Äntligen har vi som trott på en ändrad praxis i denna fråga äntligen fått rätt. Jag har också denna trevliga dag blivit intervjuad i Sveriges Radio Studio Ett tillsammans med skatteverkets rättslige expert Olle Sundin om vad domen får för framtida konsekvenser. Hör inslaget här.
Jag har flera gånger tidigare skrivit om skattetillägg och åtal för det handlande som medfört skattetillägg. HD har i dag kommit med ett beslut som betyder att den som påförts skattetillägg inte kan åtalas för samma handling (gärning) som medfört skattetillägg.
Målet avgjordes av HD i dess helhet (s k plenumavgörande) och att så var fallet lär nog huvudsakligen bero på att HD så sent som den 31 mars 2010 beslutade att det var tillåtet med åtal för samma handling som medfört skattetillägg. Förra gången var HD oeniga med domarrösterna tre mot två. Denna gång var samtliga 16 domare eniga.
Målet har förstås betydelse för alla pågående rättegångar där den åtalade redan påförts skattetillägg. Åtalen för skattebrott kommer antingen att avvisas av domstolarna eller så kommer åklagarna återkalla åtalen. Det borde i första hand ankomma på åklagarna att återkalla åtalen. Jag lovar att alla försvarsadvokater kommer att ”påminna” åklagarna om denna nya praxis.
Målen har vidare även betydelse för all pågående förundersökningar om skattebrott. Har den misstänkte redan påförts skattetillägg för det skattebrott som utreds kommer förunder-sökningarna om skattebrott att läggas ned.
Målen har även betydelse för de som redan dömts för skattebrott och påförts skattetillägg.
Efter att ha läst HD:s dom är min spontana uppfattning att de som redan avtjänat straff på något sätt ska kompenseras.
I många fall bör de som redan fällts begära resning även om skadestånd möjligen kan gå att få utan ett resningsförfarande. För många innebär den fällande domen att man finns med i belastningsregistret, vilket kan försvåra vardagen i många sammanhang.
När det gäller kompensation beror kompensationen förstås på vilken påföljd skattebrottet medfört. Vid böter borde erlagt bötesbelopp betalas tillbaka. Vid fängelse bör den enskilde individen kompenseras för fängelsetiden. Det bör handla om ideell ersättning för den tid den enskilde suttit i fängelse. Det bör också handla om ekonomiskt skadestånd för förlorad arbetsinkomst. Många borde ha rätt till betydande skadestånd.
Varför HD ändrade sig? Jag menar att HD dömde fel den 31 mars 2010 (fast två av fem domare hade då rätt). HD dömde förstås inte medvetet fel, men alla – även HD – kan göra fel.
Jag är ombud i flera ärenden i Europadomstolen. Jag trodde att den fråga HD nu avgjort först skulle prövas av Europadomstolen, men så blev inte fallet. Jag tror mer än någonsin på att Sverige kommer att fällas av Europadomstolen. De kommande besluten från Europa-domstolen får dock inte alls den betydelse jag räknat med. HD hann före.
Många kanske funderar på om det inte går att få tillbaka skattetillägget i stället för att kompenseras för utdömt straff. I vissa fall kan det kanske bli så, men jag tror att huvudregeln blir kompensation för utdömt straff och inte återbetalning av skattetillägget.
Skattetillägget är dock att se som ett straff men för att inte blanda ihop det straffet med andra straff skriver jag oftast enbart skattetillägg.
Jag kommer att återkomma till detta ämne igen och då med närmare information om domens betydelse. Jag kommer att analysera domen mycket noga. En fråga värd att fundera på är följande. Om skattetillägg är ett straff får då det straffet verkställas mot den skattskyldige innan skattetillägget vunnit laga kraft? I går var det så. Vad som gäller i dag får vi nog veta inom kort.
På återhörande.
Visar inlägg med etikett skattebrott. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skattebrott. Visa alla inlägg
onsdag 12 juni 2013
tisdag 14 september 2010
Skattetillägg: ett straff som strider mot svensk rätt
Strasbourg, here we come.
I fredags lämnade jag in ett antal klagomål mot staten Sverige till registratorn vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg (Europadomstolen). Klagomålen handlar, som ni som följer min blogg säkert redan har listat ut, om dubbelbestraffning, ett brott mot Europakonventionen.
Det känns på vissa sätt som att det är först nu som det har slagit igenom på allvar i det svenska rättsväsendet att Europakonventionen sedan femton år tillbaka gäller fullt ut som svensk lag. Vi jurister brukar ofta beskyllas för att vara konservativa, men nu får man snarast säga att det pågår något av en smärre revolution inom rättsväsendet just när det gäller troheten gentemot Europakonventionen.
Högsta domstolen (HD) och regeringen verkar än så länge inte riktigt vilja respektera Europakonventionen, men ett flertal positiva tecken finns på horisonten, och de kommer glädjande nog från oväntat håll, nämligen från underrätterna, det vill säga från tings- och hovrätter som av hävd brukar vara närmast fanatiskt vördnads- och respektfulla inför vad HD säger. Nu är det snarare tvärtom.
Till saken hör, det bör sägas, att HD var långtifrån enigt då man den 31 mars 2010 gick till beslut i två mål angående dubbelbestraffning. Målet avgjordes med minsta möjliga marginal, tre röster mot två. Två av fem domare ansåg att Europadomstolens praxis utgjorde hinder för åtal när den åtalade redan påförts skattetillägg för den handling åtalet avsåg. Hade vågen vägt över åt andra hållet hade HD gjort något ovanligt, det vill säga de hade då pushat rättsutvecklingen framåt i enlighet med vad som många jurister väntar sig ska ske förr eller senare. Hade vi befunnit oss i USA hade det inte varit en stor nyhet – Supreme Court har en oerhörd auktoritet och har fattat oerhört många epokgörande beslut genom åren – men i Sverige, där redan våra juriststudenter får lära sig en doktrin om att HD aldrig har fel hade det varit en frisk fläkt. Denna friska fläkt väntar vi oss att HD ska bidra med inom snar framtid.
Till dess är det lyckligtvis så att ett flertal företagare och andra enskilda vill göra sitt för att driva på rättsutvecklingen, eller snarare rättsuppfattningen och respekten för rättssäkerheten i vårt land. Jag har fått äran att företräda ett antal sådana företagare i dessa som jag bedömer det oerhört viktiga mål. Jag kan bara ta av mig hatten för mina klienter och berömma dem för deras mod och deras vilja att stå för det som är rätt.
Ne bis in idem
Principen ne bis in idem – att man inte ska kunna straffas dömd två gånger i samma sak – är grundläggande för vår rättskultur, och därför något som de flesta antagligen sympatiserar med. För att man ska kunna tala om straffrätt, till exempel, måste det vara så att det bara kan vara fråga om ett brott, ett straff. Allt annat är faktiskt bara exempel på statligt godtycke. Det är, kan man faktiskt säga, en gräns som man inte får gå över. Går man över den, som regeringen tyvärr gör när den tillåter att enskilda får straffas både genom fängelse och skattetillägg – då är principen faktiskt inte längre någon princip, utan bara ett par vackra ord.
En stat får helt enkelt inte kunna bestämma sig för att vissa saker ska kunna bestraffas flera gånger om.
Konkret då, vad handlar det om? Som mina flitiga läsare vet anser jag – och många andra runtom i jurist-Sverige – att Sverige har brutit mot artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll. Mina klienter yrkar att Europadomstolen ska förklara att Sverige har gjort sig skyldig till brott mot konventionen på denna punkt, och att Sverige för detta konventionsbrott ska utge skadestånd till var och en av mina klienter.
Den omedelbara anledningen till att mina klienter går till Europadomstolen är att domstolen har fällt såväl Finland som Ryssland för brott mot ovan nämnda artikel i Europakonventionen. Det rör sig närmare bestämt om avgörandena Routsalainen ./. Finland (Application no. 13079/03) den 16 juni 2009 samt Zolotukhin ./. Ryssland (Application no. 14939-03) den 10 februari 2009. Finlands motsvarighet till det svenska skattetillägget ansågs av Europadomstolen vara en straffrättslig påföljd. Detsamma gäller den ryska motsvarigheten.
