LVU - Advokatens roll

Jag skrev i mitten av augusti om LVU. LVU är vår lagstiftning som avser tvångsvård av barn.

Barn kan behöva (tvångs)vårdas på grund av sitt eget beteende. Det kan exempelvis vara fråga om barnets eget missbruk av droger eller barnets egen kriminalitet. Barn kan nog ännu oftare behöva (tvångs)vårdas på grund av att deras egna föräldrar är vad jag i föregående artikel kallade dåliga eller onda föräldrar. Vård skall i första hand ske på frivillig basis, men går inte detta kan det bli fråga om tvångsvård.

Med dålig förälder menar jag att alla föräldrar kan vara eller bli dåliga föräldrar. Det räcker med att vara missbrukare av alkohol för att vara en dålig förälder. Till dåliga föräldrar räknar jag även föräldrar som inte kan vara bra föräldrar på grund exempelvis psykisk ohälsa. Att bli en dålig förälder kan – enligt min uppfattning - drabba alla föräldrar.

Med onda föräldrar menar jag endast ett fåtal föräldrar. De föräldrar som av någon anledning våldför sig på sina egna barn. Sådana föräldrar finns, men de är inte många. Varför någon kan bli en sådan förälder kan ibland få sin förklaring i att föräldern lider av en allvarlig psykisk störning. Men så är inte alltid fallet. Det går ibland inte förstå varför någon är en ond förälder.

När vården beror på barnens eget beteende brukar barnen ofta ha nått tonåren. Men barns egna negativa beteende i tonåren har inte sällan sin förklaring i en mindre lycklig barndom.
Men även barn med en lycklig barndom kan börja med droger av exempelvis nyfikenhet.

Offentligt biträde

När kommunen ansöker om LVU utser länsrätten ett offentligt biträde för barnet och ett offentligt biträde åt föräldrarna. Till offentligt biträde utses ofta en advokat eller en jurist som arbetar på en advokatbyrå.

Föräldrarna kan få var sitt biträde. Så sker om föräldrarna exempelvis skyller på varandra.
En advokat får inte företräda två personer som skyller på varandra. Advokaten skulle i så fall hamna i en helt omöjlig situation.

Kommunen och socialsekreterarens syn på det offentliga biträdet

Denna gång skall jag nämna något om Skellefteå kommuns syn på advokaten i dennes egenskap av biträde för barnet. Eller rättare sagt hur jag ser på den frågan utifrån min egen erfarenhet. Min syn på den frågan behöver ju inte nödvändigtvis vara hur Skellefteå kommun ser på den frågan. När jag skriver Skellefteå kommun avser jag de på kommunen som jag kommit i kontakt med avseende LVU. Så alla på kommunen berörs inte.

Min erfarenhet utgår bl a utifrån ett fall jag inte själv var inblandad i, men som jag känner till genom att Skellefteå kommun – för några år sedan - bjöd in oss advokater på en diskussionsträff i ämnet LVU tillsammans med ett 15-tal socialsekretare som arbetar med LVU.

Skellefteå kommun bjöd således in oss advokater för att diskutera kring ämnet LVU. Det var dock bara jag och en advokat till som kom till träffen. Dålig uppslutning från advokatkåren således.

Socialsekreterarna tog upp många frågor kring LVU och jag fick känna mig kunnig eftersom det i sak inte kom fram något jag saknade kunskap om.

En socialsekreterare tog dock – till min förvåning - upp ett konkret exempel på en advokat som denne - och skulle det visa sig flera socialsekreterare - ansåg vara en advokat som på ett uppenbart sätt misskött sitt uppdrag som offentligt biträde för barnet. Självklart spetsade jag öronen när jag skulle får höra negativ kritik (skvaller) om en kollega.

Kritiken mot advokaten

Den advokat kritiken riktade mot hade enligt socialsekreteraren vid en förhandling i länsrätten haft åsikten att barnet inte skulle vårdas med stöd av LVU. Advokaten var biträde för ett barn som bara var några år gammal och advokaten bestred kommunens ansökan om LVU. Därigenom ansåg socialsekreteraren att advokaten begått ett allvarligt fel. Att bestrida ansökan var enligt socialsekreteraren inte förenligt med barnets bästa. Det borde advokat ha förstått, sa socialsekreteraren. Den uppfattningen delades tydligen av alla (kanske inte alla, men i vart fall merparten) socialsekreterare som lyssnade vid diskussionsträffen.

Var kritiken befogad?

