Prisjägarna – del II

Ni som läste min senaste blogg fick viss information om den legala ”jakt” som pågår på många företagare personligen efter en konkurs.

Det är en ”jakt” som är tillåten, dock inte enligt god advokatsed. Därför finns det inte heller någon advokat som ägnar sig åt sådan ”jakt”.

För att förstå vad jag ovan kort beskrivit kommer jag nedan att lämna ett konkret exempel från det verkliga livet där jag endast ändrat på några mindre oväsentliga detaljer, som exempelvis namnen på berörda personer.

Den som äger ett aktiebolag tror ofta att det är en garanti för att slippa personligt ansvar för bolagets skulder. Det är ingen garanti. Skattebetalningslagen är ett exempel på att det inte är en garanti. Orimligheter i skattebetalningslagen ska jag ta upp i någon blogg under detta år. Det är egentligen ingen orimlighet i skattebetalningslagen. Det orimliga är ibland skatteverkets praktiska hantering vid skatterevisioner, som inte är lika för alla.

Den ”jakt” jag skriver om är ett resultat av vår aktiebolagslag. Jag vill påstå att lagens syfte är gott, men att lagstiftningen i sig numera fått andra konsekvenser än vad lagstiftaren tänkt sig in i. Det är dessa negativa konsekvenser som jag och många med mig anser vara fel. Ändring kan ske genom praxis från HD eller ändring av lagen.

Först något om det goda syftet.

Det goda syftet

Ingen ska kunna handla via ett aktiebolag på obestånd och tro att det den vägen går att komma över varor och tjänster gratis. Det är därför det finns bestämmelser om personligt ansvar för styrelsen i bolaget. På så sätt måste det vara. Det är en bra bestämmelse.

Vad är då problemet?

Problemet (eller problemen)

Många aktiebolag som finns idag har köpts ”tomma”. Bolaget har varit tömt på såväl tillgångar som skulder när bolaget köpts av en (blivande) företagare. Det första rådet företagaren fått av revisorn är att återställa aktiekapitalet. Företagaren har därför återställt aktiekapitalet samma dag som företagaren köpte bolaget. Många gånger har företagaren inte bara återställt aktiekapitalet utan även tillfört betydligt mer kapital än så.

Från det verkliga livet kan följande exempel nämnas.

Sven har på inrådan av sin revisor Kristina köpt ett ”tomt” bolag. Kristina har varit noga med att betona att Sven direkt måste återställa aktiekapitalet, vilket Sven gör omgående. Sven tillför dessutom ytterligare 200 000 kr till bolaget. Sven köpte bolaget den 1 december 2003 och samma dag tillförde han bolaget 100 000 kr motsvarande registrerat aktiekapital, dessutom tillförde han ytterligare kapital om 200 000 kr

Sven är från första dagen styrelsemedlem i sitt eget bolag, men vet att det behövs ytterligare en i styrelsen. Sven har därför innan han köpte bolaget kontaktat goda vännen Björn - dels för Björn är en god vän, men framförallt för att Björn är en skicklig företagare - och frågat Björn om han kan vara med i styrelsen. Björn vill innan han svarar på den frågan först få full insyn i bolaget framtida planer och inte minst bolagets ekonomi.

Det hålls ett möte i början av 2004 där Sven redovisar att bolagets ekonomi är god. Björn och frågar inget om bolaget ekonomi historiskt utan granskar enbart nuet. Björn får också veta att bolaget inte har en enda krona i skuld. Vid mötet accepterar Björn anbudet att bli styrelsemedlem.

Sven och Björn ser ljust på företagets framtid. Första tiden går allt bra och bolaget har inga ekonomiska problem. Bolaget köper vissa varor och tjänster från egna leverantörer.

En dag händer dock det tråkiga att företagets viktigaste kund – helt oväntat för Sven och Björn - ställer in sina betalningar varefter det företaget går konkurs. Det innebar för Svens bolag en så stor kundförlust att bolaget måste försättas i konkurs.

Sven och Björn ser ingen personlig oro i anledning av konkursen, men tycker det naturligtvis är tråkigt att flera av deras egna leverantörer inte fått betalt för sina varor och tjänster. När bolaget köpte varor och tjänster - som kvarstod obetalade vid och efter konkursen - var bolaget inte på obestånd. Bolaget köpte ingenting efter det att halva aktiekapitalet var förbrukat och Sven och Björn hade dessutom genast upprättat en kontrollbalansräkning.

Vid konkursen fick – som vanligt – leverantörerna ingen utdelning. Flera år efter konkursen dök dock Prisjägarna upp. De tog reda på att när Sven köpte bolaget var aktiekapitalet förbrukat samt att den tidigare styrelsen aldrig upprättat någon kontrollbalansräkning. Det innebär – i vart fall enligt nuvarande praxis - att även den nya styrelsen har personligt ansvar för bolagets samtliga skulder.

Prisjägarna kontaktar samtliga leverantörer och frågar om de vill ha hjälp med att driva in fordringarna mot ”skäliga” 50 % av det belopp de kan driva in. Flera leverantörer nappar på anbudet. Prisjägarna vänder sig därefter mot Sven och Björn och Åke för att driva in (leverantör) skulder om låt säga 300 000 kr.

Sven visste att bolagets aktiekapital var förbrukat när han köpte bolaget, men han hade fått veta av sin revisor att det var riskfritt för honom att köpa bolaget bara han omgående återställde aktiekapitalet. Sven bestrider därför betalningsansvar. Han anser att hans revisor måste veta vad som är rätt.