Exakt vad är det då mina klienter klagar på? Jo, på att svensk lag inte är förenlig med Europakonventionen på grund av det svenska skattetillägget. Och det är givetvis omöjligt att förstå varför Sverige skulle behandlas på annat sätt än Finland och Ryssland.
Skattetillägg (straffskatt)
Det är en sanktionsavgift som påförs skattskyldiga – såväl fysiska som juridiska personer – som gjort sig skyldiga till ett skatterättsligt klandervärt beteende. Skattetillägget återfinns i 5 kap 1 § taxeringslagen, där det står att en särskild avgift (skattetillägg) ska tas ut om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för taxeringen.
Skattetillägg utgår som huvudregel med 40 % skatt på den skatt som genom det klandervärda beteendet undandragits, 5 kap 4 § taxeringslagen. Den som undandragit skatt med 1 000 000 kr får således betala skatten om 1 000 000 kr samt 40 % utöver det beloppet, det vill säga ytterligare 400 000 kr. Det är uppenbart att detta inte är något annat än en straffskatt.
Skattetillägg drabbar inte sällan den enskilde mycket hårt ekonomiskt. Det gäller inte minst fysiska personer som driver verksamhet via en juridisk person (exempelvis ett aktiebolag), vilket inte sällan medför skattetillägg för både den fysiska personen och den juridiska personen. Det blir med andra ord ofta fråga om dubbla skattetillägg.
Skattebrott
För att veta vilka handlingar som är att anse som skattebrott ska man titta i 2 § skattebrottslagen. Av denna jämte lagens 4 § stadgas att skattebrott kan bestraffas med fängelse, och att straffet kan bli ända upp till sex år om brottet är att anse som grovt.
Det finns en viktig lagteknisk skillnad mellan skattetillägg och skattebrott, och det är att skattebrott förutsätter uppsåt eller oaktsamhet medan skattetillägg inte förutsätter uppsåt eller oaktsamhet. Dock är det i praktiken så att en skattskyldig som kan visa att han eller hon inte har haft uppsåt eller varit oaktsam inte påförs skattetillägg.
Vad kan man mer konstatera när man går in på mina klienters chanser att vinna? Jag bedömer dem som goda (även om politik dessvärre alltid spelar in i sådana här fall). Till saken hör bland annat att Europadomstolen den 23 juli 2002 har meddelat två avgöranden – i målen Janosevic ./. Sverige samt Västberga Taxi och Vulic ./. Sverige – som båda har tolkats som att det svenska skattetillägget är en straffrättslig påföljd. Dessa båda mål avsåg dock en annan artikel i konventionen, och har därför inte här samma direkta relevans som de ovan nämnda avgörandena 2009 där Finland och Ryssland fälldes för brott mot konventionen.
Rättsutvecklingen i framtiden
Som läget är nu – med det kaos som faktiskt råder – bör den som blir åtalad för skattebrott i Sverige hoppas på att de domare som dömer i målet anser att HD dömde fel den 31 mars 2010. Då blir det nämligen inte någon prövning av åtalet. De som åtalas bör alltså – som ni förstår gör jag mitt bästa för att vara ironisk här – undvika domare som böjer sig för HD:s majoritet.
Som advokat kan man inte undgå att engagera sig särskilt mycket i vissa ärenden. Över huvud taget så måste man vara engagerad om man ska kunna lyckas som advokat. Någon gyllene medelväg finns inte utan det är i regel fullt ös som gäller.
Min personliga förhoppning är att HD kommer att ta till sig kritiken från våra underrätter, och även lyssna till de privatpersoner som går till Europadomstolen angående dubbelbestraffning.
I 2 kap 23 § regeringsformen (RF) heter det numera att lag eller föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. HD borde redan i våras ha fattat ett annat beslut med ledning av vad som numera tydligt framgår av RF.
Man kan redan ana ett framtidshopp när man beaktar det faktum att Solna tingsrätt den 14 april 2010 fattade mod och dömde på ett sätt som lär vara unikt i svensk rättshistoria, åtminstone såvitt jag känner till. Aldrig tidigare torde en underinstans så tydligt ha gått emot HD:s praxis – bara fjorton dagar efter HD:s avgöranden! Solna tingsrätt ansåg alltså att det förelåg hinder för åtal när den åtalade påförts skattetillägg för samma handling som åtalet avser.
Även Hovrätten för Västra Sverige dömde den 23 juni 2010 mot HD. Hovrätten förklarade då att hovrätten inte kan följa senare praxis från HD när HD:s praxis strider mot avgöranden från Europadomstolen.
Slutligen, och minst lika dramatiskt: Riksåklagaren (RÅ), det högsta åklagarämbetet i Sverige, har nu överklagat hovrättens beslut. RÅ motiverar detta med att det för närvarande rent ut sagt råder kaos i rättssystemet. Detta innebär i och för sig inte att HD kommer att meddela prövningstillstånd och ta upp målet till prövning. HD får meddela prövningstillstånd om frågan målet avser har prejudikatvärde, och som jag ser på saken har HD redan prövat just denna fråga i sina ovan nämnda avgöranden från i våras. Således torde det här bara kunna bli aktuellt med att HD prövar målet i plenum; det brukar anses att HD endast kan ändra sin egen praxis genom just ett plenumavgörande.
Såvida – och det är ett viktigt ”såvida” – såvida det inte är så att HD:s praxis på grund av ålder, lagändring eller praxis från Europadomstolen inte längre har relevans.
Vad betyder då allt detta? Jo, det betyder givetvis inget annat än att ett antal svenska domare redan håller med HD:s minoritet, och att man anser att HD:s avgöranden från den 31 mars 2010 är oförenliga med Europadomstolens praxis.
Advokatkåren står på den enskildes sida, och från advokatkåren torde tolkningen ostridigt vara att HD:s minoritet hade rätt i våras. Men framtidshopp är nu klart synligt från domar- och åklagarhåll. Låt oss nu bara hoppas att hoppet kommer inte bara från Solna och Göteborg, utan även från Strasbourg – och ytterst även från Sveriges Högsta domstol och regering. Min förhoppning är att de kommer att lyssna på oss som arbetar på verkstadsgolvet. Den övertygelse som ligger bakom då vi går till Europadomstolen i ett ärende torde i sig vara nog för att visa att vi faktiskt inte bara ägnar oss åt hårklyverier utan att vi faktiskt både har vind i seglen och rätten på vår sida. I bästa fall kan det bli så att HD:s avgöranden snart är överspelade – om HD beviljar RÅ prövningstillstånd.
Ett par ord om förlikningar
Jag förväntar mig – som ni förstår – att Europadomstolen tar upp klagomålen till prövning. Om så blir fallet ligger det i Sveriges intresse (den svenska statskassan, alltså) att nå en förlikning med var och en av de som har klagat.
Om en av de som har klagat vinner, så kommer de tusentals som inte har klagat att kunna utnyttja en vinnande dom mot Sverige. Därför kan det också bli så att de som har klagat får erbjudanden av svenska staten som de inte kan tacka nej till. Och eftersom klagomålen är till för den enskilda individen – och endast i förlängningen hänger samman med den allmänna rättsutvecklingen – bör enligt min mening den enskilde tacka ja till förlikningsbud som gör att den enskilde i fråga får fullständig upprättelse. (I annat fall skulle ju den enskilde snarare vara en martyr för alla de som inte haft modet att klaga, och det kan nog vara att kräva för mycket.)
Personligen hoppas jag på en prövning i sak, men min personliga förhoppning är förstås ointressant i förhållande till klientens bästa. Om så skulle bli fallet, och det blir en förlikning, är jag och min klient inte sällan förbjudna att ens yppa att det blev en förlikning, och ofta förbjudna att yppa något om förlikningens innehåll.
Så jag kan tyvärr inte lova att ”fortsättning följer” här på bloggen. Jag hoppas i vilket fall som helst att du som läser tycker att det här är lika spännande som jag!
Pingad på intressant
I fredags lämnade jag in ett antal klagomål mot staten Sverige till registratorn vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg (Europadomstolen). Klagomålen handlar, som ni som följer min blogg säkert redan har listat ut, om dubbelbestraffning, ett brott mot Europakonventionen.
Det känns på vissa sätt som att det är först nu som det har slagit igenom på allvar i det svenska rättsväsendet att Europakonventionen sedan femton år tillbaka gäller fullt ut som svensk lag. Vi jurister brukar ofta beskyllas för att vara konservativa, men nu får man snarast säga att det pågår något av en smärre revolution inom rättsväsendet just när det gäller troheten gentemot Europakonventionen.