Jag vet inga detaljer om det mål där advokaten som var biträde för barnet bestred ansökan om LVU. Det gjorde troligen inte heller merparten av de socialsekretare som lyssnade vid diskussionsträffen och som ändå var kritiska mot den advokat det handlade om.

Så om kritiken var befogad eller inte kan bara avgöras av de som känner till fakta i det LVU ärende det var fråga om. Så varken jag eller flertalet av socialsekreterarna kan veta om kritiken var befogad. Men genom att nämna ett konkret fall där många visste vilken advokat det var fråga om fick den advokaten utstå kritik han inte kunde bemöta.

Jag uppfattade det som att kritiken mot advokaten framförallt bestod i att advokaten bestred ansökan om LVU utifrån att alla gånger kommunen ansöker om LVU borde advokaten som företräder barnet förstå att kommunen har rätt, d v s att ansökan om LVU skall bifallas. Men så är det inte. Advokaten måste alltid göra en självständig bedömning och en sådan bedömning kan i vissa fall leda till att advokaten har en helt annan syn på frågan om LVU är kommunen. Advokaten måste alltid göra sin egen bedömning. Det vore märkligt om advokaten alltid hade samma syn på frågan om LVU som kommunen.

När advokaten gör sin bedömning så skall han göra detta enbart utifrån gällande lagstiftning. Advokaten vet att ett tvångsomhändertagande av ett barn är ett ingrepp i föräldrarollen som i vårt samhälle bara får göra när alla kriterierna för tvångsvård är uppfyllda.

Gör då inte kommunen sin bedömning utifrån enbart gällande lagstiftning? Det gör säkerligen kommunen i varje enskilt ärende. Men den bedömning som kommunen gör behöver inte alltid överensstämma med advokatens bedömning. Det händer att advokater gör olika bedömningar i ett och samma ärende. Det händer att domare gör olika bedömningar i ett och samma mål.

Att kommunen gör en annan bedömning än advokaten betyder inte att kommunen har gjort en felaktig bedömning. Advokaten kan ha fel. Det är även för en advokat omöjligt att alltid göra den rätta bedömningen. Men advokaten har ofta i hela sitt yrkesliv ägnat sig åt att göra juridiska bedömningar och en advokat måste i ett LVU ärende alltid redovisa sin syn på rättsläget i det aktuella målet. Det får inte bli så att advokaten för att vara vänlig mot kommunen (eller handläggarna i det aktuella LVU-målet) medger talan i ett mål där advokaten anser att det inte föreligger rättslig grund för att bifalla talan.

Den advokat kommunen ansåg ha begått ett fel gjorde troligen endast vad det ankom på den advokaten, nämligen att göra en helt självständig bedömning av rättsläget i det aktuella målet. Det innebär att det inte fanns skäl att kritisera advokaten, annat än om det var fråga om en uppenbar felbedömning. Utan alla fakta i det mål det var fråga om kan jag inte uttala mig i den frågan. Jag känner inte till några fakta i det aktuella målet. Men det gjorde inte heller många av de socialsekreterare som var kritiska mot advokat. Kritiken som framfördes mot advokaten var egentligen endast att advokaten gått emot kommunens förslag om att barnet skulle vårdas med stöd av LVU.

Varför är jag kritisk mot socialsekreterarens kritik av advokaten, om jag inte känner till fakta i det aktuella ärendet? Det beror på att det av föreläsningen inte framgick att advokaten begått annat fel än att bestrida ansökan. Men det måste ju advokaten göra om han gjort en annan bedömning än kommunen. Om socialsekreteraren kritiserat advokaten borde socialsekreteraren sagt vad advokaten begått för fel. Men det enda felet var nog att advokaten bestred ansökan om LVU och som sagt det är inte fel att göra så om advokaten kommit till en annan bedömning än kommunen. Det är tvärtom advokatens skyldighet att ärligt redovisa sin åsikt.

I de flesta mål finns fakta som talar såväl för som emot att talan bör bifallas. Dessa fakta måste läggas i en vågskål och advokaten måste våga ta ställning. Är det fakta för eller emot talan som väger över? Den bedömningen är inte alltid lätt att göra.

Jag ser det kanske inte som ett problem, men som en irritationsfaktor att så många som arbetar med LVU på kommunen inte förstår advokatens roll. Jag tror att alla advokater förstår socialsekreterarnas roll. Men socialsekreterarna måste förstå att vi advokater i vårt arbete som offentliga biträden för barnet är självständiga och att vi advokater inte kan medge att talan om LVU bifalls om vi advokater inte anser att kriterierna för vård är uppfyllda.


