Vilken utbildning får nämndemännen?
Jag hade ett våldtäktsmål för något år sedan i Skellefteå tingsrätt. Tolken, en mycket sympatisk man, berättade för mig att han även brukade ha uppdrag som nämndeman.
När jag pläderade i slutet av rättegången försökte jag, som vanligt, vända på så många stenar som möjligt. Jag försökte klargöra för rättens ledamöter att det fanns många oklarheter som talade mot att min klient var skyldig. Jag argumenterade bl a kring vad "ställt utom rimligt tvivel" innebär. Översatt i procent handlar det ju om att man ska vara åtminstone till 95 procent övertygad om den tilltalades skuld. Den här gången, menade jag, var säkerheten inte högre än, låt oss säga, 60 procent.
Utanför rättssalen ställer tolken, tillika nämndemannen, följande fråga till mig: "Du Jörgen, var fick du de där 95 procenten ifrån?" Jag menade, svarade jag, att om den tilltalades skuld är bevisad med åtminstone 95 procents säkerhet, då är det ställt utom rimligt tvivel. "Det visste jag inte", utbrast tolken.
Jag tänkte, utan att någonting säga: kan det vara så att nämndemännen inte vet om vilket beviskrav som måste vara uppnått för en fällande dom? (För Dig som vill veta mer kan jag rekommendera en artikel av justitiekanslern Göran Lambertz, ”Kvalitetssäkring av bevisprövningen i brottmål", i Svensk Juristtidning 2009 s. 1-14.)
Det här var för ungefär ett år sedan, och jag har gått och funderat på det sedan dess. Så för två veckor sedan var jag på en förhandling i ett vårdnadsmål i Hovrätten för Övre Norrland. Samma kväll gick jag på sportbaren O'Learys och fick njuta av att se Skellefteå AIK vinna sista matchen i kvartsfinalserierna mot Linköping. Vilket var helt fantastiskt. Och även en smula märkligt att se hela restaurangen, full med Umebor, sitta och heja på AIK!
Vid bordet bredvid mig satt hur som helst ett ungt par. Vi kom i samspråk. Grabben berättade att han läste juridik. Han var också från Skellefteå och läste sista terminen på juristlinjen. Dessutom, fick jag veta, var han nämndeman i Skellefteå tingsrätt, liksom tolken jag har berättat om ovan. Så jag passade på att fråga: "Vilken utbildning får nämndemännen?". Den unge studenten svarade: "Ingen utbildning alls".
Det som man får veta, fortsatte han, är att man inte får ha politiska knappar och dylikt på kläderna som visar vilket politiskt parti man tillhör.
Jag fick således mina misstankar bekräftade. Och det tycker jag är skrämmande. Sedan vet jag inte hur det är ute i övriga landet. Här är det fråga om Skellefteå tingsrätt. Men även om det bara skulle gälla en enda domstol vore det ju oacceptabelt! Ställt utom rimligt tvivel innebär definitivt inte att rättens ledamöter ska sitta och tänka: "Jag tror till 51 procent på åklagaren och 49 procent på försvaret, alltså är den tilltalades skuld bevisad".
Det är inte ens i närheten. Ribban ligger bra mycket högre än så, och det måste man väl kunna kräva att alla som är nämndemän får någon sorts utbildning om? Själv är jag upprörd över vad jag nu fått veta om nämndemännens bristande utbildning.
Hur ser ni på att de två ovan nämnda nämndemännen inte fått någon utbildning om vilka beviskrav som gäller i brottmål - trots att de är med och dömer folk?
måndag 30 mars 2009
fredag 27 mars 2009
Problem med EMR
Du kanske har hört talas om att den 1 november förra året genomfördes en ganska omfattande reform i våra domstolar. Reformen kallas En Modernare Rättegång (EMR). Tanken är ökad flexibilitet, snabbare handläggning av ärenden och ekonomisk effektivitet. Hur ser det ut i praktiken efter att reformen genomförts?
I mitt arbete som advokat har jag redan stött på flera bekymmer med EMR, och jag tänker använda min blogg för att göra Dig som läser uppmärksam på dem. Problemet är inte tekniken, utan att mina klienters rättigheter. Rättigheter som nu, enligt min mening, får ta stryk i teknikens namn. Fler inlägg om EMR kommer inom kort.
Numera spelas alla förhör i tingsrätterna in på video för att kunna återanvändas i högre instans, det vill säga i hovrätterna. Man använder sig även av så kallad videokonferens för att höra personer på annan ort. Det mitt inlägg ska handla om idag är just vad en sådan videokonferens kan innebära.
Genom EMR infördes en ny paragraf i rättegångsbalken som slår fast att om det finns skäl för det, så får domstolen besluta att en part inte behöver infinna sig i rättssalen. I stället får domstolen besluta att han eller hon ska delta genom telefon eller videolänk. Den som har medverkat på detta sätt anses ha inställt sig i domstolen, d v s närvarat i juridisk mening.
Häromveckan var jag med om följande.
