LVU

Häromdagen läste jag en artikel om lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) i lokaltidningen i Skellefteå, Norra Västerbotten. Artikeln gick ut på att det har skett en chockökning av tvångsvård av barn under sommaren i Västerbotten. Norra Västerbottens chefredaktör Anette Novak skrev och undrade hur det kunde hända i vårt län.

Min egen erfarenhet av LVU

Jag har i min egenskap av advokat varit biträde för såväl barn som vuxna i ett flertal LVU-mål. När min roll är att vara biträde för barnet handlar det enbart om att ta tillvara barnets intresse. När min roll är att företräda en förälder – eller båda föräldrarna – handlar min roll om att ta tillvara förälderns intresse. Barnets och förälderns intresse borde dock vara samma sak, nämligen barnets bästa. De flesta föräldrar ser till barnets bästa, men undantag finns.

Vad är LVU?

LVU innebär att tvångsvård av barn får ske när barn inte kan vårdas frivilligt. Ibland innebär den s k vården att barnet tas från olämpliga (dåliga) föräldrar och placeras i en bättre miljö än hemmiljön. Ibland beror vården på att barnet har problem som inte beror på föräldrarna – som exempelvis att ett tonårigt barn hamnat i narkotikamissbruk som måste brytas med tvångsvård.

Ett beslut om tvångsvård ska alltid prövas av domstol. Såväl föräldrar som barn tilldelas då en advokat.

Vilken betydelse har geografin för LVU?

Föräldrar som mår bra, är friska och har god ekonomi hamnar sällan under granskning av de sociala myndigheterna. Tro mig när jag säger att LVU av barn boende i Danderyd eller Djursholm därför knappast förekommer. Är föräldrar boende i Danderyd eller Djursholm därför automatiskt bättre föräldrar? Så är det förstås inte, men de har bättre förutsättningar att vara goda föräldrar. Det är en mycket viktig faktor. Barn från välmående områden är förstås barn som kan ha problem, men dessa problem beror enligt min uppfattning ofta på barnen själva – t ex då barn i tonåren av nyfikenhet provar droger och därefter får drogproblem med den problematik som hör till att vara drogberoende.

Sker då inte LVU-ingripanden när barn från Djursholm eller Danderyd blivit drogberoende? Nej, så blir det inte. Det blir i stället ett fungerande samarbete mellan barnets föräldrar och de sociala myndigheterna. En bra förälder klarar nästan alltid av att samarbeta med de sociala myndigheterna.

Föräldrar som har egna problem av relativt svår art kan dock vara dåliga föräldrar. Den förälder som är sjuk, exempelvis sjuk i form av psykiska besvär kanske kopplat till ett eget missbruk av alkohol, och som dessutom har dålig ekonomi, är – tyvärr – inte sällan en dålig förälder.

I större städer – och då särskilt i fattiga områden i större städer – finns det många föräldrar som är dåliga föräldrar. De vill inte vara dåliga föräldrar, men det har blivit det på grund av att det samhälle vi lever i inte klarar av att ge dem det stöd de är i behov av.

Skellefteå är, med norrländska mått, en stor stad. Och i Skellefteå finns det – tyvärr – många föräldrar som misslyckas med att vara bra föräldrar. Med det menar jag helt enkelt att de inte klarar av att ge sina barn en bra och harmonisk uppväxt. Att föräldrar misslyckas beror oftast på att föräldrarna har egna problem som de inte klarar av att lösa. Först om en sådan förälder får hjälp att lösa sina problem kan de bli vad man kan kalla bra föräldrar.

”Känner du dina grannar?”

”Kan dina grannar vara dåliga föräldrar?”

Bryr Du Dig om dessa frågor? Ju större stad Du bor i desto mindre chans att Du bryr dig om Dina grannar, även om det förstås finns undantag från den här grundregeln.

I mindre samhällen vet grannarna eller kanske till och med alla i byn när en förälder har problem. Grannarna bryr sig så pass mycket om saken att om föräldern som har problem missköter sig så ges en anmälan in till de sociala myndigheterna. Och det inte sällan på ett ganska tidigt stadium.

Den förälder som misslyckas med sitt föräldraskap får snabbt stöd av de sociala myndigheterna och det finns då goda chanser för de sociala myndigheterna att ge föräldern det stöd som behövs för att åter bli en bra förälder. Det blir kanske så att även grannarna hjälper den förälder som är i behov av stöd.

