Värna de asylsökandes möjlighet till rättvis prövning!

Jag är stolt över att vara från Skellefteå. En av anledningarna är att det finns ett starkt medmänskligt engagemang för flyktingar här i min hemstad. Ett exempel är det fullsatta mötet i måndags i Forumsalen på Campus Skellefteå. På mötet deltog riksdagsledamöter, bland annat Ulf Nilsson som träffade en asylsökande familj och kunde konstatera att det är en svår situation de befinner sig i som måste vänta så länge på besked. Det här överensstämmer helt och hållet med min egen erfarenhet.

Den erfarenhet jag har är att all denna väntan inte är bra för de asylsökande. Jag upplever att de tar psykiskt mycket illa vid sig av dessa väntetider, och att deras sinnesstämning även spiller över på hela familjen då det finns barn med i bilden.

Tänk Dig in i den asylsökandes situation: att behöva gå till postlådan varje dag och vänta på sitt livs viktigaste besked. Man är tvungen att älta det och gå 6, 8 månader och vänta. Och hela tiden gå och undra: ”Vad ska hända med mitt liv?”. Min uppfattning är att det inte är acceptabelt. Eller som asylmottagningsutredningen konstaterar: inaktivitet är nedbrytande för individen.

Jag tycker att regeringen tillsammans med Migrationsverket bör försöka förkorta handläggningstiderna så att man inte åsamkar de asylsökande dessa svåra psykiska besvär. Det skulle bl a innebära ekonomiska besparingar. Ingen tjänar ju på att man gör de asylsökande sjuka, eller hur?

Det borde finnas en regel om att om man inte klarar av det här på under ett år, då ska man få stanna. Jag vet att denna uppfattning delas av chefsöverläkaren vid psykiatrin i Skellefteå, som får se mycket av de psykiska skador som de långa väntetiderna orsakar.

Dock måste ett kortande av väntetiderna ske på rätt sätt. Som Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, har påpekat bör detta inte ske genom att Migrationsverket tar sig rätten att fatta beslut vid ett första möte utan att den asylsökande fått tillgång till ett rättsligt ombud. Migrationsverkets generalsekreterare menar att verkets handläggare är kompetenta nog. Men även om de vore hur kompetenta som helst så är detta en fråga om rättsprinciper som man inte kan frångå hur som helst. Asylsökande har rätt till ett eget ombud som tillvaratar hans eller hennes rätt.

Före 2006, på Utlänningsnämndens tid, då kom vi ombud in i ärendena först senare, efter hemska förhörsliknande möten som Migrationsverket (tidigare Statens invandrarverk) höll i. Det ska vi absolut inte gå tillbaka till! Jag tycker också att det vore bäst för alla inblandade om vi kunde gå bort från Myndighets-Sverige ett steg till.

Mycket har ju blivit bättre genom den nya instans- och processordningen, där flyktingen har rätt till ett eget ombud och utredningarna inte längre ligger helt i händerna på Migrationsverket. Men det finns alltid sånt som kan bli bättre. Ett steg i rätt riktning vore att låta domstolarna sköta förordnandet av offentliga biträden. Som advokat har jag den osvikliga känslan att det är bättre att låta domstolar sköta detta, inte myndigheter. Detta är ett förslag som Advokatsamfundet stöder helhjärtat, och som även stöds av bland andra riksdagsmannen Fredrik Federley, som deltog på mötet här i stan. Det vore en klart bättre ordning. Som det är nu tror jag att många med mig tycker att man inte vågar vara alltför kritisk mot Migrationsverket, för då ”biter man den hand som föder en”. Det känns allt annat än bra då man verkligen vill kunna ta ut svängarna och tillvarata sin klients rätt fullt ut.

Det känns helt enkelt konstigt att den som jag ska möta i första instans också är den som utser mig. Det känns på något sätt som en helt annan sak när tingsrätten förordnar mig som offentlig försvarare än när Migrationsverket förordnar mig som offentligt biträde.

Asylrätten är över huvud taget ett väldigt speciellt rättsområde. För jag upplever att det har mycket med ekonomi att göra. Som ni vet är det ju regeringen som bestämmer hur mycket flyktingmottagandet får kosta per år. Enligt mitt bestämda förmenande - efter att ha arbetat med asylärenden sedan början av 1990-talet - så skärps praxis för att få stanna när det kommer fler asylsökande och regeringens budget därmed spricker.

Det känns enormt rättsosäkert, och så fungerar ju ingen annan lagstiftning i Sverige!

På tal om flyktingars rättigheter. Det känns extra aktuellt nu, med tanke på de enligt mitt förmenande vidriga uttalandena från medlemmar i Sverigedemokraterna. Det var bra att deras främlingsfientlighet kom fram i ljuset. Det gör mig bara än mer glad över det engagemang som jag vet finns i min hemstad med omnejd för att asylsökande ska bli behandlade med värdighet och respekt.