1. Min klient (vi kan kalla honom för A) begärdes häktad för ett allvarligt brott. Vid häktningsförhandlingen satt min klient och jag tillsammans i domstolen. Åklagaren satt däremot på annan ort och deltog via videolänk. Det har jag inget emot. För min klient spelar det ingen roll var åklagaren befinner sig, och jag har full förståelse för att åklagaren tycker att det är praktiskt.
2. Vid förhandlingen om omhäktning såg det plötsligt annorlunda ut. Nu menade tingsrätten att min klient inte behövde närvara personligen till domstolen. I stället skulle han sitta kvar på häktet i samma stad som åklagaren befinner sig i. Och de skulle medverka via videolänk, tillsammans alltså. Och så skulle jag sitta där och titta upp på en videoskärm och försöka företräda min klient på skärmen.
Föreställ er hur min klient ska uppleva det här. Han är frihetsberövad och misstänkt för brott. Och så förnekas han rätten till sitt ombud. Vem sitter bredvid honom i stället? Jo, allmänne åklagaren. En mycket klen tröst för min klient.
Jag faxade iväg en protest till tingsrätten. Jag anförde min klients inställning och yrkande till beslutet om att låta honom delta i förhandlingen via videolänk (allt i kursiv stil inom citattecken är direkta citat från min inlaga den 18 mars):
För det första: "A motsätter sig åklagarens begäran att han skall närvara via videolänk från häktet".
För det andra: "A motsätter sig att åklagaren är närvarande vid häktningsförhandlingen via videolänk från häktet".
För det tredje: "A yrkar att tingsrätten skall besluta om att han skall få närvara personligen i samband med häktningsförhandlingen".
Som rättslig grund för min klients inställning och yrkande anförde jag följande.
"Det finns ingen anmärkning mot att åklagaren närvarar vid förhandlingen via videolänk från åklagarkammaren. Åklagarens personliga närvaro vid en häktningsförhandling är endast undantagsvis nödvändig och detta är inte ett undantagsfall.
Åklagaren bör dock inte vara närvarande via videolänk från häktet. Det är inte acceptabelt att den som begärs häktad vid sin sida endast har en åklagare.
Den som begärs häktad bör alltid få vara närvarande personligen om försvaret begär detta. Det är en åsikt som Advokatsamfundet står bakom och frågan om närvaro vid häktningsförhandlingar var en fråga som diskuterades så sent som föregående vecka på Advokatsamfundets, Norra avdelningen, årsmöte.
Den som begärs häktad bör inställa sig personligen om försvaret begär detta, bl a av följande skäl.
1. Den som begärs häktad bör få träffa sin advokat personligen i samband med häktningsförhandlingen. Före förhandlingen inleds är det för försvaret av vikt att få tala enskilt med klienten. Under häktningsförhandlingen kan frågor dyka upp som försvarare och klient behöver diskutera enskilt. Efter häktningsförhandlingen är det inte sällan av vikt för klienten att få tala enskilt med försvararen.
2. Den som begärs häktad bör betraktas som oskyldig och därför ha rätt att få vara närvarande personligen när en så viktig fråga som frihetsberövande skall avhandlas.
3. Försvararens roll är bl a att vara ett stöd för den person som begärs häktad. Det är i praktiken inte möjligt att ge sådant stöd om den som begärs häktad inte får närvara vid förhandlingen.
4. Om den som begärs häktad inte får träffa sin advokat i samband med häktningsförhandlingen lär många som begärs häktade förlora förtroendet för sin advokat före det hålls en eventuell huvudförhandling i målet.
5. Visserligen kan klient och försvarare kommunicera per telefon innan häktningsförhandlingen. Men samtal per telefon är inte samma sak som ett samtal mellan fyra ögon. Det finns vid kommunikation per telefon dessutom inte sällan en oro från klienten att samtalet kan vara avlyssnat. Det var inte länge sedan det visade sig att sådan oro, tyvärr, var befogad vid ett samtal mellan klient och advokat. (Jag syftade på avslöjandena om att man har avlyssnat och spelat in samtal mellan en fånge och dennes advokat).
Jag vill genom vad jag ovan anfört inte vara "besvärlig", men det ingår i min yrkesroll att ta upp nämnda fråga och jag blev så sent som i fredags (13 mars 2009) uppmärksammad på advokatkårens inställning i ovan nämnt avseende."
Min begäran avslogs. I sitt beslut skrev tingsrätten att den misstänktes fysiska närvaro i rättssalen inte är nödvändig. Domstolen hänvisade också till ”de kostnader och olägenheter som en fysisk inställelse skulle innebära”.
Kostnader och olägenheter. Uttrycket är hämtat från paragrafen i rättegångsbalken om videokonferens. Ingen verkar ha tänkt på de verkliga olägenheterna, d v s för klienten vars rätt till en advokat inskränks i den moderna teknikens namn. Modern teknik är bra, men den ska användas på rätt sätt. Den syn som framfördes på Advokatsamfundets Norra avdelnings årsmöte den 13 mars i år är att den som misstänks för ett brott självklart har rätt att närvara personligen vid en förhandling då frågan om hans eller hennes frihet avgörs.
