Jag har varit ombud i hundratals personskador. Det handlar oftast om personer som skadat sig i trafiken. Inte så ofta andra personskador, men även då borde den skadade oftare än nu anlita ombud. Skälet till att advokat så ofta anlitas vid trafikolyckor är att försäkringsbolaget då brukar stå den skadades advokatkostnader till 100 %.
Jag ska nedan redovisa några fall från det praktiska livet där det verkligen går att tala om att den skadade varit i behov av ombud. Men även ett fall som inte var något fall.
Lena - 19 år när skadan inträffade; ett fall som visar att den skadade bör anlita en kunnig läkare
Hon hade fått besked av försäkringsbolaget att det inte kunde bli annan ersättning än skäliga
4 000 kr för sveda och värk. Lena var inte nöjd med det beskedet. Hon hade nämligen svåra nackbesvär och hon mådde därför dåligt såväl fysiskt som psykiskt.
Lena sökte mitt biträde och av de handlingar hon hade med sig kunde jag läsa att hennes egen läkare ansåg att hon numera var frisk. Det var intyget från hennes egen läkare som fått hennes försäkringsbolag att säga nej till att utge annan ersättning än ersättning för sveda och värk.
Jag förklarade för Lena att det enda jag inledningsvis kunde göra var att skicka henne till en specialist på nackskador. Om den specialisten ansåg att Lena hade kvarstående besvär var det fråga om ett ärende där jag kunde göra nytta.
Jag skrev till försäkringsbolaget och frågade om försäkringsbolaget kunde tänka sig att stå Lenas kostnader för att besöka en specialist och om försäkringsbolaget var berett att stå för mina advokatkostnader. Svaret blev nej på båda frågorna med hänvisning till att Lenas läkare skrivit och sagt att Lena var frisk.
Vid näste möte med Lena var hennes föräldrar med. De lovade att betala läkarkostnaden och mitt arvode hur det än gick i fortsättningen.
Efter Lena varit hos specialistläkaren ringde den läkaren till mig och berättade att Lena hade en mycket svår nackskada. Specialisten var mycket upprörd över att Lenas läkare skrivit att Lena var frisk. Specialisten sa att Lenas skada var en av de svåraste han sett under sin tid som läkare. Lena var invalid. Läkaren skrev ett invaliditetsintyg, varefter jag skickade det intyget till försäkringsbolaget.
Försäkringsbolagets bedömde Lenas invaliditet till 20 % vilket är en mycket hög siffra för en så kallad whiplashskada. Försäkringsbolaget bad om ursäkt för sin tidigare hantering av ärendet och stod för såväl specialistläkarens arvode som mitt arvode i det ärende som nu fick sin riktiga början. Försäkringsbolaget hade dock ingen anledning att be om ursäkt. Det var Lenas läkare som borde be om ursäkt. Han kunde tydligen inget om whiplash. Ärendet visar hur viktigt det kan vara att få bli undersökt av en specialist.
Ärendet pågår fortfarande och ärendet har nu pågått i över 10 år. Ersättning har under årens lopp utgått med miljonbelopp eftersom Lena varje år gjort betydande inkomstförluster. Försäkringsbolaget godtog inledningsvis inte yrkat belopp avseende inkomstförluster,
men efter prövning av den frågan i Trafikskadenämnden fick Lena rätt.
Lena kunde strida vidare i första hand för att hon hade föräldrar som trodde på henne. Lena kommer kanske aldrig att bli frisk. I vart fall inte med dagens medicinska resurser. Men hon har i alla fall råd att leva. Det har påverkat henne psykiska välmående i rätt riktning. Det är lättare att må psykiskt bra om man har någorlunda god ekonomi.
Kalle 16 år när olyckan hände; det fallet visar att föräldrarna inte alltid bör vara ombud för sina barn
Kalles föräldrar är skilda. Föräldrarna är dock goda vänner. Kalle skadades svårt vid olyckan. De första två åren skötte föräldrarna all kontakt med försäkringsbolaget. Föräldrarna trodde att det skulle kosta alldeles för mycket att anlita en advokat.
På två år fick Kalle ut 10 000 kr. Sedan kontaktade föräldrarna mig. Försäkringsbolaget lovade att stå mina advokatkostnader, varför föräldrarnas oro i den delen var obefogad.
Efter att jag kom in som ombud fick Kalle ytterligare 100 000 kr skattfritt inom 14 dagar. Ett halvår senare har han fått ut ytterligare 700 000 kr. Föräldrarna undrar vad jag gjort. Jag har bara gjort mitt arbete. Det är ett enkelt ärende än så länge.
Det svåra kommer snart. Kalle går ännu på gymnasiet och frågan om inkomstförlust kan bli en mycket svår fråga. Det återstår dock att se. Kalle kan på grund av skadan komma att förlora miljontals kronor avseende inkomstförlust. Den förlusten skall i så fall försäkringsbolaget ersätta fullt ut.
Johanna, Anna och Sofia – alla i 30-årsåldern när skadan hände; tre fall som visar att den skadade ibland måste våga ta process i domstol
De var alla etablerade på arbetsmarknaden när de skadades. Det underlättar frågan om inkomstförlust. Det är svårare att företräda barn och ungdomar som ännu inte kommit ut på arbetsmarknaden.
Det de har gemensamt är att de alla anser att de inte kan arbeta fullt ut efter olyckan och rent generellt är det oftare så att kvinnor har svårare att klara av sitt arbete efter olyckan. Det beror många gånger på att kvinnor inte har samma goda fysik som yngre män att klara sig efter en olycka. I vart fall har mitt arbete fått mig att tro att så är fallet.
I deras fall har det varit strid om hur stor inkomstförlust de gjort under åren. Det har blivit tvist med deras försäkringsbolag. Det har gått så långt att det i samtliga fall blivit process i domstol. I inget mål har det blivit någon prövning i sak i domstol. Samtliga mål har förlikts på goda villkor. I något fall fick klienten 100 %. Som sämst 50 %. 50 % kan avse ett betydande belopp för den som gått med låg ersättning många år.
Efter en stämning i domstol blir det oftast en förlikning. I vart fall när det är fråga om en seriös stämning. När advokaten stämmer tror han eller hon i personskadeärendet att klienten kommer att vinna. Annars skulle advokaten hänvisa klienten till annan advokat.
Ingen advokat vill inleda en process advokaten inte tror på. Det kanske någon kan tro, men de flesta advokater är tävlingsmänniskor som vill ha en god statistik i de mål de driver. Det händer dock de flesta advokater att de även förlorar mål de trott på. Det är arbetets baksida.
Maria – ett barn när olyckan hände; ett fall som visar att en lång kamp kan ge god ränta
Hon fick efter många år rätt till ersättning för inkomstförlust. Det tog lång tid att övertyga försäkringsbolaget om att utge ersättning för inkomstförlust och det fanns många skäl till att det var svårt. Svårigheten låg i bevisfrågor. Skälet till att det tog tid var nog också mitt ansvar. När Maria anlitade mig var jag ung som advokat. Jag inser nu att jag inledningsvis inte hade den erfarenhet jag behövde för att ta mig an detta ärende. Det vet Maria också om, numera. Men jag trodde när jag var yngre att jag kunde mycket.
Detta ärende lärde mig således mycket och jag är tacksam över att Maria alltid varit en klient som trott på mig. Maria har hela tiden förstått att jag gjort så gott jag kunnat och hon har nog också förstått att jag med åren blivit bättre på det jag sysslar med.
När Marie fick rätt rörde det sig om mycket stora pengar. Att det tog tid innebar dessutom att hon fick ränta med hundratusentals kronor. När räntebeskedet kom från försäkringsbolaget fann jag att försäkringsbolaget räknat fel med drygt 150 000 kr. Det var inte ett avsiktligt fel från försäkringsbolaget. Jag vet nämligen att handläggaren på försäkringsbolaget är en person som är såväl seriös som ärlig. Försäkringsbolaget betalade ut det rätta beloppet omgående efter jag påvisat räknefelet.
Min tidigare orutin hade i vart fall det goda med sig att Marias pengar stått och växt till sig med hundratusentals kronor.
Marias ärende pågår fortfarande, men numera löper det på friktionsfritt.
Håkan – 42 år när olyckan hände
Som ni kanske förstår har jag skickat många personer till specialistläkare. Det blir då nästan alltid fråga om helt korrekta invaliditetsintyg. Håkan sa att han hade svåra nackbesvär efter en trafikolycka. Jag skickade honom till en specialist. Svaret var att Håkan bluffade. Det svaret visar att det är svårt att lura en specialist.
Alla som hör av sig har således inte rätt. Håkan har jag inte kvar som klient. Han hörde aldrig av sig efter jag skrev till honom med beskedet att läkaren gjorde gällande att Håkan bluffade.
Rent generellt tror jag att det är ovanligt att personer försöker bluffa sig till ersättning, men det händer. När det finns mycket pengar att få kan det dock alltid bli så att någon frestas att begå fel.
Kent – 32 år när olyckan hände; hans fall visar att det är viktigt att den skadade vågar berätta om alla sina problem
Han tog upp en sak få unga män vill prata om. Han blev impotent efter den olycka han varit med om. Det jag vill framhålla att detta är en punkt få män vill prata om, men det är en post som ger unga människor ganska hög ersättning. Dock inte ersättning som på något sätt kan anses kompensera alla de komplikationer som kan uppstå på grund av impotens eller förlorad lust att ha sex. Det är ett problem som ofta leder till skilsmässa eller separation. Det är ett problem som kan leda till svåra psykiska problem även av andra skäl.
Numera frågar jag klienterna om skadan påverkat deras sexliv. Inte av nyfikenhet, utan för att det är mitt arbete att ta upp denna fråga.
Erik – (i den ålder då man kan vara duktig i ishockey); förlust av en livsstil
Han fungerade rätt väl efter olyckan, men han kunde inte fortsätta med en så tuff sport som ishockey. Den fysiska invaliditetsgraden var dock inte allt för hög. Det stora problemet för honom var att förlora det han gillade bäst; att spela ishockey. Det innebar också att han förlorade alla sina kompisar för alla kompisar han hade fanns i hockeyns värld. Erik orkade inte umgås med dessa kompisar efter olyckan. Kompisarna pratade nämligen om den senaste matchen eller nästa match. Erik fick med tiden svåra psykiska problem. Erik slutade röra på sig och att säga att han blev fet är ingen överdrift.
Erik fick till slut relativt bra ersättning för sina psykiska problem. För unga människor som idrottar kan en mindre fysisk skada leda till svåra psykiska problem. För att förstå denna problematik är det en fördel att själv förstå vad idrotten kan betyda för en ung person.
Nu har Erik kommit upp i den åldern då åldern hade satt stopp för en fortsatt karriär. Jag vet att Erik idag mår bra. Han har kommit över sina besvär. Han har gått ned i vikt, även om han inte är i matchvikt. Men vem är det när man blir lite äldre?
Jag blir glad när jag stöter på Erik. Vi har alltid något att säga varandra. Vi har exempelvis intresse för dagens hockey i Skellefteå. Eriks intresse är dock betydligt större än mitt intresse.
Ränta - än en gång
Personskadeärendena pågår lång tid. De kan pågå 10-tals år. En post som inte alltid blir rätt reglerad är ränteposten. Det är många som missat ränta med hundratusentals kronor. Varför denna post missas? Det beror inte bara på försäkringsbolagen. Var och en måste bevaka sina egna intressen och den som inte anlitar ombud går ofta miste om denna post.
Jag vill dock påstå att även ombud kan missa att kontrollera denna post. Det kan bli så att ombudet litar på försäkringsbolagets beräkning. Ombudet bör dock själv alltid kontrollera denna post och detta mycket noggrant.
Jag avser många gånger att återkomma till frågan om försäkringsersättning. Detta eftersom det är en så viktig fråga för många i Sverige. Jag har som mål att i år skapa en särskild sida som alltid ligger öppen kring denna fråga. Jag ser fram emot era synpunkter om en sådan sida.
Har du själv något att ta upp för du gärna höra av dig.
Namnen ovan
De är utbytta mot verkliga förnamn. Så att inget ärende ska gå att identifiera. Även åldrarna är av samma skäl något justerade.
Slut för denna gång. Trevlig helg och varför inte ta fram grillen och passa på och njut av den sommar som kom redan i maj!
Jörgen Frisk
Pingad på intressant
lördag 22 maj 2010
tisdag 18 maj 2010
Ett ynkligt beteende från Skellefteå kraft
Skellefteå kraft bröt förra tisdagen, den 10 mars, elen för ett antal familjer som bor i elva lägenheter i Kristineberg i Lycksele kommun. Jag skriver detta för att jag anser att Skellefteå kraft har betett sig på ett skamligt och inhumant sätt. Jag företräder just nu fastighetsägaren som är inblandad i den nu pågående tvisten.
I Sverige har vi en social skyddslagstiftning. Den yttrar sig, bland annat, i 11 kapitlet 4 paragrafen ellagen, som går ut på att folk inte får bli av med elen hur som helst. Bestämmelsen säger bland annat att överföring av el inte får brytas utan att elleverantören dessförinnan lämnar ett meddelande till socialnämnden om att elen kan komma att brytas, så att socialnämnden eventuellt får möjlighet att gå in och betala utebliven betalning om så behövs.
Skellefteå kraft – just nu en skam för Skellefteå
På morgonkvisten den 10 mars åkte alltså två bilar från Skellefteå kraft ut och klippte elen för ett antal familjer i Kristineberg. Familjer som inte hade någonting med saken att göra. (Saken gäller obetalda fordringar i samband med ett byte av fastighetsägare.) Jag uppmanade chefen för inkassoverksamheten, som jag ringde upp och talade med, att i vart fall låta elen vara på tills efter helgen. Det rörde sig ju, trots allt, om så lite pengar. Kanske några hundralappar för samtliga elva hushåll. Inkassochefen lovade att återkomma efter att hon talat med sin överordnade chef.
