Burk-Curt målet är förlikt!

Förhandling i målet skulle ha hållits i dag, men i sista minuten – på tingsrätten tillsammans med oss ombud - kunde parterna komma överens. Hade målet prövats i sak hade ena parten fått allt och andra parten ingenting förutom otacken att behöva betala alla rättegångskostnader i målet. Inte bara egna, utan även motpartens.

Det hade förstås varit synd om den som i så fall förlorat målet. För jag tror att båda parterna ansåg att de hade rätten på sin sida. Det är ofta så i tvister att båda parterna anser sig ha hela rätten på sin sida.

Tack

Jag får inledningsvis passa på att tacka för det samarbete jag har haft med universitetslektor och juris doktor Viola Boström, vars intyg i målet byggde på i stort sett identiska argument som mina egna. Det var trevligt att ha dig här i Skellefteå idag!

Ordet förlikas

Det ordet är en bland jurister ofta använd term och betyder att parterna har kommit överens
d v s att parterna gjort upp i godo.

Förlikningen

Parter och ombud är överens om att inte nämna några exakta detaljer om förlikningen, men följande är parterna överens om att få nämna offentligt.

Båda parterna är mycket nöjda med förlikningen.

Merparten av behållningen tillföll den person Burk-Curt förordat det vill säga min klient. Det går därför att säga att förlikningen var i anda med den handling målet avsåg oavsett om den handlingen var ett testamente, en gåva eller ett avtal (arvsavtal). Jag får också berätta att ett betydande belopp tillföll motparten, varför båda parterna har all anledning att vara nöjda.


Varför förlikas?

Det kan finnas många skäl till att förlikas. Skälen till att göra upp i godo är ofta följande skäl.

1.
Parterna vet vid en förlikning hur deras sak (målet) slutar

Vid en prövning i sak vet inte parterna detta. Det egna ombudet kan ha fel. Domstolen kan döma fel. Om tingsrätterna inte dömde fel ibland skulle det inte behövas några hovrätter.
Om hovrätterna inte dömde fel ibland skulle vi inte behöva Högsta Domstol.

Högsta Domstolen? Alla kan begå fel, tror jag.

Det finns många som valt att inte förlikas och som senare grämt sig över att inte ha tackat ja till ett bra förlikningsbud. Det har hänt många gånger och det kommer att hända många gånger också i framtiden. Det behöver inte vara ett misstag att tacka nej till ett någorlunda
bra förlikningsbud, men det är ofta ett medvetet risktagande att inte tacka ja. En del gillar att ta risker, andra vill inte ta några risker alls. Det är aldrig advokaten som tar risker. Det är alltid klienten som måste ta det beslutet. Det är nämligen klientens sak (saken är ofta pengar) som står på spel. Advokaten brukar dock ofta råda klienten att förlikas om målet avser en fråga klienten anser sig inte ha råd att förlora. Vi – advokater - anser att klienten inte skall
ta risker som klienten inte anser sig ha råd med.

Ett måls utgång kan också ofta vara beroende av ett eller flera vittnesmål. Vad vittnen berättat innan en förhandling och vad de berättar under förhandlingen kan vara två olika utsagor. Det kan bero på att när vittnet skall höras har det gått lång tid från en viss händelse till dess de skall vittna om den händelse i domstol. Då kan det vara svårt att minnas. Det kan också ha andra förklaringar som att vittnen under ed endast vill intyga sådant de vet med 100 % säkerhet. Det är lättare att vara säker när man slipper tala under straffansvar. Sitta hemma i soffan och vara säker är en sak. Sitta och prata under ed förhörd av en skicklig advokat och granskad av flera domare är något helt annat. Tro mig.

Mål har på grund av att vittnen sagt en sak före en förhandling och en annan sak under förhandling inte sällan fått ett slut som på förhand inte alls gick att förutse, även om man som ombud alltid måste vara beredd på att vittnen säger det mest oväntade under en förhandling.