Om man godtar att det kan gå till på det här sättet, hur ska då nästa reform se ut? Om videotekniken inte fungerar, ska det räcka att den misstänkte sitter kvar i häktet och stirrar på en mikrofon? I rättegångsbalken står det faktiskt att det räcker med bara telefon (ljud utan bild). Det är ju om möjligt ännu värre. Så nu är det dags att sätta ner hälarna! Bara för att man monterar upp videokameror betyder det inte att man kan montera ner rätten till en advokat.
Som försvarare kan jag inte gå med på att sitta bekvämt tillbakalutad i rättssalen medan min klient sitter ensam och förgås av tvivel och oro på häktet. Jag vet att regeringen ser annorlunda
på saken, men det är min bestämda uppfattning att ett deltagande via videolänk kränker min klients rätt att ställas inför domare. Rätten att ställas inför domare skyddas i Europakonventionen.
Vad anser Du om det faktum att om Du misstänks för ett brott inte längre har en självklar rätt att framträda i domstolen tillsammans med Din advokat?
Du kanske har hört talas om att den 1 november förra året genomfördes en ganska omfattande reform i våra domstolar. Reformen kallas En Modernare Rättegång (EMR). Tanken är ökad flexibilitet, snabbare handläggning av ärenden och ekonomisk effektivitet. Hur ser det ut i praktiken efter att reformen genomförts?
I mitt arbete som advokat har jag redan stött på flera bekymmer med EMR, och jag tänker använda min blogg för att göra Dig som läser uppmärksam på dem. Problemet är inte tekniken, utan att mina klienters rättigheter. Rättigheter som nu, enligt min mening, får ta stryk i teknikens namn. Fler inlägg om EMR kommer inom kort.
Numera spelas alla förhör i tingsrätterna in på video för att kunna återanvändas i högre instans, det vill säga i hovrätterna. Man använder sig även av så kallad videokonferens för att höra personer på annan ort. Det mitt inlägg ska handla om idag är just vad en sådan videokonferens kan innebära.
Genom EMR infördes en ny paragraf i rättegångsbalken som slår fast att om det finns skäl för det, så får domstolen besluta att en part inte behöver infinna sig i rättssalen. I stället får domstolen besluta att han eller hon ska delta genom telefon eller videolänk. Den som har medverkat på detta sätt anses ha inställt sig i domstolen, d v s närvarat i juridisk mening.
Häromveckan var jag med om följande.
1. Min klient (vi kan kalla honom för A) begärdes häktad för ett allvarligt brott. Vid häktningsförhandlingen satt min klient och jag tillsammans i domstolen. Åklagaren satt däremot på annan ort och deltog via videolänk. Det har jag inget emot. För min klient spelar det ingen roll var åklagaren befinner sig, och jag har full förståelse för att åklagaren tycker att det är praktiskt.
2. Vid förhandlingen om omhäktning såg det plötsligt annorlunda ut. Nu menade tingsrätten att min klient inte behövde närvara personligen till domstolen. I stället skulle han sitta kvar på häktet i samma stad som åklagaren befinner sig i. Och de skulle medverka via videolänk, tillsammans alltså. Och så skulle jag sitta där och titta upp på en videoskärm och försöka företräda min klient på skärmen.
Föreställ er hur min klient ska uppleva det här. Han är frihetsberövad och misstänkt för brott. Och så förnekas han rätten till sitt ombud. Vem sitter bredvid honom i stället? Jo, allmänne åklagaren. En mycket klen tröst för min klient.
Jag faxade iväg en protest till tingsrätten. Jag anförde min klients inställning och yrkande till beslutet om att låta honom delta i förhandlingen via videolänk (allt i kursiv stil inom citattecken är direkta citat från min inlaga den 18 mars):
För det första: "A motsätter sig åklagarens begäran att han skall närvara via videolänk från häktet".
För det andra: "A motsätter sig att åklagaren är närvarande vid häktningsförhandlingen via videolänk från häktet".
För det tredje: "A yrkar att tingsrätten skall besluta om att han skall få närvara personligen i samband med häktningsförhandlingen".
Som rättslig grund för min klients inställning och yrkande anförde jag följande.
"Det finns ingen anmärkning mot att åklagaren närvarar vid förhandlingen via videolänk från åklagarkammaren. Åklagarens personliga närvaro vid en häktningsförhandling är endast undantagsvis nödvändig och detta är inte ett undantagsfall.
Åklagaren bör dock inte vara närvarande via videolänk från häktet. Det är inte acceptabelt att den som begärs häktad vid sin sida endast har en åklagare.
Den som begärs häktad bör alltid få vara närvarande personligen om försvaret begär detta. Det är en åsikt som Advokatsamfundet står bakom och frågan om närvaro vid häktningsförhandlingar var en fråga som diskuterades så sent som föregående vecka på Advokatsamfundets, Norra avdelningen, årsmöte.
Den som begärs häktad bör inställa sig personligen om försvaret begär detta, bl a av följande skäl.
1. Den som begärs häktad bör få träffa sin advokat personligen i samband med häktningsförhandlingen. Före förhandlingen inleds är det för försvaret av vikt att få tala enskilt med klienten. Under häktningsförhandlingen kan frågor dyka upp som försvarare och klient behöver diskutera enskilt. Efter häktningsförhandlingen är det inte sällan av vikt för klienten att få tala enskilt med försvararen.