Jag ringde upp Skellefteå kraft enbart för att jag kände medlidande med familjerna som kort innan Kristi himmelsfärd skulle bli av med elen. En helg där man kanske skall försöka vara lite extra humanistisk. I vart fall är det väl det som är tanken.
Jag uppmanade inkassochefen att i vart fall låta elen vara på tills efter helgen, så att vi skulle kunna förhandla om saken den här veckan i stället. Det rörde ju trots allt så lite pengar! Inkassochefen ringde upp till sin chef. Strax därefter hördes vi på nytt och jag fick då höra att nej, någon el tänkte de minsann inte sätta på.
Skellefteå kraft, ett kommunägt bolag som omsätter över en miljard per år. Kunde de inte ha avvarat el för ett par hundralappar i den här osedvanliga situationen? Jag tror att ungefär 100 % av de som bor här i kommunen tycker att ”vårt” elbolag borde ha gjort det!
Alla som kör igenom Skellefteå på E4:an norrut kan se Skellefteå krafts skrytbygge, den kopparfärgade skyskrapan på höger sida om motorvägen. Den var tydligen viktig att bygga! Där sitter de välmående direktörerna och myser. Deras välmåga är tydligen viktig! Men att ett antal familjer i Lycksele kommun – som inte alls har med konflikten mellan fastighetsägaren och Skellefteå kraft att göra – inte skall få någon ström i några dagar så att de inte kan tvätta sig eller laga mat därhemma, det är uppenbarligen inte alls viktigt.
Detta trots att det är vi boende i Skellefteå kommun som föder Skellefteå kraft. Humanism verkar dock inte vara något som bolaget värderar särskilt högt. Det är tydligen högsta möjliga profit som gäller.
Var finns samhällsansvaret?
Det är verkligen skandal att de här direktörerna kan få sitta och må gott i sin kopparkoloss samtidigt som de bestämmer att några vanliga människor inte ens skall få ha el för ett par hundralappar i ett par dagar. De hävdar nu cyniskt att hyresgästerna just nu inte har något avtal med bolaget, och att de därför kan ”hoppa över” skyddslagstiftningen (ellagen).
Någon gång tidigare har jag skrivit och filosoferat här på min blogg om folk som inte bryr sig, som säger att de är ”neutrala” och så vidare. Uppenbarligen är topparna på Skellefteå kraft sådana människor som helt enkelt inte bryr sig. Men det är mig en gåta hur cheferna för ett kommunalägt bolag kan få bete sig så här svinaktigt för några hundralappars skull.
Kanske är det så att just för att det är ett kommunalägt bolag som cynismen kan fira sådana segrar som den har gjort nu. Jag är helt övertygad om att det skulle ha varit annorlunda om det hade varit ett privatägt bolag, som bryr sig om goodwill. Skellefteå kraft behöver inte bry sig. De får ju sina pengar i alla fall.
Tänk, förresten, om detta skulle ha hänt på vintern! Heder i vart fall till Folkets hus i Kristineberg, som håller öppet under tiden elen är avslagen, så att dessa oskyldiga människor får tvätta sig och laga lite mat.
Pingad på intressant
I Sverige har vi en social skyddslagstiftning. Den yttrar sig, bland annat, i 11 kapitlet 4 paragrafen ellagen, som går ut på att folk inte får bli av med elen hur som helst. Bestämmelsen säger bland annat att överföring av el inte får brytas utan att elleverantören dessförinnan lämnar ett meddelande till socialnämnden om att elen kan komma att brytas, så att socialnämnden eventuellt får möjlighet att gå in och betala utebliven betalning om så behövs.
Skellefteå kraft – just nu en skam för Skellefteå
På morgonkvisten den 10 mars åkte alltså två bilar från Skellefteå kraft ut och klippte elen för ett antal familjer i Kristineberg. Familjer som inte hade någonting med saken att göra. (Saken gäller obetalda fordringar i samband med ett byte av fastighetsägare.) Jag uppmanade chefen för inkassoverksamheten, som jag ringde upp och talade med, att i vart fall låta elen vara på tills efter helgen. Det rörde sig ju, trots allt, om så lite pengar. Kanske några hundralappar för samtliga elva hushåll. Inkassochefen lovade att återkomma efter att hon talat med sin överordnade chef.
Jag ringde upp Skellefteå kraft enbart för att jag kände medlidande med familjerna som kort innan Kristi himmelsfärd skulle bli av med elen. En helg där man kanske skall försöka vara lite extra humanistisk. I vart fall är det väl det som är tanken.
Jag uppmanade inkassochefen att i vart fall låta elen vara på tills efter helgen, så att vi skulle kunna förhandla om saken den här veckan i stället. Det rörde ju trots allt så lite pengar! Inkassochefen ringde upp till sin chef. Strax därefter hördes vi på nytt och jag fick då höra att nej, någon el tänkte de minsann inte sätta på.
Skellefteå kraft, ett kommunägt bolag som omsätter över en miljard per år. Kunde de inte ha avvarat el för ett par hundralappar i den här osedvanliga situationen? Jag tror att ungefär 100 % av de som bor här i kommunen tycker att ”vårt” elbolag borde ha gjort det!
Alla som kör igenom Skellefteå på E4:an norrut kan se Skellefteå krafts skrytbygge, den kopparfärgade skyskrapan på höger sida om motorvägen. Den var tydligen viktig att bygga! Där sitter de välmående direktörerna och myser. Deras välmåga är tydligen viktig! Men att ett antal familjer i Lycksele kommun – som inte alls har med konflikten mellan fastighetsägaren och Skellefteå kraft att göra – inte skall få någon ström i några dagar så att de inte kan tvätta sig eller laga mat därhemma, det är uppenbarligen inte alls viktigt.
Detta trots att det är vi boende i Skellefteå kommun som föder Skellefteå kraft. Humanism verkar dock inte vara något som bolaget värderar särskilt högt. Det är tydligen högsta möjliga profit som gäller.
Var finns samhällsansvaret?
Det är verkligen skandal att de här direktörerna kan få sitta och må gott i sin kopparkoloss samtidigt som de bestämmer att några vanliga människor inte ens skall få ha el för ett par hundralappar i ett par dagar. De hävdar nu cyniskt att hyresgästerna just nu inte har något avtal med bolaget, och att de därför kan ”hoppa över” skyddslagstiftningen (ellagen).
Någon gång tidigare har jag skrivit och filosoferat här på min blogg om folk som inte bryr sig, som säger att de är ”neutrala” och så vidare. Uppenbarligen är topparna på Skellefteå kraft sådana människor som helt enkelt inte bryr sig. Men det är mig en gåta hur cheferna för ett kommunalägt bolag kan få bete sig så här svinaktigt för några hundralappars skull.
Kanske är det så att just för att det är ett kommunalägt bolag som cynismen kan fira sådana segrar som den har gjort nu. Jag är helt övertygad om att det skulle ha varit annorlunda om det hade varit ett privatägt bolag, som bryr sig om goodwill. Skellefteå kraft behöver inte bry sig. De får ju sina pengar i alla fall.
Tänk, förresten, om detta skulle ha hänt på vintern! Heder i vart fall till Folkets hus i Kristineberg, som håller öppet under tiden elen är avslagen, så att dessa oskyldiga människor får tvätta sig och laga lite mat.
Pingad på intressant
torsdag 6 maj 2010
Våra barn
Finns det något viktigare än våra barn? Du har rätt. Det finns det inte. Barn får dock inte alltid den hjälp barnet är i behov av. Hjälp som barnet många gånger borde ha rätt till.
Det är först i vuxen ålder jag reflekterat på exempelvis situationen i många skolor. När jag gick i skolan blev barn mobbade och så är det tydligen än i dag. En liknande situation på en vanlig arbetsplats skulle aldrig godtas. Barn kan dock sällan eller aldrig bevaka sina rättigheter. Det är vi vuxna som måste hjälpa barnen med detta.
Jag är alltid ombud i vårdnadsmål. Med alltid menar jag inte att målen pågår i evighet utan att jag i snart 20 år anlitats i vårdnadstvister och att det ännu inte blivit så att jag i vart fall på de senaste 15 åren inte haft många pågående mål i domstol. När ett tar slut, tar ofta ett annat vid även om de inte exakt lappar in i varandra i tid.
Jag är antingen ombud för mamman eller pappan. Barnen har aldrig eget ombud. Jag anser att det är en klar brist i vårt rättssystem. I vissa tvister, men långt ifrån de flesta, borde barnet ha rätt till ett eget ombud.
När bör barnet få ett eget ombud?
När domstolen i en vårdnadstvist anser att barnet har behov av ett eget ombud.
Barnet kan inte få eget ombud endast för att någon av föräldrarnas ombud anser detta. Föräldrarnas ombud kan nämligen inte få ha talerätt i den frågan. I ett vårdnadsmål är det ombudets (advokatens) uppgift att ta tillvara klientens intresse d v s mammans eller pappans intresse. Ombudets arbete är inte att se till barnets bästa. I många vårdnadstvister klarar föräldrarna själva - eller med hjälp av oss ombud - att se till barnets bästa. Men alla föräldrar har inte den förmågan. Det kan i en infekterad vårdnadstvist vara svårt eller till och med helt omöjligt för en förälder att endast se till barnets bästa.
När bör domstolen tillsätta ett eget ombud för barnet? Om detta vore tillåtet
När domstolen märker att den förälder barnet bor hos strävar efter att se till att barnet inte har någon kontakt - eller endast ytterst begränsad kontakt - med den förälder barnet inte bor med.
Om jag företräder den person barnet bor med kan det vara mitt arbete att till 100 % arbeta för att barnet inte alls får hålla kontakt med den andra föräldern. Det kan i vissa mål vara rätt för barnet, men i många mål också vara helt fel för barnet.
Om barnet i mål av ovan nämnd karaktär får ett eget ombud skulle den frågan bli mycket bättre utredd än vad den nu är fallet i våra domstolar.
Hur det är nu
Vad som är bäst för barnet utreds av det sociala. Det brukar bli fråga om ett eller ett par möten med barnet tillsammans med den förälder barnet bor med. Barnets uppfattning är då inte alltid barnets egen uppfattning utan en uppfattning barnet fått från boendeföräldern.
Vi vuxna kan manipulera med våra barn. Barn vågar dessutom oftast inte ta konflikt med boendeföräldern före barnen kommit i tonåren. Det som kallas för tonårstrots är endast en normal utveckling. Barnet måste lära sig att ta konflikt inför det kommande vuxenlivet.
Den uppfattning som redovisas av de sociala myndigheterna till domstolarna är ofta endast den version barnet lärt sig av sin egen boendeförälder!
Jag är övertygad om att en advokat som blev ombud för barnet skulle se till att barnets bästa låg i fokus och det behöver inte alls vara det barnet först berättar. Med frågor kan i vart fall ett erfaret ombud ofta komma fram till att barnet helst vill ha kontakt med båda föräldrarna och att barnet vill att föräldrarna skall samarbeta kring alla frågor som rör barnet.
Kan det vara rätt att barnet inte har kontakt – eller ytterst begränsad kontakt - med den förälder barnet inte bor med?
Ja, vissa föräldrar har med exempelvis onda handlingar visat att barnet skulle ta skada av att behöva hålla kontakt med den förälder barnet inte bor med.
Men det vanliga i våra domstolar är att barnet skulle må bäst av att ha kontakt med båda föräldrarna. Undantagen i våra domstolar är få.
Hur kan det komma sig att den förälder barnet bor med vill motverka ett umgänge mellan barnet och den andra föräldern?
Som jag ovan nämnt finns det föräldrar som med exempelvis onda handlingar visat att barnet måste klara sig utan en förälder i vart fall till dess barnet blivit vuxen. Därefter kanske kontakten kan återupptas. Jag vill framhålla att onda handlingar ofta har sin förklaring i psykisk ohälsa, alkohol eller missbruk av narkotika. Eller allt detta på en och samma gång.
En förälder kan ha många skäl till att vilja att den andra föräldern avskärs all rätt till umgänge.
Föräldern anser ofta att skälen för detta är goda och det kan de vara. Nedan radar jag upp några goda skäl. Ordet pappa nedan går att byta ut mot mamma.
1.
Pappa klarar inte av att vara nykter när han har barnet och när han blir full blir barnet rädd för pappa.
2.
Pappa har tidigare slagit barnet och barnet vågar inte vara själv med pappa eller vill inte ens träffa pappa.
3.
Pappa lider av en svår psykisk störning som innebär att han saknar omsorgsförmåga.
4.
Pappan kan inte umgås med barnet på barnets villkor. Det rör sig bland annat om pappor som inför barnen inte kan låta bli att prata illa om mamma.
5.
Pappan har sexuellt förgripit sig på barnet. Det behöver väl ingen närmare förklaring?
6.
Viss kriminalitet. Jag pratar inte om fortkörning och inte heller om skattebrott. Men vissa brott är av så allvarlig art att brottet i sig kan vara hinder för umgänge. Det kan exempelvis röra sig om att pappan sexuellt förgripit sig på andra barn än sina egna barn.
Jag har förstås företrätt pappor med svåra alkoholproblem. Kan pappan inte komma till rätta med det problemet måste pappan godta ett begränsat umgänge. Ett umgänge som med garanti är ett nyktert umgänge.
Jag har företrätt pappor som slagit sina barn. I sådana fall är det oerhört viktigt att ta reda på varför pappan slagit barnet och se till att en sådan situation aldrig upprepas. Vanligt umgänge kan det bara bli tal om när det åter byggts upp ett förtroende mellan pappa och barnet. Arbetet med att bygga upp ett sådant förtroende är bland det viktigaste ett ombud kan arbeta med. Det arbetet kräver också oftast ett mycket gott samarbete mellan ombuden. I vårdnadstvister är det i klientens intresse att i vart fall ombuden kan förhandla med varandra. För föräldrarna brukar i svåra fall inte klara av detta på egen hand.