2.
Tiden tala för en förlikning

När en förlikning ingåtts är målet slut. Parterna kan ägna tid åt annat. Det går att spara många år av funderingar genom en förlikning. Att ha vunnit i första instans är dessutom ingen garanti för att det slutar på samma sätt i nästa instans.

3.
Parterna är släkt

Då bör det ofta sluta med en förlikning. Det kräver ingen närmare förklaring.

Personen Burk-Curt

Curt Degerman. Det var Burk-Curts namn. Namnet Burk-Curt kommer dock att leva vidare länge. Han var en person som nästan ”alla” i Skellefteå kände till som Burk-Curt utan att alls känna Curt Degerman som person överhuvudtaget.

Före förlikningen rådde en stel och spänd relation mellan parterna. Efter förlikningen rådde det god stämning mellan Curt Degermans släktingar. Det gladde mig särskilt mycket. Om en förlikning mellan släktingar inte leder till en god stämning mellan släktingarna är det illa.

Nu är Burk-Curt målet slut för min del. Det känns bra. Det jag vet är att jag i framtiden då och kommer att tänka på Burk-Curt och bära hans minne vidare. Inte alls på grund av målet utan för de mycket udda men samtidigt mycket trevliga kontakter jag har haft med honom under årens lopp. Tack Burk-Curt för alla trevliga minnen du gett mig . Må du få vila i frid.

Ni som inte läst en rolig historia om Burk Curt kan läsa ”Dagen då jag fick Burk-Curt att ta på sig en kostym”.


Jörgen Frisk


Pingad på intressant

Kampen om "Burk-Curts" miljoner går vidare

Klockan 17 i fredags stängde vi dörren i målet om Curt Degermans kvarlåtenskap. Motparten godtog nämligen inte vårt förlikningsbud om en miljon kr. Vi kommer alltså att mötas i Skellefteå tingsrätt. "Dagen D" blir den 29 mars. Den som vinner tar allt, ca 13 miljoner kr. Den som förlorar får ingenting, mer än att den kommer att få bära motpartens rättegångskostnader, som kommer att uppgå till ganska betydande belopp. Så ser livet ut!

För mina läsare vill jag gärna bjuda på en till historia "ur verkliga livet" om Curt. För han var en man som gav anledning till historier.

En dag stötte Curt och jag på varandra på Nygatan i Skellefteå. Som vanligt ville Curt ha några råd, "trottoarråd", och berätta om hur hans affärer gick i största allmänhet. Så såg han lite bekymrad ut och tittade bortåt gatan, där hans "konkurrent", stans andra burksamlare, gick och plockade för sig själv, som alltid iförd ett par rejäla gummistövlar. Curt rynkade på näsan och sade gravallvarligt: "Ser du han där borta, Jörgen? Om det inte vore för honom så skulle jag vara dubbelt så rik."

Passande klädsel i domstol?

Passande klädsel i domstol?

Apropå den där gången då Curt Degerman något oväntat tog på sig en kostym kom jag att tänka på en rolig sak angående klädkod i domstol.

Det är tyvärr inte en självupplevd historia, men jag brukar skratta för mig själv så fort jag drar mig den till minnes. Det är kollega från Östersund – en duktig historieberättare för övrigt – som berättade historien för mig.

Det sägs ju om jurister att vi håller oss till det finstilta – men det finns bevisligen även andra yrkesgrupper som kan det minst lika bra som vi.

Advokaten i fråga företrädde en lantbrukare som både luktade diesel och kom allmänt ”dåligt klädd” till domstolen. Ordföranden, d v s domaren som satt på målet, blev oerhört upprörd och förklarade i barsk ton för lantbrukaren: ”Här kräver vi faktiskt att man klär upp sig när man kommer hit – i så här viktiga angelägenheter”.

Då tar karln – lantbrukaren alltså – långsamt och bestämt fram kallelsen från tingsrätten och vecklar ut den. Och så säger han efter en stunds tystnad till domaren och minst lika barsk på rösten: ”Det står ingenting om klädsel här vad jag kan se”.