2. Den som begärs häktad bör betraktas som oskyldig och därför ha rätt att få vara närvarande personligen när en så viktig fråga som frihetsberövande skall avhandlas.
3. Försvararens roll är bl a att vara ett stöd för den person som begärs häktad. Det är i praktiken inte möjligt att ge sådant stöd om den som begärs häktad inte får närvara vid förhandlingen.
4. Om den som begärs häktad inte får träffa sin advokat i samband med häktningsförhandlingen lär många som begärs häktade förlora förtroendet för sin advokat före det hålls en eventuell huvudförhandling i målet.
5. Visserligen kan klient och försvarare kommunicera per telefon innan häktningsförhandlingen. Men samtal per telefon är inte samma sak som ett samtal mellan fyra ögon. Det finns vid kommunikation per telefon dessutom inte sällan en oro från klienten att samtalet kan vara avlyssnat. Det var inte länge sedan det visade sig att sådan oro, tyvärr, var befogad vid ett samtal mellan klient och advokat. (Jag syftade på avslöjandena om att man har avlyssnat och spelat in samtal mellan en fånge och dennes advokat).
Jag vill genom vad jag ovan anfört inte vara "besvärlig", men det ingår i min yrkesroll att ta upp nämnda fråga och jag blev så sent som i fredags (13 mars 2009) uppmärksammad på advokatkårens inställning i ovan nämnt avseende."
Min begäran avslogs. I sitt beslut skrev tingsrätten att den misstänktes fysiska närvaro i rättssalen inte är nödvändig. Domstolen hänvisade också till ”de kostnader och olägenheter som en fysisk inställelse skulle innebära”.
Kostnader och olägenheter. Uttrycket är hämtat från paragrafen i rättegångsbalken om videokonferens. Ingen verkar ha tänkt på de verkliga olägenheterna, d v s för klienten vars rätt till en advokat inskränks i den moderna teknikens namn. Modern teknik är bra, men den ska användas på rätt sätt. Den syn som framfördes på Advokatsamfundets Norra avdelnings årsmöte den 13 mars i år är att den som misstänks för ett brott självklart har rätt att närvara personligen vid en förhandling då frågan om hans eller hennes frihet avgörs.
Om man godtar att det kan gå till på det här sättet, hur ska då nästa reform se ut? Om videotekniken inte fungerar, ska det räcka att den misstänkte sitter kvar i häktet och stirrar på en mikrofon? I rättegångsbalken står det faktiskt att det räcker med bara telefon (ljud utan bild). Det är ju om möjligt ännu värre. Så nu är det dags att sätta ner hälarna! Bara för att man monterar upp videokameror betyder det inte att man kan montera ner rätten till en advokat.
Som försvarare kan jag inte gå med på att sitta bekvämt tillbakalutad i rättssalen medan min klient sitter ensam och förgås av tvivel och oro på häktet. Jag vet att regeringen ser annorlunda
på saken, men det är min bestämda uppfattning att ett deltagande via videolänk kränker min klients rätt att ställas inför domare. Rätten att ställas inför domare skyddas i Europakonventionen.
Vad anser Du om det faktum att om Du misstänks för ett brott inte längre har en självklar rätt att framträda i domstolen tillsammans med Din advokat?
Min syn på livstidsdomen mot Toni Alldén
Jag läser igenom domen från Gällivare tingsrätt. Som advokat med lång erfarenhet av brottmål ställer jag mig frågan: hur kommer det sig att LKAB-anställde Toni Alldén fick ett så hårt straff som livstids fängelse? Om Toni Alldén uppsåtligen berövat Carolin Stenvall livet på ett sådant sätt att det inte är att se som dråp utan som mord, hör i så fall brottet då till de allvarligaste fallen, det vill säga de som enligt ett avgörande från Högsta domstolen 2007 leda till livstids fängelse?
Man kan ha synpunkter på om det var dråp eller mord, men det är inte det den här debatten ska handla om. Det jag reagerar på är hur man kom fram till att det här är ett av de allvarligaste fallen.
Toni Alldén var psykiskt instabil. Det tycks inte tingsrätten vilja förstå. I stället beklagar man sig över att Toni Alldén har lämnat flera obesvarade frågor. Men åklagarna har ju inte lyckats motbevisa honom! Det är till och med så att tingsrätten fiskar efter alternativa händelseförlopp. Det verkar som om man menar att Toni Alldén kanske har haft en medhjälpare. Varför låter man sådana spekulationer - uppenbart grundlösa sådana - vara med i domskälen över huvud taget?
Toni Alldén har bedömts som trovärdig då han berättat på plats vid Stenbron om hur han knuffade Carolin Stenvall. I andra lägen har han varit upprörd och förvirrad. Han har varit uppenbart psykiskt instabil.
Det finns ingen som helst motivbild som förklarar varför Toni Alldén skulle ha velat beröva Carolin Stenvall livet. Bristen på motiv är fullt begriplig när man tar Toni Alldéns psykiska hälsa i beaktande. Det förklarar på ett rimligt sätt dels att mötet mellan honom och Carolin Stenvall urartade, dels att han inte ringde på ambulans som vi andra skulle ha gjort. I stället brister det för honom.