Många förklarar misshandeln med alkohol, men en ”vanlig” förälder misshandlar inte sitt barn när föräldern är full. Alkoholen tar dock bort en spärr från vissa föräldrar, som innebär att de kan begå en så dåraktig handling som att misshandla sitt eget barn.
Jag har företrätt pappor som lidit av allvarliga psykiska störningar. I sådana fall anser jag att det är av vikt att pappans läkare får vara en del av frågan om hur umgänget bör se ut. Det kan i vissa fall vara nödvändigt att rådfråga mer än en läkare.
Jag har företrätt pappor som inför barnen pratat illa om mamma. Det är dock ett beteende som går att bryta bara viljan finns. Beteendet bör inte bara brytas utan pappan bör förklara för barnet att pappa aldrig menat vad pappa sagt och be barnet om ursäkt.
Med prata illa menar jag det som kallas för skitsnack och inte att en pappa exempelvis förklarat för barnet att barnet inte kan träffa mamma för att mamma exempelvis är sjuk. Med prata illa menar jag också att i vissa fall prata med barn på ett sätt barnet inte förstår.
Jag har företrätt pappor som sexuellt förgripit sig på barn. I sådana fall måste pappan förstå att det bara kan bli kontakt med barnet i framtiden på ett sätt som barnet inte kan ta skada av och där kommer åter frågan in om att samarbeta i den frågan med pappans läkare och även barnets läkare.
Jag har företrätt pappor som begått såväl små som allvarliga brott. Det är dock endast ett fåtal av alla allvarliga brott som kan utgöra hinder för kontakt mellan pappa och barnet. Det går inte säga att ett visst brott alltid utgör hinder för umgänge. Det måste alltid ske en bedömning i varje enskilt fall.
Idag är det så att många som döms till fängelse inte är friska, men de är inte sjuka nog att dömas till rättspsykiatrisk vård. I våra fängelser sitter således många med psykiska problem.
Det är ofta den problematiken – inte brottet i sig – som kan utgöra hinder för ett framtida normalt umgänge.
När mamman anser att det föreligger hinder för umgänge som inte avser ovan nämnda kategorier
Jag brukar dela in dessa hinder i verkliga hinder och påhittade hinder. Om det står påhittat framför ordet hinder betyder det att det inte finns något hinder.
Påhittade hinder
Det finns mammor (du får lika gärna läsa pappor om du vill) som vill förhindra pappor får träffa sina barn utan att ha några godtagbara skäl för en sådan inställning. Då finns det mammor som faktiskt hittar på hinder.
Jag kan nämna att i ett mål där jag nyligen var ombud gick mamman så långt att hon nu står åtalad för brott. Pappan ville ha umgänge. Mamman gjorde allt för att förhindra detta.
Målet slutade med att pappan fick ensam vårdnad om dottern. Pappan hade inte ens sökt ensam vårdnad i början av målet, men mammans handlande tvingade pappan att under målets gång ansöka om ensam vårdnad. Utgången i målet var ett bevis på att våra domstolar dömer rätt om det går att bevisa att mamman ägnat sig åt umgängessabotage.
Nedan följer en lista på lögner som förekommer.
1.
Pappan har sexuellt förgripit sig på barnet.
Det är förstås hemskare om det hänt i verkligheten än en osann anklagelse att det hänt. Men för den som utsätts för en osann anklagelse om sexuella övergrepp på sitt eget barn är det sannolikt bland det värsta den personen kommer att få vara med om i livet. Det finns dessutom nästan alltid någon som kan tro att anklagelsen är sann.
När en sådan anklagelse framförs i inledningen av ett mål blir det vanliga beslutet från rätten att barnet får bo med mamma tills det är utrett om anklagelsen är sann. Detta första beslut av tingsrätten kan därefter vara avgörande för hela målet. För även om det inte går att bevisa att anklagelsen inte var sann är det inte alltid lätt att bevisa att mamman ljugit.
2.
Pappan har misshandlat mamman eller barnet.
Om kvinnan vill ljuga är det bättre att hon anklagar mannen för misshandel av henne än av barnet. Barnet kommer nämligen höras och det är vid ett sådant förhör stor ”risk” för mamman att barnet talar sanning.
3.
Pappan har alkoholproblem.
Eftersom många har alkoholproblem är det en bra lögn att dra till med. Pappan kan på olika sätt bevisa att det är en lögn. Bra leverprover är ett bevis som går att ta med till den inledande förhandlingen.
4.
Pappan har psykiska problem.
Vi vet ju idag hur mycket problem psykisk ohälsa ställt till med. Ett bra sätt att bemöta en sådan anklagelse är att vid förhandlingen vara lugn och saklig. En pappa som brusar upp av exempelvis en falsk anklagelse kan uppfattas som instabil. I rätten gäller det att visa sina bästa sidor.
Jag brukar be mina klienter att hålla sig lugna under förhandlingen eftersom det ger ett gott intryck på rätten. Det först intrycket kan vara viktigt i många sammanhang, således även i våra domstolar.
Det är faktiskt bättre att ombudet tar på sig rollen att brusa upp. För att vara advokat är att ha en viktig roll inte minst vid förhandlingar.
5.
Pappan saknar omsorgsförmåga.
En vanlig anklagelse är att när barnet varit hos pappa kommer barnet hem inte bara med smutsiga kläder utan även smutsig in på bara kroppen. Pappan anklagas således för att inte sköta tvätt och barnets personliga hygien. Det går enkelt att motbevisa genom att filma barnet och barnets kläder när barnet åker till mamma. Men första gången anklagelsen framförs i rätten är det inte alltid lätt att vara förberedd på en sådan anklagelse.
Det finns förstås många andra falska anklagelser. Vissa går att genomskåda, andra inte.
Hinder som är verkliga utan att behöva vara sanna
Det finns objektiv sanning och subjektiv sanning.
Objektiv sanning betyder att något är sant. Subjektiv sanning betyder att vi tror att något är sant. Den subjektiva sanningen behöver dock inte vara sann, men kan vara sann. Den objektiva sanningen är alltid sann.
Det är ofta den subjektiva sanningen som är en del av processen i ett vårdnadsmål. Den objektiva sanningen vet inte alltid rätten eller ombudet något om. Det är inte heller säkert att båda parterna känner till den objektiva sanningen. Låter det krångligt? Jag skall med några exempel förklara med vad jag menar.
1.
Mamman anklagar pappan för sexuella övergrepp mot barnet för att hon tror att detta verkligen hänt.
Utredningen visar därefter att mamman hade fel, men hennes anmälan var föranledd av en stark och verklig tro att övergrepp hade hänt.
2.
Mamman tror att pappan missbrukar när han har barnet. Det vara en helt obefogad oro, men ändå en oro som kan vara en verklig oro. Denna oro beror för det mesta på att pappan tidigare haft missbruksproblem, som han kommit över.
3.
Mammans oro i andra avseende än punkt 1. och p 2 ovan. Det går inte alltid bortse från mammans oro. Mammans oro brukar kunna ”smitta” barnet. Barnet kan via mamma förstå att allt inte är rätt hos pappa fastän allt egentligen bara är bra hos pappa.
Mammors verkliga oro – befogad eller obefogad - måste rätten och pappor och vi ombud respektera. Många gånger går det under målets gång att bevisa att oron är obefogad, men inte alltid.
Om oron är påhittad eller en verklig oro kan vara svårt att får klarhet i. Jag har varit med om båda delarna och jag har säkerligen tagit fel vid ett antal tillfällen. Jag anser dock att jag med ökad erfarenhet lärt mig hur man i de flesta fall kan skilja mellan den påhittade oron och den verkliga oron, men mitt jobb är att ifrågasätta motpartens oro om den inte är styrkt.
Åter till barnen
Jag anser att det är av vikt att den som är ombud får en så pass bra kontakt med klienten att det är barnets bästa målet handlar, men vad som är bästa för barnet är upp till klienten att avgöra. Jag och klienten kan ha helt olika åsikter när vi diskuterar den frågan enskilt, men i rättssalen är jag alltid på klientens sida till 100 %. När jag skriver alltid menar jag alltid och därför vore det på sin plats att barnen i vissa mål fick ha ett eget ombud.
Jörgen Frisk
Pingad på intressant
Det är först i vuxen ålder jag reflekterat på exempelvis situationen i många skolor. När jag gick i skolan blev barn mobbade och så är det tydligen än i dag. En liknande situation på en vanlig arbetsplats skulle aldrig godtas. Barn kan dock sällan eller aldrig bevaka sina rättigheter. Det är vi vuxna som måste hjälpa barnen med detta.
Jag är alltid ombud i vårdnadsmål. Med alltid menar jag inte att målen pågår i evighet utan att jag i snart 20 år anlitats i vårdnadstvister och att det ännu inte blivit så att jag i vart fall på de senaste 15 åren inte haft många pågående mål i domstol. När ett tar slut, tar ofta ett annat vid även om de inte exakt lappar in i varandra i tid.
Jag är antingen ombud för mamman eller pappan. Barnen har aldrig eget ombud. Jag anser att det är en klar brist i vårt rättssystem. I vissa tvister, men långt ifrån de flesta, borde barnet ha rätt till ett eget ombud.
När bör barnet få ett eget ombud?
När domstolen i en vårdnadstvist anser att barnet har behov av ett eget ombud.
Barnet kan inte få eget ombud endast för att någon av föräldrarnas ombud anser detta. Föräldrarnas ombud kan nämligen inte få ha talerätt i den frågan. I ett vårdnadsmål är det ombudets (advokatens) uppgift att ta tillvara klientens intresse d v s mammans eller pappans intresse. Ombudets arbete är inte att se till barnets bästa. I många vårdnadstvister klarar föräldrarna själva - eller med hjälp av oss ombud - att se till barnets bästa. Men alla föräldrar har inte den förmågan. Det kan i en infekterad vårdnadstvist vara svårt eller till och med helt omöjligt för en förälder att endast se till barnets bästa.
När bör domstolen tillsätta ett eget ombud för barnet? Om detta vore tillåtet
När domstolen märker att den förälder barnet bor hos strävar efter att se till att barnet inte har någon kontakt - eller endast ytterst begränsad kontakt - med den förälder barnet inte bor med.
Om jag företräder den person barnet bor med kan det vara mitt arbete att till 100 % arbeta för att barnet inte alls får hålla kontakt med den andra föräldern. Det kan i vissa mål vara rätt för barnet, men i många mål också vara helt fel för barnet.
Om barnet i mål av ovan nämnd karaktär får ett eget ombud skulle den frågan bli mycket bättre utredd än vad den nu är fallet i våra domstolar.
Hur det är nu
Vad som är bäst för barnet utreds av det sociala. Det brukar bli fråga om ett eller ett par möten med barnet tillsammans med den förälder barnet bor med. Barnets uppfattning är då inte alltid barnets egen uppfattning utan en uppfattning barnet fått från boendeföräldern.
Vi vuxna kan manipulera med våra barn. Barn vågar dessutom oftast inte ta konflikt med boendeföräldern före barnen kommit i tonåren. Det som kallas för tonårstrots är endast en normal utveckling. Barnet måste lära sig att ta konflikt inför det kommande vuxenlivet.
Den uppfattning som redovisas av de sociala myndigheterna till domstolarna är ofta endast den version barnet lärt sig av sin egen boendeförälder!
Jag är övertygad om att en advokat som blev ombud för barnet skulle se till att barnets bästa låg i fokus och det behöver inte alls vara det barnet först berättar. Med frågor kan i vart fall ett erfaret ombud ofta komma fram till att barnet helst vill ha kontakt med båda föräldrarna och att barnet vill att föräldrarna skall samarbeta kring alla frågor som rör barnet.
Kan det vara rätt att barnet inte har kontakt – eller ytterst begränsad kontakt - med den förälder barnet inte bor med?
Ja, vissa föräldrar har med exempelvis onda handlingar visat att barnet skulle ta skada av att behöva hålla kontakt med den förälder barnet inte bor med.
Men det vanliga i våra domstolar är att barnet skulle må bäst av att ha kontakt med båda föräldrarna. Undantagen i våra domstolar är få.
Hur kan det komma sig att den förälder barnet bor med vill motverka ett umgänge mellan barnet och den andra föräldern?
Som jag ovan nämnt finns det föräldrar som med exempelvis onda handlingar visat att barnet måste klara sig utan en förälder i vart fall till dess barnet blivit vuxen. Därefter kanske kontakten kan återupptas. Jag vill framhålla att onda handlingar ofta har sin förklaring i psykisk ohälsa, alkohol eller missbruk av narkotika. Eller allt detta på en och samma gång.
En förälder kan ha många skäl till att vilja att den andra föräldern avskärs all rätt till umgänge.
Föräldern anser ofta att skälen för detta är goda och det kan de vara. Nedan radar jag upp några goda skäl. Ordet pappa nedan går att byta ut mot mamma.
1.
Pappa klarar inte av att vara nykter när han har barnet och när han blir full blir barnet rädd för pappa.
2.
Pappa har tidigare slagit barnet och barnet vågar inte vara själv med pappa eller vill inte ens träffa pappa.
3.
Pappa lider av en svår psykisk störning som innebär att han saknar omsorgsförmåga.
4.
Pappan kan inte umgås med barnet på barnets villkor. Det rör sig bland annat om pappor som inför barnen inte kan låta bli att prata illa om mamma.
5.
Pappan har sexuellt förgripit sig på barnet. Det behöver väl ingen närmare förklaring?
6.
