Personskadeärenden i domstol

Jag arbetar ganska mycket med personskador och det handlar allt som oftast om personer som skadats i trafiken. Personer som skadats så allvarligt att de blivit mer eller mindre invalidiserade.

Skaderegleringen sker gentemot det fordon den skadade befann sig i eller rättare sagt det försäkringsbolag som bilen var försäkrat via. Blir man påkörd när man inte sitter i en bil –när man är ute och går till exempel- är det bilens försäkring som går att ta i anspråk.

Vissa bilar är dock oförsäkrade och vissa smiter från olyckor. Då är man ändå försäkrad via Trafikförsäkringsföreningen.

Det vanliga är att personskaderegleringen gentemot försäkringsbolaget sker utan några större konflikter. Man kanske blir oense om en och annan mindre post, men den skadade blir ofta nöjd med helheten.

Ombud

Ofta har den skakade möjligheten att anlita advokat utan kostnad. Försäkringsbolaget står ofta den kostnaden.

Skaderegleringen slutar oftast utan tvist. Ärendet kan pågå många år eftersom det kan ta lång tid innan man vet om den skakade kan komma tillbaka till ett vanligt arbete eller inte. Det kan även ta tid att veta om besvären – eller vissa besvär - blir kvarstående eller inte.

Under flera år har ett mindre antal av mina ärenden varje år gått till domstol. Det beror på att jag och vissa av mina klienter ansett att försäkringsbolaget inte gett klienterna den ersättning som borde ha utgått i anledning av skadan. Går ärendet till domstol handlar det ofta om betydande belopp för den enskilde. Ärendena går bara till domstol via mig om såväl jag som klienterna är missnöjda.

När jag som ombud medverkar till att starta en tvist i ett personskadeärende är det således alltid så att även jag anser att klienten fått mindre än vad klienten har rätt till. Jag anser i så fall dessutom att det går att bevisa att klienten har rätt. Om jag själv inte tror att jag klarar av att bevisa att klienten har rätt inleder jag ingen process. Då kan jag inte ta på mig uppdraget. Jag måste då be klienten att antingen ge upp eller kontakta annat ombud. Det går inte påbörja en tvist om man som advokat inte själv tror att målet kommer sluta bra för klienten.

Vissa klienter är pigga på att starta en process. Andra är tveksamma. Några vill inte alls. Klienternas inställning har sällan att göra med hur processläget ser ut. Det har nämligen klienterna ofta mycket dålig insyn i. Rätt eller fel hamnar nämligen om att kunna bevisa sin rätt. Vissa tror det är enkelt, andra är inte alls lika optimistiska.

Den som startar en process bör således fråga sitt ombud hur han eller hon ser på saken. Om advokaten är optimistisk är det sannolikt en optimism att lita på då den är grundad på kunskap
i arbetet att processa. Är advokaten negativ eller tveksam? Då bör klienten ge upp eller kanske rådfråga ytterligare en advokat.

Vad processerna handlar om förutom pengar? Det är ofta samma återkommande frågor.

1.
Orsakssamband

Klienten har en skada, men försäkringsbolaget via en eller flera av sina förtroendeläkare anser att det inte är styrkt att skadan beror på trafikolyckan.

Förtroendeläkarnas skrivelser före en process är ofta korta och – kanske därför - svåra att förstå.

Kvinna 46 år

Hon var med om en olycka 2009. Hon fick ont i anslutning till olyckan men åkte inte till akuten. Det onda gav inte med sig och efter fem dagar besökte hon därför vårdcentralen. Därefter handlar det om ett omfattande antal besök hos läkare.

Försäkringsbolagets läkare skriver att eftersom kvinnan inte omgående sökte läkarvård kan hennes nackbesvär inte bero på trafikolyckan. Läkaren skriver också att hastigheten på det fordon som körde på min klients fordon var för låg vid olyckan för att kunna orsaka en nackskada.

Kvinnan fick i slutet av 2011 beskedet av försäkringsbolaget att hon inte kunde få någon ersättning för den nackskada hon har. Därefter blev jag kontaktad av kvinnan. Jag tog del av alla hennes handlingar, som journaler, invaliditetsintyg och inte minst kvinnans egen berättelse om olyckan.