Man använder en och samma förklaring, två gånger på raken. Först för att visa att det är mord och inte dråp. Det kan jag gå med på, även om jag tycker att förklaringen är tunn. Men sedan så använder man samma resonemang även för att hävda att det här är ett av de allvarligaste fallen, som ska bestraffas med livstid. Så här skriver tingsrätten: "När man bedömer hur allvarligt Toni Alldéns brott är bör man enligt tingsrättens bedömning inte bara beakta omständigheterna i direkt anslutning till dödandet utan även vad som föregått och följt på detta. För tingsrätten framstår det sätt på vilket Toni Alldén behandlat Carolin Stenvall från och med upptakten vid Stenbron till dess hon slutligen påträffades som så försvårande att gärningen bör bedömas som mord och inte som det mindre allvarliga brottet dråp."
Observera att i HD:s avgörande från 2002 säger man "vid själva gärningen". Det som skett efter dödens inträde har ju faktiskt inget med dödandet att göra. Det ska bedömas särskilt. Ändå slår tingsrätten två flugor i en smäll och skriver: "Tingsrätten anser att de omständigheter som medför att gärningen av tingsrätten bedöms som mord och inte som dråp även innebär att brottet i påföljdshänseende bör anses tillhöra de allvarligaste fallen, för vilka påföljden bör bli livstidsstraff".
Toni Alldén sköt Carolin Stenvall då hon fortfarande levde. En överläkare som hördes som vittne har förklarat att Carolin Stenvall hade en blödning som bara kan uppstå om man är vid liv. Tingsrätten slår dock fast att "Carolin Stenvall antagligen inte varit vid medvetande när Toni Alldén lyfte upp henne i sin bil" (s. 30).Om Toni Alldén sköt henne då hon var medvetslös är det inte samma sak som om hon befann sig i vaket tillstånd. Var Carolin Stenvall medveten då Toni Alldén sköt henne? I så fall är det förstås en oerhört försvårande omständighet.
Ingen vanlig människa skulle ha reagerat som Toni Alldén gjorde, utan skulle ha ringt på hjälp direkt. Men han var inte psykiskt stabil. Enligt det rättspsykiatriska utlåtandet har Toni Alldén "vissa narcissistiska och antisociala drag och dessa i kombination med hyperaktivitets- och uppmärksamhetsstörning, ADHD, och ett aktivt alkoholberoende kan vara en förklaring till att han genomfört gärningen. I efterförloppet bedöms han ha fått en s.k. maladaptiv stressreaktion med ångestdepressiva inslag".
Att Toni Alldén fysiskt angrep Carolin Stenvall är kanske inte så märkligt om man tänker på att Toni Alldén lider av både narcissism och ADHD. En narcissistiskt störd person är ytterst kritikkänslig, och ADHD kännetecknas bl a av brist på impulskontroll. Kombinationen kan förklara ett och annat. Ändå fiskar Gällivare tingsrätt efter andra förklaringar. Bl a menar man att Toni Alldén egentligen var för spenslig för att orka flytta på Carolin Stenvall. Som om en man som får en allvarlig stressreaktion med ångestdepressiva inslag inte kan uppamma kroppskrafter för att göra det.
Kammaråklagare Ulrika Schönbeck har konstaterat i en radiointervju att domen lämnar mycket att önska. Ingen har ju motbevisat Toni Alldéns uppgifter om att det var en dispyt mellan honom och Carolin Stenvall som slutade med att hon blev knuffad och allvarligt skadad. Det är uppenbart att de inte kände varann. Det är uppenbart att de träffades av en slump. Han var på väg hem från jakten, hon skulle på en arbetsintervju på Ishotellet. Toni Alldén uppger att Carolin Stenvall anklagade honom för att ha kört vårdslöst. Åklagarsidan har menat att det är troligare att hon påtalat att han kört på fyllan. Det här tycker jag är en mindre viktig fråga i sammanhanget.
Toni Alldén måste alltså betraktas som trovärdig. Han har inte reagerat normalt efter att olyckan inträffade, utan fått något slags infall där han tänker att det är ute med honom och att han måste bli av med Carolin Stenvall till varje pris. Toni Alldén har uppgett att han skakade av rädsla och funderade på att ta sitt liv efter att han lagt Carolin Stenvall i baksätet. Toni Alldén var helt och hållet satt ur funktion psykiskt. Men visst delar jag åklagarnas uppfattning att han ändå borde ha haft tid att besinna sig.
Det kanske underligaste med hela domen är att tingsrätten vägrar ta hänsyn till Toni Alldéns psykiska kondition. Hans tillstånd är, enligt tingsrättens sätt att se, inte ens att se som en förmildrande omständighet som skulle kunna ge tio år i stället för livstid.