Viss kriminalitet. Jag pratar inte om fortkörning och inte heller om skattebrott. Men vissa brott är av så allvarlig art att brottet i sig kan vara hinder för umgänge. Det kan exempelvis röra sig om att pappan sexuellt förgripit sig på andra barn än sina egna barn.
Jag har förstås företrätt pappor med svåra alkoholproblem. Kan pappan inte komma till rätta med det problemet måste pappan godta ett begränsat umgänge. Ett umgänge som med garanti är ett nyktert umgänge.
Jag har företrätt pappor som slagit sina barn. I sådana fall är det oerhört viktigt att ta reda på varför pappan slagit barnet och se till att en sådan situation aldrig upprepas. Vanligt umgänge kan det bara bli tal om när det åter byggts upp ett förtroende mellan pappa och barnet. Arbetet med att bygga upp ett sådant förtroende är bland det viktigaste ett ombud kan arbeta med. Det arbetet kräver också oftast ett mycket gott samarbete mellan ombuden. I vårdnadstvister är det i klientens intresse att i vart fall ombuden kan förhandla med varandra. För föräldrarna brukar i svåra fall inte klara av detta på egen hand.
Många förklarar misshandeln med alkohol, men en ”vanlig” förälder misshandlar inte sitt barn när föräldern är full. Alkoholen tar dock bort en spärr från vissa föräldrar, som innebär att de kan begå en så dåraktig handling som att misshandla sitt eget barn.
Jag har företrätt pappor som lidit av allvarliga psykiska störningar. I sådana fall anser jag att det är av vikt att pappans läkare får vara en del av frågan om hur umgänget bör se ut. Det kan i vissa fall vara nödvändigt att rådfråga mer än en läkare.
Jag har företrätt pappor som inför barnen pratat illa om mamma. Det är dock ett beteende som går att bryta bara viljan finns. Beteendet bör inte bara brytas utan pappan bör förklara för barnet att pappa aldrig menat vad pappa sagt och be barnet om ursäkt.
Med prata illa menar jag det som kallas för skitsnack och inte att en pappa exempelvis förklarat för barnet att barnet inte kan träffa mamma för att mamma exempelvis är sjuk. Med prata illa menar jag också att i vissa fall prata med barn på ett sätt barnet inte förstår.
Jag har företrätt pappor som sexuellt förgripit sig på barn. I sådana fall måste pappan förstå att det bara kan bli kontakt med barnet i framtiden på ett sätt som barnet inte kan ta skada av och där kommer åter frågan in om att samarbeta i den frågan med pappans läkare och även barnets läkare.
Jag har företrätt pappor som begått såväl små som allvarliga brott. Det är dock endast ett fåtal av alla allvarliga brott som kan utgöra hinder för kontakt mellan pappa och barnet. Det går inte säga att ett visst brott alltid utgör hinder för umgänge. Det måste alltid ske en bedömning i varje enskilt fall.
Idag är det så att många som döms till fängelse inte är friska, men de är inte sjuka nog att dömas till rättspsykiatrisk vård. I våra fängelser sitter således många med psykiska problem.
Det är ofta den problematiken – inte brottet i sig – som kan utgöra hinder för ett framtida normalt umgänge.
När mamman anser att det föreligger hinder för umgänge som inte avser ovan nämnda kategorier
Jag brukar dela in dessa hinder i verkliga hinder och påhittade hinder. Om det står påhittat framför ordet hinder betyder det att det inte finns något hinder.
Påhittade hinder
Det finns mammor (du får lika gärna läsa pappor om du vill) som vill förhindra pappor får träffa sina barn utan att ha några godtagbara skäl för en sådan inställning. Då finns det mammor som faktiskt hittar på hinder.
Jag kan nämna att i ett mål där jag nyligen var ombud gick mamman så långt att hon nu står åtalad för brott. Pappan ville ha umgänge. Mamman gjorde allt för att förhindra detta.
Målet slutade med att pappan fick ensam vårdnad om dottern. Pappan hade inte ens sökt ensam vårdnad i början av målet, men mammans handlande tvingade pappan att under målets gång ansöka om ensam vårdnad. Utgången i målet var ett bevis på att våra domstolar dömer rätt om det går att bevisa att mamman ägnat sig åt umgängessabotage.
Nedan följer en lista på lögner som förekommer.
1.
Pappan har sexuellt förgripit sig på barnet.
Det är förstås hemskare om det hänt i verkligheten än en osann anklagelse att det hänt. Men för den som utsätts för en osann anklagelse om sexuella övergrepp på sitt eget barn är det sannolikt bland det värsta den personen kommer att få vara med om i livet. Det finns dessutom nästan alltid någon som kan tro att anklagelsen är sann.
När en sådan anklagelse framförs i inledningen av ett mål blir det vanliga beslutet från rätten att barnet får bo med mamma tills det är utrett om anklagelsen är sann. Detta första beslut av tingsrätten kan därefter vara avgörande för hela målet. För även om det inte går att bevisa att anklagelsen inte var sann är det inte alltid lätt att bevisa att mamman ljugit.
2.
Pappan har misshandlat mamman eller barnet.
Om kvinnan vill ljuga är det bättre att hon anklagar mannen för misshandel av henne än av barnet. Barnet kommer nämligen höras och det är vid ett sådant förhör stor ”risk” för mamman att barnet talar sanning.
3.
Pappan har alkoholproblem.
Eftersom många har alkoholproblem är det en bra lögn att dra till med. Pappan kan på olika sätt bevisa att det är en lögn. Bra leverprover är ett bevis som går att ta med till den inledande förhandlingen.
4.
Pappan har psykiska problem.
Vi vet ju idag hur mycket problem psykisk ohälsa ställt till med. Ett bra sätt att bemöta en sådan anklagelse är att vid förhandlingen vara lugn och saklig. En pappa som brusar upp av exempelvis en falsk anklagelse kan uppfattas som instabil. I rätten gäller det att visa sina bästa sidor.
Jag brukar be mina klienter att hålla sig lugna under förhandlingen eftersom det ger ett gott intryck på rätten. Det först intrycket kan vara viktigt i många sammanhang, således även i våra domstolar.
Det är faktiskt bättre att ombudet tar på sig rollen att brusa upp. För att vara advokat är att ha en viktig roll inte minst vid förhandlingar.
5.
Pappan saknar omsorgsförmåga.
En vanlig anklagelse är att när barnet varit hos pappa kommer barnet hem inte bara med smutsiga kläder utan även smutsig in på bara kroppen. Pappan anklagas således för att inte sköta tvätt och barnets personliga hygien. Det går enkelt att motbevisa genom att filma barnet och barnets kläder när barnet åker till mamma. Men första gången anklagelsen framförs i rätten är det inte alltid lätt att vara förberedd på en sådan anklagelse.
Det finns förstås många andra falska anklagelser. Vissa går att genomskåda, andra inte.
Hinder som är verkliga utan att behöva vara sanna
Det finns objektiv sanning och subjektiv sanning.
Objektiv sanning betyder att något är sant. Subjektiv sanning betyder att vi tror att något är sant. Den subjektiva sanningen behöver dock inte vara sann, men kan vara sann. Den objektiva sanningen är alltid sann.
Det är ofta den subjektiva sanningen som är en del av processen i ett vårdnadsmål. Den objektiva sanningen vet inte alltid rätten eller ombudet något om. Det är inte heller säkert att båda parterna känner till den objektiva sanningen. Låter det krångligt? Jag skall med några exempel förklara med vad jag menar.
1.
Mamman anklagar pappan för sexuella övergrepp mot barnet för att hon tror att detta verkligen hänt.
Utredningen visar därefter att mamman hade fel, men hennes anmälan var föranledd av en stark och verklig tro att övergrepp hade hänt.
2.
Mamman tror att pappan missbrukar när han har barnet. Det vara en helt obefogad oro, men ändå en oro som kan vara en verklig oro. Denna oro beror för det mesta på att pappan tidigare haft missbruksproblem, som han kommit över.
3.
Mammans oro i andra avseende än punkt 1. och p 2 ovan. Det går inte alltid bortse från mammans oro. Mammans oro brukar kunna ”smitta” barnet. Barnet kan via mamma förstå att allt inte är rätt hos pappa fastän allt egentligen bara är bra hos pappa.
Mammors verkliga oro – befogad eller obefogad - måste rätten och pappor och vi ombud respektera. Många gånger går det under målets gång att bevisa att oron är obefogad, men inte alltid.
Om oron är påhittad eller en verklig oro kan vara svårt att får klarhet i. Jag har varit med om båda delarna och jag har säkerligen tagit fel vid ett antal tillfällen. Jag anser dock att jag med ökad erfarenhet lärt mig hur man i de flesta fall kan skilja mellan den påhittade oron och den verkliga oron, men mitt jobb är att ifrågasätta motpartens oro om den inte är styrkt.
Åter till barnen
Jag anser att det är av vikt att den som är ombud får en så pass bra kontakt med klienten att det är barnets bästa målet handlar, men vad som är bästa för barnet är upp till klienten att avgöra. Jag och klienten kan ha helt olika åsikter när vi diskuterar den frågan enskilt, men i rättssalen är jag alltid på klientens sida till 100 %. När jag skriver alltid menar jag alltid och därför vore det på sin plats att barnen i vissa mål fick ha ett eget ombud.
Jörgen Frisk
Pingad på intressant
onsdag 28 april 2010
Skattetillägg – dömde Högsta domstolen (HD) uppenbart fel?
Det finns ett talesätt som översatt till svenska lyder ungefär följande: Det är inte över före den feta damen sjunger (it´s not over before the fat lady sings).
Med talesättet avses att när du ligger i kistan på din egen begravning och hör den feta damen (det brukar vara en något rund kvinna i vissa kyrkor i USA) sjunga på din begravning är det över. Då – men inte tidigare – är det dags att ge upp.
Än har den feta kvinnan inte sjungit om skattetillägg.
Ni som läst bloggen – och även i DN - tidigare vet att jag skrivit om skattetillägg och att skattetillägg tillsammans med ett straff för skattebrottet - utifrån Europadomstolens praxis – skulle kunna strida mot svensk rätt.
HD kom i två domar i slutet av mars 2010 med röstsiffrorna tre mot två fram till att svensk rätt tillåter såväl skattetillägg som ett straff för skattebrottet. Två domare i HD ansåg således att detta inte var tillåtet. Tre domare ansåg att Europadomstolens praxis inte var tillräckligt klar och tydlig för att ge stöd för att såväl skattetillägg som straff för skattebrottet skulle vara otillåtet enligt svensk rätt.
En dom från HD är prejudicerande och den innebär att underinstanserna – våra tingsrätter och våra hovrätter – skall döma på samma sätt som det prejudicerande avgörandet innebär. Det finns dock några undantag från den regeln.
Ny lagstiftning kan förstås upphäva ett avgörande från HD. Det räknar jag dock inte till undantagen. Tiden kan också innebära att en gammal dom inte längre kan tillmätas betydelse.
Det räknar jag inte heller till undantagen.
Undantagen
Den ena är när Europadomstolen dömer på annat sätt än HD. Då har Europadomstolen fråntagit HD domens dess prejudikatvärde. När HD:s domar kom mars 2010 tog jag för givet att det undantaget endast avsåg avgöranden från Europadomstolen som i tid var efter avgöranden från HD.
Det andra undantaget – som jag tidigare endast hört talas om i teorin och aldrig noterat i praktiken – är att underinstanserna får döma på annat sätt än HD när HD dömt uppenbart fel.
Solna tingsrätt
Den tingsrätten har i beslut den 14 april 2010 – mål nr B 8288-09 - gått emot HD:s praxis från slutet av mars 2010, d v s kortare tid än en månad efter HD:s avgöranden.
När jag hörde att så var fallet blev jag glad eftersom jag tillhör en av många jurister som anser att HD kom till fel domslut. Men uppenbart fel? Det krävs antingen juridiskt mod eller juridiskt dårskap för att våga påstå att HD dömt uppenbart fel. Före jag fick del av Solna tingsrätts beslut gissade jag därför att Solna tingsrätt ansåg att Europadomstolens avgöranden hade högre prejudikatvärde än HD:s avgöranden. Och att Solna tingsrätt därför ansett sig ha rätten att helt bortse från HD:s avgöranden.
Nu har jag läst beslutet från Solna tingsrätt. Solna tingsrätt har använt sig av det jag kallar juridiskt mod eller juridiskt dårskap. Solna tingsrätt anser att HD dömt uppenbart fel.
Vad kommer beslutet från Solna tingsrätt att innebära i praktiken?
Just nu innebär beslutet endast att rättsläget är förvirrande. Om fler domstolar vågar döma på samma sätt menar jag att rättsläget är mycket förvirrande.
Det har mig veterligen inte någonsin hänt att en svensk underinstans gått emot ett avgörande från HD så gott som direkt efter HD: avgörande. Det visar att i vart fall Solna tingsrätt anser att HD:s domar helt saknar prejudikatvärde. Om andra domstolar dömer likadant måste HD agera. Det kan HD göra på ett effektfullt sätt endast genom att låta HD avgöra denna fråga i plenum d v s låta alla ledamöter den gången vara med och döma.
Hur kommer den förvirring som råder att lösas
I framtiden – jag gissar en ganska snar framtid – genom lagändring. Problemet går att lösa med ny lagstiftning. Men för alla som före en kommande lagändring påförts skattetillägg och straff för skattebrott antingen genom att HD tar upp samma fråga en gång till. Eller mer troligt genom att samma fråga avgörs mot Sverige genom ett eller flera avgöranden i Europa-domstolen.
Europadomstolen
Jag har i egenskap av advokat och ombud några ärenden på väg till Europadomstolen. Det kan bli ännu fler ärenden eftersom allt fler hör av sig.