Kvinnan hade inga nackbesvär före olyckan. Det berättade hon för mig. Hennes påstående hade stöd i hennes sjukjournaler och via uppgifter från anhöriga och vänner.

Kvinnan hade också 100 % stöd av sin egen läkare. Den egna läkaren såg ingen annan förklaring till besvären än olyckan. Hennes läkare hade därför skrivit ett mycket utförligt och bra invaliditetsintyg. Med bra menar jag att intyget var lätt att förstå även för oss som inte är läkare.

Låter försäkringsbolagets läkares utlåtande märkligt? Det är märkligt. För det första är det inte alla som besöker akuten efter en trafikolycka. Många tror att det onda kommer att ge mig sig efter en kortare tid, men så blir inte alltid fallet. För det andra blev kvinnan påkörd bakifrån och vilken hastighet hon blev påkörd vet bara den som körde på henne. Har den som körde talat sanning när han sa att hastigheten var 50 km per timme? Kanske. Kanske inte. Många som begått fel tummar på sanningen. Min erfarenhet är dessutom att 50 km per timme kan förorsaka en bestående nackskada.

Men mest viktigt. Om klienten inte hade nackbesvär innan olyckan, men fick nackbesvär i samband med olyckan är det som jag ser det till 100 % klarlagt vad hennes nackbesvär beror på.

Kvinnan hade två försäkringar. Bilförsäkringen och hemförsäkringen. Ersättning för invaliditet går att få från båda försäkringarna.

Bilförsäkringen godtog till slut (utom rätta) att utge ersättning för invaliditet motsvarande en invaliditet om 6 %. Kvinnans läkare har bedömt invaliditeten till 16 %.

Jag föreslog en kompromiss. Ersättning utifrån 11 % (halva vägen var). Försäkringsbolaget tackade nej.

Ärendet gick till domstol. Det slutade med en förlikning. Den skadade fick ersättning som motsvarade 11 %.

Varför förlikas? Då vet jag och klienten hur målet slutar. Det är svårt att veta hur en domstol bedömer invaliditetsgraden. Det ekonomiska utfallet var dessutom klienten nöjd med.

Hemförsäkringen har sagt helt nej. Process har nyligen inletts. Jag kommer återkomma till hur den processen slutar. Ni vet redan vad jag tror. Jag tror inte målet går att förlora annat än om domstolen dömer fel.

Dömer domstolar fel? Inte ofta, men det har hänt och det kommer att hända igen. Om de alltid dömde rätt skulle vi inte behöva överinstanser som hovrätter och Högsta Domstolen.

Dömer Högsta Domstolen alltid rätt? Nej, det har till och med hänt att HD medgett att HD dömt fel. HD medgav detta så sent som i ett mål juni 2013. Ingen är felfri. Inte ens HD.

2.
Förlorad arbetsinkomst

Det är ofta den viktigaste posten att reglera i ett personskadeärende.

Kvinna 28 år

Jag företrädde inte henne i personskadeärendet emot Folksam. Kvinnan skadade sig illa och hon fick livränta av Folksam. Med livränta fick hon en inkomst om ca 180 000 kr per år, vilket ger en inkomst om 15 000 kr per månad.

Klienten var missnöjd med livräntan men också missnöjd med ersättning för invaliditeten och utlägg.

Jag gick igenom ärendet och delade klientens uppfattning om att 15 000 kr per månad var ett för lågt belopp. Jag ansåg dock att de handlingarna hon hade tillgång till inte gav stöd för att invaliditetsersättningen var för låg och utläggen handlade endast om några tusenlappar så den frågan ansåg jag inte att man kunde ta upp i domstol.

Jag ansåg att klienten skulle begära ungefär ytterligare 1 500 000 kr för inkomstförlust, vilket var det belopp stämningsansökan omfattade.

Det fanns vissa bevisproblem i målet, som jag inte närmare kan gå in på. Bevisproblemen är i sig ganska tråkiga att läsa om, men förlorar man ett mål i ett personskadeärende handlar det ofta om att bevisningen inte räckte till.

