Tortyr – när är det tillåtet?

Tortyr är pinande av en människa för att framtvinga en bekännelse. En gammal ”hederlig” metod vi använde i Sverige för länge sedan var den så kallade sträckbänken. Vi använde oss också av diverse andra mer eller mindre fruktansvärda tortyrinstrument.

Ibland – exempelvis på privata tillställningar – är det någon som tar till orda och vill återföra tortyr. ”Visst f-n borde den som begått det eller det brottet pinas å det värsta”. Den som säger så har – som jag ser det – tyvärr ersatt förståndet med alkohol.

Tortyr i praktiken är också en form av straff som används än i dag i många länder. I Sverige råder däremot ett absolut tortyrförbud. Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna gäller som lag i Sverige. Europakonventionens tredje artikel föreskriver att ingen får utsättas för tortyr. Artikeln föreskriver också att ingen får utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Vår grundlag förbjuder också tortyr och även mot medicinsk påverkan för att framtvinga eller hindra yttranden (regeringsformen 2 kap 5 §). Att tortyr inte är tillåtet i Sverige visste du säker redan. Varför då ta upp detta ämne? Därför att så många än i dag verkar anse att tortyr är ok. Därför att vi i Sverige borde reagera mot att tortyr förekommer i många andra länder och att Sverige, liksom andra länder i västvärlden, då och då utvisat flyktingar trots att de riskerar tortyr. Enligt Amnesty har det blivit allt vanligare efter 11 september-attentatet att länder i Europa får tomma diplomatiska löften från andra länder. Löften som går ut på att personer inte skall torteras om de utlämnas. Amnesty konstaterar att de här löftena inte är något att förlita sig på. Med andra ord underminerar regeringar i Europa i praktiken själva tortyrförbudet.

Häromveckan rapporterades att Ahmad Agiza, som Sverige utvisade med hjälp av CIA till Egypten, idag är svårt märkt av tortyr. Han påminner knappt om en människa, säger en man som träffat honom. I Sverige har ingen ställts till ansvar för detta än. I Italien däremot dömdes nyligen 23 CIA-agenter i sin frånvaro för ett liknande dåd. Det är ju i och för sig bra, men man kan undra över varför man inte ställer någon i det egna landet till svars vare sig här i Sverige eller i Italien?

Många länder använder sig än i dag av tortyr för att få fram en bekännelse, men också för att få fram ännu mer. Vilka som är medbrottslingar, vilka andra brott är planerade o s v. Vi vet att en svensk medborgare nu utsätts för daglig tortyr och i hans ärende är många starkt engagerade, dock verkar den svenska regeringens intresse vara svalt i just det ärendet. Jag talar om Dawit Isaak, som jag omnämnt i en tidigare artikel.

Men hur stort är vårt intresse för att hjälpa andra människor på jorden att slippa tortyr? Det intresset finns via Amnesty, men vad gör vår regering, vår riskdag och inte minst vad gör du och jag? Ingen människa bör få utsättas för tortyr. Det bör aldrig vara tillåtet och kampen mot tortyr borde sätta fart.

Vi vet att USA halvt plågat livet ur vad de påstår vara hundratals farliga terrorister från världens alla hörn. Mehdi Ghezali var svensk medborgare. Omvärlden reagerar knappt – varför skall man bry sig om terrorister? Kan man i vart fall inte få göra ett undantag och tortera terrorister? Åtminstone lite ”snäll” tortyr, som att hålla terroristen vaken dygnet runt eller doppa terroristens huvud i vatten så att terroristen tror att han kommer att drunkna?

Det kan man absolut inte tillåta. All tortyr oavsett syfte är oacceptabel. För det första är tortyr en handling som inte är human. Det är skäl nog att upprätthålla ett strängt, absolut förbud mot tortyr. Vi som är goda skall inte använda onda handlingar mot någon. Inte ens mot en terrorist. Att döma någon till fängelse är inte en ond handling till skillnad från tortyr som är en ond handling.

Erkännanden som är framtvingade via tortyr är nödvändigtvis inte erkännanden som stämmer med sanningen. De flesta erkänner vad som helst bara de slipper bli torterade.

Tortyren används ofta mot människor som inte är dömda för någon. Så länge du inte är dömd är du oskyldig och får därför inte torteras.