Jag lovar att redovisa hur det går i Europadomstolen. Jag ser betydande ekonomiska fördelar för de som vågar vända sig till Europadomstolen, om vi har framgång vill säga. Jag måste medge att avgörandet från Solna tingsrätt gett mig det som kallas för råg i ryggen. Jag hoppas att andra domstolar också vågar döma vad de anser vara rätt. Ingen domare bör döma på ett sätt domaren anser stå i uppenbar strid mot gällande lagstiftning.
Två vägar att föra talan i Europadomstolen
Det ena avser frågan om skattetillägget var tillåtet. Den andra avser frågan om straffet för skattebrott var tillåtet. Den som för talan i Europadomstolen bör välja ett av nämnda alternativ.
När är det den första eller den andra frågan som skall föras i Europadomstolen.? Svaret på den frågan handlar dels om vilket beslut som kom först. Skattetillägget eller straffet för skatte-brottet, men också frågan om vilket av dessa beslut som först vann laga kraft.
Jag ser med stor spänning fram emot att som ombud få vara med om att driva ovan nämnda frågor i Europadomstolen.
Jörgen Frisk
Pingad på intressant
Med talesättet avses att när du ligger i kistan på din egen begravning och hör den feta damen (det brukar vara en något rund kvinna i vissa kyrkor i USA) sjunga på din begravning är det över. Då – men inte tidigare – är det dags att ge upp.
Än har den feta kvinnan inte sjungit om skattetillägg.
Ni som läst bloggen – och även i DN - tidigare vet att jag skrivit om skattetillägg och att skattetillägg tillsammans med ett straff för skattebrottet - utifrån Europadomstolens praxis – skulle kunna strida mot svensk rätt.
HD kom i två domar i slutet av mars 2010 med röstsiffrorna tre mot två fram till att svensk rätt tillåter såväl skattetillägg som ett straff för skattebrottet. Två domare i HD ansåg således att detta inte var tillåtet. Tre domare ansåg att Europadomstolens praxis inte var tillräckligt klar och tydlig för att ge stöd för att såväl skattetillägg som straff för skattebrottet skulle vara otillåtet enligt svensk rätt.
En dom från HD är prejudicerande och den innebär att underinstanserna – våra tingsrätter och våra hovrätter – skall döma på samma sätt som det prejudicerande avgörandet innebär. Det finns dock några undantag från den regeln.
Ny lagstiftning kan förstås upphäva ett avgörande från HD. Det räknar jag dock inte till undantagen. Tiden kan också innebära att en gammal dom inte längre kan tillmätas betydelse.
Det räknar jag inte heller till undantagen.
Undantagen
Den ena är när Europadomstolen dömer på annat sätt än HD. Då har Europadomstolen fråntagit HD domens dess prejudikatvärde. När HD:s domar kom mars 2010 tog jag för givet att det undantaget endast avsåg avgöranden från Europadomstolen som i tid var efter avgöranden från HD.
Det andra undantaget – som jag tidigare endast hört talas om i teorin och aldrig noterat i praktiken – är att underinstanserna får döma på annat sätt än HD när HD dömt uppenbart fel.
Solna tingsrätt
Den tingsrätten har i beslut den 14 april 2010 – mål nr B 8288-09 - gått emot HD:s praxis från slutet av mars 2010, d v s kortare tid än en månad efter HD:s avgöranden.
När jag hörde att så var fallet blev jag glad eftersom jag tillhör en av många jurister som anser att HD kom till fel domslut. Men uppenbart fel? Det krävs antingen juridiskt mod eller juridiskt dårskap för att våga påstå att HD dömt uppenbart fel. Före jag fick del av Solna tingsrätts beslut gissade jag därför att Solna tingsrätt ansåg att Europadomstolens avgöranden hade högre prejudikatvärde än HD:s avgöranden. Och att Solna tingsrätt därför ansett sig ha rätten att helt bortse från HD:s avgöranden.
Nu har jag läst beslutet från Solna tingsrätt. Solna tingsrätt har använt sig av det jag kallar juridiskt mod eller juridiskt dårskap. Solna tingsrätt anser att HD dömt uppenbart fel.
Vad kommer beslutet från Solna tingsrätt att innebära i praktiken?
Just nu innebär beslutet endast att rättsläget är förvirrande. Om fler domstolar vågar döma på samma sätt menar jag att rättsläget är mycket förvirrande.
Det har mig veterligen inte någonsin hänt att en svensk underinstans gått emot ett avgörande från HD så gott som direkt efter HD: avgörande. Det visar att i vart fall Solna tingsrätt anser att HD:s domar helt saknar prejudikatvärde. Om andra domstolar dömer likadant måste HD agera. Det kan HD göra på ett effektfullt sätt endast genom att låta HD avgöra denna fråga i plenum d v s låta alla ledamöter den gången vara med och döma.
Hur kommer den förvirring som råder att lösas
I framtiden – jag gissar en ganska snar framtid – genom lagändring. Problemet går att lösa med ny lagstiftning. Men för alla som före en kommande lagändring påförts skattetillägg och straff för skattebrott antingen genom att HD tar upp samma fråga en gång till. Eller mer troligt genom att samma fråga avgörs mot Sverige genom ett eller flera avgöranden i Europa-domstolen.
Europadomstolen
Jag har i egenskap av advokat och ombud några ärenden på väg till Europadomstolen. Det kan bli ännu fler ärenden eftersom allt fler hör av sig.
Jag lovar att redovisa hur det går i Europadomstolen. Jag ser betydande ekonomiska fördelar för de som vågar vända sig till Europadomstolen, om vi har framgång vill säga. Jag måste medge att avgörandet från Solna tingsrätt gett mig det som kallas för råg i ryggen. Jag hoppas att andra domstolar också vågar döma vad de anser vara rätt. Ingen domare bör döma på ett sätt domaren anser stå i uppenbar strid mot gällande lagstiftning.
Två vägar att föra talan i Europadomstolen
Det ena avser frågan om skattetillägget var tillåtet. Den andra avser frågan om straffet för skattebrott var tillåtet. Den som för talan i Europadomstolen bör välja ett av nämnda alternativ.
När är det den första eller den andra frågan som skall föras i Europadomstolen.? Svaret på den frågan handlar dels om vilket beslut som kom först. Skattetillägget eller straffet för skatte-brottet, men också frågan om vilket av dessa beslut som först vann laga kraft.
Jag ser med stor spänning fram emot att som ombud få vara med om att driva ovan nämnda frågor i Europadomstolen.
Jörgen Frisk
Pingad på intressant
torsdag 22 april 2010
Låta ekonomen (revisorn) i stället för advokaten gör det juridiska arbetet. Är det klokt?
Det är klokt! Så verkar många företagare tänka, inte minst i Norrland.
Den enskilde företagaren har ofta en god kontakt med sin revisor och låter därför revisorn sköta allt, även det juridiska arbetet. Företagaren utgår ifrån att revisorn säger till om något juridiskt arbete skulle vara allt för svårt. För juridik är väl något som revisorn också kan, tycks många företagare resonera.
Som advokat kommer jag ibland i kontakt med ekonomers juridiska arbete, inte minst när företagaren hamnar i tvist. Först då brukar många företagare vända sig till en advokat. För blir det tvist vet ekonomen att han inte klarar av att hantera tvisten. I vart fall inte om tvisten hamnar i domstol eller ännu värre i ett skiljeförfarande.
Det kan vara så att det avtal eller den handling ekonomen skrev var ett bra avtal eller en bra handling, men många gånger är avtalet eller handlingen mycket bristfälligt och undermåligt. Ekonomen har inte sällan använt en mall och plockat och klippt i mallen på ett sätt som ekonomen funnit lämpligt. Ekonomen har oftast haft ett ekonomiskt tänkande i sitt arbete.
Det brister dock inte sällan så gott som helt i det juridiska tänkandet.
Skälet till att jag tar upp detta ämne är följande.
1.
Många tror att vi advokater tycker det är ”kul” att vara ombud i olika processer i domstol. Advokater vill dock helst hålla sina klienter utanför domstolens salar. Nästan bara i brottmål är det ett nödvändigt ont att besöka domstolen.
Advokater gillar inte heller avtal eller andra handlingar som knappt går att förstå. Avtal eller handlingar som många gånger måste tolkas inte bara utifrån avtalets eller handlingens
ordalydelse. Tolkningar som kan innebära att mål kan få de mest oväntade utgångar. Advokater vill alltid på förhand veta hur ett mål sannolikt kommer att sluta. Det kan vara helt omöjligt när ett avtal eller en handling är skriven av en icke sakkunnig.
Civila tvister är ofta en psykiskt svår pärs för klienten. Tvisterna sliter även på oss advokater eftersom klientens problem också är vårt problem. Det är skönare att lösa problem på kontoret än i en domstol. Jag lovar. Det är en felaktig bild att advokater älskar att tvista. Vi vill gärna lösa tvister, men helst utanför domstolens dörrar.
2.
Hur kan det komma sig att ekonomer ens vågar skriva juridiska avtal? Ett dåligt avtal som leder till skada för kunden är ju ekonomen ekonomiskt ansvarig för. Har ekonomer verkligen försäkringar som täcker sådana skador? Det bör företagaren fråga innan företagaren låter ekonomen sköta juridiken.
3.
Jag arbetar för närvarande med två avtal skrivna av en ekonom på en av stadens revisorfirmor. Jag vill påstå att avtalen är skrivna på ett sätt som skulle få vilken advokat som helst att inse att vore avtalen skrivna av en advokat skulle den advokaten ha begått juridiskt allvarliga fel. Det är dock långt ifrån första gången jag sett stora och allvarliga fel när ekonomer tagit på sig arbete som bara den som är juridiskt skolad är kvalificerad att utföra.
De fel som är begångna av ekonomen kan medföra att de parter som nu är i tvist kommer att ådra sig rättegångskostnader motsvarande sexsiffriga belopp. Målet kan komma att sluta med en förlikning, men om så inte sker kommer förlorande parten drabbas av rättegångskostnader som kan komma upp i många hundratusen kronor.
Jag undrar vad ekonomen tog betalt för att skriva avtalen? Bjöd han på det arbetet? För arbetet hade inget värde. Det var inget annat än ett uselt arbete.
Den som är sjuk lär inte be om råd av vare sig sin advokat eller sin ekonom, men när den som behöver juridiska tjänster vänder sig till en icke sakkunnig kan resultatet bli som att vända sig till advokaten vid sjukdom. Jag kan i det sammanhanget nämna att jag faktiskt agerat ”läkare” en gång med uselt resultat. En bekant hade ont. Jag rekommenderade smärtstillande medel. Den bekante, visade det sig senare lida av en sjukdom och borde ha sökt läkare direkt. Jag kommer i fortsättningen att hänvisa alla som har ont direkt till läkare och inte komma med några egna råd om vad han eller hon bör göra.
Om en advokat hade skrivit avtalen jag ovan nämnt hade advokaten klarat av att skriva korrekta avtal. Det hade kostat advokatarvode om 5 000 kr, eller däromkring. Det hade varit avtal som inte gått att missförstå och som därför inte föranlett tvist, även om det förstås kan bli tvist av helt andra skäl.
Usla avtal leder dock inte sällan till tvist enbart för att avtalen är usla och det kan kosta företagaren en förmögenhet. Skriver inte advokater usla avtal? Jag tror att det är mycket ovanligt, men ja det händer. Advokater har dock försäkringar som täcker den ekonomiska skada ett juridiskt undermåligt avtal kan medföra. Det är en trygghet för såväl klienten som advokaten.
4.
Varför skriver ekonomen juridiska handlingar? Jag har inget svar på den frågan. Jag kan bara spekulera. Jag tror ekonomen gör detta för att behålla sina kunder. Annars går kunderna till någon annan revisorfirma, som med vänster hand sköter juridiken.
Jag har förstått att det problem som finns här inte är lika vanligt i våra storstäder. Där gör ekonomen sällan det arbete som endast den juridiskt skolade advokaten är lämpad att utföra.
Jag tror det beror på att advokater som finner fel i ekonomens arbete i exempelvis i
Stockholm oftare vänder sig till ekonomen med klientens krav på ekonomisk kompensation för det dåliga juridiska arbete ekonomen utfört.
5.
Vänder sig kunden till ekonomen som gjort ett dåligt juridiskt arbete?
Kunden vet sällan vad som är bra eller dåligt före det blir tvist. Då berättar advokaten detta. Men oftare än vad som sker borde kunden kräva ekonomen på skadestånd. Det är dock bara kunden som kan begära skadestånd. Ett dåligt avtal kan ju även drabba annan än kunden, såsom kundens egna kunder och dessa har inget avtalsförhållande med ekonomen och kan därför inte kräva någon kompensation direkt av ekonomen.
De flesta har i och för sig tur. Det dåliga avtalet leder inte till tvist. Endast ett fåtal har otur. För dessa kan det dåliga avtalet inte bara kosta stora pengar utan också mycket oro och lidande under en process som kan pågå under många år.
6.
Jag är fylld av förvåning att ekonomer som skriver juridiska avtal har en passion för att skriva att eventuella tvister skall avgöras genom ett skiljeförfarande. En skiljeklausul lämpar sig för större företag, men för den lilla företagaren medför ett skiljeförfarande ofta en så stor kostnad att den lilla företagaren inte har råd att processa. Att skiljeklausuler ofta kommer med i avtal skrivna av ekonomer tror jag beror endast på att skiljeklausuler finns med i många av dagens och gårdagens mallar. Jag ska längre fram i min blogg visa mera konkret hur orimligt dyrt, och i många fall oskäligt mot den svagare avtalsparten, det kan bli att skriva in klausuler om skiljeförfarande i kontrakt.