Högsta domstolen (HD) och regeringen verkar än så länge inte riktigt vilja respektera Europakonventionen, men ett flertal positiva tecken finns på horisonten, och de kommer glädjande nog från oväntat håll, nämligen från underrätterna, det vill säga från tings- och hovrätter som av hävd brukar vara närmast fanatiskt vördnads- och respektfulla inför vad HD säger. Nu är det snarare tvärtom.
Till saken hör, det bör sägas, att HD var långtifrån enigt då man den 31 mars 2010 gick till beslut i två mål angående dubbelbestraffning. Målet avgjordes med minsta möjliga marginal, tre röster mot två. Två av fem domare ansåg att Europadomstolens praxis utgjorde hinder för åtal när den åtalade redan påförts skattetillägg för den handling åtalet avsåg. Hade vågen vägt över åt andra hållet hade HD gjort något ovanligt, det vill säga de hade då pushat rättsutvecklingen framåt i enlighet med vad som många jurister väntar sig ska ske förr eller senare. Hade vi befunnit oss i USA hade det inte varit en stor nyhet – Supreme Court har en oerhörd auktoritet och har fattat oerhört många epokgörande beslut genom åren – men i Sverige, där redan våra juriststudenter får lära sig en doktrin om att HD aldrig har fel hade det varit en frisk fläkt. Denna friska fläkt väntar vi oss att HD ska bidra med inom snar framtid.
Till dess är det lyckligtvis så att ett flertal företagare och andra enskilda vill göra sitt för att driva på rättsutvecklingen, eller snarare rättsuppfattningen och respekten för rättssäkerheten i vårt land. Jag har fått äran att företräda ett antal sådana företagare i dessa som jag bedömer det oerhört viktiga mål. Jag kan bara ta av mig hatten för mina klienter och berömma dem för deras mod och deras vilja att stå för det som är rätt.
Ne bis in idem
Principen ne bis in idem – att man inte ska kunna straffas dömd två gånger i samma sak – är grundläggande för vår rättskultur, och därför något som de flesta antagligen sympatiserar med. För att man ska kunna tala om straffrätt, till exempel, måste det vara så att det bara kan vara fråga om ett brott, ett straff. Allt annat är faktiskt bara exempel på statligt godtycke. Det är, kan man faktiskt säga, en gräns som man inte får gå över. Går man över den, som regeringen tyvärr gör när den tillåter att enskilda får straffas både genom fängelse och skattetillägg – då är principen faktiskt inte längre någon princip, utan bara ett par vackra ord.
En stat får helt enkelt inte kunna bestämma sig för att vissa saker ska kunna bestraffas flera gånger om.
Konkret då, vad handlar det om? Som mina flitiga läsare vet anser jag – och många andra runtom i jurist-Sverige – att Sverige har brutit mot artikel 4 i Europakonventionens sjunde tilläggsprotokoll. Mina klienter yrkar att Europadomstolen ska förklara att Sverige har gjort sig skyldig till brott mot konventionen på denna punkt, och att Sverige för detta konventionsbrott ska utge skadestånd till var och en av mina klienter.
Den omedelbara anledningen till att mina klienter går till Europadomstolen är att domstolen har fällt såväl Finland som Ryssland för brott mot ovan nämnda artikel i Europakonventionen. Det rör sig närmare bestämt om avgörandena Routsalainen ./. Finland (Application no. 13079/03) den 16 juni 2009 samt Zolotukhin ./. Ryssland (Application no. 14939-03) den 10 februari 2009. Finlands motsvarighet till det svenska skattetillägget ansågs av Europadomstolen vara en straffrättslig påföljd. Detsamma gäller den ryska motsvarigheten.
Exakt vad är det då mina klienter klagar på? Jo, på att svensk lag inte är förenlig med Europakonventionen på grund av det svenska skattetillägget. Och det är givetvis omöjligt att förstå varför Sverige skulle behandlas på annat sätt än Finland och Ryssland.
Skattetillägg (straffskatt)
Det är en sanktionsavgift som påförs skattskyldiga – såväl fysiska som juridiska personer – som gjort sig skyldiga till ett skatterättsligt klandervärt beteende. Skattetillägget återfinns i 5 kap 1 § taxeringslagen, där det står att en särskild avgift (skattetillägg) ska tas ut om den skattskyldige på något annat sätt än muntligen under förfarandet har lämnat en oriktig uppgift till ledning för taxeringen.
Skattetillägg utgår som huvudregel med 40 % skatt på den skatt som genom det klandervärda beteendet undandragits, 5 kap 4 § taxeringslagen. Den som undandragit skatt med 1 000 000 kr får således betala skatten om 1 000 000 kr samt 40 % utöver det beloppet, det vill säga ytterligare 400 000 kr. Det är uppenbart att detta inte är något annat än en straffskatt.
Skattetillägg drabbar inte sällan den enskilde mycket hårt ekonomiskt. Det gäller inte minst fysiska personer som driver verksamhet via en juridisk person (exempelvis ett aktiebolag), vilket inte sällan medför skattetillägg för både den fysiska personen och den juridiska personen. Det blir med andra ord ofta fråga om dubbla skattetillägg.
Skattebrott
För att veta vilka handlingar som är att anse som skattebrott ska man titta i 2 § skattebrottslagen. Av denna jämte lagens 4 § stadgas att skattebrott kan bestraffas med fängelse, och att straffet kan bli ända upp till sex år om brottet är att anse som grovt.
Det finns en viktig lagteknisk skillnad mellan skattetillägg och skattebrott, och det är att skattebrott förutsätter uppsåt eller oaktsamhet medan skattetillägg inte förutsätter uppsåt eller oaktsamhet. Dock är det i praktiken så att en skattskyldig som kan visa att han eller hon inte har haft uppsåt eller varit oaktsam inte påförs skattetillägg.
Vad kan man mer konstatera när man går in på mina klienters chanser att vinna? Jag bedömer dem som goda (även om politik dessvärre alltid spelar in i sådana här fall). Till saken hör bland annat att Europadomstolen den 23 juli 2002 har meddelat två avgöranden – i målen Janosevic ./. Sverige samt Västberga Taxi och Vulic ./. Sverige – som båda har tolkats som att det svenska skattetillägget är en straffrättslig påföljd. Dessa båda mål avsåg dock en annan artikel i konventionen, och har därför inte här samma direkta relevans som de ovan nämnda avgörandena 2009 där Finland och Ryssland fälldes för brott mot konventionen.
Rättsutvecklingen i framtiden
Som läget är nu – med det kaos som faktiskt råder – bör den som blir åtalad för skattebrott i Sverige hoppas på att de domare som dömer i målet anser att HD dömde fel den 31 mars 2010. Då blir det nämligen inte någon prövning av åtalet. De som åtalas bör alltså – som ni förstår gör jag mitt bästa för att vara ironisk här – undvika domare som böjer sig för HD:s majoritet.
Som advokat kan man inte undgå att engagera sig särskilt mycket i vissa ärenden. Över huvud taget så måste man vara engagerad om man ska kunna lyckas som advokat. Någon gyllene medelväg finns inte utan det är i regel fullt ös som gäller.
Min personliga förhoppning är att HD kommer att ta till sig kritiken från våra underrätter, och även lyssna till de privatpersoner som går till Europadomstolen angående dubbelbestraffning.
I 2 kap 23 § regeringsformen (RF) heter det numera att lag eller föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av Europakonventionen. HD borde redan i våras ha fattat ett annat beslut med ledning av vad som numera tydligt framgår av RF.
Man kan redan ana ett framtidshopp när man beaktar det faktum att Solna tingsrätt den 14 april 2010 fattade mod och dömde på ett sätt som lär vara unikt i svensk rättshistoria, åtminstone såvitt jag känner till. Aldrig tidigare torde en underinstans så tydligt ha gått emot HD:s praxis – bara fjorton dagar efter HD:s avgöranden! Solna tingsrätt ansåg alltså att det förelåg hinder för åtal när den åtalade påförts skattetillägg för samma handling som åtalet avser.
Även Hovrätten för Västra Sverige dömde den 23 juni 2010 mot HD. Hovrätten förklarade då att hovrätten inte kan följa senare praxis från HD när HD:s praxis strider mot avgöranden från Europadomstolen.