Björn granskade bolagets ekonomi när han kom in i styrelsen. Då var aktiekapitalet intakt. Björn gjorde ingen historisk granskning av bolaget och han har aldrig vetat om att innan han kom in i styrelsen så har det historiskt sett förelegat skyldighet att upprätta en kontroll-balansräkning.

Björn bestrider betalningsansvar med hänvisning att det var den tidigare styrelsen som hade skyldighet att upprätta en kontrollbalansräkning och att det i vart fall måste vara ursäktligt att han aldrig vetat om att sådan skyldighet förelegat. Björn anser det orimligt att han skall drabbas av personligt ansvar för ett misstag den tidigare styrelsen begått, särskilt som det är ett misstag han aldrig känt till.

Prisjägarna ser till frågan om betalningsansvar förs till domstol. Sven och Björn anser att tingsrätten måste inse att de har rätt varför de för talan utan ombud. I tingsrätten gör även Sven gällande att det måste vara den tidigare styrelsen som har ansvar för sina misstag. Sven och Björn anser att det är ett ansvar som inte borde kunna ”ärvas” av ny styrelse.

Till Sven och Björns stora förvåning förlorar de målet i tingsrätten. Skulden är numera inte bara 300 000 kr utan också rättegångskostnader med 75 000 kr, då de blev förpliktade att stå motpartens rättegångskostnader.

Sven och Björn och Åke överklagar tingsrättens dom till hovrätten. Numera är det så att för att hovrätten ska ta upp ett överklagande krävs prövningstillstånd i många mål. Sven och Björn beviljas prövningstillstånd och de tror att de fått sådant tillstånd för att hovrätten ansåg att tingsrätten dömt fel.

I hovrätten företräds Sven, Björn och Åke av advokat (gissa vem?). Det hjälpte inte. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Sven Björn och Åke har överklagat hovrättens dom till Högsta Domstolen (HD). HD har ännu inte beslutat om HD ska ta upp målet till prövning.

Ingen prövning i HD

Om HD inte tar upp målet till prövning innebär det att den som kommer in som styrelse-ledamot i ett bolag måste granska bolagets ekonomi historiskt. Som jag ser det bör ny styrelsemedlem granska bolaget tillbaka i tiden till den dag bolaget bildades. Om bolaget någon gång historiskt sett haft ett aktiekapital som varit under halva det registrerade aktiekapitalet måste den nya styrelsemedlemmen kontrollera om bolaget i anledning därav genast upprättat en kontrollbalansräkning. Det räcker dock inte. Dessutom måste den nya styrelsemedlemmen kontrollera om den gamla styrelsen dessutom vidtagit de åtgärder som bör föranledas av en kontrollbalansräkning.


Om ovan nämnd åtgärd aldrig vidtagits bör den nya styrelsemedlemmen hoppa av eller i vart fall känna till risken att bli personligt ansvarig för bolagets skulder vid en eventuell framtida konkurs.

Det bästa är förstås att kontrollera bolaget historiskt innan man godtar att bli ny styrelse-medlem. Redan genom att bli styrelsemedlem har nämligen risken uppkommit att bli ansvarig för bolagets skulder vid en konkurs.

Ovan nämnd situation borde vara ett hinder för att rekrytera kunniga personer till olika bolagsstyrelser. I vart fall i många mindre företag. Men för att det ska vara ett hinder måste förstås nya styrelsemedlemmar känna till rättsläget och det är nog si och så med det.

Om HD tar upp målet

Då kommer rättsläget säkerligen att klarläggas. HD kan komma att dela underinstanserna bedömning. Då måste det till en lagändring som innebär att ny styrelsemedlen inte blir ansvarig hur långt tillbaka i tiden som helst för fel som är begångna av tidigare styrelse.
Det går att lagstifta att ny styrelsemedlem måste granska ett bolag viss tid tillbaka eller enbart från den dag styrelsemedlemmen kliver in i styrelsen.

Personligen anser jag att den som enbart följt råd av en auktoriserad revisor handlat på ett sätt som fråntar den personen personligt ansvar. Det är dock långt ifrån säkert att HD ser på den frågan med samma ögon som undertecknad. HD har dock avseende skattebetalningslagen i ett mål från 1985 ansett att det var ursäktligt när en företagare begick ett allvarligt fel eftersom företagaren hade frågat an advokat hur han skulle agera och agerat utifrån rådet från advokaten.

Allmänheten har rätt att utgå ifrån att advokater ger rätt och lagliga råd. Allmänheten borde också kunna få utgå ifrån att våra revisorer kan aktiebolagslagen eftersom revisorerna ska granska företagare utifrån den lagen och inte minst ge företagare goda råd utifrån den lagen.
Om företagare inte har rätt att lita på sina revisorer är det illa ställt.

Personligen anser jag att dessutom att det är ursäktligt att nya styrelsemedlemmar inte granskar bolagets ekonomi historiskt, annat än om det uppenbart fanns skäl att göra en sådan granskning. Om ett handlande anses ursäktligt blir det inte personligt ansvar enligt aktiebolagslagen.

Ursäktligt handlande

Det kan vara att en styrelsemedlem begärt att kontrollbalansräkning ska upprättas, men blivit nedröstad av övriga i styrelsen. Det kan vara att en styrelsemedlem inte kunnat handla på grund av laga förhinder såsom svår sjukdom.

Det kan nog tänkas även andra fall där ett handlande anses ursäktligt. Det händer exempelvis att en styrelsemedlem blir vilseledd av medvetet felaktig information från andra personer i företaget. Eller kanske genom felaktig rådgivning av en advokat. Advokater och revisorer är inte felfria, men vilken yrkeskategori är felfria? Ingen är nog svaret på den frågan.



Pingad på intressant