I avgörandet som jag redan har nämnt - det om vilka mord det är som föranleder livstids fängelse - påpekade HD att andelen morddomar där straffet blir livstid har ökat sedan början på 1990-talet. Dessutom har praxis ändrats. Om ett livstidsstraff tidsbestäms får man numera sitta i 18-25 år. Förut fick man sitta 12-16 år. Den här skärpningen av praxis kommer kanske att skrivas in svart på vitt i brottsbalken nu i sommar. I så fall kommer det stå att straffet för mord är 10-18 år eller livstid.
Vilka är egentligen de allvarligaste fallen? HD tyckte i alla fall inte att det var ett sådant fall när en man berövade sin sambo livet genom att hugga henne i ryggen med en stor kökskniv. Hugget var så kraftigt att det orsakade skador på ryggraden. Gärningen skedde i parets gemensamma hem. Så man kan ju undra: är det mindre allvarligt om en man tar livet av in hustru, sin sambor, sin flickvän eller sin före detta? I genomsnitt är det faktiskt 17 kvinnor varje år som blir dödade av en man som de har - eller har haft - en nära relation till. Svartsjuka och separationsproblem är de vanligaste motiven.
Vad är det som gör Toni Alldén så speciell? Jag tror att det beror helt och hållet på massmedia. Och därför gick det som det gick i rättegången. Jag för min del tycker att det är väldigt oroande. Före detta överåklagare Sven-Erik Alhem har däremot lovordat tingsrättens dom. "Jag hade förutsett utgången", skriver han. Tack vare denna förmåga att se in i framtiden har han svårt att förstå varför att lagmannen i Gällivare tyckte målet var svårbedömt. Men sedan kommer det som jag mest stör mig på: Sven-Erik Alhem jämför med mordet på Engla Höglund.
Hur kan man jämföra det helt slumpmässiga mötet mellan två människor med Anders Eklund som målmedvetet sökte upp en 10-årig flicka? Som mördade Engla Höglund efter att han hade våldtagit henne för att tillfredsställa sina sjuka lustar?
Anders Eklund är en man som i Falu tingsrätt har erkänt att han våldtagit och mördat både Engla Höglund och Pernilla Hellgren. Han dömdes även för försök till våldtäkt på en målsägande och barnpornografibrott. Anders Eklund förekom inte mindre än 16 gånger i belastningsregistret och hade redan avtjänat två fängelsestraff för sexualbrott. Morden på Engla Höglund och Pernilla Hellgren föregicks av grovt sexuellt våld och - som Falu tingsrätt skriver i sin dom - båda dessa mord måste anses höra till de allra allvarligaste fallen.
Toni Alldén är tidigare ostraffad. Han mår psykiskt dåligt, och har sökt hjälp för detta. Jämförelsen med Anders Eklund är helt enkelt väldigt magstark. Sven-Erik Alhem avslutar sedan sin krönika med att han är övertygad om att Carolinmålet, liksom Englamålet, kommer att leda till en lagakraftvunnen livstidsdom. Att han är så bergsäker är oroande. Det här är inte vad som menas med förutsebarhet i rättsliga sammanhang. Jag tycker så här: ska skriverierna i media fungera som en rättskälla som våra domstolar ska rätta sig efter? Det är ju uppenbart att det är det som har hänt.
Toni Alldén grubblar säkert varje dag på varför domstolen gav honom det straff han fick. Jag ser det som en självklarhet att det minsta en person som får livstids fängelse kan kräva är att verkligen få veta hur och varför domstolen har kommit fram till det. Det tycker jag inte att Gällivare tingsrätt har levt upp till på långa vägar. Jag förstår inte hur man kan mena att det här är ett av de allvarligaste fallen.
För Dig som läser det här: jag har självklart full förståelse för Carolin Stenvalls familj. Jag har själv en dotter och att förlora henne skulle vara det värsta som kan hända mig. Jag förstår vilket hat familjen känner mot gärningsmannen.
Jag skriver inte det här för att försvara vad Toni Alldén har gjort, utan jag skriver utifrån ett juridiskt perspektiv. Domen stämmer helt enkelt inte överens med vad Högsta domstolen har sagt. Den hemska gärning Toni Alldén har gjort är inte ens i närheten av vad Högsta domstolen menar vara ett av de allvarligaste fallen.
Juridiskt sett är domen, enligt mitt förmenande, alltså felaktig. Toni Alldén skulle ha fått ett tidsbestämt straff och inte ett livstidsstraff.
Vad tycker Du?
Jag läser igenom domen från Gällivare tingsrätt. Som advokat med lång erfarenhet av brottmål ställer jag mig frågan: hur kommer det sig att LKAB-anställde Toni Alldén fick ett så hårt straff som livstids fängelse? Om Toni Alldén uppsåtligen berövat Carolin Stenvall livet på ett sådant sätt att det inte är att se som dråp utan som mord, hör i så fall brottet då till de allvarligaste fallen, det vill säga de som enligt ett avgörande från Högsta domstolen 2007 leda till livstids fängelse?
Man kan ha synpunkter på om det var dråp eller mord, men det är inte det den här debatten ska handla om. Det jag reagerar på är hur man kom fram till att det här är ett av de allvarligaste fallen.