Försäkringsbolaget lämnade förlikningsbud under målets gång. Från början var det mycket blygsamma bud. Bud som klienten på min inrådan tackade nej till.

Till slut kom ett bud på 750 000 kr, vilket klienten – även det på min inrådan – tackade ja till.

Varför tacka nej till 750 000 kr när man yrkat 1 500 000 kr? Yrkandet kan ha varit något i överkant och 750 000 kr är ett stort belopp för många klienter. Bevisproblemen som fanns hade dessutom kunnat sätta stopp för en vinnande dom.

Förlikningen innebar också slut på processandet och pengar i handen nu och inte först om flera år.

När det gäller inkomstförlust anser jag att den skadade inte ska ge sig om det handlar om större belopp. Det är nästan alltid värt att ta risken att processa om advokaten tror på målet.

Flicka 14 år

Hon var 14 år när hon blev svårt skadad. Det hände under en operation. Det handlade om att läkaren som opererade gjorde ett allvarligt fel. Felet innebar att klienten har blivit rullstolsbunden (men hon har trots detta kunnat få barn). Hon är således inte 14 år längre.

Flickan/kvinnan var och är förstås mycket besviken på läkaren. Hur besviken? Så besviken man kan vara på någon, som man anser ha förstört ens liv.

Flickan kontaktade inte mig. Det gjorde hennes pappa som tyckte att skaderegleringen mot försäkringsbolaget inte fungerade bra. Viss ersättning hade utgått, men inte i närheten av vad den skakades pappa ansåg skäligt.

Jag brukar inte arbeta med personskadeärenden som avser felbehandlingar eftersom den skakade i så fall själv får stå för ombudskostnaderna. Jag brukar i stället ge råd om hur den skakade själv ska sköta sitt eget ärende.

Detta var således ett undantagsfall och pappan betalade ett mindre arvode som jag avsåg att nöja mig med om resultatet inte blev det enda rätta, nämligen betydande ersättning för skadan.

Jag arbetade med ärendet lång tid och var många gånger inne på att ärendet kommer att bli föremål för en kommande process i domstol. Till slut erbjöds klienten ca 9 000 000 kr vilket då var taket i försäkringen, d v s högsta belopp som kan utgå. Pengarna har haft stor betydelse för klienten, som tack vare ersättningen kan göra sådant hon tidigare bara drömt om. Hennes livskvalitet har ökat. Pengar har betydelse.

Om erbjudandet inte hade kommit till slut är detta ett ärende som hamnat i domstol. Jag är övertygad om att det skulle gått bra vid en prövning i sak i domstol. Jag är dock glad och tacksam för att en svårt skadad klient inte behövde processa. En process i sig skulle ha tagit många år om den behövt gå igenom alla instanser.

Jag har i tidigare bloggar nämnt några andra ärenden under årens lopp och nöjer mig denna gång med de tre ärenden jag ovan tagit upp.

Jag vill slutligen en gång till nämna att de flesta ärenden slutar utan process. Jag tycker att försäkringsbolagen är bra att ha att göra med. Försäkringsbolagen har en viktig uppgift och de sköter ofta ärendena mycket bra. Men det är alltid viktigt att bevaka sin egen rätt. Det underlättas ofta av att ha ett kunnigt och engagerat ombud som biträde.

Att arbeta med personskadeärenden har underlättats av dagen teknik. Med många klienter håller jag kontakten enbart via mejl. Det betyder att klienterna kan skriva till mig när de vill. Vill de skicka mejl mitt i natten eller under en helg går det bra. Jag brukar alltid svar inom en vecka och arbeta med ärendet när jag har lugn och ro. Förr träffade jag alla klienter, men det var inte effektivare. Visserligen är det mer socialt att träffas, men vill klienterna vara sociala har de säkert någon trevligare person än mig att umgås med. Jag gillar att arbeta när det är arbetstid och inte vara annat än advokat under arbetstid. Mitt uppdrag är att hjälpa klienterna med deras personskadeärende. Den sociala biten klarar klienterna utmärkt själva utan min närvaro.