När någon är dömd för brott är tortyr ett straff som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle. Vilka brott skulle få straffas med tortyr? Inga brott är det enda civiliserade svaret. Vi skall inte gå tillbaka till en rättsordning där straffet kunde bli piskrapp på torget.

Finns det då inte några skäl att tillåta tortyr?

De som är för tortyr säger att ibland måste tortyr användas för att stoppa en ond framtida handling såsom ett terroristattentat som skulle kunna leda till många oskyldiga människors död. Med ett sådant tankesätt får också oskyldiga torteras bara de som torterar tror att tortyren kan leda till att andra oskyldiga liv kanske går att rädda. Legal tortyr innebär att många oskyldiga kommer att torteras. I USA tycker många att detta är ok bara det inte drabbar en enda amerikansk medborgare.

Ska vi tillåta tortyr måste det ske i statens regi. Vi kan inte överlåta det ansvaret till privata företag även om kanske en och annan anser att inget skall drivas i statlig regi. Sker tortyr i statens regi måste staten anställa personer att utföra tortyr. Hur skulle en sådan anställningsintervju se ut? skall staten anställa den som skulle gilla att tortera någon? Eller anställa den som är skicklig på detta? Var skulle samhället i så fall vara på väg? Jo, tillbaka i tiden. Långt tillbaka i tiden.

I många länder tycker regimen att tortyr är ok fast det innebär att egna oskyldiga medborgare blir torterade. De länderna har regimer som måste ha ett tankesätt som skulle delas av män som Hitler, Stalin och Mao, om de levde idag. I sådana länder fruktar folket de som styr landet. I ett land som Sverige fruktar de som styr Sverige – vår regering – att de skall göra fel som innebär att de inte får folkets stöd, nu närmast vid valet hösten 2010. Dagens politiker i Sverige har blivit så dresserade att de nog inte längre betalar barnvakten utan kvitto. Det är bra att det blivit på det sättet. Det helt motsatta är ju ledare som gör vad som faller dem in.

Jag tycker dock att jakten på politiker ibland går för långt, men det kanske är det pris som krävs för att politiker skall sköta sig?

Att Sverige är ett bra land att leva i är dels för att vår regim inte ägnar sig åt tortyr, även om vår regim då och då blundar för att människor som blir utvisade från Sverige kan komma att bli utsatta för tortyr. Att regeringen då och då blundat har lett till att människor allt för ofta blivit torterade. Men de som blivit torterade har inte varit svenska medborgare och den som är nationalist bryr sig inte alltid om medborgare från andra länder. Det är faran med att vara nationalist.

Om inga gränser fanns skulle vi kanske bry oss mer om andra människor? Kanske, kanske inte. Nationalism har fördelar såsom att det annars inte skulle finnas fotbolls-VM, men nationalismen är många gånger av ondo. Det leder till ord som ”vi mot dem”. ”Öst mot väst”. ”Kristna mot muslimer” o s v.

Religion, tänker ni. Religion är inte bara religion, om ni frågar mig. Det är också en enskild fråga för varje nation. Många länder har genom historiens gång använt religionen för att styra folket och så sker än i dag i många länder.

Vad kan vi göra? Det är en svår fråga, men det borde vara en valfråga. Vilket parti kan bäst påverka andra länder att upphöra med tortyr? Finns det något parti som ens har den kompetensen? Det parti som har den kompetensen skulle jag med glädje rösta på. Men tortyr blir nog ingen valfråga den här gången heller. Valfrågor är – desvärre – nästan alltid bara frågor som rör nationella intressen.

Pingad på intressant.

Vad skulle ha hänt om Dawit Isaak hade haft namnet David Isaksson?

Jag hörde på radion igår morse, då jag var på väg till ett mål, om Dawit Isaak, som kom som flykting till Sverige 1987 och blev svensk medborgare 1992. Juridiken är tyvärr enkel i hans ärende. Moralen är desto svårare.

Juridiken ser ut på följande sätt. Tyvärr – för det måste man säga – har Dawit Isaak kvar sitt eritrianska medborgarskap jämte sitt svenska medborgarskap. Personer med dubbelt medborgarskap som tar risken att återvända till sina hemländer – där de inte sällan riskerar förföljelse – är en utsatt grupp. Ta till exempel politiska flyktingar från Iran som blivit svenska medborgare; de har likväl kvar sina iranska medborgarskap och det finns ingen säkerhet för dem om de återvänder till Iran. De riskerar att hamna i fängelse med omedelbar verkan.