Jag har precis nu fått ett ärende där min klient, en företagare, vill stämma ett av Sveriges mer framgångsrika gasellföretag. Problemet är att det även där finns en skiljeklausul, upprättad av en revisor, som gör att processen blir extremt dyr för min klient. Man blir bara trött på de ständiga skiljeklausulerna upprättade av revisorer.
Att anlita rätt person
TV 4:as program om byggfusk visar att man alltid bör anlita rätt man eller kvinna för jobbet. Jag förstår att det ibland kan vara svårt att finna rätt man eller kvinna när det gäller byggjobb. Jag vill påstå att advokattiteln i sig är en garanti för att den som anlitas i vart fall kan grundläggande juridik.
Pingad på intressant.
Den enskilde företagaren har ofta en god kontakt med sin revisor och låter därför revisorn sköta allt, även det juridiska arbetet. Företagaren utgår ifrån att revisorn säger till om något juridiskt arbete skulle vara allt för svårt. För juridik är väl något som revisorn också kan, tycks många företagare resonera.
Som advokat kommer jag ibland i kontakt med ekonomers juridiska arbete, inte minst när företagaren hamnar i tvist. Först då brukar många företagare vända sig till en advokat. För blir det tvist vet ekonomen att han inte klarar av att hantera tvisten. I vart fall inte om tvisten hamnar i domstol eller ännu värre i ett skiljeförfarande.
Det kan vara så att det avtal eller den handling ekonomen skrev var ett bra avtal eller en bra handling, men många gånger är avtalet eller handlingen mycket bristfälligt och undermåligt. Ekonomen har inte sällan använt en mall och plockat och klippt i mallen på ett sätt som ekonomen funnit lämpligt. Ekonomen har oftast haft ett ekonomiskt tänkande i sitt arbete.
Det brister dock inte sällan så gott som helt i det juridiska tänkandet.
Skälet till att jag tar upp detta ämne är följande.
1.
Många tror att vi advokater tycker det är ”kul” att vara ombud i olika processer i domstol. Advokater vill dock helst hålla sina klienter utanför domstolens salar. Nästan bara i brottmål är det ett nödvändigt ont att besöka domstolen.
Advokater gillar inte heller avtal eller andra handlingar som knappt går att förstå. Avtal eller handlingar som många gånger måste tolkas inte bara utifrån avtalets eller handlingens
ordalydelse. Tolkningar som kan innebära att mål kan få de mest oväntade utgångar. Advokater vill alltid på förhand veta hur ett mål sannolikt kommer att sluta. Det kan vara helt omöjligt när ett avtal eller en handling är skriven av en icke sakkunnig.
Civila tvister är ofta en psykiskt svår pärs för klienten. Tvisterna sliter även på oss advokater eftersom klientens problem också är vårt problem. Det är skönare att lösa problem på kontoret än i en domstol. Jag lovar. Det är en felaktig bild att advokater älskar att tvista. Vi vill gärna lösa tvister, men helst utanför domstolens dörrar.
2.
Hur kan det komma sig att ekonomer ens vågar skriva juridiska avtal? Ett dåligt avtal som leder till skada för kunden är ju ekonomen ekonomiskt ansvarig för. Har ekonomer verkligen försäkringar som täcker sådana skador? Det bör företagaren fråga innan företagaren låter ekonomen sköta juridiken.
3.
Jag arbetar för närvarande med två avtal skrivna av en ekonom på en av stadens revisorfirmor. Jag vill påstå att avtalen är skrivna på ett sätt som skulle få vilken advokat som helst att inse att vore avtalen skrivna av en advokat skulle den advokaten ha begått juridiskt allvarliga fel. Det är dock långt ifrån första gången jag sett stora och allvarliga fel när ekonomer tagit på sig arbete som bara den som är juridiskt skolad är kvalificerad att utföra.
De fel som är begångna av ekonomen kan medföra att de parter som nu är i tvist kommer att ådra sig rättegångskostnader motsvarande sexsiffriga belopp. Målet kan komma att sluta med en förlikning, men om så inte sker kommer förlorande parten drabbas av rättegångskostnader som kan komma upp i många hundratusen kronor.
Jag undrar vad ekonomen tog betalt för att skriva avtalen? Bjöd han på det arbetet? För arbetet hade inget värde. Det var inget annat än ett uselt arbete.
Den som är sjuk lär inte be om råd av vare sig sin advokat eller sin ekonom, men när den som behöver juridiska tjänster vänder sig till en icke sakkunnig kan resultatet bli som att vända sig till advokaten vid sjukdom. Jag kan i det sammanhanget nämna att jag faktiskt agerat ”läkare” en gång med uselt resultat. En bekant hade ont. Jag rekommenderade smärtstillande medel. Den bekante, visade det sig senare lida av en sjukdom och borde ha sökt läkare direkt. Jag kommer i fortsättningen att hänvisa alla som har ont direkt till läkare och inte komma med några egna råd om vad han eller hon bör göra.
Om en advokat hade skrivit avtalen jag ovan nämnt hade advokaten klarat av att skriva korrekta avtal. Det hade kostat advokatarvode om 5 000 kr, eller däromkring. Det hade varit avtal som inte gått att missförstå och som därför inte föranlett tvist, även om det förstås kan bli tvist av helt andra skäl.
Usla avtal leder dock inte sällan till tvist enbart för att avtalen är usla och det kan kosta företagaren en förmögenhet. Skriver inte advokater usla avtal? Jag tror att det är mycket ovanligt, men ja det händer. Advokater har dock försäkringar som täcker den ekonomiska skada ett juridiskt undermåligt avtal kan medföra. Det är en trygghet för såväl klienten som advokaten.
4.
Varför skriver ekonomen juridiska handlingar? Jag har inget svar på den frågan. Jag kan bara spekulera. Jag tror ekonomen gör detta för att behålla sina kunder. Annars går kunderna till någon annan revisorfirma, som med vänster hand sköter juridiken.
Jag har förstått att det problem som finns här inte är lika vanligt i våra storstäder. Där gör ekonomen sällan det arbete som endast den juridiskt skolade advokaten är lämpad att utföra.
Jag tror det beror på att advokater som finner fel i ekonomens arbete i exempelvis i
Stockholm oftare vänder sig till ekonomen med klientens krav på ekonomisk kompensation för det dåliga juridiska arbete ekonomen utfört.
5.
Vänder sig kunden till ekonomen som gjort ett dåligt juridiskt arbete?
Kunden vet sällan vad som är bra eller dåligt före det blir tvist. Då berättar advokaten detta. Men oftare än vad som sker borde kunden kräva ekonomen på skadestånd. Det är dock bara kunden som kan begära skadestånd. Ett dåligt avtal kan ju även drabba annan än kunden, såsom kundens egna kunder och dessa har inget avtalsförhållande med ekonomen och kan därför inte kräva någon kompensation direkt av ekonomen.
De flesta har i och för sig tur. Det dåliga avtalet leder inte till tvist. Endast ett fåtal har otur. För dessa kan det dåliga avtalet inte bara kosta stora pengar utan också mycket oro och lidande under en process som kan pågå under många år.
6.
Jag är fylld av förvåning att ekonomer som skriver juridiska avtal har en passion för att skriva att eventuella tvister skall avgöras genom ett skiljeförfarande. En skiljeklausul lämpar sig för större företag, men för den lilla företagaren medför ett skiljeförfarande ofta en så stor kostnad att den lilla företagaren inte har råd att processa. Att skiljeklausuler ofta kommer med i avtal skrivna av ekonomer tror jag beror endast på att skiljeklausuler finns med i många av dagens och gårdagens mallar. Jag ska längre fram i min blogg visa mera konkret hur orimligt dyrt, och i många fall oskäligt mot den svagare avtalsparten, det kan bli att skriva in klausuler om skiljeförfarande i kontrakt.
Jag har precis nu fått ett ärende där min klient, en företagare, vill stämma ett av Sveriges mer framgångsrika gasellföretag. Problemet är att det även där finns en skiljeklausul, upprättad av en revisor, som gör att processen blir extremt dyr för min klient. Man blir bara trött på de ständiga skiljeklausulerna upprättade av revisorer.
Att anlita rätt person
TV 4:as program om byggfusk visar att man alltid bör anlita rätt man eller kvinna för jobbet. Jag förstår att det ibland kan vara svårt att finna rätt man eller kvinna när det gäller byggjobb. Jag vill påstå att advokattiteln i sig är en garanti för att den som anlitas i vart fall kan grundläggande juridik.
Pingad på intressant.
fredag 16 april 2010
Fel i fastighet
Våren har kommit till södra Sverige för ett tag sedan och verkar nu äntligen ha infunnit sig även i landets norra delar. Vi har en härlig tid framför oss, och vi hoppas nu bara att askmolnet från inte skall drabba så hårt som det verkar.
Askmoln eller inte, för många av oss innebär våren att se över den egna fastigheten. Vintern brukar kunna ställa till med en hel del.
För många är våren en tid att köpa ett bostadshus eller en sommarstuga. En investering som kan vara den största i livet. Investeringen kan dock bli mycket dyrare än vad som var tänkt
om fastigheten är behäftad med fel.
FEL
Utfästelser och garantier
Fel är det när fastigheten inte stämmer med vad säljaren har utfäst eller garanterat. Säljaren kan ha lovat än det ena än det andra. Det bör vara skriftligt för att med säkerhet gälla. Vad som muntligen blev sagt kan nämligen ofta vara svårt att bevisa. Det är också många gånger tveksamt om det som muntligen sades var att se som en utfästelse eller garanti eller bara ord helt utan juridisk betydelse.
Utfästelsen eller garantin kan handla om att dricksvattnet är tjänligt, men i efterhand kan det visa sig att så inte var fallet. Det kan handla om att bostadsytan är på ett visst antal kvm. I efterhand kan det visa sig att det inte stämde o s v.
Det som är utfäst eller garanterat behöver aldrig undersökas. Det gäller ändå på grund av utfästelsen eller garantin!
Det vanliga är att inga eller endast ett fåtal egenskaper är utfästa eller garanterade. I ett vanligt köpekontrakt finns det nämligen sällan med några utfästelser eller garantier.
Fastigheten avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta vid köpet
Då är det också fråga om fel. Den som köper en nybyggd fastighet kan räkna med att fastigheten är bygd enligt nu gällande byggnormer om inte annat anges. Den som köper en fastighet från 1950-talet kan räkna med att fastigheten är bygd enligt de byggnormer som då gällde.
Fastighetens ålder innebär att köparen får räkna med vissa risker och vissa fel. En gammal fastighet har inte sällan behov av omfattande förbättringar och reparationer.
Vissa fel som är dolda för köparen får köparen också räkna med när det är gamla hus. Den dränering som ligger i marken har exempelvis en begränsad livstid. Sedan måste den bytas ut.
Gamla hus har således nästan alltid många brister köparen måste ta med i beräkningen, men fastigheten behöver inte avvika från vad köparen med fog kunnat förutsätta på grund av dessa brister i ett gammalt hus.
Vem har ansvaret för de fel som fanns när huset bytte ägare?
Det kan vara säljaren. Det kan vara köparen. Det kan också vara det bolag som besiktat fastigheten, såsom Anticimex.
När det gäller ansvar för den som besiktat fastigheten avser jag att återkomma till den frågan i en senare artikel.
Säljarens ansvar kan bero på utfästelse eller garanti. Har säljaren utfäst eller garanterat att fastigheten är felfri i ett eller flera avseenden är det säljarens ansvar. Det kan dock hända att en säljare samtidigt som han eller hon utfäster eller garanterat något också skriver att säljaren inte har ansvar för något fel alls.
Säljaren får helt friskriva sig från allt ansvar, men skall då inte lämna några utfästelser eller garantier. Det strider mot varandra och trots friskrivningen är det en uppenbar risk att säljaren
helt får stå för det säljaren utfäst eller garanterat.
Säljare kan således helt friskriva sig från ansvar för fel i fastigheten (dock inte alltid säljare av nybyggda fastigheter).
Om säljaren inte friskrivit sig svarar säljaren för följande fel.
Dolda fel (men inte alla dolda fel). Fel som säljaren har ansvar för på grund av svek. Fel som säljaren lovat stå för genom utfästelse eller garanti.
Dolda fel
Det hörs på ordet dolt vad det handlar om. Det är fel som köparen inte borde ha upptäckt vid en mycket noggrann besiktning av fastigheten innan köpet. Köparen behöver inte undersöka fastigheten. Säljaren står ändå för fel som inte borde ha upptäckts vid en mycket noggrann besiktning (med vissa undantag).
Skälet till en noggrann besiktning är framförallt att finna fel som inte är dolda. Vissa dolda fel finner nog ändå den som är sakkunnig och mycket noggrann, men det ligger i sakens natur att alla dolda fel inte går att finna.
Undantag finns
Säljaren svarar inte för alla dolda fel. I gamla fastigheter finns det risker köparen har att räkna med och det kan många gånger vara risker som avser dolda fel. Dessa fel svarar inte alltid säljaren för. Det går inte räkna upp vilka dolda fel som säljaren inte svarar för. Det måste ske en prövning i varje enskilt fall.
När felet visar sig
Köparen skall omgående reklamera felet till säljaren. Det räcker att köparen skriver hur felet visar sig såsom att vatten läcker in från taket. Köparen behöver bara förklara hur felet visar sig. Sker reklamation för sent kan rätten att föra talan om felet gå förlorad. Köparen bör i reklamationen inte gå in på frågan vem som har ansvar för det upptäckta felet. Det är i praktiken en senare fråga.
Köparen bör låta en sakkunnig undersöka fastigheten och låta den sakkunnige skriftligen beskriva felet tekniskt, såsom att taket läcker på grund av att taket har fel lutning i förhållande till gällande byggnorm. Observera att jämförelse måste ske med byggnormer för det år huset byggdes eller taket lades på huset.