Slutligen, och minst lika dramatiskt: Riksåklagaren (RÅ), det högsta åklagarämbetet i Sverige, har nu överklagat hovrättens beslut. RÅ motiverar detta med att det för närvarande rent ut sagt råder kaos i rättssystemet. Detta innebär i och för sig inte att HD kommer att meddela prövningstillstånd och ta upp målet till prövning. HD får meddela prövningstillstånd om frågan målet avser har prejudikatvärde, och som jag ser på saken har HD redan prövat just denna fråga i sina ovan nämnda avgöranden från i våras. Således torde det här bara kunna bli aktuellt med att HD prövar målet i plenum; det brukar anses att HD endast kan ändra sin egen praxis genom just ett plenumavgörande.
Såvida – och det är ett viktigt ”såvida” – såvida det inte är så att HD:s praxis på grund av ålder, lagändring eller praxis från Europadomstolen inte längre har relevans.
Vad betyder då allt detta? Jo, det betyder givetvis inget annat än att ett antal svenska domare redan håller med HD:s minoritet, och att man anser att HD:s avgöranden från den 31 mars 2010 är oförenliga med Europadomstolens praxis.
Advokatkåren står på den enskildes sida, och från advokatkåren torde tolkningen ostridigt vara att HD:s minoritet hade rätt i våras. Men framtidshopp är nu klart synligt från domar- och åklagarhåll. Låt oss nu bara hoppas att hoppet kommer inte bara från Solna och Göteborg, utan även från Strasbourg – och ytterst även från Sveriges Högsta domstol och regering. Min förhoppning är att de kommer att lyssna på oss som arbetar på verkstadsgolvet. Den övertygelse som ligger bakom då vi går till Europadomstolen i ett ärende torde i sig vara nog för att visa att vi faktiskt inte bara ägnar oss åt hårklyverier utan att vi faktiskt både har vind i seglen och rätten på vår sida. I bästa fall kan det bli så att HD:s avgöranden snart är överspelade – om HD beviljar RÅ prövningstillstånd.
Ett par ord om förlikningar
Jag förväntar mig – som ni förstår – att Europadomstolen tar upp klagomålen till prövning. Om så blir fallet ligger det i Sveriges intresse (den svenska statskassan, alltså) att nå en förlikning med var och en av de som har klagat.
Om en av de som har klagat vinner, så kommer de tusentals som inte har klagat att kunna utnyttja en vinnande dom mot Sverige. Därför kan det också bli så att de som har klagat får erbjudanden av svenska staten som de inte kan tacka nej till. Och eftersom klagomålen är till för den enskilda individen – och endast i förlängningen hänger samman med den allmänna rättsutvecklingen – bör enligt min mening den enskilde tacka ja till förlikningsbud som gör att den enskilde i fråga får fullständig upprättelse. (I annat fall skulle ju den enskilde snarare vara en martyr för alla de som inte haft modet att klaga, och det kan nog vara att kräva för mycket.)
Personligen hoppas jag på en prövning i sak, men min personliga förhoppning är förstås ointressant i förhållande till klientens bästa. Om så skulle bli fallet, och det blir en förlikning, är jag och min klient inte sällan förbjudna att ens yppa att det blev en förlikning, och ofta förbjudna att yppa något om förlikningens innehåll.
Så jag kan tyvärr inte lova att ”fortsättning följer” här på bloggen. Jag hoppas i vilket fall som helst att du som läser tycker att det här är lika spännande som jag!
Pingad på intressant
onsdag 28 april 2010
Skattetillägg – dömde Högsta domstolen (HD) uppenbart fel?
Det finns ett talesätt som översatt till svenska lyder ungefär följande: Det är inte över före den feta damen sjunger (it´s not over before the fat lady sings).
Med talesättet avses att när du ligger i kistan på din egen begravning och hör den feta damen (det brukar vara en något rund kvinna i vissa kyrkor i USA) sjunga på din begravning är det över. Då – men inte tidigare – är det dags att ge upp.
Än har den feta kvinnan inte sjungit om skattetillägg.
Ni som läst bloggen – och även i DN - tidigare vet att jag skrivit om skattetillägg och att skattetillägg tillsammans med ett straff för skattebrottet - utifrån Europadomstolens praxis – skulle kunna strida mot svensk rätt.
HD kom i två domar i slutet av mars 2010 med röstsiffrorna tre mot två fram till att svensk rätt tillåter såväl skattetillägg som ett straff för skattebrottet. Två domare i HD ansåg således att detta inte var tillåtet. Tre domare ansåg att Europadomstolens praxis inte var tillräckligt klar och tydlig för att ge stöd för att såväl skattetillägg som straff för skattebrottet skulle vara otillåtet enligt svensk rätt.
En dom från HD är prejudicerande och den innebär att underinstanserna – våra tingsrätter och våra hovrätter – skall döma på samma sätt som det prejudicerande avgörandet innebär. Det finns dock några undantag från den regeln.
Ny lagstiftning kan förstås upphäva ett avgörande från HD. Det räknar jag dock inte till undantagen. Tiden kan också innebära att en gammal dom inte längre kan tillmätas betydelse.
Det räknar jag inte heller till undantagen.
Undantagen
Den ena är när Europadomstolen dömer på annat sätt än HD. Då har Europadomstolen fråntagit HD domens dess prejudikatvärde. När HD:s domar kom mars 2010 tog jag för givet att det undantaget endast avsåg avgöranden från Europadomstolen som i tid var efter avgöranden från HD.
Det andra undantaget – som jag tidigare endast hört talas om i teorin och aldrig noterat i praktiken – är att underinstanserna får döma på annat sätt än HD när HD dömt uppenbart fel.
Solna tingsrätt
Den tingsrätten har i beslut den 14 april 2010 – mål nr B 8288-09 - gått emot HD:s praxis från slutet av mars 2010, d v s kortare tid än en månad efter HD:s avgöranden.
När jag hörde att så var fallet blev jag glad eftersom jag tillhör en av många jurister som anser att HD kom till fel domslut. Men uppenbart fel? Det krävs antingen juridiskt mod eller juridiskt dårskap för att våga påstå att HD dömt uppenbart fel. Före jag fick del av Solna tingsrätts beslut gissade jag därför att Solna tingsrätt ansåg att Europadomstolens avgöranden hade högre prejudikatvärde än HD:s avgöranden. Och att Solna tingsrätt därför ansett sig ha rätten att helt bortse från HD:s avgöranden.
Nu har jag läst beslutet från Solna tingsrätt. Solna tingsrätt har använt sig av det jag kallar juridiskt mod eller juridiskt dårskap. Solna tingsrätt anser att HD dömt uppenbart fel.
Vad kommer beslutet från Solna tingsrätt att innebära i praktiken?
Just nu innebär beslutet endast att rättsläget är förvirrande. Om fler domstolar vågar döma på samma sätt menar jag att rättsläget är mycket förvirrande.
Det har mig veterligen inte någonsin hänt att en svensk underinstans gått emot ett avgörande från HD så gott som direkt efter HD: avgörande. Det visar att i vart fall Solna tingsrätt anser att HD:s domar helt saknar prejudikatvärde. Om andra domstolar dömer likadant måste HD agera. Det kan HD göra på ett effektfullt sätt endast genom att låta HD avgöra denna fråga i plenum d v s låta alla ledamöter den gången vara med och döma.
Hur kommer den förvirring som råder att lösas
I framtiden – jag gissar en ganska snar framtid – genom lagändring. Problemet går att lösa med ny lagstiftning. Men för alla som före en kommande lagändring påförts skattetillägg och straff för skattebrott antingen genom att HD tar upp samma fråga en gång till. Eller mer troligt genom att samma fråga avgörs mot Sverige genom ett eller flera avgöranden i Europa-domstolen.
Europadomstolen
Jag har i egenskap av advokat och ombud några ärenden på väg till Europadomstolen. Det kan bli ännu fler ärenden eftersom allt fler hör av sig.
Jag lovar att redovisa hur det går i Europadomstolen. Jag ser betydande ekonomiska fördelar för de som vågar vända sig till Europadomstolen, om vi har framgång vill säga. Jag måste medge att avgörandet från Solna tingsrätt gett mig det som kallas för råg i ryggen. Jag hoppas att andra domstolar också vågar döma vad de anser vara rätt. Ingen domare bör döma på ett sätt domaren anser stå i uppenbar strid mot gällande lagstiftning.