Detta skulle sällan hända i en hård storstadsmiljö. I mindre samhällen behöver därför sällan LVU tas i bruk. De sociala myndigheterna kommer nämligen ofta in i rätt tid.

”Dåliga föräldrar”

Att tala om ”dåliga föräldrar” låter kanske hårt. Du kanske tycker att jag borde skriva mindre lämplig eller olämplig förälder? Med dålig förälder menas dock inte att det är en illvillig eller ondskefull förälder, utan en förälder som bara inte klarar av att vara en bra förälder på grund av sorgliga omständigheter. Dessa sorgliga omständigheter kan vara missbruk, sjukdom, ekonomiska problem, allt detta i kombination, eller kanske någon annan omständighet.

Alla kan misslyckas som föräldrar – det räcker med att ha otur.

Antalet fall av LVU i en kommun visar inte på hur många dåliga föräldrar som finns i den kommunen. Det visar att det finns dåliga föräldrar, men inte någonting annat.

Antalet fall kan bero på att vissa kommuner är mer benägna att ansöka om LVU än att finna en frivillig lösning. Antalet fall kan bero på att handläggarna på kommunen ser med olika ögon på hur problemet med dåliga föräldrar skall lösas. Jag vet genom alla de kontakter jag haft med socialsekreterare att förmodligen alla socialsekreterare vill lösa föräldrars problem på frivillig väg och inte med stöd av LVU.

LVU är nämligen sällan eller aldrig lösningen på föräldrarnas problem. Löser man inte föräldrarnas problem berövar man barnen rätten till sina föräldrar.

Antalet fall kan också bero på när advokaten kommer in i ärendet (mer om detta nedan).

Onda föräldrar – en tragisk verklighet

Det finns en liten del av föräldrarna som också måste nämnas. Det är vad jag skulle kalla för onda föräldrar. Du har hört talas om dessa föräldrar, som när deras fall granskas får Dig som läsare att förfasas över hur deras barn haft det.

Det är föräldrar som våldför sig på sina egna barn, exempelvis i form av sexuella övergrepp eller grov misshandel, inte sällan under tortyrliknande former. I dessa fall måste LVU tas till omgående. Dessa föräldrar kan möjligen gå att bota, men barnen skall aldrig behöva riskera att återvända till onda föräldrar. Tack och lov är det bara ett mycket litet fåtal föräldrar som kan kallas för onda föräldrar.

Ordet ond är ett ord jag ogärna använder. Men föräldrar som exempelvis har torterat sina egna barn kan nog bara beskrivas med något annat ord. Eller vad tycker Du? Jag finner då inget annat adekvat ord för sådana föräldrar.

Dåliga föräldrar och socialtjänstens roll

Socialtjänstens roll är att leta efter dåliga föräldrar. Det är förstås inte det lättaste. Men i den kampen finns det en skyldighet för många att inge rapport till de sociala myndigheterna.

Skolan ska rapportera till de sociala myndigheterna när det finns misstanke om att barn far illa i hemmet. Läkare och polis har samma skyldighet att lämna rapport till de sociala myndigheterna. Grannar och allmänheten har inte denna skyldighet. Men en god granne bör förstås rapportera oegentligheter. Barn får inte behandlas illa utan att man på något sätt reagerar.

När socialtjänsten fått in en rapport är det socialtjänstens skyldighet att utreda om det kan vara så att det finns barn som far illa. Det sker bl a genom att kontakt tas med föräldern eller föräldrarna. Denna första kontakt är mycket viktig. Föräldern eller föräldrarna måste förstå att socialtjänsten tar kontakt för att hjälpa till. Men många dåliga föräldrar tror att kontakten sker för att socialtjänsten vill ta barnen ifrån dem. Den förälder som inte är en bra förälder är ofta medveten om sina brister som förälder, men han eller hon vill inte alltid erkänna dessa för en person från de sociala myndigheterna av rädsla för att förlora barnen.

Går det inte att skapa en god kontakt mellan föräldern eller föräldrarna och de sociala myndigheterna finns inte heller möjligheten att skapa en frivillig lösning av det eller de problem som finns. I sådana fall måste de sociala myndigheterna använda sig av LVU.