Toni Alldén var psykiskt instabil. Det tycks inte tingsrätten vilja förstå. I stället beklagar man sig över att Toni Alldén har lämnat flera obesvarade frågor. Men åklagarna har ju inte lyckats motbevisa honom! Det är till och med så att tingsrätten fiskar efter alternativa händelseförlopp. Det verkar som om man menar att Toni Alldén kanske har haft en medhjälpare. Varför låter man sådana spekulationer - uppenbart grundlösa sådana - vara med i domskälen över huvud taget?
Toni Alldén har bedömts som trovärdig då han berättat på plats vid Stenbron om hur han knuffade Carolin Stenvall. I andra lägen har han varit upprörd och förvirrad. Han har varit uppenbart psykiskt instabil.
Det finns ingen som helst motivbild som förklarar varför Toni Alldén skulle ha velat beröva Carolin Stenvall livet. Bristen på motiv är fullt begriplig när man tar Toni Alldéns psykiska hälsa i beaktande. Det förklarar på ett rimligt sätt dels att mötet mellan honom och Carolin Stenvall urartade, dels att han inte ringde på ambulans som vi andra skulle ha gjort. I stället brister det för honom.
Man använder en och samma förklaring, två gånger på raken. Först för att visa att det är mord och inte dråp. Det kan jag gå med på, även om jag tycker att förklaringen är tunn. Men sedan så använder man samma resonemang även för att hävda att det här är ett av de allvarligaste fallen, som ska bestraffas med livstid. Så här skriver tingsrätten: "När man bedömer hur allvarligt Toni Alldéns brott är bör man enligt tingsrättens bedömning inte bara beakta omständigheterna i direkt anslutning till dödandet utan även vad som föregått och följt på detta. För tingsrätten framstår det sätt på vilket Toni Alldén behandlat Carolin Stenvall från och med upptakten vid Stenbron till dess hon slutligen påträffades som så försvårande att gärningen bör bedömas som mord och inte som det mindre allvarliga brottet dråp."
Observera att i HD:s avgörande från 2002 säger man "vid själva gärningen". Det som skett efter dödens inträde har ju faktiskt inget med dödandet att göra. Det ska bedömas särskilt. Ändå slår tingsrätten två flugor i en smäll och skriver: "Tingsrätten anser att de omständigheter som medför att gärningen av tingsrätten bedöms som mord och inte som dråp även innebär att brottet i påföljdshänseende bör anses tillhöra de allvarligaste fallen, för vilka påföljden bör bli livstidsstraff".
Toni Alldén sköt Carolin Stenvall då hon fortfarande levde. En överläkare som hördes som vittne har förklarat att Carolin Stenvall hade en blödning som bara kan uppstå om man är vid liv. Tingsrätten slår dock fast att "Carolin Stenvall antagligen inte varit vid medvetande när Toni Alldén lyfte upp henne i sin bil" (s. 30).Om Toni Alldén sköt henne då hon var medvetslös är det inte samma sak som om hon befann sig i vaket tillstånd. Var Carolin Stenvall medveten då Toni Alldén sköt henne? I så fall är det förstås en oerhört försvårande omständighet.
Ingen vanlig människa skulle ha reagerat som Toni Alldén gjorde, utan skulle ha ringt på hjälp direkt. Men han var inte psykiskt stabil. Enligt det rättspsykiatriska utlåtandet har Toni Alldén "vissa narcissistiska och antisociala drag och dessa i kombination med hyperaktivitets- och uppmärksamhetsstörning, ADHD, och ett aktivt alkoholberoende kan vara en förklaring till att han genomfört gärningen. I efterförloppet bedöms han ha fått en s.k. maladaptiv stressreaktion med ångestdepressiva inslag".
Att Toni Alldén fysiskt angrep Carolin Stenvall är kanske inte så märkligt om man tänker på att Toni Alldén lider av både narcissism och ADHD. En narcissistiskt störd person är ytterst kritikkänslig, och ADHD kännetecknas bl a av brist på impulskontroll. Kombinationen kan förklara ett och annat. Ändå fiskar Gällivare tingsrätt efter andra förklaringar. Bl a menar man att Toni Alldén egentligen var för spenslig för att orka flytta på Carolin Stenvall. Som om en man som får en allvarlig stressreaktion med ångestdepressiva inslag inte kan uppamma kroppskrafter för att göra det.
Kammaråklagare Ulrika Schönbeck har konstaterat i en radiointervju att domen lämnar mycket att önska. Ingen har ju motbevisat Toni Alldéns uppgifter om att det var en dispyt mellan honom och Carolin Stenvall som slutade med att hon blev knuffad och allvarligt skadad. Det är uppenbart att de inte kände varann. Det är uppenbart att de träffades av en slump. Han var på väg hem från jakten, hon skulle på en arbetsintervju på Ishotellet. Toni Alldén uppger att Carolin Stenvall anklagade honom för att ha kört vårdslöst. Åklagarsidan har menat att det är troligare att hon påtalat att han kört på fyllan. Det här tycker jag är en mindre viktig fråga i sammanhanget.