Två vägar att föra talan i Europadomstolen
Det ena avser frågan om skattetillägget var tillåtet. Den andra avser frågan om straffet för skattebrott var tillåtet. Den som för talan i Europadomstolen bör välja ett av nämnda alternativ.
När är det den första eller den andra frågan som skall föras i Europadomstolen.? Svaret på den frågan handlar dels om vilket beslut som kom först. Skattetillägget eller straffet för skatte-brottet, men också frågan om vilket av dessa beslut som först vann laga kraft.
Jag ser med stor spänning fram emot att som ombud få vara med om att driva ovan nämnda frågor i Europadomstolen.
Jörgen Frisk
Pingad på intressant
Med talesättet avses att när du ligger i kistan på din egen begravning och hör den feta damen (det brukar vara en något rund kvinna i vissa kyrkor i USA) sjunga på din begravning är det över. Då – men inte tidigare – är det dags att ge upp.
Än har den feta kvinnan inte sjungit om skattetillägg.
Ni som läst bloggen – och även i DN - tidigare vet att jag skrivit om skattetillägg och att skattetillägg tillsammans med ett straff för skattebrottet - utifrån Europadomstolens praxis – skulle kunna strida mot svensk rätt.
HD kom i två domar i slutet av mars 2010 med röstsiffrorna tre mot två fram till att svensk rätt tillåter såväl skattetillägg som ett straff för skattebrottet. Två domare i HD ansåg således att detta inte var tillåtet. Tre domare ansåg att Europadomstolens praxis inte var tillräckligt klar och tydlig för att ge stöd för att såväl skattetillägg som straff för skattebrottet skulle vara otillåtet enligt svensk rätt.
En dom från HD är prejudicerande och den innebär att underinstanserna – våra tingsrätter och våra hovrätter – skall döma på samma sätt som det prejudicerande avgörandet innebär. Det finns dock några undantag från den regeln.
Ny lagstiftning kan förstås upphäva ett avgörande från HD. Det räknar jag dock inte till undantagen. Tiden kan också innebära att en gammal dom inte längre kan tillmätas betydelse.
Det räknar jag inte heller till undantagen.
Undantagen
Den ena är när Europadomstolen dömer på annat sätt än HD. Då har Europadomstolen fråntagit HD domens dess prejudikatvärde. När HD:s domar kom mars 2010 tog jag för givet att det undantaget endast avsåg avgöranden från Europadomstolen som i tid var efter avgöranden från HD.
Det andra undantaget – som jag tidigare endast hört talas om i teorin och aldrig noterat i praktiken – är att underinstanserna får döma på annat sätt än HD när HD dömt uppenbart fel.
Solna tingsrätt
Den tingsrätten har i beslut den 14 april 2010 – mål nr B 8288-09 - gått emot HD:s praxis från slutet av mars 2010, d v s kortare tid än en månad efter HD:s avgöranden.
När jag hörde att så var fallet blev jag glad eftersom jag tillhör en av många jurister som anser att HD kom till fel domslut. Men uppenbart fel? Det krävs antingen juridiskt mod eller juridiskt dårskap för att våga påstå att HD dömt uppenbart fel. Före jag fick del av Solna tingsrätts beslut gissade jag därför att Solna tingsrätt ansåg att Europadomstolens avgöranden hade högre prejudikatvärde än HD:s avgöranden. Och att Solna tingsrätt därför ansett sig ha rätten att helt bortse från HD:s avgöranden.
Nu har jag läst beslutet från Solna tingsrätt. Solna tingsrätt har använt sig av det jag kallar juridiskt mod eller juridiskt dårskap. Solna tingsrätt anser att HD dömt uppenbart fel.
Vad kommer beslutet från Solna tingsrätt att innebära i praktiken?
Just nu innebär beslutet endast att rättsläget är förvirrande. Om fler domstolar vågar döma på samma sätt menar jag att rättsläget är mycket förvirrande.
Det har mig veterligen inte någonsin hänt att en svensk underinstans gått emot ett avgörande från HD så gott som direkt efter HD: avgörande. Det visar att i vart fall Solna tingsrätt anser att HD:s domar helt saknar prejudikatvärde. Om andra domstolar dömer likadant måste HD agera. Det kan HD göra på ett effektfullt sätt endast genom att låta HD avgöra denna fråga i plenum d v s låta alla ledamöter den gången vara med och döma.
Hur kommer den förvirring som råder att lösas
I framtiden – jag gissar en ganska snar framtid – genom lagändring. Problemet går att lösa med ny lagstiftning. Men för alla som före en kommande lagändring påförts skattetillägg och straff för skattebrott antingen genom att HD tar upp samma fråga en gång till. Eller mer troligt genom att samma fråga avgörs mot Sverige genom ett eller flera avgöranden i Europa-domstolen.
Europadomstolen
Jag har i egenskap av advokat och ombud några ärenden på väg till Europadomstolen. Det kan bli ännu fler ärenden eftersom allt fler hör av sig.
Jag lovar att redovisa hur det går i Europadomstolen. Jag ser betydande ekonomiska fördelar för de som vågar vända sig till Europadomstolen, om vi har framgång vill säga. Jag måste medge att avgörandet från Solna tingsrätt gett mig det som kallas för råg i ryggen. Jag hoppas att andra domstolar också vågar döma vad de anser vara rätt. Ingen domare bör döma på ett sätt domaren anser stå i uppenbar strid mot gällande lagstiftning.
Två vägar att föra talan i Europadomstolen
Det ena avser frågan om skattetillägget var tillåtet. Den andra avser frågan om straffet för skattebrott var tillåtet. Den som för talan i Europadomstolen bör välja ett av nämnda alternativ.
När är det den första eller den andra frågan som skall föras i Europadomstolen.? Svaret på den frågan handlar dels om vilket beslut som kom först. Skattetillägget eller straffet för skatte-brottet, men också frågan om vilket av dessa beslut som först vann laga kraft.
Jag ser med stor spänning fram emot att som ombud få vara med om att driva ovan nämnda frågor i Europadomstolen.
Jörgen Frisk
Pingad på intressant
fredag 5 mars 2010
Resningsansökningar i tusental inom kort?
Inom kort kommer ett avgörande från Högsta domstolen (HD) som är av mycket stort intresse. Högsta domstolen skall – än en gång – pröva om skattetillägg är ett hinder för att döma även till annan påföljd än skattetillägg. Många som påförts skattetillägg har också dömts till annan påföljd, som exempelvis långa fängelsestraff.
Jag kan inte påstå att ovan nämnd fråga förrän i år tagit upp min tid. Jag vet nämligen att HD tidigare kommit fram till att det går att döma till skattetillägg och annan påföljd såsom fängelse en längre tid. Jag har helt enkelt utgått ifrån att HD haft rätt. Vi advokater tror gärna att HD alltid dömer rätt. Men ingen är väl felfri?
Vad är det som nu hänt? Det som hänt är att Europadomstolen under 2009 prövat två fall avseende skatteavgifter som i påminner om det svenska skattetillägget – det ena fallet avsåg Ryssland och det andra vårt grannland Finland. I båda dessa fall ansåg Europadomstolen att påförda skatteavgifter var hinder för att även döma till annan påföljd så som exempelvis fängelse. Ovan nämnda avgöranden har uppmärksammats av våra hovrätter.
Göta Hovrätt har med stöd av avgörandena från Europadomstolen avvisat ett åtal avseende skattebrott på grund av att den åtalade redan hade påförts ett skattetillägg. Åtalet avvisades eftersom hovrätten ansåg att den åtalade inte kunde dömas två gånger för samma handling.Den första gången personen dömdes var genom påförande av skattetillägget ansåg hovrätten.Jag delar hovrättens bedömning.
HD har beslutat att pröva Göta Hovrätts beslut. Det innebär att HD skall pröva en sakfråga som HD tidigare prövat, men då med annan utgång än den hovrätten kom fram till. Förra gången ansåg ju HD att skattetillägg inte hindrade att någon också dömdes för skattebrott.
Hur HD kommer att döma denna gång? Det kan jag bara spekulera i. Juridik är ingen exakt vetenskap där alla svar går att lämna på förhand.