Fel är således ofta fel som beror på att den som byggt huset inte följt gällande byggnormer när huset byggdes. Det är då ofta fråga om byggfusk.
Eftersom ett hus under årens lopp kan genomgå många renovationer och ombyggnader så kan det krävas att jämförelser sker med flera olika byggnormer samtidigt.
Köparen bör se till att den sakkunnige tar ställning till om felet är att anse som dolt eller inte. Om det inte är dolt finns det endast anledning att åter vända sig till säljaren vid svek eller när det finns garanti eller utfästelse.
Svek
Svek är ett förfarande som kan liknas vid bedrägeri. Att lura någon. Det rör sig ofta om att lura någon genom att inte berätta sanningen. Säljaren kan nämligen känna till dolda och icke dolda fel när fastigheten säljs. Håller säljaren tyst om dolda fel eller icke dolda fel som säljaren känner till kan det vara svek.
Det sägs att säljaren inte har någon allmän upplysningsplikt, men allvarliga fel som säljaren känner till skall säljaren upplysa om. Praxis är ett tydligt bevis på detta.
Sveket kan också vara att lura någon med ord. Som att säljaren säger att han aldrig känt lukt av mögel i huset när han kanske gjort det flera somrar i rad.
Allvarliga fel
Det är i praktiken fel som är av betydelse och som dessutom kostar en del att åtgärda. Om taket inte håller tätt är det ett fel säljaren skall upplysa säljaren om. Det är ett fel som ofta bara går att upptäcka när det regnar. Det kanske till och med måste ösregna för att felet skall visa sig.
Advokatens roll
Jag delar in den i två faser. Först den rådgivande fasen. Därefter kan det bli fråga om den biträdande fasen.
Rådgivning
När köparen eller säljaren ringer måste klienten först få vissa råd. Skicka reklamation, vilket advokaten kan skriva ihop på 10 minuter. Anlita sakkunnig för att besikta fastigheten. Titta på kontraktet för att se om det ger vägledning avseende om fel skall betalas av köpare eller säljare. Prata med den sakkunnige om felet för att kunna ta ställning till om det är ett dolt fel.
Prata med klienten för att höra om det kan röra sig om svek o s v.
Under den rådgivande tiden ger advokaten råd till hur klienten skall agera.
Det slutliga rådet kan vara att lägga ned ärendet. Det slutliga rådet kan också vara att köparen skall kräva betalt av säljaren eller att säljaren skall bestrida eller betala ett krav från köparen. Advokaten försöker se till att klienten slipper en tvist i domstol, men anser advokaten att klienten skall ta strid i domstol beror det på att advokaten anser att klienten dels har rätten på din sida dels kan bevisa sin rätt. Det är alltid viktigt att kunna bevisa sin rätt. Det räcker således inte att bara ha rätt.
Biträde
Det syftar till att ge klienten biträde. I första hand att utom rätta få motparten att goda klientens krav eller invändningar. I andra hand för att i domstol ta tillvara klientens intressen.
Går ärendet till domstol på din advokats initiativ bör det alltid bero på att advokaten tror på ditt ärende. Ingen advokat vill inleda ett mål i domstol som advokaten inte tro på.
Rättsskydd
Advokaten undersöker alltid om du har rättsskydd som kan tas i anspråk vid tvist. Det bör vara klart innan en eventuell tvist inleds. Alla har inte råd att tvista utan rättsskydd.
Rättsskyddet innehåller en självrisk om 20 % och täcker i första hand den egna advokatens arvode. Den täcker även motpartens rättegångskostnader vid eventuell förlust.
Försäkringsfrågan bör klienten noga gå igenom med sin advokat. Den som är försäkrad har ofta råd att tvista och inte sällan gäller det motsatta för den som saknar försäkring.
Pingad på intressant.
Askmoln eller inte, för många av oss innebär våren att se över den egna fastigheten. Vintern brukar kunna ställa till med en hel del.
För många är våren en tid att köpa ett bostadshus eller en sommarstuga. En investering som kan vara den största i livet. Investeringen kan dock bli mycket dyrare än vad som var tänkt
om fastigheten är behäftad med fel.
FEL
Utfästelser och garantier
Fel är det när fastigheten inte stämmer med vad säljaren har utfäst eller garanterat. Säljaren kan ha lovat än det ena än det andra. Det bör vara skriftligt för att med säkerhet gälla. Vad som muntligen blev sagt kan nämligen ofta vara svårt att bevisa. Det är också många gånger tveksamt om det som muntligen sades var att se som en utfästelse eller garanti eller bara ord helt utan juridisk betydelse.
Utfästelsen eller garantin kan handla om att dricksvattnet är tjänligt, men i efterhand kan det visa sig att så inte var fallet. Det kan handla om att bostadsytan är på ett visst antal kvm. I efterhand kan det visa sig att det inte stämde o s v.
Det som är utfäst eller garanterat behöver aldrig undersökas. Det gäller ändå på grund av utfästelsen eller garantin!
Det vanliga är att inga eller endast ett fåtal egenskaper är utfästa eller garanterade. I ett vanligt köpekontrakt finns det nämligen sällan med några utfästelser eller garantier.
Fastigheten avviker från vad köparen med fog kunnat förutsätta vid köpet
Då är det också fråga om fel. Den som köper en nybyggd fastighet kan räkna med att fastigheten är bygd enligt nu gällande byggnormer om inte annat anges. Den som köper en fastighet från 1950-talet kan räkna med att fastigheten är bygd enligt de byggnormer som då gällde.
Fastighetens ålder innebär att köparen får räkna med vissa risker och vissa fel. En gammal fastighet har inte sällan behov av omfattande förbättringar och reparationer.
Vissa fel som är dolda för köparen får köparen också räkna med när det är gamla hus. Den dränering som ligger i marken har exempelvis en begränsad livstid. Sedan måste den bytas ut.
Gamla hus har således nästan alltid många brister köparen måste ta med i beräkningen, men fastigheten behöver inte avvika från vad köparen med fog kunnat förutsätta på grund av dessa brister i ett gammalt hus.
Vem har ansvaret för de fel som fanns när huset bytte ägare?
Det kan vara säljaren. Det kan vara köparen. Det kan också vara det bolag som besiktat fastigheten, såsom Anticimex.
När det gäller ansvar för den som besiktat fastigheten avser jag att återkomma till den frågan i en senare artikel.
Säljarens ansvar kan bero på utfästelse eller garanti. Har säljaren utfäst eller garanterat att fastigheten är felfri i ett eller flera avseenden är det säljarens ansvar. Det kan dock hända att en säljare samtidigt som han eller hon utfäster eller garanterat något också skriver att säljaren inte har ansvar för något fel alls.
Säljaren får helt friskriva sig från allt ansvar, men skall då inte lämna några utfästelser eller garantier. Det strider mot varandra och trots friskrivningen är det en uppenbar risk att säljaren
helt får stå för det säljaren utfäst eller garanterat.
Säljare kan således helt friskriva sig från ansvar för fel i fastigheten (dock inte alltid säljare av nybyggda fastigheter).
Om säljaren inte friskrivit sig svarar säljaren för följande fel.
Dolda fel (men inte alla dolda fel). Fel som säljaren har ansvar för på grund av svek. Fel som säljaren lovat stå för genom utfästelse eller garanti.
Dolda fel
Det hörs på ordet dolt vad det handlar om. Det är fel som köparen inte borde ha upptäckt vid en mycket noggrann besiktning av fastigheten innan köpet. Köparen behöver inte undersöka fastigheten. Säljaren står ändå för fel som inte borde ha upptäckts vid en mycket noggrann besiktning (med vissa undantag).
Skälet till en noggrann besiktning är framförallt att finna fel som inte är dolda. Vissa dolda fel finner nog ändå den som är sakkunnig och mycket noggrann, men det ligger i sakens natur att alla dolda fel inte går att finna.
Undantag finns
Säljaren svarar inte för alla dolda fel. I gamla fastigheter finns det risker köparen har att räkna med och det kan många gånger vara risker som avser dolda fel. Dessa fel svarar inte alltid säljaren för. Det går inte räkna upp vilka dolda fel som säljaren inte svarar för. Det måste ske en prövning i varje enskilt fall.
När felet visar sig
Köparen skall omgående reklamera felet till säljaren. Det räcker att köparen skriver hur felet visar sig såsom att vatten läcker in från taket. Köparen behöver bara förklara hur felet visar sig. Sker reklamation för sent kan rätten att föra talan om felet gå förlorad. Köparen bör i reklamationen inte gå in på frågan vem som har ansvar för det upptäckta felet. Det är i praktiken en senare fråga.
Köparen bör låta en sakkunnig undersöka fastigheten och låta den sakkunnige skriftligen beskriva felet tekniskt, såsom att taket läcker på grund av att taket har fel lutning i förhållande till gällande byggnorm. Observera att jämförelse måste ske med byggnormer för det år huset byggdes eller taket lades på huset.
Fel är således ofta fel som beror på att den som byggt huset inte följt gällande byggnormer när huset byggdes. Det är då ofta fråga om byggfusk.
Eftersom ett hus under årens lopp kan genomgå många renovationer och ombyggnader så kan det krävas att jämförelser sker med flera olika byggnormer samtidigt.
Köparen bör se till att den sakkunnige tar ställning till om felet är att anse som dolt eller inte. Om det inte är dolt finns det endast anledning att åter vända sig till säljaren vid svek eller när det finns garanti eller utfästelse.
Svek
Svek är ett förfarande som kan liknas vid bedrägeri. Att lura någon. Det rör sig ofta om att lura någon genom att inte berätta sanningen. Säljaren kan nämligen känna till dolda och icke dolda fel när fastigheten säljs. Håller säljaren tyst om dolda fel eller icke dolda fel som säljaren känner till kan det vara svek.
Det sägs att säljaren inte har någon allmän upplysningsplikt, men allvarliga fel som säljaren känner till skall säljaren upplysa om. Praxis är ett tydligt bevis på detta.
Sveket kan också vara att lura någon med ord. Som att säljaren säger att han aldrig känt lukt av mögel i huset när han kanske gjort det flera somrar i rad.
Allvarliga fel
Det är i praktiken fel som är av betydelse och som dessutom kostar en del att åtgärda. Om taket inte håller tätt är det ett fel säljaren skall upplysa säljaren om. Det är ett fel som ofta bara går att upptäcka när det regnar. Det kanske till och med måste ösregna för att felet skall visa sig.
Advokatens roll
Jag delar in den i två faser. Först den rådgivande fasen. Därefter kan det bli fråga om den biträdande fasen.
Rådgivning
När köparen eller säljaren ringer måste klienten först få vissa råd. Skicka reklamation, vilket advokaten kan skriva ihop på 10 minuter. Anlita sakkunnig för att besikta fastigheten. Titta på kontraktet för att se om det ger vägledning avseende om fel skall betalas av köpare eller säljare. Prata med den sakkunnige om felet för att kunna ta ställning till om det är ett dolt fel.
Prata med klienten för att höra om det kan röra sig om svek o s v.
Under den rådgivande tiden ger advokaten råd till hur klienten skall agera.
Det slutliga rådet kan vara att lägga ned ärendet. Det slutliga rådet kan också vara att köparen skall kräva betalt av säljaren eller att säljaren skall bestrida eller betala ett krav från köparen. Advokaten försöker se till att klienten slipper en tvist i domstol, men anser advokaten att klienten skall ta strid i domstol beror det på att advokaten anser att klienten dels har rätten på din sida dels kan bevisa sin rätt. Det är alltid viktigt att kunna bevisa sin rätt. Det räcker således inte att bara ha rätt.
Biträde
Det syftar till att ge klienten biträde. I första hand att utom rätta få motparten att goda klientens krav eller invändningar. I andra hand för att i domstol ta tillvara klientens intressen.
Går ärendet till domstol på din advokats initiativ bör det alltid bero på att advokaten tror på ditt ärende. Ingen advokat vill inleda ett mål i domstol som advokaten inte tro på.
Rättsskydd
Advokaten undersöker alltid om du har rättsskydd som kan tas i anspråk vid tvist. Det bör vara klart innan en eventuell tvist inleds. Alla har inte råd att tvista utan rättsskydd.
Rättsskyddet innehåller en självrisk om 20 % och täcker i första hand den egna advokatens arvode. Den täcker även motpartens rättegångskostnader vid eventuell förlust.
Försäkringsfrågan bör klienten noga gå igenom med sin advokat. Den som är försäkrad har ofta råd att tvista och inte sällan gäller det motsatta för den som saknar försäkring.
Pingad på intressant.
onsdag 14 april 2010
Tortyr – när är det tillåtet?
Tortyr är pinande av en människa för att framtvinga en bekännelse. En gammal ”hederlig” metod vi använde i Sverige för länge sedan var den så kallade sträckbänken. Vi använde oss också av diverse andra mer eller mindre fruktansvärda tortyrinstrument.
Ibland – exempelvis på privata tillställningar – är det någon som tar till orda och vill återföra tortyr. ”Visst f-n borde den som begått det eller det brottet pinas å det värsta”. Den som säger så har – som jag ser det – tyvärr ersatt förståndet med alkohol.
Tortyr i praktiken är också en form av straff som används än i dag i många länder. I Sverige råder däremot ett absolut tortyrförbud. Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna gäller som lag i Sverige. Europakonventionens tredje artikel föreskriver att ingen får utsättas för tortyr. Artikeln föreskriver också att ingen får utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Vår grundlag förbjuder också tortyr och även mot medicinsk påverkan för att framtvinga eller hindra yttranden (regeringsformen 2 kap 5 §). Att tortyr inte är tillåtet i Sverige visste du säker redan. Varför då ta upp detta ämne? Därför att så många än i dag verkar anse att tortyr är ok. Därför att vi i Sverige borde reagera mot att tortyr förekommer i många andra länder och att Sverige, liksom andra länder i västvärlden, då och då utvisat flyktingar trots att de riskerar tortyr. Enligt Amnesty har det blivit allt vanligare efter 11 september-attentatet att länder i Europa får tomma diplomatiska löften från andra länder. Löften som går ut på att personer inte skall torteras om de utlämnas. Amnesty konstaterar att de här löftena inte är något att förlita sig på. Med andra ord underminerar regeringar i Europa i praktiken själva tortyrförbudet.