Givetvis är det så att det är lättare för den svenska regeringen att avsäga sig sitt ansvar när det rör sig om en person som faktiskt har kvar sitt hemlands medborgarskap jämte det nya, svenska medborgarskapet.

Men: jag tror inte att det är riktigt där skon klämmer. Det ljumma stödet för Dawit Isaak påminner på ett otäckt sätt om det lika ljumma, för att inte säga obefintliga stödet för svenske – enbart svenske – medborgaren Mehdi Ghezali, som satt och blev behandlad som ett djur på Guantanamo på Kuba i över två års tid. Det var snarare så att debatten verkar ha gått ut på att besvara frågan: är han inte terrorist i alla fall? Det gömda hatet, smygrasismen vällde fram igen då Mehdi Ghezali greps häromåret i Pakistan. Mehdi Ghezalis advokat Peter Althin skrev då ett mycket bra debattinlägg där han lade ut texten och sa hur det egentligen låg till. Jag tycker att det var riktigt bra gjort av Peter Althin att gå ut i media och slå tillbaka mot alla de spekulationer som vällde fram i massmedia.

Jag tror alltså inte att juridiken är det viktigaste i Dawit Isaaks fall. Det är moralen, och det är politiken. Hade Dawit Isaak i stället haft namnet David Isaksson, Margareta Carlsson eller Lundgren, Svensson eller något sådant, då är jag helt övertygad om att stödet hade varit oerhört mycket högre, inte minst från regeringens sida, för att få ut honom från det helvete han nu befinner sig i. Dawit Isaak är inte dömd för något. Han sitter bara häktad, under vedervärdiga förhållanden. Han sitter i bojor dygnet runt i ett fängelse som är känt för att ingen kommer levande därifrån.

Det är nog tyvärr inte samma engagemang här i Sverige just för att han har en annan hudfärg och för att han kommer från Eritrea och inte från Västerbotten eller Småland. Jag kommer att tänka på Hiroshimabomberna. De skulle nog ha fått en annan genomslagskraft om de hade släppts över Italien eller Tyskland i stället. På vita människor, alltså. I stället valde man att släppa ned dem över människor som såg annorlunda ut. Visst, världen blev chockad. Men nog är det tyvärr så att USA skulle ha dragit sig betydligt mer för att använda sina domedagsvapen mot europeer?

Åter till Dawit Isaak. Det görs tafatta försök från regeringshåll för att hjälpa honom, även om vår utrikesminister menar att det gjorts mycket för att få ut Dawit Isaak.

Det finns ett visst stöd här i landet, men det är begränsat. Stödet borde ha varit ofantligt stort. Han har suttit i åratal utan att få en rättegång. Hade det varit Maggan Carlsson från Boliden hade folk varit rasande. Eller David Isaksson från Bure.

Jag tänker på Ingrid Betancourt, som länge satt fånge hos Farc-guerillan i Colombia. Hon verkar ha haft ett oerhört stöd från det franska folket. Ingrid Betancourt hade dubbelt fransk-colombianskt medborgarskap. Hon fritogs till slut häromåret och när hon kom till Frankrike blev hon mottagen som en hjältinna och fick träffa presidenten. Ingrid Betancourt fick motta Hederslegionen, Frankrikes finaste orden.

Vad skulle hända om Dawit Isaac fick bli fri? Skulle vår statsminister kunna välkomna honom på Arlanda eller på Hötorget som en hjälte? Skulle kung Carl Gustaf tilldela honom en fin orden? Man kan nästan få för sig att regeringen tycker att det är bättre att låta Dawit Isaak sitta där han sitter eftersom det skulle bli pinsamt att folk fick se hur ynkligt regeringen har agerat i den här frågan. För en hjälte är precis vad han är, gripen för att i sin tidning ha publicerat ett upprop med krav på demokratiska reformer i hemlandet.

Det vore verkligen fantastiskt om Dawit fick bli fri inom en snar framtid. Det skulle vara någonting att fira, för tack vare honom har Sverige fått en hjälte som kämpar för demokrati och det fria ordet som vi alla borde vara stolta över och ta till våra hjärtan.

Pingad på intressant