Ska inte arbetet även vara att lyssna och trösta? Till viss del kan kurativ verksamhet behövas och godtas i det juridiska arbetet, men kurativ verksamhet finns det i mina ögon många som är betydligt bättre på än advokatkåren.

Låta ekonomen (revisorn) i stället för advokaten gör det juridiska arbetet. Är det klokt?

Det är klokt! Så verkar många företagare tänka, inte minst i Norrland.

Den enskilde företagaren har ofta en god kontakt med sin revisor och låter därför revisorn sköta allt, även det juridiska arbetet. Företagaren utgår ifrån att revisorn säger till om något juridiskt arbete skulle vara allt för svårt. För juridik är väl något som revisorn också kan, tycks många företagare resonera.

Som advokat kommer jag ibland i kontakt med ekonomers juridiska arbete, inte minst när företagaren hamnar i tvist. Först då brukar många företagare vända sig till en advokat. För blir det tvist vet ekonomen att han inte klarar av att hantera tvisten. I vart fall inte om tvisten hamnar i domstol eller ännu värre i ett skiljeförfarande.

Det kan vara så att det avtal eller den handling ekonomen skrev var ett bra avtal eller en bra handling, men många gånger är avtalet eller handlingen mycket bristfälligt och undermåligt. Ekonomen har inte sällan använt en mall och plockat och klippt i mallen på ett sätt som ekonomen funnit lämpligt. Ekonomen har oftast haft ett ekonomiskt tänkande i sitt arbete.
Det brister dock inte sällan så gott som helt i det juridiska tänkandet.

Skälet till att jag tar upp detta ämne är följande.

1.
Många tror att vi advokater tycker det är ”kul” att vara ombud i olika processer i domstol. Advokater vill dock helst hålla sina klienter utanför domstolens salar. Nästan bara i brottmål är det ett nödvändigt ont att besöka domstolen.

Advokater gillar inte heller avtal eller andra handlingar som knappt går att förstå. Avtal eller handlingar som många gånger måste tolkas inte bara utifrån avtalets eller handlingens
ordalydelse. Tolkningar som kan innebära att mål kan få de mest oväntade utgångar. Advokater vill alltid på förhand veta hur ett mål sannolikt kommer att sluta. Det kan vara helt omöjligt när ett avtal eller en handling är skriven av en icke sakkunnig.

Civila tvister är ofta en psykiskt svår pärs för klienten. Tvisterna sliter även på oss advokater eftersom klientens problem också är vårt problem. Det är skönare att lösa problem på kontoret än i en domstol. Jag lovar. Det är en felaktig bild att advokater älskar att tvista. Vi vill gärna lösa tvister, men helst utanför domstolens dörrar.

2.
Hur kan det komma sig att ekonomer ens vågar skriva juridiska avtal? Ett dåligt avtal som leder till skada för kunden är ju ekonomen ekonomiskt ansvarig för. Har ekonomer verkligen försäkringar som täcker sådana skador? Det bör företagaren fråga innan företagaren låter ekonomen sköta juridiken.

3.
Jag arbetar för närvarande med två avtal skrivna av en ekonom på en av stadens revisorfirmor. Jag vill påstå att avtalen är skrivna på ett sätt som skulle få vilken advokat som helst att inse att vore avtalen skrivna av en advokat skulle den advokaten ha begått juridiskt allvarliga fel. Det är dock långt ifrån första gången jag sett stora och allvarliga fel när ekonomer tagit på sig arbete som bara den som är juridiskt skolad är kvalificerad att utföra.

De fel som är begångna av ekonomen kan medföra att de parter som nu är i tvist kommer att ådra sig rättegångskostnader motsvarande sexsiffriga belopp. Målet kan komma att sluta med en förlikning, men om så inte sker kommer förlorande parten drabbas av rättegångskostnader som kan komma upp i många hundratusen kronor.

Jag undrar vad ekonomen tog betalt för att skriva avtalen? Bjöd han på det arbetet? För arbetet hade inget värde. Det var inget annat än ett uselt arbete.