Dagen då jag fick Burk-Curt att ta på sig en kostym

Jag har ett massmedialt ganska intressant mål just nu. Det finns som ni kanske vet vid det här laget ett förordnande från Curt Degerman, i folkmun – först i Skellefteå och nu i hela landet – mer känd som ”Burk-Curt”.

Förordnandet avsåg en kusin till Curt, som jag nu alltså företräder. Som ni kanske redan har sett i Expressen har min klient och jag fått mycket gott stöd från Viola Boström, en av Sveriges främsta experter på testamenten. Viola Boströms doktorsavhandling handlar just om tolkning av testamente. Hur som helst: vi har nu kallat Viola Boström som s k expertvittne i målet och det känns helt enkelt som att vi ligger oerhört bra till. Därför har min klient och jag gett motparten möjlighet att före klockan 17.00 på fredag – då advokatbyrån stänger för helgen – godta ett förlikningsbud om 1 miljon kr av det totala arvet (som uppgår till ca 13 miljoner kr). Vi anser att det är ett mycket juste bud, och vi hyser förhoppningar om att det skall leda till att den här segdragna släktkonflikten skall få ett slut.

Jag har en del roliga och värmande minnen av Curt. En sak jag ofta tänker på är hur jag mötte honom och han brukade försöka anlita mig som s k ”trottoarrådgivare”. Han brukade ofta ha funderingar om juridiska och ekonomiska spörsmål. Samtidigt var han alltför ekonomiskt sinnad för att anlita advokat hur som helst. Han ville gärna ta råden ute på Nygatan i stället.

En gång hände följande. Curt Degerman blev då missnöjd på en annan advokat han hade haft att göra med. (Det är sånt som händer ibland eftersom det alltid är känslor inblandade i rättsliga ärenden. Och vi talar här om en man med mycket bestämda åsikter.) En domstolsförhandling blev därför inställd. I stället blev det jag som råkade få uppdraget att fortsätta företräda Curt.

Jag förklarade för Curt Degerman att det var mycket viktigt att vara uppklädd och snygg i rätten. Han var tveksam, men jag hade faktiskt utlovat tingsrätten att Curt skulle infinna sig, snygg och fräsch. Curt var ”ekonomiskt sinnad”, kan man säga. Jag visste att han aldrig skulle kasta bort pengar på nya kläder. Vissa saker går inte att ändra på. Så jag sade till honom: ”Jag bjuder dig på en kostym”.

Jag for först på ett ställe och köpte en kostym, men den var för liten. Curt Degerman var ganska axelbred och allmänt välbyggd. Så jag fick fara tillbaka och byta mot en större storlek. Och där fick jag framgång. Jag minns med värme hur Curt stod framför spegeln i lobbyn på min advokatbyrå och såg nöjd ut i sin nya kostym. Det är ett rörande minne, för han var en intelligent man, kanske en sådan som är lite för intelligent för sitt eget bästa. Kanske stod han där och tänkte på hur livet kunde ha varit i stället?

Men en annan sak lyckades jag inte med. Jag tycker inte att det gör så mycket, för jag är övertygad om att inte ens Gud Fader själv hade kunnat förmå Curt att ta av sig hans typiska mössa, som han alltid hade på sig. Jag sade åt Curt några gånger att han inte kan ha mössa på sig till kostymen, särskilt inte i tingsrätten.

Många av er har säkert sett den kändaste bilden på Curt som togs av Tommy Schönstedt – en Skelleftegrabb även han – där han har sin karaktäristiska mössa.

Hur som helst. Mössan behöll han på. För han var för oklippt. Och han tyckte nog att frisörer, liksom advokater, tar alltför hutlöst betalt. Så när vi for till domstolen var Curt Degerman som vanligt iförd sin keps men då med ny kostym. Han tyckte det blev bäst så.

Ett härligt minne var när de ropade på målet var att se tingsrättens ledamöter och deras leende när de fick se Burk-Curt som jag utlovat. Hör och häpna: i kostym.
Det blir i vart fall spännande att se om motparten tar detta bud. Sedan är det över. Jag återkommer om hur det går och om det blev en förlikning eller inte. (Tro nu bara inte att jag bjuder alla mina klienter på en kostym