Jag vet dock att jag och många med mig förväntar sig att HD följer den vägledande praxisens från Europadomstolen. Europadomstolen avgöranden bör inte bara vara vägledande för HD utan i det närmaste bindande för HD. I vart fall om HD anser att Europadomstolens avgöranden inte är uppenbart felaktiga!
Vad gör Europadomstolen? Den ser bland annat till att våra mänskliga rättigheter inte kränks.
En mänsklig rättighet är att ingen skall få ”straffas” två gånger för en och samma handling. Om skattetillägg är ett ”straff” kan ingen senare dömas till ytterligare ett straff – exempelvis fängelse.
Som jag skrev förra veckan företräder jag nu en familj som drabbats av dubbla ”straff”.
Jag har än så länge endast ingett resningsansökan för pappan i familjen eftersom han drabbats hårdast av familjemedlemmarna.
Jag vill inte avvakta HD:s kommande beslut i det mål jag nämnt. Jag vet ännu inte om fler sökt resning eller om alla andra advokater avvaktar HD:s kommande avgörande.
Jag vill ge in resningsansökan i pappans ärende innan HD avgör det andra målet bland annat för att vara ute i god tid, men också av det skälet att jag och min klient kommer att driva ”vårt” ärendet vidare ända till Europadomstolen om så skulle behövas. Då finns det inte tid att vara sent ute.
Om HD delar Europadomstolens bedömning betyder det att många suttit olagligt i fängelse och att många sitter olagligt i fängelse. Alla dessa personer bör i så fall söka resning.
Det är inte lagligt att döma någon till fängelse för ett brott personen redan straffats för och är skattetillägg ett ”straff” kan – som jag nämnt ovan - personen inte också dömas till fängelse. Det är olagligt.
Jag företräder en hel familj som drabbats av ovan nämnd behandling. Jag driver i första hand det ärende som berör pappan i familjen, huvudmannen i skattemålet, som fått sitt namn publicerat många gånger i media. Pappan vill gärna att hans situation uppmärksammas. Vi anser att det bör sättas press på domstolar att döma rätt och få politiker att inse att de inte får besluta om lagar som straffar individen två gånger.
Skälet till att straffa individen två gånger är enbart ekonomiska skäl. Vems ekonomi jag pratar om? Statens ekonomi, som också är din och min ekonomi.
Staten behöver finansiera sin verksamhet och om det sker på bekostnad av individer som begått skattebrott tycker nog många – allmänheten och politiker – att detta bara är bra. Det kan väl inte vara fel att skattebrottslingar är med och betalar statens finanser? Så resonerar i vart fall våra politiker.
Men det är inte bra eftersom det är ett brott mot en princip som vi alla – inte minst vi inom advokatkåren – måste värna om, nämligen individens mänskliga rättigheter. Att dömas två gånger för en och samma handling är ett uppenbart brott mot våra mänskliga rättigheter.
Det är ett brott mot 9 § 30 kapitlet i rättegångsbalken.
Det är också ett brott mot konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna - artikel 4 första punkten i (tilläggs)protokoll nr 7. Den artikeln föreskriver i korthet att vi alla har rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma handling (gärning).
Vad händer om HD delar Europadomstolens bedömning? Följande borde hända.
Alla tidigare dömda beviljas resning! Alla får sina fängelsestraff undanröjda! Alla får skadestånd av staten för den tid de olagligt har suttit i fängelse!
Det kommer förstås att bli fråga om stora skadestånd som den svenska staten har att betala. Det kommer således att bli mycket kostsamt för den svenska staten om HD kommer att dela Europadomstolens bedömning. Men statens brott mot våra mänskliga rättigheter måste få kosta. Annars tar staten inte lärdom av sina misstag. Staten är inte felfri, men måste sträva efter att vara felfri.
Vi måste också komma ihåg att staten inte sällan straffar den individ som begår misstag och att straffet kan vara mycket kostsamt i såväl tid som pengar för den enskilda individen. Därför är det bara rätt att även staten ekonomiskt kan ”straffas” för sina misstag.
Om HD delar Europadomstolens bedömning måste lagstiftningen ändras och det omgående.
Sverige kommer i så fall sannolikt att följa Norges exempel och besluta att staten måste välja mellan att antingen påföra skattetillägg eller besluta om annat straff, som exempelvis fängelse.
Kan HD gå emot Europadomstolens bedömning? Så kan ske. HD kanske tolkar Europadomstolens avgöranden på annat sätt än Göta Hovrätt och undertecknad.
Det handlar också om politik och det går inte komma ifrån att politik och juridik ofta går ofta hand i hand. Jag är dock övertygad om att våra justitieråd, d v s domare i HD alltid dömer vad de anser vara rätt och aldrig låter politiska överväganden leda fram till en felaktig dom, så som uppenbarligen sker i vissa diktaturer.
Det är dock alltid viktigt för advokaten att våga vara kritisk mot vad advokaten anser vara brott mot våra mänskliga rättigheter. Advokaten måste också alltid våga vara kritisk mot domar som advokaten anser vara felaktiga. Det är inte advokatens rättigheter jag nämner. Det är advokatens skyldigheter det handlar om.
Om HD går emot Europadomstolens bedömning kan ändring ändå ske senare om någon svensk medborgare därefter driver sitt ärende till Europadomstolen. Helst bör många göra detta. Då lär svenska staten inse sitt misstag.
Den ansökan om resning jag omnämnt kommer senare att publiceras på bloggen eller min hemsida, så att alla kan läsa hur de skall gå till väga om de också vill söka resning. Alla som är felaktigt dömda bör visa sitt missnöje.
Jörgen Frisk
Pingat på intressant
Jag kan inte påstå att ovan nämnd fråga förrän i år tagit upp min tid. Jag vet nämligen att HD tidigare kommit fram till att det går att döma till skattetillägg och annan påföljd såsom fängelse en längre tid. Jag har helt enkelt utgått ifrån att HD haft rätt. Vi advokater tror gärna att HD alltid dömer rätt. Men ingen är väl felfri?
Vad är det som nu hänt? Det som hänt är att Europadomstolen under 2009 prövat två fall avseende skatteavgifter som i påminner om det svenska skattetillägget – det ena fallet avsåg Ryssland och det andra vårt grannland Finland. I båda dessa fall ansåg Europadomstolen att påförda skatteavgifter var hinder för att även döma till annan påföljd så som exempelvis fängelse. Ovan nämnda avgöranden har uppmärksammats av våra hovrätter.
Göta Hovrätt har med stöd av avgörandena från Europadomstolen avvisat ett åtal avseende skattebrott på grund av att den åtalade redan hade påförts ett skattetillägg. Åtalet avvisades eftersom hovrätten ansåg att den åtalade inte kunde dömas två gånger för samma handling.Den första gången personen dömdes var genom påförande av skattetillägget ansåg hovrätten.Jag delar hovrättens bedömning.
HD har beslutat att pröva Göta Hovrätts beslut. Det innebär att HD skall pröva en sakfråga som HD tidigare prövat, men då med annan utgång än den hovrätten kom fram till. Förra gången ansåg ju HD att skattetillägg inte hindrade att någon också dömdes för skattebrott.
Hur HD kommer att döma denna gång? Det kan jag bara spekulera i. Juridik är ingen exakt vetenskap där alla svar går att lämna på förhand.
Jag vet dock att jag och många med mig förväntar sig att HD följer den vägledande praxisens från Europadomstolen. Europadomstolen avgöranden bör inte bara vara vägledande för HD utan i det närmaste bindande för HD. I vart fall om HD anser att Europadomstolens avgöranden inte är uppenbart felaktiga!
Vad gör Europadomstolen? Den ser bland annat till att våra mänskliga rättigheter inte kränks.
En mänsklig rättighet är att ingen skall få ”straffas” två gånger för en och samma handling. Om skattetillägg är ett ”straff” kan ingen senare dömas till ytterligare ett straff – exempelvis fängelse.
Som jag skrev förra veckan företräder jag nu en familj som drabbats av dubbla ”straff”.
Jag har än så länge endast ingett resningsansökan för pappan i familjen eftersom han drabbats hårdast av familjemedlemmarna.
Jag vill inte avvakta HD:s kommande beslut i det mål jag nämnt. Jag vet ännu inte om fler sökt resning eller om alla andra advokater avvaktar HD:s kommande avgörande.