Häromveckan rapporterades att Ahmad Agiza, som Sverige utvisade med hjälp av CIA till Egypten, idag är svårt märkt av tortyr. Han påminner knappt om en människa, säger en man som träffat honom. I Sverige har ingen ställts till ansvar för detta än. I Italien däremot dömdes nyligen 23 CIA-agenter i sin frånvaro för ett liknande dåd. Det är ju i och för sig bra, men man kan undra över varför man inte ställer någon i det egna landet till svars vare sig här i Sverige eller i Italien?
Många länder använder sig än i dag av tortyr för att få fram en bekännelse, men också för att få fram ännu mer. Vilka som är medbrottslingar, vilka andra brott är planerade o s v. Vi vet att en svensk medborgare nu utsätts för daglig tortyr och i hans ärende är många starkt engagerade, dock verkar den svenska regeringens intresse vara svalt i just det ärendet. Jag talar om Dawit Isaak, som jag omnämnt i en tidigare artikel.
Men hur stort är vårt intresse för att hjälpa andra människor på jorden att slippa tortyr? Det intresset finns via Amnesty, men vad gör vår regering, vår riskdag och inte minst vad gör du och jag? Ingen människa bör få utsättas för tortyr. Det bör aldrig vara tillåtet och kampen mot tortyr borde sätta fart.
Vi vet att USA halvt plågat livet ur vad de påstår vara hundratals farliga terrorister från världens alla hörn. Mehdi Ghezali var svensk medborgare. Omvärlden reagerar knappt – varför skall man bry sig om terrorister? Kan man i vart fall inte få göra ett undantag och tortera terrorister? Åtminstone lite ”snäll” tortyr, som att hålla terroristen vaken dygnet runt eller doppa terroristens huvud i vatten så att terroristen tror att han kommer att drunkna?
Det kan man absolut inte tillåta. All tortyr oavsett syfte är oacceptabel. För det första är tortyr en handling som inte är human. Det är skäl nog att upprätthålla ett strängt, absolut förbud mot tortyr. Vi som är goda skall inte använda onda handlingar mot någon. Inte ens mot en terrorist. Att döma någon till fängelse är inte en ond handling till skillnad från tortyr som är en ond handling.
Erkännanden som är framtvingade via tortyr är nödvändigtvis inte erkännanden som stämmer med sanningen. De flesta erkänner vad som helst bara de slipper bli torterade.
Tortyren används ofta mot människor som inte är dömda för någon. Så länge du inte är dömd är du oskyldig och får därför inte torteras.
När någon är dömd för brott är tortyr ett straff som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle. Vilka brott skulle få straffas med tortyr? Inga brott är det enda civiliserade svaret. Vi skall inte gå tillbaka till en rättsordning där straffet kunde bli piskrapp på torget.
Finns det då inte några skäl att tillåta tortyr?
De som är för tortyr säger att ibland måste tortyr användas för att stoppa en ond framtida handling såsom ett terroristattentat som skulle kunna leda till många oskyldiga människors död. Med ett sådant tankesätt får också oskyldiga torteras bara de som torterar tror att tortyren kan leda till att andra oskyldiga liv kanske går att rädda. Legal tortyr innebär att många oskyldiga kommer att torteras. I USA tycker många att detta är ok bara det inte drabbar en enda amerikansk medborgare.
Ska vi tillåta tortyr måste det ske i statens regi. Vi kan inte överlåta det ansvaret till privata företag även om kanske en och annan anser att inget skall drivas i statlig regi. Sker tortyr i statens regi måste staten anställa personer att utföra tortyr. Hur skulle en sådan anställningsintervju se ut? skall staten anställa den som skulle gilla att tortera någon? Eller anställa den som är skicklig på detta? Var skulle samhället i så fall vara på väg? Jo, tillbaka i tiden. Långt tillbaka i tiden.
I många länder tycker regimen att tortyr är ok fast det innebär att egna oskyldiga medborgare blir torterade. De länderna har regimer som måste ha ett tankesätt som skulle delas av män som Hitler, Stalin och Mao, om de levde idag. I sådana länder fruktar folket de som styr landet. I ett land som Sverige fruktar de som styr Sverige – vår regering – att de skall göra fel som innebär att de inte får folkets stöd, nu närmast vid valet hösten 2010. Dagens politiker i Sverige har blivit så dresserade att de nog inte längre betalar barnvakten utan kvitto. Det är bra att det blivit på det sättet. Det helt motsatta är ju ledare som gör vad som faller dem in.
Jag tycker dock att jakten på politiker ibland går för långt, men det kanske är det pris som krävs för att politiker skall sköta sig?
Att Sverige är ett bra land att leva i är dels för att vår regim inte ägnar sig åt tortyr, även om vår regim då och då blundar för att människor som blir utvisade från Sverige kan komma att bli utsatta för tortyr. Att regeringen då och då blundat har lett till att människor allt för ofta blivit torterade. Men de som blivit torterade har inte varit svenska medborgare och den som är nationalist bryr sig inte alltid om medborgare från andra länder. Det är faran med att vara nationalist.
Om inga gränser fanns skulle vi kanske bry oss mer om andra människor? Kanske, kanske inte. Nationalism har fördelar såsom att det annars inte skulle finnas fotbolls-VM, men nationalismen är många gånger av ondo. Det leder till ord som ”vi mot dem”. ”Öst mot väst”. ”Kristna mot muslimer” o s v.
Religion, tänker ni. Religion är inte bara religion, om ni frågar mig. Det är också en enskild fråga för varje nation. Många länder har genom historiens gång använt religionen för att styra folket och så sker än i dag i många länder.
Vad kan vi göra? Det är en svår fråga, men det borde vara en valfråga. Vilket parti kan bäst påverka andra länder att upphöra med tortyr? Finns det något parti som ens har den kompetensen? Det parti som har den kompetensen skulle jag med glädje rösta på. Men tortyr blir nog ingen valfråga den här gången heller. Valfrågor är – desvärre – nästan alltid bara frågor som rör nationella intressen.
Pingad på intressant.
Ibland – exempelvis på privata tillställningar – är det någon som tar till orda och vill återföra tortyr. ”Visst f-n borde den som begått det eller det brottet pinas å det värsta”. Den som säger så har – som jag ser det – tyvärr ersatt förståndet med alkohol.
Tortyr i praktiken är också en form av straff som används än i dag i många länder. I Sverige råder däremot ett absolut tortyrförbud. Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna gäller som lag i Sverige. Europakonventionens tredje artikel föreskriver att ingen får utsättas för tortyr. Artikeln föreskriver också att ingen får utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Vår grundlag förbjuder också tortyr och även mot medicinsk påverkan för att framtvinga eller hindra yttranden (regeringsformen 2 kap 5 §). Att tortyr inte är tillåtet i Sverige visste du säker redan. Varför då ta upp detta ämne? Därför att så många än i dag verkar anse att tortyr är ok. Därför att vi i Sverige borde reagera mot att tortyr förekommer i många andra länder och att Sverige, liksom andra länder i västvärlden, då och då utvisat flyktingar trots att de riskerar tortyr. Enligt Amnesty har det blivit allt vanligare efter 11 september-attentatet att länder i Europa får tomma diplomatiska löften från andra länder. Löften som går ut på att personer inte skall torteras om de utlämnas. Amnesty konstaterar att de här löftena inte är något att förlita sig på. Med andra ord underminerar regeringar i Europa i praktiken själva tortyrförbudet.
Häromveckan rapporterades att Ahmad Agiza, som Sverige utvisade med hjälp av CIA till Egypten, idag är svårt märkt av tortyr. Han påminner knappt om en människa, säger en man som träffat honom. I Sverige har ingen ställts till ansvar för detta än. I Italien däremot dömdes nyligen 23 CIA-agenter i sin frånvaro för ett liknande dåd. Det är ju i och för sig bra, men man kan undra över varför man inte ställer någon i det egna landet till svars vare sig här i Sverige eller i Italien?
Många länder använder sig än i dag av tortyr för att få fram en bekännelse, men också för att få fram ännu mer. Vilka som är medbrottslingar, vilka andra brott är planerade o s v. Vi vet att en svensk medborgare nu utsätts för daglig tortyr och i hans ärende är många starkt engagerade, dock verkar den svenska regeringens intresse vara svalt i just det ärendet. Jag talar om Dawit Isaak, som jag omnämnt i en tidigare artikel.
Men hur stort är vårt intresse för att hjälpa andra människor på jorden att slippa tortyr? Det intresset finns via Amnesty, men vad gör vår regering, vår riskdag och inte minst vad gör du och jag? Ingen människa bör få utsättas för tortyr. Det bör aldrig vara tillåtet och kampen mot tortyr borde sätta fart.
Vi vet att USA halvt plågat livet ur vad de påstår vara hundratals farliga terrorister från världens alla hörn. Mehdi Ghezali var svensk medborgare. Omvärlden reagerar knappt – varför skall man bry sig om terrorister? Kan man i vart fall inte få göra ett undantag och tortera terrorister? Åtminstone lite ”snäll” tortyr, som att hålla terroristen vaken dygnet runt eller doppa terroristens huvud i vatten så att terroristen tror att han kommer att drunkna?
Det kan man absolut inte tillåta. All tortyr oavsett syfte är oacceptabel. För det första är tortyr en handling som inte är human. Det är skäl nog att upprätthålla ett strängt, absolut förbud mot tortyr. Vi som är goda skall inte använda onda handlingar mot någon. Inte ens mot en terrorist. Att döma någon till fängelse är inte en ond handling till skillnad från tortyr som är en ond handling.
Erkännanden som är framtvingade via tortyr är nödvändigtvis inte erkännanden som stämmer med sanningen. De flesta erkänner vad som helst bara de slipper bli torterade.
Tortyren används ofta mot människor som inte är dömda för någon. Så länge du inte är dömd är du oskyldig och får därför inte torteras.
När någon är dömd för brott är tortyr ett straff som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle. Vilka brott skulle få straffas med tortyr? Inga brott är det enda civiliserade svaret. Vi skall inte gå tillbaka till en rättsordning där straffet kunde bli piskrapp på torget.
Finns det då inte några skäl att tillåta tortyr?
De som är för tortyr säger att ibland måste tortyr användas för att stoppa en ond framtida handling såsom ett terroristattentat som skulle kunna leda till många oskyldiga människors död. Med ett sådant tankesätt får också oskyldiga torteras bara de som torterar tror att tortyren kan leda till att andra oskyldiga liv kanske går att rädda. Legal tortyr innebär att många oskyldiga kommer att torteras. I USA tycker många att detta är ok bara det inte drabbar en enda amerikansk medborgare.
Ska vi tillåta tortyr måste det ske i statens regi. Vi kan inte överlåta det ansvaret till privata företag även om kanske en och annan anser att inget skall drivas i statlig regi. Sker tortyr i statens regi måste staten anställa personer att utföra tortyr. Hur skulle en sådan anställningsintervju se ut? skall staten anställa den som skulle gilla att tortera någon? Eller anställa den som är skicklig på detta? Var skulle samhället i så fall vara på väg? Jo, tillbaka i tiden. Långt tillbaka i tiden.
I många länder tycker regimen att tortyr är ok fast det innebär att egna oskyldiga medborgare blir torterade. De länderna har regimer som måste ha ett tankesätt som skulle delas av män som Hitler, Stalin och Mao, om de levde idag. I sådana länder fruktar folket de som styr landet. I ett land som Sverige fruktar de som styr Sverige – vår regering – att de skall göra fel som innebär att de inte får folkets stöd, nu närmast vid valet hösten 2010. Dagens politiker i Sverige har blivit så dresserade att de nog inte längre betalar barnvakten utan kvitto. Det är bra att det blivit på det sättet. Det helt motsatta är ju ledare som gör vad som faller dem in.
Jag tycker dock att jakten på politiker ibland går för långt, men det kanske är det pris som krävs för att politiker skall sköta sig?
Att Sverige är ett bra land att leva i är dels för att vår regim inte ägnar sig åt tortyr, även om vår regim då och då blundar för att människor som blir utvisade från Sverige kan komma att bli utsatta för tortyr. Att regeringen då och då blundat har lett till att människor allt för ofta blivit torterade. Men de som blivit torterade har inte varit svenska medborgare och den som är nationalist bryr sig inte alltid om medborgare från andra länder. Det är faran med att vara nationalist.
Om inga gränser fanns skulle vi kanske bry oss mer om andra människor? Kanske, kanske inte. Nationalism har fördelar såsom att det annars inte skulle finnas fotbolls-VM, men nationalismen är många gånger av ondo. Det leder till ord som ”vi mot dem”. ”Öst mot väst”. ”Kristna mot muslimer” o s v.
Religion, tänker ni. Religion är inte bara religion, om ni frågar mig. Det är också en enskild fråga för varje nation. Många länder har genom historiens gång använt religionen för att styra folket och så sker än i dag i många länder.
Vad kan vi göra? Det är en svår fråga, men det borde vara en valfråga. Vilket parti kan bäst påverka andra länder att upphöra med tortyr? Finns det något parti som ens har den kompetensen? Det parti som har den kompetensen skulle jag med glädje rösta på. Men tortyr blir nog ingen valfråga den här gången heller. Valfrågor är – desvärre – nästan alltid bara frågor som rör nationella intressen.
Pingad på intressant.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)