Jag är personligen övertygad om att antalet fall av LVU är beroende av socialtjänstemännens förmåga att skapa en god kontakt mellan socialtjänsten och den dåliga föräldern. Och jag är själv tveksam till om jag skulle klara av den mycket svåra roll socialtjänstemännen har.
Socialtjänstemännen är i sin roll beroende av god stöttning av sin arbetsgivare (kommunen) och av överordnade chefer på kommunen.

Det stora problemet för socialtjänstemännen är att de måste hota med LVU om de inte kan nå en frivillig överenskommelse. Socialtjänstemännen har således dubbla roller som egentligen är oförenliga med varandra. (Det vore som att jag som försvarare i ett brottmål hotade min klient med fängelse om klienten inte lyssnade på vad jag har att säga.)

Vilken roll har jag som advokat?

I Skellefteå kommun är det så att advokaten kommer in som biträde när kommunen ansökt om LVU. Vad jag vet har det inte skett på ett tidigare stadium än så.

Jag vet dock att i vissa andra kommuner anmäler kommunen redan på ett tidigt skede till länsrätten att en förälder är i behov av juridiskt biträde. Detta sker när handläggaren på kommunen förstår att föräldern (eller föräldrarna) inte vågar säga sanningen om sin situation av rädsla för att förlora barnen.

Om föräldrarna redan på ett tidigt skede får en advokat har det många fördelar för föräldrarna, socialtjänsten och, förstås, för barnen.

Advokater som arbetar med LVU är proffs på att söka lösningar som är förenliga med barnens bästa. Det är alltid målet med advokatens arbete. Om advokaten på ett tidigt skede kommer in i ärendet kan advokaten ofta skapa ett förtroendefullt samarbete med föräldern eller föräldrarna. Detta förtroendefulla samarbete leder ofta till att det går att föra en meningsfull dialog med kommunen (socialtjänsten) och att det för det mesta går att finna en frivillig lösning.

Lösningen är allt som oftast att föräldrarna får någon form av hjälp i föräldrarollen. Den hjälpen kan dock innebära att barnen en kortare eller längre tid måste bo någon annanstans än hos sina föräldrar. Men målet med hjälpen är alltid att barnet skall bo hemma, men då tillsammans med i vart fall en bra förälder.

Att söka frivillig hjälp som förälder

Varför söker inte föräldrar som misslyckas i sin föräldraroll frivillig hjälp?

Det vanligaste orsaken till att en förälder är en dålig förälder är alkoholmissbruk. Den som är missbrukare av alkohol brukar inte erkänna detta för utomstående och ibland inte ens för sig själv. Missbrukaren är rädd för vilka konsekvenser ett erkännande kan leda till. Kan jag förlora arbetet, kan jag förlora barnen o s v?

Så tänker missbrukaren, som inte sällan lovar sig själv att dricka mindre i framtiden men som sällan eller aldrig är stark nog att håller sitt löfte.

Den som i stället lider av psykisk sjukdom har inte alltid sjukdomsinsikt. Det krävs sjukdomsinsikt för att söka vård och hjälp.

Många som har ekonomiska problem vill klara sig själva och söker därför inte hjälp via de sociala myndigheterna. Det är för många förenat med skam att söka socialbidrag.

Det finns många andra skäl att inte söka hjälp. Ett sådant skäl är stolthet.

Många vill klara sig själv, men även om viljan finns klarar de inte detta utan stöd från samhället.

Hur ska man tolka LVU-statistiken?

Statistik om LVU säger faktiskt ingenting om hur många barn som har dåliga föräldrar. Men det är många barn som far illa i dagens samhälle.

Den allmänna välfärden avgör förstås hur det kommer att se ut i framtiden. Bara genom förbättrad välfärd kan barn få det bättre i framtiden. Visst har många det bra i dag, men alldeles för många i Sverige – inte minst föräldrar – lever ett liv som inte är att se som ett liv i välfärd.

Jag tillhör den lyckligt lottade del av allmänheten som har ett liv i välfärd. Dessutom har jag förmånen att i mitt arbete kunna bistå den som inte har ett sådant liv. Humanjuristens uppgift är bland annat att hjälpa den som står utanför välfärden.

Jag kommer att följa upp detta ämne under de närmaste veckorna. På återhörande.