Jag vill ge in resningsansökan i pappans ärende innan HD avgör det andra målet bland annat för att vara ute i god tid, men också av det skälet att jag och min klient kommer att driva ”vårt” ärendet vidare ända till Europadomstolen om så skulle behövas. Då finns det inte tid att vara sent ute.
Om HD delar Europadomstolens bedömning betyder det att många suttit olagligt i fängelse och att många sitter olagligt i fängelse. Alla dessa personer bör i så fall söka resning.
Det är inte lagligt att döma någon till fängelse för ett brott personen redan straffats för och är skattetillägg ett ”straff” kan – som jag nämnt ovan - personen inte också dömas till fängelse. Det är olagligt.
Jag företräder en hel familj som drabbats av ovan nämnd behandling. Jag driver i första hand det ärende som berör pappan i familjen, huvudmannen i skattemålet, som fått sitt namn publicerat många gånger i media. Pappan vill gärna att hans situation uppmärksammas. Vi anser att det bör sättas press på domstolar att döma rätt och få politiker att inse att de inte får besluta om lagar som straffar individen två gånger.
Skälet till att straffa individen två gånger är enbart ekonomiska skäl. Vems ekonomi jag pratar om? Statens ekonomi, som också är din och min ekonomi.
Staten behöver finansiera sin verksamhet och om det sker på bekostnad av individer som begått skattebrott tycker nog många – allmänheten och politiker – att detta bara är bra. Det kan väl inte vara fel att skattebrottslingar är med och betalar statens finanser? Så resonerar i vart fall våra politiker.
Men det är inte bra eftersom det är ett brott mot en princip som vi alla – inte minst vi inom advokatkåren – måste värna om, nämligen individens mänskliga rättigheter. Att dömas två gånger för en och samma handling är ett uppenbart brott mot våra mänskliga rättigheter.
Det är ett brott mot 9 § 30 kapitlet i rättegångsbalken.
Det är också ett brott mot konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna - artikel 4 första punkten i (tilläggs)protokoll nr 7. Den artikeln föreskriver i korthet att vi alla har rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma handling (gärning).
Vad händer om HD delar Europadomstolens bedömning? Följande borde hända.
Alla tidigare dömda beviljas resning! Alla får sina fängelsestraff undanröjda! Alla får skadestånd av staten för den tid de olagligt har suttit i fängelse!
Det kommer förstås att bli fråga om stora skadestånd som den svenska staten har att betala. Det kommer således att bli mycket kostsamt för den svenska staten om HD kommer att dela Europadomstolens bedömning. Men statens brott mot våra mänskliga rättigheter måste få kosta. Annars tar staten inte lärdom av sina misstag. Staten är inte felfri, men måste sträva efter att vara felfri.
Vi måste också komma ihåg att staten inte sällan straffar den individ som begår misstag och att straffet kan vara mycket kostsamt i såväl tid som pengar för den enskilda individen. Därför är det bara rätt att även staten ekonomiskt kan ”straffas” för sina misstag.
Om HD delar Europadomstolens bedömning måste lagstiftningen ändras och det omgående.
Sverige kommer i så fall sannolikt att följa Norges exempel och besluta att staten måste välja mellan att antingen påföra skattetillägg eller besluta om annat straff, som exempelvis fängelse.
Kan HD gå emot Europadomstolens bedömning? Så kan ske. HD kanske tolkar Europadomstolens avgöranden på annat sätt än Göta Hovrätt och undertecknad.
Det handlar också om politik och det går inte komma ifrån att politik och juridik ofta går ofta hand i hand. Jag är dock övertygad om att våra justitieråd, d v s domare i HD alltid dömer vad de anser vara rätt och aldrig låter politiska överväganden leda fram till en felaktig dom, så som uppenbarligen sker i vissa diktaturer.
Det är dock alltid viktigt för advokaten att våga vara kritisk mot vad advokaten anser vara brott mot våra mänskliga rättigheter. Advokaten måste också alltid våga vara kritisk mot domar som advokaten anser vara felaktiga. Det är inte advokatens rättigheter jag nämner. Det är advokatens skyldigheter det handlar om.
Om HD går emot Europadomstolens bedömning kan ändring ändå ske senare om någon svensk medborgare därefter driver sitt ärende till Europadomstolen. Helst bör många göra detta. Då lär svenska staten inse sitt misstag.
Den ansökan om resning jag omnämnt kommer senare att publiceras på bloggen eller min hemsida, så att alla kan läsa hur de skall gå till väga om de också vill söka resning. Alla som är felaktigt dömda bör visa sitt missnöje.
Jörgen Frisk
Pingat på intressant
fredag 26 februari 2010
Alltid lika härligt att inge en resningsansökan
Dagens fråga är månadens fråga vad mig anbelangar.
Så här är det. Jag anser att tusentals människor sitter i fängelse eller har suttit i fängelse i Sverige – olagligt – under den senaste tioårsperioden. En av dem är en klient till mig och hans familj, som jag i förlängningen företräder. Jag skall nedan förklara i detalj vad jag menar med att de sitter olagligt i fängelse. Först några ord bara om bakgrunden till allt detta.
Jag företräder sedan några veckor en person som sitter i fängelse för skattebrott. Låt oss kalla honom huvudmannen, för så såg tingsrätten och hovrätten på den personens ansvar avseende skattebrott. Så skildrade också media min klient som person. Jag företrädde inte min klient i brottmålet, men jag företrädde en nära anhörig till klienten i det brottmålet. Den jag företrädde ansågs ha så liten del i skattebrotten att domen för hans del blev villkorlig dom.
Huvudmannen dömdes till 4 års fängelse av Skellefteå tingsrätt och den domen fastställdes av Hovrätten för Övre Norrland. Huvudmannen avtjänar nu sitt straff i fängelse. Huvudmannen påfördes också skattetillägg på mer än 4 miljoner kr i anledning av de skattebrott som ledde till fängelse.
Skattetillägg är en ”straffskatt” för att man har begått fel avseende redovisning av inkomster till Skatteverket. Det vanligaste felet är att vissa inkomster inte alls redovisas, d v s det man kallar svart inkomst.
Skattetillägg har fram till 2009 inte setts som ett straff av våra domstolar, utan som en annan form av påföljd i anledning av en och samma handling. Den som påförs skattetillägg ser dock alltid detta som ett straff och att dömas till fängelse – det vet alla – är ett straff det också. Den som döms till fängelse och skattetillägg för en och samma handling tycker därför att han eller hon fått dubbla straff.
Nu har Göta Hovrätt sett på ovan nämnd fråga på samma sätt som alla de som drabbats av skattetillägg. ”Nu” var i form av ett beslut meddelat den 30 oktober 2009 (mål nr B 6-09). Det beslutet stärker mig i tron att många domare har det beundransvärda modet att döma som domaren anser vara rätt och inte döma på ett sätt som skulle göra Staten glad.
Vi har redan en bra domarkår. Men det kan ibland krävas mod för att döma på ett sätt som kan komma att föranleda kritik.
I och med att den åtalade personen hade påförts skattetillägg avvisade Göta Hovrätt åtalet. Detta med hänvisning till att den åtalade redan var straffad för samma handlande genom påförandet av skattetillägg. Ingen får nämligen straffas två gånger för en och samma handling. På latin heter det ne bis in idem och principen finns uttryckt i 30 kap 9 § rättegångsbalken.
Hur kan det då komma sig att Göta Hovrätt dömt tvärtemot hur Högsta Domstolen sett på samma fråga tidigare? Anledningen är att det 2009 har kommit två avgöranden från Europadomstolen, och det är på grund av dessa avgöranden som Göta Hovrätt gått emot tidigare praxis. Europadomstolens avgörande väger ofta tyngre än avgöranden från Högsta Domstolen och så är utan tvekan fallet i denna fråga. Göta Hovrätt ansåg detta och jag delar till fullo hovrättens bedömning.
Den nya praxis som nu gäller kommer att prövas av Högsta Domstolen. Från statens sida vill man nog ha både skattetillägg och fängelse, men förhoppningsvis ser Högsta Domstolen på ovan nämnd fråga på samma sätt som Göta Hovrätt. I så fall måste staten välja om den som begår skattebrott skall påföras skattetillägg eller fängelse. Norge är ett land som redan infört den principen. I Norge kan ingen påföras skattetillägg och samtidigt få fängelse för den handling som föranlett skattetillägg.