Den som är sjuk lär inte be om råd av vare sig sin advokat eller sin ekonom, men när den som behöver juridiska tjänster vänder sig till en icke sakkunnig kan resultatet bli som att vända sig till advokaten vid sjukdom. Jag kan i det sammanhanget nämna att jag faktiskt agerat ”läkare” en gång med uselt resultat. En bekant hade ont. Jag rekommenderade smärtstillande medel. Den bekante, visade det sig senare lida av en sjukdom och borde ha sökt läkare direkt. Jag kommer i fortsättningen att hänvisa alla som har ont direkt till läkare och inte komma med några egna råd om vad han eller hon bör göra.

Om en advokat hade skrivit avtalen jag ovan nämnt hade advokaten klarat av att skriva korrekta avtal. Det hade kostat advokatarvode om 5 000 kr, eller däromkring. Det hade varit avtal som inte gått att missförstå och som därför inte föranlett tvist, även om det förstås kan bli tvist av helt andra skäl.

Usla avtal leder dock inte sällan till tvist enbart för att avtalen är usla och det kan kosta företagaren en förmögenhet. Skriver inte advokater usla avtal? Jag tror att det är mycket ovanligt, men ja det händer. Advokater har dock försäkringar som täcker den ekonomiska skada ett juridiskt undermåligt avtal kan medföra. Det är en trygghet för såväl klienten som advokaten.

4.
Varför skriver ekonomen juridiska handlingar? Jag har inget svar på den frågan. Jag kan bara spekulera. Jag tror ekonomen gör detta för att behålla sina kunder. Annars går kunderna till någon annan revisorfirma, som med vänster hand sköter juridiken.

Jag har förstått att det problem som finns här inte är lika vanligt i våra storstäder. Där gör ekonomen sällan det arbete som endast den juridiskt skolade advokaten är lämpad att utföra.
Jag tror det beror på att advokater som finner fel i ekonomens arbete i exempelvis i
Stockholm oftare vänder sig till ekonomen med klientens krav på ekonomisk kompensation för det dåliga juridiska arbete ekonomen utfört.

5.
Vänder sig kunden till ekonomen som gjort ett dåligt juridiskt arbete?

Kunden vet sällan vad som är bra eller dåligt före det blir tvist. Då berättar advokaten detta. Men oftare än vad som sker borde kunden kräva ekonomen på skadestånd. Det är dock bara kunden som kan begära skadestånd. Ett dåligt avtal kan ju även drabba annan än kunden, såsom kundens egna kunder och dessa har inget avtalsförhållande med ekonomen och kan därför inte kräva någon kompensation direkt av ekonomen.

De flesta har i och för sig tur. Det dåliga avtalet leder inte till tvist. Endast ett fåtal har otur. För dessa kan det dåliga avtalet inte bara kosta stora pengar utan också mycket oro och lidande under en process som kan pågå under många år.

6.
Jag är fylld av förvåning att ekonomer som skriver juridiska avtal har en passion för att skriva att eventuella tvister skall avgöras genom ett skiljeförfarande. En skiljeklausul lämpar sig för större företag, men för den lilla företagaren medför ett skiljeförfarande ofta en så stor kostnad att den lilla företagaren inte har råd att processa. Att skiljeklausuler ofta kommer med i avtal skrivna av ekonomer tror jag beror endast på att skiljeklausuler finns med i många av dagens och gårdagens mallar. Jag ska längre fram i min blogg visa mera konkret hur orimligt dyrt, och i många fall oskäligt mot den svagare avtalsparten, det kan bli att skriva in klausuler om skiljeförfarande i kontrakt.

Jag har precis nu fått ett ärende där min klient, en företagare, vill stämma ett av Sveriges mer framgångsrika gasellföretag. Problemet är att det även där finns en skiljeklausul, upprättad av en revisor, som gör att processen blir extremt dyr för min klient. Man blir bara trött på de ständiga skiljeklausulerna upprättade av revisorer.

Att anlita rätt person

TV 4:as program om byggfusk visar att man alltid bör anlita rätt man eller kvinna för jobbet. Jag förstår att det ibland kan vara svårt att finna rätt man eller kvinna när det gäller byggjobb. Jag vill påstå att advokattiteln i sig är en garanti för att den som anlitas i vart fall kan grundläggande juridik.


Pingad på intressant.