Toni Alldén måste alltså betraktas som trovärdig. Han har inte reagerat normalt efter att olyckan inträffade, utan fått något slags infall där han tänker att det är ute med honom och att han måste bli av med Carolin Stenvall till varje pris. Toni Alldén har uppgett att han skakade av rädsla och funderade på att ta sitt liv efter att han lagt Carolin Stenvall i baksätet. Toni Alldén var helt och hållet satt ur funktion psykiskt. Men visst delar jag åklagarnas uppfattning att han ändå borde ha haft tid att besinna sig.
Det kanske underligaste med hela domen är att tingsrätten vägrar ta hänsyn till Toni Alldéns psykiska kondition. Hans tillstånd är, enligt tingsrättens sätt att se, inte ens att se som en förmildrande omständighet som skulle kunna ge tio år i stället för livstid.
I avgörandet som jag redan har nämnt - det om vilka mord det är som föranleder livstids fängelse - påpekade HD att andelen morddomar där straffet blir livstid har ökat sedan början på 1990-talet. Dessutom har praxis ändrats. Om ett livstidsstraff tidsbestäms får man numera sitta i 18-25 år. Förut fick man sitta 12-16 år. Den här skärpningen av praxis kommer kanske att skrivas in svart på vitt i brottsbalken nu i sommar. I så fall kommer det stå att straffet för mord är 10-18 år eller livstid.
Vilka är egentligen de allvarligaste fallen? HD tyckte i alla fall inte att det var ett sådant fall när en man berövade sin sambo livet genom att hugga henne i ryggen med en stor kökskniv. Hugget var så kraftigt att det orsakade skador på ryggraden. Gärningen skedde i parets gemensamma hem. Så man kan ju undra: är det mindre allvarligt om en man tar livet av in hustru, sin sambor, sin flickvän eller sin före detta? I genomsnitt är det faktiskt 17 kvinnor varje år som blir dödade av en man som de har - eller har haft - en nära relation till. Svartsjuka och separationsproblem är de vanligaste motiven.
Vad är det som gör Toni Alldén så speciell? Jag tror att det beror helt och hållet på massmedia. Och därför gick det som det gick i rättegången. Jag för min del tycker att det är väldigt oroande. Före detta överåklagare Sven-Erik Alhem har däremot lovordat tingsrättens dom. "Jag hade förutsett utgången", skriver han. Tack vare denna förmåga att se in i framtiden har han svårt att förstå varför att lagmannen i Gällivare tyckte målet var svårbedömt. Men sedan kommer det som jag mest stör mig på: Sven-Erik Alhem jämför med mordet på Engla Höglund.
Hur kan man jämföra det helt slumpmässiga mötet mellan två människor med Anders Eklund som målmedvetet sökte upp en 10-årig flicka? Som mördade Engla Höglund efter att han hade våldtagit henne för att tillfredsställa sina sjuka lustar?
Anders Eklund är en man som i Falu tingsrätt har erkänt att han våldtagit och mördat både Engla Höglund och Pernilla Hellgren. Han dömdes även för försök till våldtäkt på en målsägande och barnpornografibrott. Anders Eklund förekom inte mindre än 16 gånger i belastningsregistret och hade redan avtjänat två fängelsestraff för sexualbrott. Morden på Engla Höglund och Pernilla Hellgren föregicks av grovt sexuellt våld och - som Falu tingsrätt skriver i sin dom - båda dessa mord måste anses höra till de allra allvarligaste fallen.
Toni Alldén är tidigare ostraffad. Han mår psykiskt dåligt, och har sökt hjälp för detta. Jämförelsen med Anders Eklund är helt enkelt väldigt magstark. Sven-Erik Alhem avslutar sedan sin krönika med att han är övertygad om att Carolinmålet, liksom Englamålet, kommer att leda till en lagakraftvunnen livstidsdom. Att han är så bergsäker är oroande. Det här är inte vad som menas med förutsebarhet i rättsliga sammanhang. Jag tycker så här: ska skriverierna i media fungera som en rättskälla som våra domstolar ska rätta sig efter? Det är ju uppenbart att det är det som har hänt.
Toni Alldén grubblar säkert varje dag på varför domstolen gav honom det straff han fick. Jag ser det som en självklarhet att det minsta en person som får livstids fängelse kan kräva är att verkligen få veta hur och varför domstolen har kommit fram till det. Det tycker jag inte att Gällivare tingsrätt har levt upp till på långa vägar. Jag förstår inte hur man kan mena att det här är ett av de allvarligaste fallen.
För Dig som läser det här: jag har självklart full förståelse för Carolin Stenvalls familj. Jag har själv en dotter och att förlora henne skulle vara det värsta som kan hända mig. Jag förstår vilket hat familjen känner mot gärningsmannen.
Jag skriver inte det här för att försvara vad Toni Alldén har gjort, utan jag skriver utifrån ett juridiskt perspektiv. Domen stämmer helt enkelt inte överens med vad Högsta domstolen har sagt. Den hemska gärning Toni Alldén har gjort är inte ens i närheten av vad Högsta domstolen menar vara ett av de allvarligaste fallen.
Juridiskt sett är domen, enligt mitt förmenande, alltså felaktig. Toni Alldén skulle ha fått ett tidsbestämt straff och inte ett livstidsstraff.
Vad tycker Du?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)