Om Högsta Domstolen skulle vidhålla sin tidigare praxis anser jag att alla som dömts till skattetillägg och därefter till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg skall driva sitt ärende till Europadomstolen. Den frågan avser jag dock endast återkomma till om Högsta Domstolen dömer ”fel”.
Det är enligt min uppfattning helt klart att ingen får påföras skattetillägg och samtidigt dömas till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg. Denna princip har gällt sedan den
1 november 1998 i Sverige. Men först genom två avgöranden från Europadomstolen 2009 har Sverige fått detta klart för sig.
Detta innebär att alla som påförts skattetillägg (efter den 1 november 1998) och därefter dömts till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg har rätt till att få sin sak prövad igen genom att beviljas resning avseende ansvar för skattetillägg. Och idag är det min klients tur; hans resningsansökan gick iväg igår och det, skall jag säga, känns riktigt, riktigt bra.
För så här är det: staten behöver pengar och letar alla möjliga – och omöjliga – sätt för att få in pengar till statskassan. Skattetillägg är ett av många sätt för staten att dra in enorma summor. Staten tycker naturligtvis att det känns surt att gå miste om denna lukrativa inkomstkälla, samtidigt som staten dessutom vill sätta skattebrottslingar i fängelse.
Men staten får inte göra båda sakerna samtidigt. Det har Europadomstolen i Strasbourg bestämt och det borde redan ha varit bestämt av Högsta Domstolen för länge sedan.
Europadomstolens beslut visar värdet av att ha tillgång till en domstol som är helt oberoende av den egna staten. Det är en garanti för att våra mänskliga rättigheter tas till vara. Att dömas till såväl skattetillägg som fängelse för den handling som föranlett skattetillägg är nämligen ett brott mot individens mänskliga rättigheter!
Jag är tacksam och stolt över att vi har tillgång till en domstol, Europadomstolen, som tar till vara individens mänskliga rättigheter i alla lägen. Den enskilde är nämligen ofta ganska svag i en process mot sin egen stat. Staten anser sig ofta nämligen vara felfri. Vi svenskar tror gärna att vår egen stat inte bryter mot den enskildes mänskliga rättigheter, men inte ens den svenska staten är felfri. Staten liksom individen begår ibland misstag – underligt vore det annars!
Så här är det. Jag anser att tusentals människor sitter i fängelse eller har suttit i fängelse i Sverige – olagligt – under den senaste tioårsperioden. En av dem är en klient till mig och hans familj, som jag i förlängningen företräder. Jag skall nedan förklara i detalj vad jag menar med att de sitter olagligt i fängelse. Först några ord bara om bakgrunden till allt detta.
Jag företräder sedan några veckor en person som sitter i fängelse för skattebrott. Låt oss kalla honom huvudmannen, för så såg tingsrätten och hovrätten på den personens ansvar avseende skattebrott. Så skildrade också media min klient som person. Jag företrädde inte min klient i brottmålet, men jag företrädde en nära anhörig till klienten i det brottmålet. Den jag företrädde ansågs ha så liten del i skattebrotten att domen för hans del blev villkorlig dom.
Huvudmannen dömdes till 4 års fängelse av Skellefteå tingsrätt och den domen fastställdes av Hovrätten för Övre Norrland. Huvudmannen avtjänar nu sitt straff i fängelse. Huvudmannen påfördes också skattetillägg på mer än 4 miljoner kr i anledning av de skattebrott som ledde till fängelse.
Skattetillägg är en ”straffskatt” för att man har begått fel avseende redovisning av inkomster till Skatteverket. Det vanligaste felet är att vissa inkomster inte alls redovisas, d v s det man kallar svart inkomst.
Skattetillägg har fram till 2009 inte setts som ett straff av våra domstolar, utan som en annan form av påföljd i anledning av en och samma handling. Den som påförs skattetillägg ser dock alltid detta som ett straff och att dömas till fängelse – det vet alla – är ett straff det också. Den som döms till fängelse och skattetillägg för en och samma handling tycker därför att han eller hon fått dubbla straff.
Nu har Göta Hovrätt sett på ovan nämnd fråga på samma sätt som alla de som drabbats av skattetillägg. ”Nu” var i form av ett beslut meddelat den 30 oktober 2009 (mål nr B 6-09). Det beslutet stärker mig i tron att många domare har det beundransvärda modet att döma som domaren anser vara rätt och inte döma på ett sätt som skulle göra Staten glad.
Vi har redan en bra domarkår. Men det kan ibland krävas mod för att döma på ett sätt som kan komma att föranleda kritik.
I och med att den åtalade personen hade påförts skattetillägg avvisade Göta Hovrätt åtalet. Detta med hänvisning till att den åtalade redan var straffad för samma handlande genom påförandet av skattetillägg. Ingen får nämligen straffas två gånger för en och samma handling. På latin heter det ne bis in idem och principen finns uttryckt i 30 kap 9 § rättegångsbalken.
Hur kan det då komma sig att Göta Hovrätt dömt tvärtemot hur Högsta Domstolen sett på samma fråga tidigare? Anledningen är att det 2009 har kommit två avgöranden från Europadomstolen, och det är på grund av dessa avgöranden som Göta Hovrätt gått emot tidigare praxis. Europadomstolens avgörande väger ofta tyngre än avgöranden från Högsta Domstolen och så är utan tvekan fallet i denna fråga. Göta Hovrätt ansåg detta och jag delar till fullo hovrättens bedömning.
Den nya praxis som nu gäller kommer att prövas av Högsta Domstolen. Från statens sida vill man nog ha både skattetillägg och fängelse, men förhoppningsvis ser Högsta Domstolen på ovan nämnd fråga på samma sätt som Göta Hovrätt. I så fall måste staten välja om den som begår skattebrott skall påföras skattetillägg eller fängelse. Norge är ett land som redan infört den principen. I Norge kan ingen påföras skattetillägg och samtidigt få fängelse för den handling som föranlett skattetillägg.
Om Högsta Domstolen skulle vidhålla sin tidigare praxis anser jag att alla som dömts till skattetillägg och därefter till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg skall driva sitt ärende till Europadomstolen. Den frågan avser jag dock endast återkomma till om Högsta Domstolen dömer ”fel”.
Det är enligt min uppfattning helt klart att ingen får påföras skattetillägg och samtidigt dömas till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg. Denna princip har gällt sedan den
1 november 1998 i Sverige. Men först genom två avgöranden från Europadomstolen 2009 har Sverige fått detta klart för sig.
Detta innebär att alla som påförts skattetillägg (efter den 1 november 1998) och därefter dömts till fängelse för den handling som föranlett skattetillägg har rätt till att få sin sak prövad igen genom att beviljas resning avseende ansvar för skattetillägg. Och idag är det min klients tur; hans resningsansökan gick iväg igår och det, skall jag säga, känns riktigt, riktigt bra.
För så här är det: staten behöver pengar och letar alla möjliga – och omöjliga – sätt för att få in pengar till statskassan. Skattetillägg är ett av många sätt för staten att dra in enorma summor. Staten tycker naturligtvis att det känns surt att gå miste om denna lukrativa inkomstkälla, samtidigt som staten dessutom vill sätta skattebrottslingar i fängelse.
Men staten får inte göra båda sakerna samtidigt. Det har Europadomstolen i Strasbourg bestämt och det borde redan ha varit bestämt av Högsta Domstolen för länge sedan.
Europadomstolens beslut visar värdet av att ha tillgång till en domstol som är helt oberoende av den egna staten. Det är en garanti för att våra mänskliga rättigheter tas till vara. Att dömas till såväl skattetillägg som fängelse för den handling som föranlett skattetillägg är nämligen ett brott mot individens mänskliga rättigheter!
Jag är tacksam och stolt över att vi har tillgång till en domstol, Europadomstolen, som tar till vara individens mänskliga rättigheter i alla lägen. Den enskilde är nämligen ofta ganska svag i en process mot sin egen stat. Staten anser sig ofta nämligen vara felfri. Vi svenskar tror gärna att vår egen stat inte bryter mot den enskildes mänskliga rättigheter, men inte ens den svenska staten är felfri. Staten liksom individen begår ibland misstag – underligt vore det annars!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)