Miljöbalken verkar inte gälla för alla

Jag har tänkt på en sak: jag har haft en del miljöbalksbrott på senaste tiden. Förra veckan var jag med en klient på ett polisförhör. Min klient är misstänkt för brott mot miljöbalken. Han har anlagt en mindre stenpir – det vill säga lagt ut några stenar – vid sin sommarstuga för att skydda sin roddbåt mot blåst. Min klient är nu delgiven misstanke för att han genom byggandet av denna enkla stenpir ska ha gjort sig skyldig till så kallad privatisering.

Någonting som har slagit mig är att de enda som egentligen ”åker dit” för miljöbrott är just vanliga människor som vidtagit ganska harmlösa åtgärder – som inte har haft någon egentlig miljöpåverkan alls.

Jag hade till exempel en klient som till sitt flygplan köpte särskilt miljövänligt flygbränsle från Stockholm. Tankbilen kom till byn där min klient bor, men kunde inte köra ända fram till min klients bostad på grund av tjällossningen. I stället ställde chauffören ut tunnorna på en upplagsplats utmed vägen, 300 meter från min klients godkända förvaringsställe. Min klient hann inte ens hämta tunnorna förrän han hade blivit anmäld av en granne och miljökontoret var omedelbart på plats. Nu lyckades jag visserligen få min klient friad genom att jag kunde visa att det inte var fråga om någon permanent förvaring på stället där tunnorna hade råkat hamna. I min plädering påpekade jag också att tankbilen som kom med bränslet faktiskt kunde ha kört av vägen var som helst på vägen till min klient. Det är ju betydligt mer troligt att det sker en olycka när bränslet transporteras någonstans än när det står still på stället.

Tala om storm i ett vattenglas när man jagar vanligt, hederligt folk på det här sättet.

Det känns samtidigt som om de riktiga miljöbovarna klarar sig från att lagföras. Bara något halvår senare fick jag höra på Radio Västerbotten att en tankbil hade vält 300 meter från den plats där flygbränslet tidigare hade stått. Stora mängder farligt dieselbränsle rann då ut i sjön som låg vid olycksplatsen. Tror ni att någon blev åtalad den gången?

I ett annat mål hade jag en frisör som klient. Han blev åtalad för att han inte skulle ha ansökt om tillstånd för hantering av vissa miljöfarliga vätskor i sin salong. Han blev till och med åtalad trots att jag inför sittande rätt kunde visa att min klient faktiskt hade ett giltigt tillstånd. Åklagaren tvingades därför återkalla sin talan, mitt under pågående mål.

Så kallat vanligt folk övervakas således. De är ju lätta att övervaka och lagföra. Men hur sker övervakningen av företag som både begår och kan tänkas begå allvarliga brott mot miljön? Verksamheter där risken är uppenbar att det kan komma att begås miljöbalksbrott? Vi har ju här i Skellefteå gruvföretag och andra stora fabriker vars verksamhet innebär stora skador och skaderisker på miljön. Ingen bryr sig om att åtala för detta.

Man har nu upptäckt att Boliden, som bedriver gruvnäring, har orsakat stora utsläpp
från ett flertal gruvor. Jag är helt övertygad om att ingen miljöåklagare i världen kommer att försöka utreda vem inom Bolidenkoncernen som kan tänkas vara ansvarig för denna allvarliga miljöförstöring. Åklagaren lär ju få problem om han finner att ett brott är begånget. Hur ska åklagaren utreda vem i koncernen som är ansvarig? Är det vd:n för företaget? Är det styrelsen för företaget? Någon förman? Någon eller några vanliga arbetstagare? Jag uppfattar saken som att miljöåklagarna upplever ansvarsfrågan som alltför besvärlig för att ge sig in i.

Åtal väcks således nästan aldrig då det är fråga om verkliga och allvarliga miljöbrott. Jag är övertygad om att problemet är att det är så svårt att hitta någon ansvarig, till skillnad från när det gäller privatpersoner som gör en enkel förbättring på sin tomt, sådant som knappt har någon miljöpåverkan alls.

Miljöbalkens syfte är väl ändå att skydda miljön i stort, och inte att leta efter petitesser? Vad tycker Du?