När advokaten företräder föräldern (föräldrarna) i stället för barnet (barnen)

När advokaten har den rollen har det visat sig att kommunen (socialsekreterarna) har full förståelse för att advokaten bestrider ansökan om LVU. Då har de sällan eller aldrig någon kritik att rikta mot advokaten. Men jag tror inte att vare sig socialsekreterarna eller allmänheten förstår advokatens roll när advokaten företräder föräldrarna.

Advokaten läser inledningsvis den utredning som finns i målet för att därefter träffa föräldrarna. När advokaten läst utredningen vet advokaten att det som gott som alltid finns ett eller flera problem som måste lösas.

Steg två är att träffa föräldrarna (många gånger finns det bara en förälder; så ser dagens Sverige ut i praktiken). Föräldrarna får då berätta sin version, som ibland helt stämmer med kommunens utredning, men som ibland är en helt annan version.

Många föräldrar vågar inte för advokaten berätta sanningen. Sanningen kan ju vara att någon handling de begått mot barnet är ett allvarligt brott och verkligheten är den att många nekar till brott även om de är skyldiga. Men i de flesta fall handlar det om föräldrar som behöver hjälp i föräldrarollen av skäl som är uppenbara. För enkelhetens skull nämner jag missbruk av alkohol. Min roll som advokat är då att diskutera med den missbrukande föräldern om föräldern kan tänka sig att på något sätt söka hjälp för sitt missbruk.

Steg tre är att tillsammans med föräldrarna och kommunen försöka hitta en frivillig lösning så att ansökan om LVU kan återkallas. Steg tre förutsätter förstås att föräldrarna erkänner att de har ett problem att lösa. Steg tre hinns heller inte alltid med innan förhandling hålls i domstol.

Steg fyra (som kan vara steg tre) är förhandlingen i domstol. I denna förhandling är advokaten helt på sin klients sida. Advokaten lägger fram allt som talar för klienten. Advokaten och föräldrarna kan innan förhandlingen varit helt oense eller oense om i vart fall vissa omständigheter (det kallas att föra en meningsfull diskussion), men vid förhandlingen är det föräldrarnas version som gäller och ingenting annat. Egna åsikter läggs helt åt sidan.

Domen

Efter en förhandling kommer domen från länsrätten. Den som är missnöjd kan klaga till kammarrätten. Kammarätten är i praktiken den slutliga instansen, men i teorin kan ett mål slutligen prövas av Regeringsrätten.

Jag kan inte minnas att jag ansett att länsrätten dömt fel i ett enda LVU mål. Men i mål som står och väger anser jag att länsrätten dömt rätt oavsett utgång i målet, såvida länsrätten väl motiverat sina domskäl. Så har alltid skett i praktiken.

Jag kan således anse att domar borde fått en annan utgång i länsrätten än vad som blivit fallet och ändå anse att domarna är rätt. Det är detta som kan vara svårt för allmänheten att förstå. Jag kan bara förklara detta med följande liknelse. Om allt vore helt svart eller helt vitt och domstolen dömer vitt fast allt var svart skulle jag påstå att domen var uppenbart fel. Men i verkligheten är det en blandning av svart och vitt och domstolen måste ta ställning till vad domstolen anser vara den färg som väger över. Domen kan bara bli svart eller vitt trots denna blandning av svart och vitt. Vad än domstolen dömer kan jag i ett sådant fall inte påstå att domen är fel.

Det finns således många mål som är rätt dömda fast man själv anser att utgången borde vara en annan än den blev i praktiken. Tänk om juridiken vore så logisk som matematik och tvisten var vad summan av 2 + 3 är lika med. Då skulle jag som ombud alltid kunna hävda att domen vore fel om domen blev något annat en 5:a. Men juridiken saknar den enkla logiken. Därför skall man vara försiktig med att vara kritisk mot den som har en annan juridisk syn på en dom än vad man själv har.

Nästa vecka skall jag avsluta mina inlägg om LVU med en solskenshistoria. Ett LVU fall från verkligheten som började i moll men slutade lyckligt för alla, inte minst för barnen.

Hoppas Ni läsare haft en trevlig sommar och laddat batterierna inför den höst som nu stundar. Det kan bli en tuff höst för många om svininfluensan slår till på det sätt många experter varnar för.


Jörgen Frisk