli de mest omfattande mobbningsmålen i svensk rättshistoria. En del som ska vittna är f d elever som var vänner till de mobbade. Andra som ska vittna är f d elever som mobbade mina klienter. Det kommer även att höras föräldrar till de mobbade och skolpersonal som vittnen. Även andra föräldrar, som inte berörs av de olika målen, men som tagit sina barn från skolan för att även deras barn utsatts för svåra kränkningar, kommer att höras.

Privatskolan i Göteborg – som är en stiftelse – har en taktik i målen som påminner om hur erfarna bovar brukar uppträda. Privatskolan förnekar att mobbning förekommit på samma sätt som erfarna bovar brukar förneka brott. Privatskolan påstår i stället att det förekommit konflikter och att det inte är privatskolans ansvar. Det är skolans rektor som påstår detta för att slippa erkänna att det har varit fråga om mobbing.

Privatskolan har dock även gjort gällande att om mobbning förekommit har privatskolan tagit tag i det problemet och alltid stoppat mobbningen i tid och på rätt sätt. Hur privatskolan kan påstå att mobbning inte förekommit och samtidigt påstå att de i andra hand vidtagit åtgärder mot den mobbning som förekommit är inte att ta målen seriöst och att inte bemöta f d elever på ett ärligt sätt. Som du förstår anser jag att privatskolan inte tar sitt ansvar och använder sig av en taktik som jag anser vara oseriös, d v s på helt motsatt sätt än Sorsele kommun uppträdde.

Jag har själv – då och då – haft invändningar i första hand, andra hand, tredje han o s v. Ibland har det blivit så många händer att det nog gått till överdrift, men jag vill om mig själv tro att jag aldrig skulle göra så mot barn och ungdomar.

Hur barn och ungdomar kan ha råd att processa? Det kan de om föräldrarna har en vanlig hemförsäkring. Då kan barnen och ungdomarna erhålla rättsskydd.

Vad krävs för att barnen och ungdomarna ska vinna mål mot kommuner och privata skolor? Det första är att barnen blivit utsatt för mobbning eller liknande kränkningar. Det i sig räcker inte. Det måste även vara så att skolan – indirekt kommunen eller privatskolan – inte vidtagit det som kallas för adekvata åtgärder för att förhindra mobbningen. Första gången mobbning sker kan det vara en så enkel åtgärd som att prata allvar med mobbarna. Fortsätter mobbningen måste dock åtgärderna trappas upp och det mot mobbarna och inte mot de som mobbas. Många gånger skuldbeläggs de som mobbas av skolan och på så sätt ger skolan bränsle till att mobbningen fortsätter i ännu grövre omfattning. Det är vanligt att kommuner eller privatskolor försöker ursäkta mobbningen med att de som mobbas av en eller annan anledning får skylla sig själva. På så sätt gör skolor de som mobbas inte till offer utan till personer som bär skuld för att de mobbas.

Om målen i Göteborg kan jag berätta att de spänner över en lång tid och att det därför är olika lagar som gäller för olika perioder. För inte så många år sedan fanns ingen bra lagstiftning om ansvar för mobbning i våra skolor. Ansvaret kom genom domstolspraxis. Denna praxis har numera fått lagstöd i vår nya skollag. I den nya skolagen har ansvaret för att stoppa all mobbning fått en framskjuten placering. Jag vill dock påstå att det ansvaret redan fanns genom praxis från Högsta Domstolen, men det är mycket bra att praxis omvandlats till lagstiftning. Det har stärkt barnens rätt i samhället. Våra barn har rätt till en mobbningsfri arbetsplats. För skolan är barnens arbetsplats.

I mobbningsmål gäller omvänd bevisbörda. Det betyder att det är upp till skolan att bevisa att mobbning inte förekommit eller att skolan vidtagit rätt åtgärder mot mobbningen. Detta för att kommunen eller privatskolan skall undgå skadeståndansvar. Den omvända bevisbördan har framförallt betydelse för barns rätt att kunna processa. För ungdomar från 15 år och uppåt – som kan höras i domstolen under ed – går det att bevisa vad som hänt. Bara i undantagsfall får den som är under 15 år höras i domstol och det brukar inte tillåtas om barnet kan ta skada av att höras, vilket nog lätt kan vara fallet i något så svårt som att tala om sin egen utsatthet av att bli mobbad. Det betyder att för barn under 15 år blir ofta föräldrarna barnens vittnen. De får i domstolen berätta om sina egna barns utsatthet.

Målen i Göteborg kanske inte kommer att prövas i sak. Det kan bli förlikning. Privatskolan har en ansvarsförsäkring och den borde gå att ta i anspråk för att betala skadestånd.

En ansvarförsäkring går dock bara att ta i anspråk om fel begåtts av skolan (stiftelsen indirekt) och det måste i så fall stiftelsen erkänna för sitt försäkringsbolag.

Ansvarsförsäkringen har den nackdelen att man måste leta upp en syndabock. Det är inte alltid någon som vill vara syndabock och i en skola blir det lätt att skylla på skolans rektor eller klassföreståndaren. Skulden ligger dock lika sannolikt på styrelsen för skolan som har det yttersta ansvaret för att skolan fungerar, men styrelsen har nog inte alltid insyn i en vanlig dag i skolan. Styrelsen befinner sig inte sällan långt från ”hetluften”.

Jag tror att mobbningen i skolan kan vara ett problem som kommer att minska i framtiden. För att så ska ske måste dock den lagstiftning vi har idag fungera i praktiken genom att barn som utsätts för mobbning utan att skolan vidtagit adekvata åtgärder får skadestånd. För genom att tvingas betala skadestånd kommer skolorna, kommunerna och privatskolorna inse att det är bättre att lägga pengarna på förebyggande åtgärder mot mobbning än att behöva betala skadestånd för mobbning.

Till slut några ord om en modig pojke – som idag är 11 år. För några år sedan blev pojkens mamma uppringd av klassföreståndaren som berättade följande.

Pojken hade begärt ett enskilt samtal med klassföreståndaren ”mellan fyra ögon”. Klassföreståndaren tyckte att pojken kunde ta upp fråga direkt men pojken vidhöll att han ville tala enskilt med läraren och så blev fallet. Pojken berättade att två elever var utsatta för mobbning och undrade om inte det var ett problem för fröken att omgående ta tag i. Fröken sa att det självklart var hennes problem och hon tog tag i problemet. Fröken fick mobbningen att upphöra.

Skälet till att fröken ringde till pojkens mamma var för var att berömma pojken för att han uppmärksammat henne på mobbningen.

Mamman berättade för sin son om samtalet med fröken och undrade varför sonen inte sagt något till henne. Svaret var enkelt. ”Jag ville inte oroa dig mamma. Och nu har det ju ordnat sig.”

Det kan dock inte begäras av barn att de gör något mot mobbning. Det är alltid de vuxnas ansvar att göra något. Eller hur?